Fru talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag avser att agera för att snabbt införa ett producentansvar för textilier och på så sätt säkerställa att både kommuner och ideella organisationer får rimliga förutsättningar att klara den nya insamlingen – och om inte, hur jag tänker säkerställa att detta inte leder till stora ekonomiska påfrestningar för dessa aktörer.

Som ledamoten påpekar gäller sedan årsskiftet ett krav på kommuner att samla in textilavfall separat. Kravet har sitt ursprung i EU:s avfallsdirektiv, och detta krav gäller i alla EU-länder. Kommunerna har även tidigare haft ansvar för att samla in textil från hushållen, men nu är kravet att textilavfallet ska samlas in separat från annat avfall. Separat insamling är en del i att skapa en mer cirkulär hantering av textil, vilket tillsammans med det föreslagna producentansvaret och ekodesignkrav syftar till att minska klimat- och miljöpåverkan av textilier. Att dessa åtgärder införs är alltså positivt för klimatet och miljön och stärker den cirkulära ekonomin. Dessa åtgärder bygger på principen att förorenaren betalar. Gällande situationen för kommunerna och secondhandbranschen är jag och regeringen väl medvetna om denna problematik, och vi följer situationen noga.

Det stämmer att ett producentansvar för textilier tydliggör vem som ska betala för den utökade hanteringen av textilavfall. Man kan självklart ha synpunkter på att EU eller Sverige borde ha infört producentansvar samtidigt som kravet på separat insamling. Att som lösning på problemet gå fram med nationella förslag innan EU-förslaget förhandlats klart hade varit svårt då reglerna och producentansvarets omfattning har ändrats i viktiga delar under förhandlingens gång. Vissa av de länder som redan har infört ett producentansvar kommer nu att bli tvungna att göra kraftiga ändringar så att de nationella producentansvaren anpassas till EU:s producentansvar.

Glädjande nog har det på EU-nivå tagits stora steg i rätt riktning mot ett producentansvar för textilier. Alla länder i ministerrådet har preliminärt ställt sig bakom det kompromissförslag som förhandlats fram med Europaparlamentet. Ministerrådet väntas ge sitt formella godkännande under sommaren. Även Europaparlamentet har preliminärt ställt sig bakom kompromissförslaget.

Det betyder att vi i regeringen har ett arbete framför oss med att se till att dessa regler kommer på plats. Det är ytterst viktigt att vi får ett system som fungerar i praktiken och som säkerställer att den textil som samlas in kan användas på bästa sätt.

Fru talman! Ja, detta är mycket intressant med tanke på att det var 2020 utredningen om ett nationellt producentansvar levererades till den dåvarande rödgröna regeringen. Det var alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet som tillsammans med sitt regeringsunderlag kom fram till att inte gå vidare med denna utredning. Detta möttes av kritik från vissa företrädare inom exempelvis akademin och secondhandindustrin som var ivriga att få ett producentansvar på plats.

När man plockade fram förslagen på nationellt producentansvar 2020 gjorde dåvarande regering den bedömning vi håller fast vid, nämligen att om det hade införts ett nationellt producentansvar i enlighet med utredningen hade innehållet i denna reglering skilt sig i så väsentliga delar och i en sådan utsträckning att det hade blivit kontraproduktivt och väldigt dyrt, inte minst för den sorteringsindustri vi försöker upparbeta.

Denna bedömning har man alltså delat över mandatperioderna, även om ledamoten nämner att han hade föredragit ett nationellt producentansvar. Det finns goda skäl till att denna bedömning har gjorts i två fall, och det vi nu kan göra är att fokusera på att det har gått framåt i arbetet med EU:s producentansvar och att vi inte väntar på beslutet. Så fort vi såg de framsteg som tydliggjorde de viktiga komponenterna började Sverige arbeta nationellt med att utveckla sitt producentansvar. Så fort vi tog del av innehållet behövde vi inte vänta längre.

Jag är väl medveten om den ansträngda situation som gäller i vissa kommuner och för den ideella sektorn, en sektor vi verkligen är måna om och stolta över här i Sverige. För mig är det angeläget att förtroendet för insamlingen av textilier inte skadas och att vi för industrin tydligt kan peka på att producentansvaret kommer och att det kommer att bidra till att upparbeta en sorteringsindustri som kan utgöra den andra delen av denna verksamhet.

Jag har även arbetat politiskt med andra aspekter av denna fråga. Exempelvis visar mängden insamlad textil på en totalt ohållbar konsumtion av textil i vårt samhälle. Vi måste se till att färre textilier slits och slängs, att det som produceras är av sådan kvalitet att det håller över tid och att man inte kan bygga denna typ av linjär affärsmodell som utnyttjar konsumenterna. Detta arbetar vi hårt med, och vi arbetar också för att påverka den privatimport som sker av kläder från ehandelsplattformar där man varken tar ansvar för plaggens hållbarhet eller följer de kemikalielagstiftningar som råder i Sverige och EU. Vi arbetar aktivt för att komma åt detta.

Det funkar inte att kostnaden för hanteringen av detta avfall ska landa på svenska kommuner och svenska medborgare. Detta är ett producentansvar som behöver komma på plats, och då är det positivt att vi i rask riktning rör oss mot detta mål.

Fru talman och ledamoten! Det är väldigt positivt när man får ha en diskussion om den faktiska implementeringen av lagar. Det är något som vi politiker arbetar mycket med och där vi ser till att saker och ting fungerar. Just här är det flera olika saker som motverkar syftet, men det man måste tänka på är att textilavtalslagen har synliggjort ett problem som fanns lika mycket tidigare men som inte syntes. Det är i grund och botten en positiv sak.

Något som ledamoten säkert är väl medveten om är problemet, fru talman, att man i svensk industri har ett så stort behov av andrahandstextilier som inte finns att man importerar andrahandstextilier från länder så långt bort som Kina för att producera återvunna kläder. Det är ju alldeles bakvänt, för vi vet att vi har extrema mängder textilier i Sverige. Men eftersom dessa textilier är av låg kvalitet och inte samlas in utan hamnar i hushållsavfallet kommer de inte ut till våra producenter.

Det här kan självklart göra en dyster, men det kan också ge en signal om att det finns hopp här om att vi kan få till en mer cirkulär hantering av textilier där vi brukar dem på ett långt mer hållbart sätt och där vi också ser till att inte bara återvinna textilier utan också återanvända dem i större utsträckning, så att vi också minskar den vattenkonsumtion som sker i produktionen av textilier.

Jag är i alla fall hoppfull, och det är positivt att också ledamoten är hoppfull, i alla fall när det gäller vägen framåt i denna fråga.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för en bra diskussion och debatt om denna fråga.

Vad gäller tidsplanen tittar vi just nu på hur vi kan få ett snabbare genomförande än det som följer den tidslinje som EU kommer att tillåta. Planen där är att Europaparlamentet ska titta på en ratificering av beslutet någon gång under sommaren.

Vi arbetar intensivt med det här just nu. Någon exakt tidsplan kan vi inte ge, men det jag kan meddela för dem som är bekymrade över frågan är att regeringen kommer att kalla till ett möte – ett rundabordssamtal – tillsammans med branschen för att lyssna, så att vi ser till att det blir rätt när vi nu går framåt, och även ta in den kritik som finns.

Jag förstår verkligen att man blir upprörd över det läge vi har, men jag hoppas att man kan se ljuset i tunneln och att vi arbetar så snabbt som möjligt från regeringens sida för att få bukt med problemet och förhoppningsvis komma till en plats där vi har en bättre cirkulär användning av våra textilier.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.