Fru talman! Linus Sköld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få ned arbetslösheten och hur jag avser att agera för att lösa kompetensbristen i de regioner som fortfarande har större problem med kompetensbrist än med arbetslöshet. Serkan Köse har frågat mig vad jag avser att göra åt Sveriges höga arbetslöshet i jämförelse med euroområdets, och vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att minska arbetslösheten samt förbättra matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb.

Den viktigaste åtgärden för att pressa tillbaka arbetslösheten har varit att prioritera bekämpningen av inflationen. Regeringen vill stötta ekonomins återhämtning och prioriterar reformer inom framför allt tre områden: Det handlar om att fortsätta att stärka hushållens köpkraft, reformer för en ökad tillväxt och att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete. Den enskilt viktigaste insatsen för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning.

I 2025 års budgetproposition gör regeringen satsningar som innebär sänkt skatt på arbete och omfattande satsningar på utbildning. Regeringen har också ökat Arbetsförmedlingens resurser för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och ge bättre stöd till arbetssökande.

Regeringen har en bra grund för att möta arbetslösheten och följer och analyserar hela tiden utvecklingen på arbetsmarknaden för att kunna föra en effektiv arbetsmarknadspolitik vars insatser ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag har ställt en fråga, fru talman. Min fråga var: Vad tänker regeringen göra åt att Sverige i dag har högre arbetslöshet än euroområdet? Det är en situation som är historiskt unik men också oroväckande. Det svar jag har fått är tyvärr lika förutsägbart som otillräckligt.

Statsrådet säger i sitt svar att bekämpningen av inflationen har varit det viktigaste, att man vill stärka hushållens köpkraft, att man vill införa tillväxtreformer, att man vill återupprätta arbetslinjen och, sist men inte minst, att utbildning är den långsiktiga vägen i fråga om arbete.

Allt det här låter väldigt rimligt, men verkligheten talar ett helt annat språk.

Fru talman! Arbetslösheten i Sverige är den högsta på över tio år, om vi bortser från pandemin. Tillväxten i vårt land är nästan sämst i Europa. Sverige, vårt land, blir bara fattigare. Svenska folket blir bara fattigare. Vi har i dag över en halv miljon människor som är arbetslösa, när man räknar in både de som är öppet arbetslösa och de som finns i arbetsmarknadspolitiska program. 145 000 av dem är långtidsarbetslösa. Samtidigt ligger arbetslösheten i euroområdet på 6,2 procent. I Sverige ligger den på 8,9 procent. Det är alltså ett bottenrekord för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt har vi en ungdomsarbetslöshet som ligger på drygt 25 procent, det vill säga var fjärde ung i vårt land är i dag arbetslös.

Gång på gång, även i svaret, får vi höra att arbetslinjen är central för regeringen. Då kan jag ställa frågan: Varför försämrar man då akassan? Varför återinför man snabbare avtrappning och sänker ersättningen? Det här skapar inte incitament, utan det skapar oro och ekonomisk otrygghet och minskad rörlighet på den svenska arbetsmarknaden. Det leder till enorma konsekvenser nu när vi har den höga arbetslösheten.

Statsrådet påpekar i sitt svar att nyckeln till jobb är utbildning. Jag delar helt den uppfattningen. Som min kollega Linus redogjorde för har man minskat resurserna till vuxenutbildningen och komvux. Och de satsningar som finns i budgeten för 2025 räcker inte på långa vägar för att man ska återställa tidigare nedskärningar, än mindre för att möta dagens utmaningar. Vi har en halv miljon människor som är arbetslösa i Sverige och som behöver insatser.

Det finns också en diskussion om ökade resurser till bland annat Arbetsförmedlingen. Vi såg regeringens senaste utspel: 60 miljoner kronor, främst till kontrollinsatser. Det är inte en offensiv satsning. Detta innebär inga extra resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det här visar att regeringen inte ser den kris som finns i dag på den svenska arbetsmarknaden.

Jag ska återigen ta upp diskussionen om akassan. Enligt Byggnadsarbetaren har utbetalningarna ökat med 38 procent hittills i år. Det är ett tydligt tecken på att människor inte bara blir arbetslösa utan också fastnar i de här systemen lite längre. Samtidigt försämrar, som jag nämnde, regeringen tryggheten. Efter 100 dagar trappas det ned. Det här är ett dubbelslag mot människor.

Låt mig också konstatera, fru talman, att det inte bara är vi från oppositionen som är kritiska. Hela branschen är kritisk till regeringen och slår nu larm. Inom bygg, handel, restaurang och transport ser man med ökad oro på att regeringen inte gör någonting, inte minst utifrån den stigande arbetslösheten. Man kräver att regeringen, statsrådet, kliver fram och tar det här ansvaret.

Jag har bara en fråga till statsrådet, återigen: När tänker statsrådet inse att Sverige har en hög arbetslöshet, och när tänker statsrådet agera för att hantera den?

Fru talman! Jag tycker att den nöjdhet som arbetsmarknadsministern visar i talarstolen är häpnadsväckande. Han säger att människor har känt av inflationen. Ja, priserna har ju inte blivit lägre, och i synnerhet inflationen ökar igen. Och nu vänder ännu en gång räntorna uppåt efter en kort paus.

Vad gäller tillståndet i den svenska ekonomin finns det några tecken i tiden. Det slogs rekord i antal konkurser förra året. Det slogs rekord i mängden skulder hos Kronofogden, och det talar om för oss vilka hushåll som far mest illa i den här situationen. Det är de som hade de minsta marginalerna innan kaffet började kosta 75 spänn. Det är de som nu får skulder hos Kronofogden. Vi har den högsta arbetslöshet vi har haft på något decennium.

Arbetsmarknadsministern är ganska nöjd. Han vill zooma ut och jämföra arbetskraftsdeltagandet med resten av Europa. Jag tycker att det är skamligt att påstå att det görs satsningar på yrkesutbildningar när det nominellt sett är så att de kommer att bli färre i år än vad de var i fjol.

Om mitt resultat som arbetsmarknadsminister var att arbetslösheten ökade med mer än en halv procent från februari i fjol till februari i år samtidigt som deltagandet i arbetsmarknadspolitiska insatser och program minskade skulle jag vara mycket missnöjd. Jag skulle vara allvarligt oroad över det om det var jag som ansvarade för den utvecklingen. Men Mats Persson står här i talarstolen och är nöjd. Han tycker att det går ganska bra och zoomar ut och kollar vem som har högst sysselsättning.

Inflationsbekämpning genom att sänka skatten för de välbärgade funkar inte. De människor som har de allra högsta inkomsterna får de allra största skattesänkningarna. Det handlar om en riktad skattesänkning på 6 miljarder till dem som tjänar 65 000 eller mer i månaden. De pengarna kommer att hamna på skattebefriade ISK:n i det här landet. Skulderna hos Kronofogden ökade med 52 miljoner om dagen förra året. De som tjänar 65 000 i månaden är inte överrepresenterade i den gruppen. Det var inte de som behövde förstärkning av hushållens köpkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mats Persson företräder en regering som vill fixa detta genom att sänka skatten för de rika. Rotavdraget är bara ännu ett exempel. Det förutsätter att man har råd att äga sitt hus och att man har råd att renovera. Det är bara ännu ett exempel på hur han vill sänka skatten för de rika och göra livet jobbigare för de fattiga.

Mats Persson tänker att inflationen kommer att gå över och att arbetslösheten kommer att försvinna då. Men allting tyder på att det inte är så det funkar. Om det var så det funkade hade ju regeringens politik fungerat. Nu ökar arbetslösheten fortfarande. Hur kan det komma sig?

Fru talman! Stort tack till Serkan Köse för den konstruktiva tonen i debatten! Jag håller med om att vi ska vara stolta över hur det är i Sverige och tycker att det finns bred politisk enighet om att vi har en väldigt hög sysselsättningsgrad och ett högt arbetskraftsdeltagande. Det har vi också haft under de senaste socialdemokratiska regeringarna. Det är någonting som svensk politik har hanterat på ett väldigt bra sätt, egentligen ända sedan finanskrisen. Det vi behöver bli bättre på är att se till att arbetslösheten går ned och att matcha individer bättre till de lediga jobb som finns.

Under högkonjunkturen fanns det många lediga jobb, och det gör det även i dag. Då handlade det mycket om utbildning. Serkan Köse ställde en mycket berättigad fråga om hur det kommer sig att utbildningsplatser gapar tomma, exempelvis inom komvux. Det är ett jätteproblem. Här i riksdagen får man väl ändå erkänna att vi är hyfsat överens om att vi tror på yrkesvux och komvux som är yrkesinriktade. Vi satsar pengar på detta – men i grova drag hälften av pengarna betalar kommunerna tillbaka. Det är en förklaring och något som regeringen nu rättar till.

Från regeringens sida ger vi nu bättre planeringsförutsättningar genom att ge kommunerna möjlighet att planera inte bara ett år framåt utan flera år framåt. Det, tillsammans med den förändrade lagstiftning som kommer, innebär att Arbetsförmedlingen och kommunerna i högre utsträckning kan samarbeta och utbyta information sinsemellan. Arbetsförmedlingen kan då få veta om den enskilde är inskriven på komvux och vice versa, vilket också gagnar vår strävan att fler människor ska kunna gå någon utbildning.

Det är inte brist på pengar, ambitioner eller vilja, utan det är en brist på förmåga. Våra system är i dag lite för slappa och fungerar inte, vilket gör att människor inte får de möjligheter som de skulle kunna få.

Jag delar Serkan Köses engagemang för ungdomsarbetslösheten och ungdomar. Man kan diskutera om ungdomsarbetslösheten är 25 eller 10 procent; det beror på hur man mäter. Men det spelar ingen roll, för även om Sverige ligger bra till vid en internationell jämförelse av gruppen unga som inte gör någonting – omkring 7 procent i Sverige har inte jobb, utbildar sig inte och är inte i praktik – tycker jag fortfarande att den nivån är för hög. Vi behöver göra mer för att skolan ska funka bättre, och vi måste ha insatser till unga människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I vårändringsbudgeten har regeringen aviserat en särskild satsning på ungdomar. Det gäller både sommarjobb och jobb till unga, en satsning som riktar sig till en större grupp, inte minst till ungdomar under 20 år som kanske inte har fullständiga gymnasiebetyg. De kan få arbete och därmed en referens, och de tjänar pengar och får in en fot på arbetsmarknaden. På det sättet förstärker de med all sannolikhet sin situation på arbetsmarknaden.

Slutligen frågade Serkan Köse mig vilka insatser vi gör och vad man kan göra i detta läge. Det är inte bara i Sverige vi brottas med en utdragen lågkonjunktur och en amerikansk president som pratar mycket med medierna och som skapar osäkerhet med hot om tullar, utan det är något som präglar hela Europa. Men vad vi kan göra är att se till att hushållen får en framtidstro genom att vi ger dem starka ekonomiska drivkrafter att ta en del ekonomiska beslut just det här året.

Ett sådant exempel är att via rotavdraget få människor som ändå har planerat att renovera badrummet att göra det just 2025 och inte några år senare, som de hade tänkt. På det sättet kan vi få igång byggindustrin och få de ekonomiska hjulen att snurra lite bättre.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vi ser fram emot en fortsatt dialog och diskussion om dessa viktiga frågor. Låt mig inledningsvis också säga att vi välkomnar propositionen om informationsutbytet mellan Arbetsförmedlingen och kommuner och ställer oss bakom den. Det är viktigt att det finns ett tydligt informationsutbyte mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna. Det är ett steg i rätt riktning. Vi kräver att denna samverkan ska vara strukturerad, och det gäller även informationsutbytet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill skicka med statsrådet från denna diskussion är att resurserna också måste följa med så att det hela inte bara blir en administrativ åtgärd som inte leder till förbättringar för de arbetssökande. Ambitionen är ju att förbättra förutsättningarna för de arbetssökande och att det ömsesidiga informationsflödet mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen ska funka så att man kan sätta in de åtgärder som krävs för att människor ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att bli anställbara.

Återigen: Vi är överens om att Sverige är ett fantastiskt land. Vi har hög sysselsättningsgrad och ett högt arbetskraftsdeltagande. Väldigt många människor i vårt land vill ha ett arbete och gör allt de kan för att göra sig anställbara och ta de jobb som finns. Men vi har också grupper som befinner sig långt ifrån detta. Där behöver vi sätta in åtgärder.

Diskussionen handlar om just det. Vi måste stärka de arbetsmarknadspolitiska insatserna och åtgärderna så att de går till de grupper som behöver stöd som mest. Det är detta vi måste fortsätta diskutera med statsrådet. Möjligtvis gör vi samma analys, men vi landar i olika lösningar. Det är väl här som den politiska skillnaden finns. Vi gör samma analys och ser problemen, men vi har andra lösningar än statsrådet.

Medskicket till statsrådet är att dessa frågor måste hanteras varsamt, och vi är redo att diskutera dem med honom.