Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera det ansträngda läget inom rättspsykiatrin.

Inledningsvis vill jag understryka att jag, liksom Eva Lindh, ser allvarligt på utmaningarna inom rättspsykiatrin. Jag delar däremot inte Eva Lindhs bild att situationen inom rättspsykiatrin är ett resultat av att regeringen inte har skjutit till tillräckligt med resurser till hälso- och sjukvården. Jag delar inte heller bilden att regeringen inte har kompenserat regionerna i en svår ekonomisk situation.

Tvärtom har regeringen genomfört ett stort antal insatser för att stödja regionerna som huvudmän för hälso- och sjukvården både när det gäller utvecklingen av hälso- och sjukvården i allmänhet och när det gäller den rättspsykiatriska vården i synnerhet.

För 2025 fördelar regeringen till exempel över 7,5 miljarder kronor för att korta vårdköerna och öka vårdkapaciteten. Det är medel som, beroende på huvudmännens prioriteringar, kan användas för exempelvis effektiviseringar och för att därigenom öka vårdkapaciteten inom rättspsykiatrin.

Vidare fördelar regeringen 700 miljoner kronor genom överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner inom området psykisk hälsa och suicidprevention 2025, specifikt för att stärka bland annat tvångsvården och rättspsykiatrin, både avseende vårdkapacitet och ändamålsenliga utskrivningsprocesser.

Därutöver fördelar regeringen ytterligare 450 miljoner kronor till regionerna under 2025 för att öka antalet vårdplatser för vuxna och antalet platser för självvald inläggning. Det är medel som kommer rättspsykiatrin till del.

Dessa satsningar, som är de första som någonsin har genomförts inom det här området, är viktiga för att stärka den rättspsykiatriska vården och stödja regionerna i det utvecklingsarbetet.

Regeringen arbetar även långsiktigt för att stärka hälso- och sjukvårdens, inbegripet rättspsykiatrins, förutsättningar i hela landet. I juni 2023 gav regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att se över ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården.

Kommittén, som antog namnet Vårdansvarskommittén, lämnade i juni 2025 betänkandet Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62) till regeringen. I betänkandet föreslås att staten bör ta ett större ansvar inom ett antal områden och för frågor i hälso- och sjukvården i syfte att skapa bättre förutsättningar att möta vårdbehoven, däribland den rättspsykiatriska vården. Betänkandet har skickats på remiss till och med den 31 oktober 2025.

Jag avser inte att föregå den fortsatta beredningen av ärendet, men jag kan sammanfattningsvis konstatera att den rättspsykiatriska vården står högt upp på både min och regeringens agenda.

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för att du tar upp den här frågan! Det är otroligt angeläget att diskutera rättspsykiatrins förutsättningar och psykiatrins förutsättningar i allmänhet. Det finns en oro hos mig att man ibland skär ned oproportionerligt mycket på psykiatrin när man gör förändringar.

Regionerna har haft det tufft med den höga inflationen, som har skapat ett kostnadstryck för dem. Nu ljusnar det betydligt. Det är väldigt bra. Jag redogjorde för de omfattande tillskott som regeringen gjort för att vi ska klara oss igenom den här inflationstiden.

Jag tycker att Eva Lindh ringar in en del saker som även jag har identifierat. Inte minst är det så att utskrivningsprocesserna absolut inte fungerar tillräckligt väl. Man har inte tillräckligt bra samarbetsavtal mellan kommuner och regioner när det gäller utskrivning. Personer blir därför kvar, trots att de egentligen är redo för att finnas i andra vård- och stödformer. Det där fungerar inte. Det är därför vi har slutit överenskommelsen med SKR och gjort en specifik satsning. I diskussionerna och överenskommelsen med dem har vi för första gången tydliggjort detta på det här sättet. Det beror på att vi har identifierat problemet och vill göra någonting åt det.

Det är samma sak med uppdraget till Socialstyrelsen att utveckla metoder och annat för att stödja utskrivningsprocessen så att den fungerar bättre. Det räcker inte alltid med mer resurser. Man måste också lösa de strukturella problem som finns. Det tycker jag är otroligt angeläget.

Det gläder mig att Eva Lindh och Socialdemokraterna visar intresse för att staten ska spela en större roll på det här området. Det tycker jag också att den ska göra. Nu har vi en vårdansvarskommitté som har landat i att det här är ett område där staten borde spela en större roll framöver. Återigen: Jag ska inte föregripa beredningen av detta. Men det är klart att det inte är svårt att se argumenten och motiven för en framtida ordning där staten skulle ta ett större ansvar. Eva Lindh har själv varit inne på det. Låt oss se vad beredningen landar i och vad det kommer in av remissvar och annat. Detta tycker jag är väldigt angeläget att jobba med.

Jag har ett par motfrågor till Eva Lindh. När socialdemokratiska regeringar haft beredningsunderlag för att göra en förändring och flytta rättspsykiatrin från regionerna till staten har man valt att inte göra det. Varför har man inte gjort det när det funnits sådana beredningsunderlag historiskt?

Socialdemokraterna har ju också suttit vid makten ibland, men de har inte gjort några satsningar på rättspsykiatrin. Jag har försökt leta men har inte lyckats hitta några. Eva Lindh kanske kan upplysa mig om vilka satsningar man gjorde fram till 2022 på rättspsykiatrin?

Herr talman! Ingen regering har satsat mer på psykisk hälsa och psykiatri än vad den här regeringen gör. Man kan säga att det är för lite, och det går alltid att göra mer. Men ingen regering har någonsin gjort mer och större satsningar på psykiatri än vad vi gör, inbegripet den rättspsykiatriska vården. Jag har redogjort för det, men det är alltså 4,1 miljarder som vi lägger på detta under innevarande år. I våras tillförde vi också ytterligare medel för just fler platser. Jag ser en oro för att det inte finns tillräckligt med platser, både i rättspsykiatrin och i övrig sluten psykiatri, tvångsvård och så vidare. Där ser vi stora behov av att göra mer, och jag är väldigt angelägen om det.

Jag är också angelägen om att de mellanrum som uppstår när personer inte får hjälp ska täppas till på ett bättre sätt. Det är därför vi har slutit den här överenskommelsen med kommuner och regioner – det ska inte bli så att man tvingas vara kvar i rättspsykiatrin när man egentligen är klar att lämna den eller att personer som finns i andra delar av psykiatrin, i sluten psykiatri, ibland skrivs ut till ingenting. Jag tycker inte att det duger. Där måste vi göra väsentligt mer än vad vi hittills har gjort. Jag är väldigt glad för att vi nu gör det och tar alla de här initiativen för att förändra livssituationen för människor och dessutom skapa ett säkrare och tryggare samhälle.

Jag har redan redogjort för en hel del av de här åtgärderna och för de omfattande regeringsuppdrag som vi nu har gett till myndigheterna, inte minst Socialstyrelsen, om att utveckla metoder för den rättspsykiatriska vården, utskrivningsprocesser och annat. Vi har också precis fattat beslut om ett omfattande tillsynsuppdrag till Ivo, som under en fyraårsperiod fram till 2029 ska göra särskilda insatser kring just psykiatrin, rättspsykiatrin, tvångsvården och psykiatrin i övrigt för att säkerställa att bemötande, metoder och så vidare är de bästa tänkbara. Detta är inte bara traditionell tillsyn utan görs också för att man ska återföra kunskap och jobba med hur vi kan arbeta bättre och bli bättre i de verksamheter som vi har. Det är angeläget att utveckla även de här sakerna, tycker jag.

Jag är glad för den här diskussionen och för att vi tycks ha en större samsyn än tidigare om att staten behöver ta ett större ansvar i vårdfrågor och om att detta är en fråga där staten kan spela en större roll. Låt oss nu se fram emot att förslagen från Vårdansvarskommittén bereds vidare så att vi får se vad de ger vid handen.

Herr talman! Jag noterar att jag inte riktigt fick svar på mina frågor om varför Socialdemokraterna när de suttit vid regeringsmakten inte gjort förändringar av den organisatoriska strukturen för rättspsykiatrin med de beredningsunderlag som då funnits och inte heller gjort några specifika satsningar.

Herr talman! Jag har redogjort för att ingen regering någonsin har satsat så här mycket på psykiatrin. Det är värt att hålla fram i det här sammanhanget. Vi har överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner om att tillföra 700 miljoner kronor bland annat för att stärka utskrivningsprocesserna och särskilt rikta in oss på situationerna inom rättspsykiatri, tvångsvård och sluten psykiatri.

Vi tillförde mer medel i våras just för att vi såg att vi behövde få fram fler vårdplatser på området. Dessutom ger vi omfattande myndighetsuppdrag för att man ska fokusera på att utveckla bättre metoder för utskrivning och utveckla rättspsykiatrisk vård och tvångsvård på olika sätt. Därtill ger vi omfattande tillsynsuppdrag.

Vi vidtar en lång rad åtgärder för att det ska fungera bättre. Det handlar både om att tillskjuta resurser och att se till att det strukturellt fungerar bättre än i dag. I grunden handlar det om att människor ska få bästa möjliga vård och behandling under den tid som de är inlåsta inom rättspsykiatrin och att vi ska ha ett så säkert system som möjligt för allmänheten.

Där kan vi göra mer. Det är ett ansträngt läge. Det är därför vi vidtar alla dessa åtgärder. Därtill har vi nu att bereda Vårdansvarskommitténs förslag om ett ökat statligt ansvar för rättspsykiatrin. Det händer mycket på området. Det är väldigt viktigt, för det är ett viktigt område.

Det är också, vilket Eva Lindh har påpekat, delvis lite av ett kommunicerande kärl med psykiatrin i övrigt. Därför är det också väldigt viktigt att anstränga sig från min och regeringens sida, och det gör vi, men också från regionernas sida, för psykiatrin i allmänhet. Där finns en del övrigt att önska.

Personalen gör ofta ett heroiskt jobb. Det ser vi, och det uppskattar vi. Vi jobbar med kompetensförsörjning och annat, och regionerna behöver också prioritera de här frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.