Fru talman! Äntligen! Vi kommer till den fjärde interpellationen för i dag. har frågat klimat- och miljöministern hur hon och regeringen kommer att arbeta för att EU inte endast ska driva frågan om grön omställning utan även arbeta aktivt för regellättnader för att öka konkurrenskraften för svenska och europeiska företag. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen, så jag hoppas att Johnny Svedin kan nöja sig med mig.

Det ska vara enkelt att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Regeringen driver därför en offensiv förenklingsagenda, i både Sverige och EU. Svenska och europeiska företag behöver ett ändamålsenligt och enkelt regelverk för att inte hamna efter i konkurrensen med företag utanför EU.

Med detta sagt är, menar jag, frågorna om grön omställning och konkurrenskraft nära sammankopplade, vilket också är den signal vi får från kommissionen. Kommissionen har bland annat uttalat att klimat och konkurrenskraft ska gå hand i hand, och man har även utlovat ett ambitiöst förenklingspaket som kommer att presenteras inom kort.

Regeringen välkomnar EU-kommissionens initiativ och ökade insatser på förenklingsområdet. Regeringen driver aktivt frågan om förenkling av befintlig EU-lagstiftning, minskad onödig regelbörda och väl genomförda konsekvensutredningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har i detta sammanhang bland annat påpekat för kommissionen att EU:s konsekvensutredningar bör återspegla breda intressentdialoger. Kommissionens åtgärdsförslag bör i balans både främja den gröna omställningen och samtidigt reducera och förebygga regelbördan för europeiska företag.

Regeringen har därutöver tillsatt implementeringsrådet, vars syfte är att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader. Rådet ska lämna rekommendationer vid implementering av EU-direktiv för att motverka omotiverade regelbördor.

Herr talman! Jag ska försöka svara i så mycket klarspråk jag kan. När det gäller det senare tror jag att de kommer att stå i konflikt med varandra, både miljöintressena och konkurrenskraftsintressena. Jag tror att vi från Sveriges sida behöver bestämma oss för att ligga på som hökar i EU-processerna. Antingen lyckas vi få ihop ekvationen och förena högt uppsatta klimatmål med konkurrenskraft, eller så flyttar företagen någon annanstans.

Min egen bedömning är att EU har ett år på sig. Det kommande året blir avgörande för företagens planer.

I olika EU-sammanhang pratar vi ofta om behovet av level playing field, alltså att man ska ha en jämn spelplan. Vad tusan betyder nu det? Jo, om två fotbollslag möts i en match kan inte det ena laget vara dopat och ha två extra spelare på planen som dessutom har tränat fem år längre än det andra laget, medan det andra laget får springa runt med extra vikter i form av regelbörda. Men det är exakt den situationen vi har när det gäller möjligheten för Sverige och länderna i EU att möta den tuffa konkurrensen från USA och Kina. Det är inte en jämn spelplan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi befinner oss mitt i ett industrikrig, och ju förr vi fattar allvaret i det, desto bättre. Det har direkt bäring på investeringsvilja och arbetstillfällen och också på något så stort som framtidstro. Vi kan mäta detta och se det i olika undersökningar. Vi har föräldrar som undrar om deras barn verkligen kommer att få det bättre än de själva fick. När framtidstron börjar svikta är det verkligen fara å färde för länder och kontinenter. Det är alltså mycket som står på spel här.

Hur ska vi då säkerställa att detta inte dröjer? Jag tror att vi måste slå fast att EU inte är samma sak som kommissionen. De som sitter på läktaren eller kanske sitter hemma och håller på och pluggar om Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerråden, dit jag som minister åker och träffar energiministrar från olika delar av Europa, ska veta att alla dessa instanser är avgörande för vad som blir EU-linjen. Men EU är inte kommissionen – EU är medlemsstaterna – och Sverige behöver inte vänta på kommissionen här. Vi kan bestämma själva.

Just nu letar man efter ledarskap. Jag är trött på att möta rädda europeiska ledare som åker till Davos – där jag nyligen var på World Economic Forum för första gången i livet – och pratar om Trump och USA. Och USA var inte ens där. Detta pratar man om i stället för att prata om hur vi ska göra vår egen hemläxa och säkra vår egen konkurrenskraft.

Sverige behöver inte sitta och vänta på att EU-kommissionen ska bestämma sig för hur man ska förhålla sig till J.D. Vance eller Donald Trump. Vi kan välja en egen svensk linje och kroka arm med andra länder i Europa.

Låt mig komma tillbaka till det som är kärnan i mitt svar, nämligen regelförenklingar. Förenklingsrådet är inte, som någon annan här i kammaren sa, en utredning, utan det är ett gäng som kan komma med förslag till regelförenklingar kontinuerligt. Jag ser fram emot att börja få leveranser från dem senare i vår.

Sedan har vi implementeringsrådet. Hur många gånger har vi inte haft debatter och valrörelser där det har sagts att vi i Sverige är så bra på att ”goldplatea” saker? Det innebär att vi inför EU-lagstiftning och driver den så långt det bara går, så att det blir så krångligt som möjligt. Implementeringsrådet ska hjälpa oss att till och med rulla tillbaka sådant där vi har gått lite för långt och också, innan det sker, flagga för sådant där vi är på väg att gå för långt.

Detta är två riktigt bra råd. Detta år är det första år då de kan jobba under ett helt år och gå från ord till handling.

Herr talman! Om jag förstår frågan rätt handlar det om hur vi själva ska bedöma om vi tror att EU-kommissionens åtgärder har önskad effekt. Jag ska svara rakt på sak och säga att vi inte har kommit så långt än. Men vi ska nu titta på det som har presenterats och överväga om vi tror att det som har föreslagits är rätt och om det är tillräckligt eller om vi saknar något.

Jag vill instämma i Johnny Svedins kommentar om att det låter väldigt bra när man adderar det som nu kommer från kommissionen och det den signalerar. Det är ett ganska skarpt tonläge från bland andra Ursula von der Leyen och flera ansvariga kommissionärer.

Jag har haft nöjet att vara partiledare i snart tio år. Jag är alltså inne på min tredje kommission nu. Det är ganska många kommissioner som har kommit och gått och sagt om Brysselmaskineriet att de ska ”cut red tape”, som det heter på engelska, och ”ease the regulatory burden” – att lätta på regelbördan för företagen – men sedan har det ändå gått precis åt andra hållet.

Jag är alltså tveksam till om det som har presenterats är tillräckligt. Jag tror det när jag ser det. Det är just nu en supertuff målkonflikt mellan den gröna given och det Draghi signalerar i sin rapport när det gäller behovet av konkurrenskraft. Jag tror att vi kommer att få en diskussion om vad som behöver pausas av implementeringar. Behövs moratorium på vissa delar? Regeringen har inga sådana förslag på bordet nu, men jag förväntar mig att det kommer att bli en sådan diskussion i Europa där Sverige behöver inta en position och vara aktivt. Det kan vi göra bland annat utifrån vad kommissionen nu har presenterat.

Innan jag släpper ordet vill jag ändå understryka en sak apropå liknelsen med fotbollslagen där det ena laget får springa runt med många fler vikter än det andra laget. Företagens administrativa kostnader och så kallade fullgörandekostnader fortsätter att öka även i Sverige, bland annat för att vi försöker att komma åt organiserad brottslighet i näringslivet. Den kostnaden ökade under 2023 med ungefär 1,4 miljarder kronor. Det innebär att den totala årliga kostnaden för företag att följa regler är hisnande 379 miljarder kronor, enligt Näringslivets Regelnämnd.

Det är tufft. Vad vågar vi pausa? Vad vågar vi ta bort? Men jag är medveten om de investeringsavgöranden som många företag just nu gör. De kommer att lämna Sverige och Europa om vi inte vågar sätta ned foten åt rätt håll.

Herr talman! Jag vill börja mitt sista inlägg med att tacka Johnny Svedin för interpellationen.

Det har för min del varit många interpellationer i rad i kammaren där en del har frågat: Varför lägger regeringen så mycket tid och kraft på regelförenklingar? Det verkar vara den primära reformen på näringslivsområdet. Ja, det är det, utöver att städa upp och få ordning i energipolitiken.

Jag ska inte göra någon summering av de svar jag redan har gett utan vill bygga på och säga att jag uppfattar att Johnny Svedin och jag läser läget lika. Men handling är otroligt mycket tyngre än ord. Vi har ord från EU; nu behöver vi handling. Vi har ord från regeringen – från mig själv. Nu har vi gått från en period av att tillsätta tusen utredningar till att kunna fatta beslut om detta. Saker börjar träda i kraft. Det är ny lagstiftning, nya verktyg, nytt implementeringsråd och nytt förenklingsråd. Nu ska vi gå därifrån till att det börjar märkas tydlig skillnad för företagen.

Det är detta som vi sedan ska utvärderas utifrån. Fortsätt att elda på! Jag ser fram emot att rapportera vad vi har presterat i handling om ett år, utifrån alla dessa ord jag har levererat i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.