Fru talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret.

Det stämmer att jag efterfrågar ansvar. Jag anser det rimligt att staten tar ett övergripande ansvar för nödvändig infrastruktur när förutsättningarna för flyg till och från Gotland förändras radikalt på bara några veckor. Jag tycker att regeringen ska ta ansvar för det.

Under pandemin infördes med kort ställtid trafikplikt för att säkra transporter till och från Gotland, och i detta fall rörde det just prover. Oavsett vad som nu är fallet för Gotland, borde inte regeringen överväga att införa någon form av vilande trafikplikt som kan aktiveras när någon del av landet är tillfälligt eller permanent avskuren eller isolerad? Jag tror att det vore väldigt välgörande med en sådan signal om övergripande ansvar och omsorg för hela Sverige.

Fru talman! Vi har en majoritetsregering. Det ger makt, och med makt följer ansvar. Jag kan inte förstå varför man frånhänder sig detta ansvar och därtill hänvisar till färjetrafiken. Jag vill tro gott om människor, så även om infrastrukturminister Carlson. Nog förstår ministern att det blir otillräckligt att hans statssekreterare först hänvisar till att den nödvändiga dagliga trafiken för prover kan ske via Bromma, som saknar certifiering, och när den polletten väl trillat ned berättar vad regeringen åstadkommit i fråga om färjetrafiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tro mig, färjetrafiken engagerar mig och varje gotlänning djupt, och jag vet att även infrastrukturministern är engagerad i den. Men för att Gotland ska fungera krävs både färjor och flyg. För att gotländsk sjukvård ska fungera krävs upparbetade transportkedjor, inte minst i fråga om prover och blodprodukter där det behövs dagliga transporter.

November är passerad, och vi är inne i december månad. Än så länge får gotländsk sjukvård pussla och trolla med knäna. Med tanke på att vi i nuläget är utlämnade till en dubbeltur till Arlanda och en till Göteborg i veckan, helikopter och en väldig massa tur håller jag varje dag tummarna för att inget ska gå snett som gör att liv äventyras på grund av att vi inte snabbt nog kan få det gotländsk sjukvård behöver.

Hur kan infrastrukturministern och regeringen låta detta pågå? Nu är året snart slut, och kanske klarar vi oss månaden ut. Men jag vill hoppas och tro att regeringen har ambitioner på detta område, åtminstone med tanke på rådande säkerhetspolitiska läge.

Jag frågar igen: Vad kan infrastrukturminister Andreas Carlson tänka sig att göra för att förändra situationen? Jag hoppas verkligen att svaret inte är "ingenting".

Fru talman! Det låter oerhört positivt att man framöver kommer att kunna pröva nya möjligheter, exempelvis vad gäller vilande trafikplikt eller att bredda spektrumet av insatser som kan vara tillgängliga för kommuner och regioner.

Jag kommer dock inte ifrån att nästan jag får en overklighetskänsla här. Statsrådet tar upp flera saker som är positiva för Gotland och är en del av en fungerande infrastruktur, till exempel att Visby flygplats utpekas som beredskapsflygplats. Det är något positivt som vi är stolta över och tror är viktigt. Men det hjälper inte att vi har en beredskapsflygplats om vår sjukvård inte har någon att flyga till och om vi inte har en certifierad flygplats som trafikeras under november och december.

Därför blir detta en fråga om beredskap. Vi i Sverige befinner oss tack och lov i fredstid, men det pågår ett krig i vårt närområde och situationen kan förändras mycket snabbt.

Än så länge har vi haft tur, och sjukvårdens medarbetare har gjort heroiska insatser för att lösa situationen. Men det är hela tiden på håret.

Jag vill verkligen inte vara en ledamot som kommer till kammaren och gnäller för att det är så synd om Gotland och säger att vi har det så svårt. Jag är oerhört stolt över den valkrets som jag representerar. Vi kommer dock inte ifrån att Gotland är jättelitet. Det är en liten valkrets, och regionen är Sveriges minsta huvudman. Men infrastrukturministern säger att det är upp till gotlänningarna och gotländska politiker att ordna transporter av prover och blodprodukter med några veckors varsel.

Jag vet att man ska vara varsam med att säga att man inte såg något komma, men åtminstone hade jag ingen aning om att Bra och SAS skulle slås ihop så att vi med väldigt kort varsel bara fick en flygplats att flyga till i stället för två och att Arlanda med kort varsel enbart skulle ha en dubbeltur i veckan. Det här ställer otroligt höga krav på Gotland. Än så länge görs som sagt heroiska insatser, och vi har kanske också haft en viss portion tur. Jag tycker att det är orimligt att kräva att Sveriges minsta sjukvårdshuvudman ska ordna egna flyg.

Jag uppskattar att infrastrukturministern följer situationen noga, men det leder inte till några transporter eller flyg. Jag undrar hur detta rent faktiskt ska gå till. Nu har tiden snart gått. Jag hoppas verkligen att det inte sker någon stor trafikolycka eller att julen blir en osedvanligt tuff tid för Gotland. Det känns dock så futtigt i ett välfärdsland som Sverige att hoppas på tur.

Jag vill tro att vi kan bättre och att vi i situationer som dessa kan hjälpas åt. Vi borde kunna dra åt samma håll. Jag vet att jag och infrastrukturministern inte är överens i alla frågor, men jag hade hoppats att vi kunde vara överens om grundläggande infrastruktur för att säkra livsviktiga transporter.

Fru talman! För historieböckernas skull vill jag ändå betona att Region Gotland ju hade säkerställt att det fanns en certifierad flygplats. Trafiken har gått till Arlanda. Som en konsekvens av sammanslagningen av Bra och SAS går två dubbelturer i veckan till och från Gotland - en till Arlanda och en till Göteborg. Gotland skulle behöva en dubbeltur varje dag till antingen Arlanda eller Göteborg, men företrädesvis till Arlanda. Denna möjlighet togs ifrån oss med oerhört kort varsel och finns nu inte. Det är vad som har hänt.

Vi hade trafik till en certifierad flygplats. Men trafikutbudet har minskat, och vi står kvar med konsekvenserna.

Det svar som kom från departementet till Gotland visade att man inte visste hur det förhöll sig. Det är otroligt anmärkningsvärt att det hänvisades till Bromma, som inte har de certifikat som behövs.

Jag vill upprepa det jag inledde med. Sverige har en majoritetsregering, och det finns ett majoritetsunderlag i Sveriges riksdag. Med makt följer ansvar. Det gör att man kan lösa situationer. Man kan fixa och lindra och se till att regionen inte behöver trolla med knäna. Om man löser saker och ting kan man sluta hoppas på turen.