Herr talman! Rose-Marie Carlsson har frågat mig på vilket sätt jag utifrån mitt ansvarsområde kommer att verka för att sjukvården ska få de resurser som behövs.

Jag vill inledningsvis framhålla att hälso- och sjukvården primärt är ett ansvar för direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt. Regeringen tar sin del av ansvaret och stärker huvudmännens förutsättningar att bedriva en god och säker vård på lika villkor. Utöver generella medel till kommunsektorn har regeringen tillfört riktade medel till hälso- och sjukvården. Under mandatperioden har regeringen bland annat avsatt nästan 25 miljarder kronor för att korta vårdköerna och drygt 13 miljarder kronor för omställningen till god och nära vård och utveckling av primärvården.

En förutsättning för en god arbetsmiljö inom hälso- och sjukvården är en fungerande kompetensförsörjning. På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen genom Nationella vårdkompetensrådet tagit fram en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). I januari 2026 beslutade regeringen även att avsätta 1 miljard kronor till kommuner och regioner i syfte att stärka kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården (S2026/00092).

När det gäller förlossningsvården i Sverige är den överlag god och säker, och de allra flesta som föder barn får en positiv upplevelse. Som interpellanten är inne på finns det dock fortsatta utmaningar och utvecklingsbehov. Regeringen prioriterar därför insatser för jämlik, personcentrerad och patientsäker mödrahälsovård, förlossningsvård och eftervård och har under mandatperioden avsatt drygt 6 miljarder kronor för området kvinnors hälsa och förlossningsvård.

En viktig del i detta arbete är den nationella planen för vård vid graviditet, förlossning och tiden efter som Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen har tagit fram (S2023/00406). Socialstyrelsen har även fått i uppdrag att nationellt samordna, stödja och följa upp arbetet för en stärkt mödrahälsovård och förlossningsvård (S2025/00314).

Avseende de medel som har avsatts för satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa 2026 har regeringen beslutat om ett uppdrag till Socialstyrelsen att betala ut 957 miljoner kronor till regionerna för förlossningsvård och kvinnors hälsa (S2026/00047). Medlen ska bland annat användas för genomförande av den nationella planen och åtgärder för stärkt tillgänglighet, tydliga vårdkedjor, ökad vårdkapacitet och ändamålsenlig kompetensförsörjning.

Avslutningsvis har även Inspektionen för vård och omsorg haft ett uppdrag om förstärkt tillsyn av mödrahälsovård och förlossningsvård 2023–2025 (S2023/00971). Uppdraget slutredovisades den 31 mars 2026. Vi kommer nu att se över vilka ytterligare insatser som kan behövas för att stärka mödrahälsovården och förlossningsvården med anledning av iakttagelserna i rapporten från Ivo.

Med det vill jag tacka Rose-Marie Carlsson för frågan, och jag ser fram emot debatten.

Herr talman! Precis som interpellanten själv säger gör regeringen stora satsningar, men det är regionerna som sedan väljer vad de ska göra med de satsningarna. Vi kan inte från regeringens sida tvinga regionerna att använda medlen eller att ansöka om medel.

Jag vill ta tillfället i akt att korrigera några av de uppgifter som lyftes fram här. Köerna i just Region Skåne har ju inte ökat under den här mandatperioden, utan Region Skåne är den av alla 21 regioner som har lyckats bäst med att öka tillgängligheten och minska köerna. Det är nu 16 000 färre patienter som väntar olagligt länge i kö inom Region Skåne. Det är verkligen en prestation som är värd att lyftas fram.

Jag vet också att Region Skåne har haft mycket långvariga problem med sin ekonomi. Jag vet att de har det tufft i arbetet med att komma till rätta med det, och de är inte ensamma om detta. Det finns fler regioner som har det så, men apropå regeringens ansvar kan inte regeringen gå in och rädda enskilda regioners ekonomi. Det tror jag att interpellanten är väl medveten om, herr talman.

Vi har däremot inte lämnat regionerna i sticket under den här mandatperioden. Vi sköt under 2024 till 12 miljarder till regionerna för att kompensera för de ökade pensionskostnader som kom av den höga inflationen. Det var ett rent sektorsbidrag utan prestationskrav bara för att skydda regionerna så att de inte skulle behöva säga upp vårdpersonal. Under 2025 hade regionerna sammantaget en minskad kostnad om nästan 25 miljarder för att regeringen lyckades dämpa inflationen.

Det här har gjort att regionerna har en helt annan ekonomisk situation i dag än vad de hade i början av mandatperioden och även jämfört med vad de hade under pandemin, som absolut frestade på sjukvården i hela landet väldigt hårt.

Det vi ser när vi stänger böckerna för 2025 är att regionerna samlat gjorde ett överskott på drygt 8 miljarder kronor, så nu är det viktigt att regionerna gör sitt arbete och säkrar att de har en hållbar kostnadsutveckling och att de arbetar på ett sätt som gör att de klarar av att möta invånarnas behov av vård även i framtiden. Där är regeringen med och tar sitt ansvar, inte bara med stora statsbidrag – det är stora statsbidrag i mångmiljardklassen – utan också med att stötta med kunskap och stöd direkt till varje enskild region.

Herr talman! Jag instämmer i att det är helt ohållbart att arbeta med dumsnåla besparingar som gör att personal tvingas ägna sig åt en massa uppgifter som annan personal skulle kunna göra. Det är otroligt viktigt att man tar vara på kompetensen hos den medicinska personalen så att de kommer till sin rätt och vi använder dessa resurser klokt i sjukvården. Det är ett arbetsgivaransvar.

Regeringen ger genom Socialstyrelsen mycket mer verksamhetsnära stöd för att underlätta för regionerna att planera sitt arbete, sin produktion och sin kapacitet för att få till bättre flöden i processerna och använda den medicinska kompetensen på ett ändamålsenligt sätt. Vi är ganska övertygade om att det är ett arbetsmiljöproblem när personalen inte används på ett bra sätt och när man inte har bra processer för den vård som ska utföras.

Det sker otroligt mycket bra ute i regionerna. Men jag behöver återkomma till, herr talman, att det är just regionerna som lägger upp och planerar arbetet och som är ansvariga för arbetsmiljön. Regeringen tar sitt ansvar genom att stödja regionerna i det arbetet.

Vi har under mandatperioden gjort ett antal insatser som syftar till att sprida goda exempel. Vi kallar samman regionerna så att de kan dela med sig av goda arbetssätt. Vi har bland annat en kösamordnare som reser runt i alla regioner nu och möter dem som administrerar köerna och tittar på hur man har kunnat effektivisera olika processer. Det stärker arbetsmiljön, och det sparar också pengar. Resurser är inte bara pengar.

Vi har följt upp de statsbidrag som har varit helt kravlösa och sett att de inte har kommit personalen till del. Interpellanten är inne på, herr talman, att dessa statsbidrag inte har märkts ute på golvet. Det är därför det är viktigt att regeringen tar ansvar för att följa upp hur statsbidragen används, hur de kommer personalen och patienterna till del och hur de ändrar vardagen och förutsättningarna ute i den dagliga vården. Det är där vi har ett ansvar. Det arbetet gör vi nu äntligen. Vi följer upp satsningar.

Jag återkommer till satsningen på förlossningsvården. Under förra mandatperioden fördelade regeringen 5,5 miljarder. Två av de miljarderna gick över huvud taget inte att spåra. Sammantaget gick det inte att se att förlossningsvården i Sverige hade fått ett nettotillskott. Det är ett misslyckande.

När vi satte Vård- och omsorgsanalys på att utvärdera de här satsningarna och återkomma med rekommendationer till regeringen för att vi skulle kunna ge ett mer träffsäkert stöd till regionerna var de jättetydliga med att vi måste utgå från en behovsanalys och vara tydligare med vad medlen ska gå till för att faktiskt ge effekt. Det är därför vi också fördelar medel på ett nytt sätt med tydligare krav och förväntningar på regionerna för att de ska få effekt. Annars skapar vi bara ytterligare underskott i vården och sämre kapacitet i framtiden. Det är det sämsta vi kan göra för svensk sjukvård.

Herr talman! Precis som interpellanten nämnde är den största budgetposten satsningar på kommuner och regioner. Där ligger ett enormt generellt statsbidrag.

De riktade satsningar vi gör på sjukvården syftar till att stödja regionerna att förbättra sitt arbete så att det verkligen kommer verksamheten till del. Satsningarna ska märkas ute på golvet för vårdpersonal och patienter. Det är därför vi ger riktade stöd tillsammans med kunskapsstöd, verksamhetsnära stöd och ledning från Socialstyrelsen. Det är jätteviktigt att det arbetet får fortgå för att vi ska kunna fortsätta se de positiva effekter av förändringsarbetet som också sker ute i regionerna, där man inom vissa verksamheter har lyckats otroligt väl med att förbättra processerna och få till bättre flöden. Det är otroligt viktigt att det arbetet får fortsätta.

Herr talman! Det blir lite förvirrande när det här delvis blir en regionpolitisk debatt och inte en sjukvårdsdebatt. Jag uppfattar det nästan som att interpellanten förordar att regeringen ska gå in och täcka upp i enskilda regioner som inte klarar sin ekonomi. Då skulle vi behöva ha ett helt annat sjukvårdssystem. På totalen gick regionerna med ett överskott på 8 miljarder under förra året. Det går därför inte att tala om att regionerna sammantaget är underfinansierade eller att statsbidragen är för små. Om interpellanten och interpellantens parti vill ha ett system där regeringen går in och täcker upp utifrån hur förmågan ser ut i regionerna är det en annan process som behöver komma till först.

Men det vill jag tacka alla som offrar en solig aprilkväll för att diskutera sjukvård – det uppskattas alltid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.