STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har tagit del av finansministerns svar, och jag måste säga att jag är besviken.

Jag ställde en rak och tydlig fråga om vilka konkreta åtgärder finansministern avser att vidta för att förbättra den ekonomiska situationen för personer som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Men i stället för ett tydligt svar fick jag en uppräkning av generella åtgärder som inte träffar just dem som jag vill tala om i dag.

Finansministern pratar om jobbskatteavdrag och skattesänkningar för löntagare som ett sätt att stärka hushållens ekonomi. Men vad hjälper det dem som inte kan arbeta? Vad hjälper det dem som är beroende av sjuk- eller aktivitetsersättningen för att överleva månaden? För dem innebär jobbskatteavdraget ingenting, herr talman. De lämnas utanför regeringens skattesänkningar och får ingen lättnad i sin vardag.

Finansministern nämner också att sjukersättningen har räknats upp med inflationen, som om det vore en ny åtgärd. Men det är inte någon särskild insats från regeringens sida; det är en automatisk uppräkning som redan finns i systemet. Det löser inte problemet med att ersättningarna fortfarande är så låga att de inte går att leva på.

Jag frågade också specifikt om åtgärder för att förbättra villkoren för dem som lever på garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen. De får maximalt 13 275 kronor i månaden - före skatt. Det är människor som varje månad tvingas välja mellan att betala hyran, köpa mat eller hämta ut sina mediciner. Det är människor som tvingas låna pengar av anhöriga för att överleva. Vad är regeringens svar till dem? Vad gör regeringen för att de ska få en dräglig ekonomisk situation?

Det enda konkreta förslag som fanns för att långsiktigt förbättra deras situation var den utredning som Socialdemokraterna tillsatte för att se över indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen. Den skulle säkerställa att ersättningarna inte halkar efter när kostnaderna i samhället ökar. Men vad gjorde den här regeringen med den utredningen? Jo, man valde att lägga ned den. Man valde aktivt att inte förbättra villkoren för de mest utsatta.

Herr talman! Detta är inte en politik för ett tryggare Sverige för alla. Detta är en politik som gynnar dem som redan har möjligheten att arbeta medan de som är sjuka eller har en funktionsnedsättning lämnas i sticket. Det är en politik som skapar ökade klyftor och minskad tillit, herr talman, för hur ska människor som känner sig bortglömda och övergivna av samhället kunna tro på framtiden? Hur ska de känna sig som en del av ett samhälle där de behandlas som andra klassens medborgare?

Herr talman! Jag vill därför ställa frågan igen: Vilka skattelättnader får de som lever på garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen med regeringens politik?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar interpellanten som tar upp den här typen av frågeställning. Det är bra att debattera och diskutera detta. Jag återkommer till det, för vi behöver stanna upp och se vad regeringen och finansministern har gjort. Men det hade varit intressant om Socialdemokraterna ibland tog strid för alla låg- och medelinkomsttagare runt om i landet som kämpar för att få hushållsekonomin att gå ihop.

Herr talman! Jag ska tala om vad den här regeringen och den här finansministern gjorde när inflationen slog till som hårdast och priserna steg. Vi ärvde 10 procents inflation av den socialdemokratiska regeringen. Det fick vi hantera när vi tog över regeringsmakten. Människor handlade mjölk och mat med kronor och ören. Regeringen och finansministern inflationssäkrade bidrag och ersättningar så långt det var möjligt. Det gav dem med allra minst marginaler möjligheter att parera en del av kostnadsökningarna. Många fick dock bära denna börda, för pengarna räcker inte till allt. Men det är så man bekämpar inflation. Det vet jag att socialdemokrater också vet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det farligaste man kan göra är att hänga kvar i den höga inflationens garn och få pris- och lönespiraler. Nu när vi har bekämpat inflationen vi ärvde av den socialdemokratiska regeringen har vi möjlighet att ge ekonomiska lättnader till alla hushåll som fick se tio års reallöneökningar raderas ut. Nu, herr talman, får de skattesänkningar. Det gör att fler människor får något lägre räntor och lite större ekonomiska marginaler, och det är en rimlig politik. Man kan plocka ut enskilda reformer och enskilda år, men sett över mandatperioden har vi bekämpat inflationen och säkerställt att de med minst ekonomiska marginaler får mest. Nu, när möjligheterna ges, ska vi säkerställa att bredare inkomstlager får ta del av skattesänkningar, för det är fortfarande väldigt många som har det tufft.

Herr talman! Man kan skönja ett mönster i dagens debatter. Socialdemokrater kommer gång på gång upp i talarstolen och pratar om hur dåligt det är med skattesänkningar för löntagare. Men faktum är - låt oss föra fakta tillbaka in i debatten! - att Moderaterna sedan 2007 i olika konstellationer tillsammans med olika partier har genomfört nio jobbskatteavdrag. Socialdemokraterna har röstat nej till alla.

En vanlig sjuksköterska har i dag 4 000 kronor mer kvar i plånboken varje månad än den hade 2007 med den skatt som gällde då. Det gäller alltså över hela linjen. Man vill aldrig sänka skatten för de hårt arbetande människor som bär upp samhället och ser till att saker och ting fungerar. Att människor går till jobbet och arbetar är ju det som bygger tillväxt. Det ger också möjlighet till generösa ersättningssystem för dem som av olika skäl inte kan jobba och delta på arbetsmarknaden.

Jag vill backa tillbaka och säga att det är bra med den här typen av debatter. Jag tycker att regeringen har gjort rätt prioriteringar. Man valde att säkerställa att de med minst marginaler fick mest när krisen med hög inflation vi ärvde från den förra regeringen slog till.

Herr talman! Jag vill fortsätta prata om den ekonomiska ojämlikhet som breder ut sig i Sverige. Jag vill prata om dem som verkligen drabbas när trygghetssystemen inte håller måttet och skattesänkningar inte inkluderar dem som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden.

Finansministern lyfter fram att hushållens ekonomi stärks genom regeringens politik. Men det är ju en sanning med modifikation, för vilka hushåll pratar vi egentligen om? Ja, inte är det de som är beroende av sjuk eller aktivitetsersättningen och de som redan lever på marginalen.

Rapporten 800 år kvar till jämställdhet? visar att arbetarkvinnor med utländsk bakgrund drabbas hårdast av den ekonomiska politiken. De har lägre löner, osäkrare anställningar och sämre möjligheter att påverka sin ekonomi. Dessa kvinnor arbetar ofta i välfärdens kärna - inom vård, skola och omsorg - och deras ekonomiska situation blir alltmer pressad. När priserna ökar snabbare än lönerna och ersättningarna ökar också klyftorna i samhället.

Herr talman! Ekonomisk ojämlikhet handlar inte bara om pengar i plånboken, utan det handlar också om människors livschanser och om möjligheterna att leva ett rikt och värdigt liv. Med regeringens politik fortsätter de ekonomiska skillnaderna att öka, och samhället dras isär ännu mer. Regeringens politik med skattesänkningar och jobbskatteavdrag är som gjord för att öka dessa klyftor. Det är en politik som belönar dem som redan har arbete och ignorerar dem som av olika orsaker inte kan arbeta.

Vi socialdemokrater vill se en annan väg - en väg där trygghetssystemen är starka nog att hålla människor borta från fattigdom, en väg där vi aktivt arbetar för att minska de ekonomiska klyftorna, inte öka dem. Vi vet ju alla, herr talman, att man inte blir frisk av att göras fattig.

Det är beklagligt att Sverigedemokraterna och regeringen lade ned den utredning som skulle se över indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen. Jag tycker att regeringens agerande tydligt visar att målgruppen inte är prioriterad för dem.

Därför, herr talman, undrar jag: Varför ska människor som har sjuk- eller aktivitetsersättning betala mer skatt än dem som förvärvsarbetar?

Herr talman! Jag börjar direkt med att besvara frågan om faktafel. Man kan såklart ha olika uppfattningar, men jag konstaterar en sak: Socialdemokraterna för fram en massa olika retoriska knep som man testar så här innan det är dags att gå hem och börja med julmaten. Man pratar om att tillväxten är väldigt låg. Det är sant - vi ärvde en av Europas lägsta tillväxttakter - men nästa år prognostiseras Sverige ha en av de högsta i Europeiska unionen. De retoriska knepen kommer säkert att fastna med julgröten hos några av de socialdemokrater som har fört fram dem.

Man pratar mycket om sjukvårdskrisen. Det kan vi konstatera efter debatten här i kammaren i går. Vi kan ta en av de regioner som styrs av socialdemokrater. I denna region har man fler anställda, trots den sjukvårdskris som Socialdemokraterna pratar om, och då blir frågan, herr talman: Vad är det man satsar på - sjuksköterskor eller kommunikatörer - och varför är det jobbigt i vården?

Jag tror att väljarna kommer att kräva svar på denna fråga från många socialdemokratiska lokala styren. Vad är det man satsar på? Vill man ha kommunikatörer och byråkrater eller sjukvårdspersonal? Denna fråga tror jag kommer att fastna hos rätt många.

Jag tycker, herr talman, att prioriteringen har varit rätt, men det är som att man inte lyssnar i den här debatten. Regeringen och finansministern valde att säkerställa att de som har minst marginaler - de som har sjuk- eller aktivitetsersättning och som interpellanten pratar om - skulle gå skadefria under inflationen. Man inflationssäkrade alltså bidragen. Det tycker jag var rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är årets sista debatt, åtminstone för min del - det kommer kanske några interpellationsdebatter till - så jag ska göra som Niklas och rimma lite, herr talman.

Sossar vill alltid skatten höja. Under deras skatter får vi alla ryggen böja. Det är högre skatt på arbete, flit och sparande. Nu är julen dock i vardande. Barn som får en slant i julegåva - om S styrde fick ni knappt behålla några. Nu är debatten snart klar. God jul till alla och envar! God jul, herr talman och alla andra!