Fru talman! Malin Larsson har frågat mig om den information stämmer som lämnats av Finansdepartementet angående incitamentsersättning, vad gäller både vilka kommuner som omfattas och beloppen, och om ersättningen till kommunerna kommer att betalas ut under 2025 samt om jag och regeringen avser att ytterligare utveckla incitamentsersättningen för vindkraft.

Svar på interpellationer

I budgeten för 2025 har riksdagen på regeringens förslag avsatt 340 miljoner kronor att fördela till kommuner där det finns vindkraft. Regeringen har inte för avsikt att låta dessa medel brinna inne. De medel som finns avsatta för 2025 kommer att betalas ut till kommunerna under 2025.

Den preliminära prognos som Finansdepartementet kommunicerade i september förra året byggde på tidiga uppskattningar och på den statistik för vindkraft i drift som finns sammanställd av Energimyndigheten. Det innebar bland annat att kommuner beräknades ha vindkraft baserat på var anslutningspunkten till elnätet finns i stället för på i vilken kommun de faktiska vindkraftverken finns. Detta behöver naturligtvis justeras så att utgångspunkten för fördelningen blir var vindkraftverken faktiskt är belägna. Jag kan inte i dag säga när detta arbete är klart – vi är nu i mars månad 2025 – eller hur stor justeringen kommer att bli jämfört med prognosen för enskilda kommuner, men på nationell nivå är siffran densamma som då, 340 miljoner kronor.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2025 gjort en bedömning av utbyggnadstakten för de kommande tre åren. Den innebär en beräknad ökning av ersättningen till kommunerna till 370 miljoner kronor för 2026 och 400 miljoner kronor år 2027.

Regeringen arbetar med att ta fram ett vindkraftspaket, som syftar till att förbättra förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft genom stärkta incitament och ökad acceptans. Stödet till kommunerna är det första steget i detta paket. Därutöver förbereder regeringen insatser för att genomföra de tre kompensationsförslag som presenterades i betänkandet Värdet av vinden, SOU 2023:18. Om de förslagen genomförs kommer lokalsamhället att kunna få del av intäkterna från en vindkraftspark, de närboende få rätt till andel av intäkten och ägare av intilliggande fastigheter få rätt till inlösen av fastigheten till ett pris som motsvarar vad fastigheten hade varit värd om parken inte hade uppförts.

Fru talman! Tack till Malin Larsson för relevanta följdfrågor till en mycket viktig interpellation!

Jag vill börja med att understryka det och, fru talman, kvittera det som Malin Larsson säger här. Jag har stor förståelse för att det är många kommuner som väntar på det här.

Frågan handlar om hur vi ska öka incitamentet för att man ska vilja säga ja till vindkraft trots det ingrepp som det innebär i naturen och i många bostadsområden i många kommuner. Är man med och tar det här ansvaret – som Malin Larsson pekar på att många kommuner, inte minst i Västernorrland, har gjort – ska man känna att det ses och att det premieras.

Frågan om hur vi ska skapa incitament har diskuterats under många års tid, och nu äntligen har vi ett besked om ett grundupplägg för hur detta ska beräknas för kommunerna. Vi har satt en prislapp. Det finns avsatta medel. Det ska betalas ut under det här året. Men då vill man veta när och exakt på vilken grund. Grunderna i modellen är ju klara.

Jag förstår frustrationen, men under den presentation som vi gjorde i höstas från regeringens sida var vi tydliga med att vi kommer att återkomma med detaljer om upplägget. Sedan gavs det ett beräkningsexempel på vad det skulle kunna innebära för kommuner som redan har vindkraft, där man utgick från underlaget från Energimyndigheten.

Men sunt förnuft måste också råda. Jag tror att det är få som skulle uppskatta en modell där man utgår från var anslutningspunkten är i stället för var den faktiska vindsnurran står.

Med det sagt: Frustrationen kommer att behöva kvarstå ett tag till i fråga om när man får pengarna och exakt hur mycket det blir. Vi kommer, precis som vi sa i höstas, att återkomma i detalj om detta.

Fru talman! Sveriges stora problem är inte att vi har brist på el. Vi har ett väldigt stort elöverskott. Sverige är ett av de länder i EU som har det minsta importbehovet. Men kritiska dagar har vi importbehov eftersom vi inte har tillräckligt med el jämnt fördelat under året.

Det handlar om tillgänglig effekt, el som finns tillgänglig för våra tunga industrier och våra företag och som de kan ansluta till. Det hjälper inte att vi vissa dagar har ett massivt överskott. Det går då utanför vårt lands gränser, för det finns inget vettigt sätt att lagra all den elen. Den elen går på export. Andra dagar behöver vi i stället importera.

Häremellan har vi då företag som tvingas säga nej till företagsetableringar och kommuner som tvingas säga nej till nya fabriker och nya arbetstillfällen eftersom vi har en kraftproduktion som är alldeles för väderberoende.

Med det sagt: Regeringen gör nu mycket för att på kort, medellång och lång sikt se till att vi får loss mer elproduktion men också mer effekt av den el som produceras. Det betyder att vi banar väg för både mer vindkraft och mer kärnkraft. Dessa står inte emot varandra.

Jag har precis landat efter att jag varit i Bryssel. Jag var på energiministerrådsmöte med mina ministerkollegor i EU. En del länder står fortfarande i den här kampen mellan olika kraftslag. Sverige har i alla fall med den här regeringen lämnat den kampen mellan kärnkraft och vindkraft. Alla goda krafter behövs nu.

Jag tycker att det bästa beviset på detta är alla de åtgärder som den här regeringen nu klarar att göra för att bana väg för vindkraft. Det mäktade inte en rödgrön regering med. Men jag vet att det finns en stor samsyn mellan regeringen och till exempel Socialdemokraterna, som Malin Larsson representerar.

Det handlar om incitamentet för vindkraftsutbyggnad, som vi talar om nu. Det handlar om att premiera dem som redan har och om att öka incitamenten för att säga ja framåt. Det handlar om kompensation till närboende och om lokal nytta av vindkraft. Det handlar om höjd fastighetsskatt för vindkraft, som då också kan föras vidare.

Vi har gjort mycket för att snabba upp prövningsprocesserna för havsbaserad vindkraft. Frågan om det går att göra mer tillsammans med försvaret för att försvaret ska kunna säga ja till fler havsbaserade vindkraftverk har vi kört i botten. Vi har nu gett uppdrag om att öka incitamenten brett. Det kan handla om ekonomiska incitament och bredare incitament för att vindkraftsbolagen ska leverera mer effekt av all den el som produceras av vindkraften.

Man kan titta på detta på kort sikt. Om vi inte ska göra som många andra länder – reversera och börja importera olja och gas igen, vilket Sverige inte vill – behöver vi få loss mer vindkraft. Men det ska vara vindkraft som kan ge mer tillgänglig el där det behövs och när det behövs. Den ska inte bara gå på export.

Jag tycker att Ånge är ett utmärkt exempel. Det är ett gott exempel på dialog mellan kommun, boende och bolag. Det arbete man har vad gäller vätgas är också ett gott exempel. Vi har också exempel på västkusten, där man nu tittar på möjligheter att lagra energin som produceras från vindkraften i form av vätgas, vilket innebär att den kan användas på ett helt annat sätt, mer jämnt fördelat under året. Nog händer det mycket på området.

Fru talman! För att jag ska ha svarat tydligt på den andra frågan från interpellanten säger jag: Ja, vi är beredda att göra mer för att öka incitamenten här, och det ligger inom ramen för bland annat det uppdrag som vi redan nu har gett när det gäller hur vi kan få ut mer effekt av el från vindkraft.

Fru talman! Sverige har nu de lägsta elpriserna på fyra år. Men om man frågar svenska folket tror jag att få skulle säga på uppstuds: Jo, jag märker att det är mycket billigare den här vintern jämfört med den tidigare vintern och dessutom mycket billigare jämfört med vintern innan dess.

På sin elräkning ser man nämligen att man nu inte bara betalar ganska mycket för elen, även om vi har bland de lägsta elpriserna i hela EU och mycket lägre elpriser än för fyra år sedan, utan också får betala ganska mycket för elnätet. En väderberoende kraftproduktion kräver väldigt mycket mer elnät. Det ska vi också vara medvetna om när vi bygger helheten i ett elsystem.

Om vi trycker in en massa baskraft, alltså vattenkraft och kärnkraft, kan vi dock utnyttja befintliga elnät mycket mer effektivt. Det är nämligen skillnad på elproduktion och elproduktion. Den intermittenta kraftproduktionen och baskraften fungerar på helt olika sätt i systemet. Den ena är synkron, och den andra är asynkron – detta är fysik, inte politik. Det är därför vi behöver ha de kraftslagen ihop i systemet.

Har man mer baskraft i systemet kan man lättare flytta elen från punkt A till punkt B, från där den produceras till där den behövs. Då behöver vi inte lägga lika många miljarders miljarder på elnät. Det behöver visserligen också ske, men då inte i samma dramatiska takt. Detta vill jag trycka på med viss emfas.

Det avslutande, viktiga svaret är att de två nya uppdrag som vi har gett för att stärka intermittent kraftproduktions bidrag till ett robust energisystem är viktiga. Hur ser vi till att ge incitament som inte bara premierar en massa el som kommer och går när den vill utan också ger effekt, så att vi kan stå starka i en tuff tid oavsett om det är i Västernorrland eller andra delar av Sverige?

Jag tackar för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.