Herr talman! Peter Hedberg har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att den akuta situationen inom folktandvården i norra Sverige ska upphöra och om jag avser att på något sätt agera för att säkerställa ett likvärdigt ansvar för patienter mellan folktandvården och de privata tandvårdsbolagen.

Mun- och tandhälsan i Sverige är överlag god. I takt med utvecklingen av välfärdssamhället och utbyggnaden av tandvården har den svenska tandhälsan under lång tid utvecklats positivt. Jag ser dock allvarligt på tandvårdens bristande tillgänglighet och hur den drabbar människor runt om i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nationella vårdkompetensrådet har en viktig roll i detta sammanhang. Genom sin rådgivande funktion ska rådet bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning. Rådets uppdrag är att göra bedömningar av kompetensbehoven och att stödja och åstadkomma samverkan om kompetensförsörjningsfrågor på nationell och regional nivå. Genom detta bidrar rådet till samverkan och dialog mellan berörda aktörer, men det ska även bidra med kunskap som kan ligga till grund för regeringens beslutsfattande.

För att tandvårdens resurser ska kunna nyttjas effektivt har regeringen överlämnat propositionen Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård (prop. 2023/24:158) till riksdagen. Ändringen är ett förslag från den särskilda utredaren Veronica Palms utredning När behovet får styra - ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa (SOU 2021:8) och har efterfrågats av regioner och folktandvårdsorganisationer.

Förslaget innebär att den övre åldersgränsen för avgiftsfri tandvård ändras från 23 år till 20 år, och det kommer att innebära att antalet personer som ingår i folktandvårdens grunduppdrag minskar. Förändringen förväntas på så sätt att minska skillnaderna mellan folktandvårdsorganisationerna och de privata tandvårdsbolagen. I och med den planerade förändringen skapas även ökade möjligheter för folktandvårdens vårdgivare att rekrytera och behålla personal eftersom patientgruppen förändras och leder till behov av ett bredare spektrum av tandvårdsåtgärder. Utöver de ökade patientintäkter som förslaget väntas leda till kan det för folktandvårdens personal innebära fler och mer varierade arbetsuppgifter, vilket skapar förutsättningar för kompetensutveckling.

Därutöver har regeringen bland annat gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla en nationell modell för riskbedömning inom tandvården. En sådan nationell modell kan på sikt bidra till en enhetlig bedömning av tandvårdens patienter. Genom detta kan tandvårdens resurser prioriteras till de patienter som har störst behov av tandvård samtidigt som tandvårdens tillgänglighet ökar.

Regeringen aviserade en tandvårdsreform i budgetpropositionen för 2025. Tandvårdsreformen syftar till att stärka tandvårdens högkostnadsskydd så att det mer liknar det högkostnadsskydd som finns i övrig vård. Ett stärkt högkostnadsskydd innebär lägre tandvårdskostnader för patienter som är 67 år och äldre. Målsättningen med ett förstärkt högkostnadsskydd är att patienter i högre grad ska kunna besöka tandvården efter behov och därmed få bättre munhälsa.

Regeringen avser att från 2026 årligen avsätta cirka 3,4 miljarder kronor för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd. Betänkandet Tiotandvård - ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård (SOU 2024:70) har nyligen överlämnats till regeringen. Ett av utredningens förslag innebär ett kommuntypstillägg som ger vårdgivare högre ersättning när de behandlar patienter som är bosatta utanför storstäderna. Utredningens betänkande bereds nu inom Regeringskansliet, och jag ser fram emot att återkomma i dessa frågor.

Herr talman! Jag uppskattar att Peter Hedberg lyfter den här viktiga frågan.

Det är helt klart så att det finns mycket stora utmaningar för tandvården i Sverige. Det gäller inte minst folktandvården och inte minst i något mer glest befolkade län utanför storstadsregionerna. Det är också därför vi presenterar ett antal åtgärder. Vårdkompetensrådet har en tydlig uppgift att fokusera även på tandvårdssektorn och vad vi kan göra för kompetensförsörjningen. Uppdraget att se över en nationell riskbedömningsmodell kopplat till tandvårdsstödet syftar till att även tandvård ska ges mer efter behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan spelar det dock roll hur långt den fria barntandvården ska sträcka sig. Ska den sträcka sig upp till det år man fyller 19, eller ska den gå vidare upp till 23? Här blir argumentationen förvånande eftersom tandvårdsorganisationer själva har efterlyst en sänkning av åldersgränsen, av just de skäl som ledamoten anger här, det vill säga att man har ett uppdrag som tränger ut annan tandvård för personer med större behov.

Det här har även utretts av socialdemokraten Veronica Palm, som har föreslagit att gränsen ska sättas till det år patienten fyller 19. Det beror på att vi behöver ha en behovsstyrd tandvård. Folktandvården tar ett för stort ansvar i dag, och det behöver man förändra på det här sättet. Det handlar också om att tandvård bättre ska kunna ges efter behov.

Därför är det märkligt att Socialdemokraterna går fram med att vi ska hålla fast vid det här. Vi hör ju från folktandvården och från utredaren, socialdemokraten Veronica Palm, liksom i den argumentation som ledamoten själv för att det ökar belastningen på folktandvården att grunduppdraget - den fria barntandvården - sträcker sig hela vägen upp till 23. Det gör det svårare för folktandvården att behålla personal och kompetens. Det är ett av skälen till att vi gör detta.

Vi gör det också för att vi ska kunna utveckla tandvården och inte minst rikta större resurser till dem som har sämre munhälsa. Det gäller inte minst äldre personer som inte har haft möjlighet till samma förebyggande tandvård, som har knappa pensioner och som behöver få möjlighet att både få tider och gå till tandläkaren. Man kan liksom inte välja allting samtidigt, utan man måste klara av att göra de här prioriteringarna.

När det finns ett så solitt underlag för att faktiskt flytta ned gränsen från 23 till 19 år förvånar det mig att man från Socialdemokraternas sida väljer att gå emot förslaget. Det skulle försvåra för folktandvården om ert förslag gick igenom, Peter Hedberg. Det skulle göra situationen värre, utifrån de argument som ledamoten framför.

Herr talman! Jag tycker fortfarande att det här inte riktigt hänger ihop.

Ledamoten efterlyser att staten ska gå in och ta ansvar, och nu gör vi ju det. Vi lyssnar på regionerna, folktandvårdsorganisationerna och på utredaren Veronica Palm och gör förändringar i åldersgränsen. Det är ju inte bara en prisfråga för den enskilde, utan det är även en kapacitetsfråga för den som ska göra detta. Det är därför vi gör de här förändringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då säger Socialdemokraterna: Gör inte de förändringar som efterlyses för att vi ska klara tandvårdssituationen i Sverige! Gör helt andra saker!

Jag stänger inga dörrar när det gäller att titta på annat, men det här kan vi göra här och nu. Vi gör också saker kring referenspriserna: Vi förstärker Tandpriskollen och går fram med förslag för att ytterligare stärka kontrollen över tandvårdssektorn. Vi vet att vi behöver se till att det inte finns oseriösa aktörer i den här sektorn och öka kontrollen kring detta, så att det inte flödar ut medel ur tandvårdssektorn på ett sätt som det inte ska göra. Det gör vi nu; vi går fram med en lång rad förslag kring detta.

Referenspriserna är viktiga och spelar roll, och Tandpriskollen spelar roll. Men det är klart att vi behöver förstärka patientens ställning på olika sätt i det här sammanhanget. Det tycker jag också är viktigt för att vi ska kunna behålla ett valfrihetssystem. Man ska känna sig trygg när man går till tandläkaren, och man ska kunna ha koll både på sina rättigheter och på vad som är rimligt att betala i de här sammanhangen.

Jag vill också peka på att vi nu har en ny utredning som den här regeringen har tagit fram och där det finns förslag om differentierade ersättningssystem beroende på var man etablerar sig. Det ser jag fram emot att få bereda vidare. Det finns helt enkelt en kommuntypsskillnad utifrån var patienten är bosatt. Det handlar om att vi just ser en skillnad i etablering mellan storstäder och inte minst norra Sverige och mer glest befolkade delar av Sverige, där det helt enkelt är mycket svårare att få tider. Det här är ett verktyg som vi har bett utredaren att titta på och som vi nu också bereder i Regeringskansliet.

Det vore såklart intressant att höra hur ledamoten ser på det här. Nu gör vi nämligen flera saker. Det är samma sak med riskbedömningsinstrumentet; att se till att koppla det till det statliga tandvårdsstödet handlar om att bättre kunna ge tandvård efter behov. I dag fungerar det inte tillräckligt väl i fråga om att det är behoven som ska styra. Men jag vill ändå säga att det finns en konsekvens i hur vi arbetar med detta.

Som sagt: Det förvånar mig att ledamoten, som helt uppenbart ser samma problem som jag, går emot dem som faktiskt ser det som inte hela lösningen men en dellösning att förändra delar av detta.

Herr talman! I grunden har vi god tandhälsa i Sverige, men den ges i dag inte tillräckligt mycket efter behov. Då måste man vara beredd att överväga olika åtgärder för att åstadkomma det. Jag tycker i grunden att den fria etableringsrätten är bra, men det fungerar inte tillräckligt väl. Därför ser jag fram emot breda förslag om kommuntypstillägg och annat för att säkerställa att fler runt om i Sverige ska ha möjlighet till tandvård.

Jag tycker att vi gör flera saker. Vi har gett ett uppdrag till Nationella vårdkompetensrådet att se över kompetensförsörjningsfrågorna. Det är viktigt för att vi ska få inspel och ett underlag för vad regeringen och staten ytterligare kan göra i det här sammanhanget. Jag har också pekat på flera andra saker för att säkerställa detta, exempelvis ett riskbedömningsinstrument som ska kunna kopplas till tandvårdsstödet för att se till att tandvården ges mer efter behov.

Jag tycker också att åldersgränsfrågan är viktig i det här sammanhanget. Som ledamoten själv konstaterar är detta inte hela svaret på hur vi ska underlätta situationen för Folktandvårdens personal, men det är en del av svaret. Det gäller frågor som rekrytering, att kunna bibehålla personal och att få en jämnare spelplan i relation till andra. Inte minst handlar det om att vi ska använda den kapacitet vi har - för den är ju inte obegränsad - till de personer som har de största behoven. Det är deras behov som ska tillgodoses.

Vi ska samtidigt behålla möjligheten för barn, upp till året de fyller 19, att få den goda förebyggande tandvård som lägger en god grund för god munhälsa hela livet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.