Fru talman! Rose-Marie Carlsson har frågat mig hur jag har säkerställt att rådande ordning, där Skolinspektionen har tillsyn över de kommunala förskolorna och pedagogisk omsorg och kommunerna har tillsyn över motsvarande i de fristående verksamheterna, är den bästa.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Att bedriva utbildningsverksamhet inom skolväsendet i Sverige innebär att man förvaltar samhällets förtroende för det uppdraget. Det följer av skollagen att utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig och hålla god kvalitet inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas. En välfungerande tillsyn kan vara en viktig del i att se till att utbildningen är likvärdig och att den håller god kvalitet. Det finns även många andra viktiga faktorer som har betydelse för en likvärdig kvalitet. Regeringen har till exempel tillsatt en särskild utredare som bland annat har i uppdrag att lämna förslag i syfte att alla förskolor i Sverige ska ges likvärdiga förutsättningar att erbjuda barnen en utbildning av god kvalitet (dir. 2024:113).

När det gäller den pedagogiska omsorgen infördes det den 1 januari 2023 nya bestämmelser i skollagen som innebär tydligare och utökade krav på verksamheten. Kommunen ska också efter ansökan pröva om en enskild ska godkännas som huvudman. Efter godkännandet ska kommunen utöva tillsyn för att se att kraven fortlöpande är uppfyllda. Om den enskilde inte längre uppfyller förutsättningarna för ett godkännande får det återkallas.

Regeringen har, som Rose-Marie Carlsson mycket riktigt påpekar, i budgetpropositionen för 2025 övervägt för- och nackdelar med det delade tillsynsansvaret mellan Skolinspektionen och kommunerna. Där konstateras visserligen att en fördel med att flytta över ansvaret för tillsynen av alla förskolor, fritidshem och pedagogisk omsorg till en och samma myndighet skulle vara att likvärdigheten i granskningen stärks. Men samtidigt konstaterar regeringen att Skolinspektionens löpande tillsyn över kommunala förskolor, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet i dag i huvudsak utövas på huvudmannanivå, inte på verksamhetsnivå. Detta kan jämföras med att Skolinspektionen har tillsyn över hur kommunerna uppfyller sitt tillsynsansvar över de enskilda huvudmännen för dessa verksamheter.

Regeringen konstaterar vidare att om Skolinspektionen skulle ta över tillsynen och dessutom utöva den på såväl huvudmannanivå som enhetsnivå skulle myndighetens tillsynsansvar omfatta ytterligare cirka 3 200 enheter med enskild huvudman. Det skulle kräva en helt annan dimensionering och organisation av myndigheten.

Kommunernas tillsyn kan i dagsläget omfatta årliga eller regelbundet återkommande kontroller av samtliga verksamheter till skillnad från Skolinspektionens, som tar sin utgångspunkt i bland annat en behovsanalys, som innebär att tillsynen genomförs vid de verksamheter där behovet av tillsyn bedöms vara som störst. För att Skolinspektionen ska kunna göra träffsäkra urval av granskningsobjekt krävs vidare tillgång till bland annat tydliga indikatorer, något som inte finns för berörda verksamheter på samma sätt som för till exempel grund- och gymnasieskolan. Dessutom finns det svårigheter för Skolinspektionen att uppnå likvärdig täckningsgrad bland de berörda verksamheterna.

Regeringen har alltså övervägt för- och nackdelarna, och mot bakgrund av dessa överväganden planeras i dagsläget inte någon förändring av tillsynsansvaret för enskilda förskolor, fritidshem och pedagogisk omsorg.

Fru talman! Det är ett otroligt viktigt uppdrag som kommunerna har. Jag har själv en stor erfarenhet av detta – hur man lägger upp granskning av fristående förskolor, så att man har de enskilda barnen i fokus och inte den enskilda verksamheten.

Det är viktigt att kommunerna tar detta på stort allvar. Som en hjälp till kommunerna i det här arbetet finns det numera stödmaterial på Skolinspektionens hemsida. Det handlar om vad man ska tänka på som kommun när man utarbetar den här verksamheten, så att den fungerar på ett bra sätt.

Men jag delar interpellantens farhågor, åtminstone i delar av detta. Det ser väldigt olika ut i Sverige. Det är inte bara olika hur man ser på tillsyn och när man ger tillstånd till fristående verksamheter. Det är också väldigt stora skillnader mellan kommunerna när det gäller hur de ser på sin förskoleverksamhet över huvud taget. Det är därför som vi har tillsatt en utredning kring detta. Det handlar till exempel om barngruppernas storlek, som vi vet varierar väldigt mycket. Det varierar också väldigt mycket hur mycket pengar man satsar på sin förskola. Men det är viktigt att man tar det här tillsynsansvaret på mycket stort allvar.

Riksrevisionen har också kommit med en rapport – för några veckor sedan. Man har granskat detta och menar att det verkligen finns förbättringsområden. Vi tittar på de olika förslagen. Men man måste också vara medveten om, som jag sa i mitt svar, att om man ska man förstatliga tillsynsverksamheten måste man bygga upp en väldigt stor statlig byråkrati för det. Det är inte säkert att det är värt de skattemedlen, så att säga, skattemedel som i stället skulle kunna läggas på förskoleverksamheten och komma alla våra barn till del.

Fru talman! Jag tror att det är ganska lätt att se, inte minst utifrån Riksrevisionens rapport, vad som är för- och nackdelarna. Om man förstatligar hela den här verksamheten får man sannolikt en större likvärdighet. I den andra vågskålen ligger dock att man måste bygga upp en väldigt stor byråkrati för detta, och det är inte säkert att det är värt det.

Vi analyserar nu de rekommendationer som kommer från Riksrevisionsverket. Dels måste vi se till att vi får en större likvärdighet i svensk förskola – och det gäller alldeles oavsett om den är kommunal eller fristående; på sina håll har vi till exempel väldigt stora barngrupper – dels måste vi se till att de fristående verksamheter som vi har i förskolan är av god kvalitet. Härvidlag spelar naturligtvis kommunernas tillsyn en väldigt viktig roll.

Skolinspektionen har också gjort insatser för att förbättra och hjälpa kommunerna i den här rollen, dels genom det stödmaterial som finns, dels genom det utvidgade uppdrag som regeringen har gett som även omfattar ekonomisk prövning. Skolinspektionen ska även ta fram ett stödmaterial när det gäller kommunernas tillsyn av förskolor med konfessionella inslag och också kommunernas tillsyn av pedagogisk omsorg, det som brukar kallas för dagmammor.

Det görs alltså mycket på det här området. Frågan är naturligtvis om det är tillräckligt.

Fru talman! Tack, Rose-Marie Carlsson, för den här intressanta interpellationsdebatten!

Självklart ska man göra rätt. Men man måste också veta vad man har i de olika vågskålarna innan man bestämmer sig för vad som är rätt väg att gå. Jag är inte helt säker på att rätt väg att gå är att Skolinspektionen får hela detta uppdrag. Jag är inte heller säker på att Sveriges kommuner i alla lägen skulle tycka att det vore en bra idé.

Däremot måste vi stärka likvärdigheten i svensk förskola och skola generellt sett, alldeles oavsett om det är fristående eller kommunala verksamheter. Till exempel har vi tillsatt en utredning bland annat om att reglera barngruppernas storlek. Vi har också gett Skolinspektionen i uppdrag att till exempel ta fram stödmaterial för att på det sättet hjälpa kommunerna i deras väldigt viktiga uppdrag.

Därmed vill jag också önska en trevlig sommar!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.