Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att omöjliggöra att bolag används som brottsverktyg och därmed också begränsa den kriminella ekonomin.

Regeringens plan mot den organiserade brottsligheten är välkänd och ligger fast. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta gängens hänsynslösa rekrytering av barn och unga. Arbetet bedrivs i enlighet med den nationella strategin mot organiserad brottslighet, som vi presenterade i början av 2024. Ett av målen i strategin är just att slå sönder den kriminella ekonomin, bland annat genom att förhindra att företag och andra juridiska personer används som verktyg för brottslighet.

Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att förhindra att bolag används som brottsverktyg. Låt mig nämna några exempel. I januari 2025 infördes ny lagstiftning i syfte att motverka att bolag används som brottsverktyg. Exempelvis fick Bolagsverket utökade möjligheter att kräva personlig inställelse för att motverka ekonomisk brottslighet såsom företagskapningar och användande av målvakter. Det kan ske vid registrering av företrädare eller vid misstanke om oriktiga uppgifter i registren. Åtgärderna är ett led i att utöka Bolagsverkets kontroller av företagsregistren och stärka verkets roll i arbetet mot brott i företag.

Från och med januari i år har också näringsförbud på grund av brott utvidgats till att även omfatta den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till näringsverksamhet vid brottstillfället, om man anser att näringsförbud är påkallat från, som det heter, allmän synpunkt.

Regeringen har också tillsatt en utredning som ska redovisas i november 2026, som ser på ytterligare åtgärder mot att företag används för att begå brott. Utredningens iakttagelser och slutsatser kommer förstås att utgöra ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Jag kan också nämna att det sedan slutet av 2024 finns en ny lagstiftning om förverkande som har skapat ett tydligare och mer effektivt regelverk för att ta brottsvinster och oförklarade tillgångar från kriminella, inte sällan i ett företagssammanhang.

Regeringen har också under flera års tid gett Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten i uppgift att i större utsträckning stoppa att företag används som brottsverktyg inom organiserad brottslighet. Sedan maj 2025 har också ett antal myndigheter i uppdrag att kraftsamla mot organiserad brottslighet i välfärden. Inspektionen för vård och omsorg har – äntligen, får man säga – fått skarpare verktyg för att kunna agera mot kriminella och oseriösa aktörer som verkar i välfärden. Regeringen har även stärkt Bolagsverkets ekonomiska förutsättningar att stärka det brottsförebyggande arbetet, och myndigheten ska återrapportera om hur de nya verktygen har fungerat.

I april 2025 inrättades det finansiella underrättelsecentrumet vid Polismyndigheten, där myndigheter och banker samverkar för att effektivt utbyta operativ information och arbeta brottsförebyggande tillsammans mot finansiell brottslighet såsom penningtvätt och bedrägerier. Centrumet ska vara fullt utbyggt senast den 31 december 2027.

I slutet av 2025 redovisade Brå ett regeringsuppdrag om hur bolag används som brottsverktyg av aktörer i den kriminella miljön. I studien lämnas förslag på hur brottsligheten kan motverkas och hur arbetet mot denna problematik kan utvecklas. Studien stöder de åtgärder som syftar till att utestänga personer i den kriminella miljön från näringslivet, exempelvis genom utvidgat näringsförbud. Brå bedömer bland annat att det också är viktigt att begränsa målvaktsanvändningen. Tillsammans med bland annat ESO:s rapport om den kriminella ekonomins omfattning – en aktuell och skrämmande läsning – utgör detta betydelsefulla underlag till regeringens fortsatta arbete för att strypa den kriminella ekonomin.

Arbetet för att slå sönder den kriminella ekonomin pågår med andra ord med full kraft. Lagstiftningen har blivit effektivare, och nya verktyg har kommit på plats. Kunskapsnivån ökar, både om den kriminella ekonomins utbredning och om hur man förebygger och kommer åt brottsvinsterna. Myndigheterna utvecklar nya samarbetsformer, och vi kommer att fortsätta att flytta fram positionerna i enlighet med de här linjerna, allt i syfte att göra det ännu svårare att vara kriminell i Sverige och att värna medborgarnas trygghet och säkerhet.

Herr talman! Tack så mycket till justitieministern – och förstås till min partikollega, som har begärt den här debatten, för det är en viktig fråga.

Vi pratar ju ofta om den organiserade brottsligheten och hur den tar sig uttryck i sprängningar och skjutningar som plågar vårt land. Det är viktigt att vi pratar om det, och det är viktigt att vi tar tag i det. Det är vi helt överens om.

Det som vi kanske inte alltid pratar lika mycket om är att bakom vapnen finns pengarna. Om pengarna inte finns blir det mindre möjligt att köpa de där vapnen. Och bakom pengarna finns i allt större utsträckning företag – företag som skapas för att kunna utöva ekonomisk brottslighet och kriminella aktiviteter.

Det sorgliga är att samtidigt som kriminella i allt högre utsträckning använder företag som brottsverktyg och dessutom använder pengarna till att begå skändliga handlingar mot oss alla och mot samhället fortsätter seriösa företagare att betala skatt. De följer regler och tar ansvar för sina anställda. De konkurreras då ut av aktörer som fuskar med moms, utnyttjar arbetskraft, tvättar pengar och använder hot och våld som affärsmodell. Det här är alltså inte bara ett brottsproblem. Det är ett näringspolitiskt problem, och det är ett välfärdsproblem. Det undandrar pengar från det som vi vill, kan och ska finansiera gemensamt.

Justitieministern har väldigt tydligt berättat om vilka insatser som regeringen har gjort. Justitieministerns budskap är att man har gjort mycket för att agera mot den ekonomiska brottsligheten. Men sammanfattningsvis, precis som min kollega Ingela Nylund Watz läste upp och sa i sitt anförande, är det inte vad studier visar. Vi har inte kommit åt den ekonomiska brottsligheten.

Jag vill lyfta upp en rapport som OECD har lagt fram om Sverige. Huvudbudskapet är i praktiken detta: Sverige har goda ambitioner och starka institutioner men är svagt på faktisk lagföring och företagsansvar när det gäller ekonomisk brottslighet och korruption. Sveriges förmåga att utreda och lagföra internationell korruption och företagsrelaterad ekonomisk brottslighet väcker allvarlig oro.

För att översätta det här till vanlig svenska: Sverige är riktigt dåligt på att bekämpa ekonomisk brottslighet – faktiskt sämst i klassen av de länder som OECD har tittat på.

Det här innebär ju att vi har mycket mer som behöver göras därför att ekonomisk brottslighet är dåligt därför att det undandrar resurser från vårt samhälle och det gemensamma. Det undergräver möjligheterna för seriösa företag att konkurrera på lika villkor. Och pengarna som man får ut av detta används till sprängningar, skjutningar och annan brottslig verksamhet. Det undergräver tilliten i vårt samhälle.

Frågan från min kollega Ingela Nylund Watz är alltså synnerligen skälig. Vad behöver, ska och planerar regeringen att göra mer?

Herr talman! Jag tackar för den fortsatta diskussionen i frågan. Justitieministern kan vara helt lugn. Innan vi lämnar kammaren i dag kommer han att få en lång uppräkning av förslag som vi har på det här området. Det blir dock inte i det här inlägget.

Jag vill gå tillbaka till ESO-rapporten, för enligt den är det precis som justitieministern själv alldeles nyss sa: Den svarta ekonomin och svartjobben har den absolut största omsättningen av dessa 352 miljarder. Ungefär 64 procent av den kriminella ekonomin är svartjobb och annan svart försäljning.

Rikspolischefen blev intervjuad i Svenska Dagbladet i januari i år, och hon menade att fler instanser än polisen nu behöver agera och måste göra mer för att ta ett nytt grepp om den organiserade brottsligheten. Enligt min mening är regeringen i det här fallet en av de viktigaste andra instanserna.

Här finns kanske en skiljelinje mellan oss och högerpolitiker, för jag menar att regeringen har varit alldeles för tillbakalutad när det handlar om svartjobb, skattefusk, momsfiffel, prisdumpade upphandlingar, oseriös konkurrens och arbetslivskriminalitet. I själva verket har den här delen av den ekonomiska brottsligheten varit lite av en blind fläck för regeringen. Precis som min kollega Eva Lindh nämnde är det de facto så att väldigt få lagförs för ekobrott i Sverige. Det är 15 procent ungefär.

Misstolka mig inte medvetet nu, för jag står bakom flera av de förslag som regeringen har lagt fram, och vi har gemensamt varit överens om dessa och i kammaren röstat igenom det regeringen har föreslagit för att motverka organiserad brottslighet. Det är dock någonting som saknas, och det är precis detta ESO-rapporten med all önskvärd tydlighet visar.

De seriösa företagen i Sverige är genuint oroade, och för ett år sedan debatterade justitieministern och jag detta. Tyvärr har läget blivit sämre. World Economic Forum sammanställer varje år the Global Risks Report ihop med försäkringsbolaget Zurich, och enligt the Global Risks Report för 2024 är Sverige ett av ytterst få länder i OECD där företagsledare rankar risken för brottslighet och illegal verksamhet som den främsta rädslan för sin verksamhet. I de flesta andra länder har denna risk sjunkit.

The Global Risks Report menar att denna brottslighet riskerar marknadens funktionssätt, skattebasen och statens förmåga att leverera grundläggande tjänster. Det handlar alltså om precis det systemhot som både justitieministern och vi socialdemokrater så ofta talar om.

Jag misstror inte justitieministerns vilja att komma åt brottsligheten, men detta kommer nog att kräva att vissa moderata ideologiska skygglappar kring synen på företag och företagande tas bort. Moderata politiker – högerpolitiker – måste också våga se verkligheten som den är: Allt företagande är inte av godo. Lönedumpning, gigekonomi, svartjobb, arbetslivskriminalitet och skatteundandragande är affärsmodeller som måste bort från marknaden. Regeringen måste agera resolut.

Vi socialdemokrater har flera förslag på det här området, och jag återkommer strax till dessa i mitt sista inlägg. Flera av förslagen syftar till att rätta till spelreglerna i näringslivet. Vi kan inte tillåta att oseriösa företag systematiskt utnyttjar arbetstagarnas villkor som konkurrensmedel och använder bolagsformen som brottsverktyg.

Delar vi den verklighetsbeskrivningen?

Herr talman! Jag tackar ledamöterna för möjligheten att diskutera de frågorna vidare.

Min enkla poäng var att det är klart att vi inte är framme. Det är klart att vi har ett enormt problem med den kriminella ekonomin. Men det vi har fått är en precis uppfattning om den kriminella ekonomin, vilket så att säga inte låg i skrivbordslådan när vi klev in på Justitiedepartementet. Vi ärvde i stället vaga uppfattningar om att det kunde handla om en omsättning på 100–150 miljarder.

Vi ärvde också den där listan jag nämnde – Ivos lista med 40 punkter. En enda av dessa 40 punkter var på gång från den förra regeringen. Hade vi vetat om detta hade vi nog opponerat oss ännu hårdare mot den listan före valet. Den är så att säga ett manifest över en helt enastående handlingsförlamning som möjligen gör det lite mindre trovärdigt när Socialdemokraterna nu kommer med sitt klassiska ”Det görs för lite, och det görs för sent”.

Jag har också läst dessa index och tagit del av de olika rapporterna. Går vi på djupet ser vi att det här inte precis är något som har uppstått det senaste året utan att man tar fasta på en utveckling över ett decennium i Sverige. Det gäller inte minst det dödliga skjutvapenvåldet, som trots allt är det som verkligen har satt Sverige på en internationellt helt unik plats när det gäller organiserad brottslighet. Vi kan läsa de här rapporterna och se att man pekar på att det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige tredubblades under tio år.

Att vi nu har halverat det dödliga skjutvapenvåldet är naturligtvis ett helt avgörande steg för att också komma vidare och ta itu med allt annat som driver våldet, och där är den kriminella ekonomin helt avgörande. Vi är helt överens om – det var visserligen jag som sa det, men jag uppfattade det som att det bekräftades – att narkotikan naturligtvis är en mycket väsentlig del av den men att annan ekonomisk brottslighet har gått om narkotika som huvudsaklig intäktskälla. Det gör att vi måste rikta hela den demokratiska rättsstatens kraft också mot den kriminella ekonomin.

Det jag redogjorde för var alltså dels sådant vi har gjort, dels sådant som är på gång och dels sådant som ligger framför oss. Jag tänker upprepa mig gällande att få riktig systemkraft och så mycket utbyte som möjligt. Jag nämnde rikspolischefen, som säkert tycker att regeringen ska göra mer – och det måste regeringen göra. Men det där var framför allt uttryck för insikten att hela Myndighetssverige, hela Kommunsverige och hela Regionsverige måste dra åt samma håll och flytta fram positionerna om man ska få systemkraft mot den kriminella ekonomin.

Ska jag nämna någonting som vi ännu inte har talat om vill jag ta upp insikten om hur man får till stånd den informationsdelning som vi nu äntligen får till. Efter 50 års debatt river vi nu sekretesshindren så att det går att dela information mellan våra myndigheter.

I nästa steg måste vi få till stånd ett helt annat informationsutbyte mellan statliga aktörer och det privata näringslivet. Om de ska kunna samarbeta mot den kriminella ekonomin måste vi få till informationsflöden, och det är verkligen ett helt nytt steg som kräver stora reformer under nästa mandatperiod. Jag hoppas att de kommer att genomföras med brett stöd här i kammaren. Det tror jag är en otroligt viktig sak.

En annan sak är att nu få full kraft i de breda strukturer som vi bygger upp i form av ett finansiellt underrättelsecentrum och det nationella centret för förverkande. Det handlar också om att utveckla våra akrimcenter. Om det är ett område som jag tycker har fått för lite uppmärksamhet både under den här mandatperioden och tidigare är det arbetslivskriminaliteten.

Vi har på senare tid sett polisrazzior, inte minst på Stegra i Boden, som så att säga bekräftar på djupet vilka problem vi har med arbetslivskriminalitet i det här landet. Där finns det väldigt mycket mer att göra för att få kraften. Akrimcentren var ett bra initiativ, men det är egentligen bara ett embryo till de strukturer vi måste bygga för att på allvar kunna ta itu med den delen av den kriminella ekonomin.

All in all: Om vi tittar på den organiserade brottsligheten i stort, som är det som återspeglas i de rankningar, index och rapporter som det refereras till, ser vi alltså att det inte råder någon tvekan om att halveringen av våldet är en otroligt central pjäs för att förändra även den bilden. När det gäller den kriminella ekonomin och andra delar av den organiserade brottsligheten måste vi göra väldigt mycket mer, och jag har redogjort för en hel del av det som är på gång.

Fru talman! Jag tackar Ingela Nylund Watz med adjutant för möjligheten att diskutera dessa frågor här i dag.

Nja, jag tror kanske att beskrivningen av hur Moderaterna ser på företagande var lite av en 70-talsflashback. Det råder väl ingen som helst tvekan om att vi är väldigt drivna när det gäller att bekämpa den kriminella ekonomin. Det är vi inte minst eftersom vi vet att alla seriösa företagare varje dag möter osund konkurrens i form av kriminella aktörer, vilket underminerar förutsättningarna för en välfungerande marknadsekonomi, för ett fritt företagande och för det personliga ägandet.

Det råder alltså ingen som helst tvekan om att vi är mycket hängivna den uppgiften. Jag vill också understryka att vi verkligen inte är framme. Det återstår väldigt mycket arbete; redan omsättningssiffran 300 miljarder understryker ju så att säga att vi bara är i början av att rulla tillbaka någonting som har växt fram under väldigt lång tid.

Jag tog upp listan med 40 punkter från Ivo eftersom jag inte tycker att Socialdemokraternas tuppkam är särskilt trovärdig i de här frågorna. Om vi hade tagit över en 40punktslista där man hade bockat av 39 punkter hade man haft ett ganska starkt anspråk, men vi tog över en lista där man hade bockat av en av 40 punkter.

Vad gäller de förslag som Ingela Nylund Watz tog upp var det skönt att de kom här på slutet, för jag har verkligen efterfrågat dem. Jag vill också säga att flera av förslagen är bra. Skälet till att de ibland röstas bort i utskottsbehandlingen här i riksdagen är att vi ser att de redan är på gång. Det finns lite olika uppfattningar om exakt vad maffialagen ska innehålla, men i grund och botten är varje moment i den redan på gång. När det gäller svartlistningen i offentliga upphandlingar är den på gång, och den förstärkta tillsynen är på gång. Det förstärkta näringsförbudet är på gång eller till stor del redan genomfört.

Jag välkomnar alltså detta och ska analysera varje punkt för att se om det finns så mycket som 20 procent av varje punkt som vi inte har gjort. I så fall ska vi göra det också. Jag tror trots allt att vi kan få systemkraften mot den kriminella ekonomin om vi lite mer rättvist beskriver varandras utgångspunkter och lite mer lyhört lyssnar på varandras förslag.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.