Fru talman! Det går inte att komma ifrån att den lokala och regionala kollektivtrafiken är ett regionalt ansvar. Priset på biljetter i den lokala och regionala kollektivtrafiken sätts efter politiska beslut på regional nivå. Här är det en skillnad jämfört med att vara beroende av bil för att ta sig till och från exempelvis arbetet.

Vi kunde nog ha haft en annan debatt om inte underhållsskulden i det svenska väg- och järnvägsnätet hade varit stor. Svaret på frågan är därför åter att vi fokuserar på att rusta upp svensk infrastruktur. En robust infrastruktur som man kan lita på är avgörande för arbetspendling. Vi satsar på underhåll av vägar på en nivå som kan nollställa hela underhållsskulden till 2037. Det betyder mycket för skolskjutsar, busstrafik och arbetspendlare i stora delar av landet.

Sedan dag ett har regeringen skjutit till mer pengar till vägarna i olika budgetar, senast 500 miljoner kronor i vårändringsbudgeten, och vi har i den långsiktiga infrastrukturpropositionen som sagt medel för att nolla hela underhållsskulden till 2037. Det är ett positivt besked till dem som i dag undrar om man kan lita på att bussen kommer fram i tid.

På samma sätt har vi fokuserat på underhållet av svensk järnväg, där underhållsskulden är ännu större, nästan tre gånger så stor som på vägsidan. I år genomförs fler banarbeten än någonsin tidigare, 1 700 stycken. Det är resultatet av ökade anslag men också högre genomförandeförmåga hos Trafikverket till följd av uppdrag som regeringen har gett verket.

Vi tar alltså ansvar för att pressa tillbaka underhållsskulden, som alltför länge har tillåtits öka oavsett politisk färg på regering.

Punktligheten förbättras. Vi ser vissa positiva signaler i år. Även om vi inte ska dra alltför stora växlar på enskilda månader noterar jag att enligt Trafikverket var mars i år den bästa månaden på två år vad gäller punktlighet i järnvägstrafiken. Fler än nio av tio persontåg kom fram i tid, vilket är det bästa resultatet sedan april 2023.

Vi är inte nöjda med det, men vi ser att det successivt blir bättre samtidigt som regeringens politik säkerställer att fler slitna spår, växlar och elledningar kan bytas ut.

Vi ökar också länsplanernas tilldelning rejält. Den ökning vi har i infrastrukturpropositionen motsvarar ungefär 20 procent. I den förra infrastrukturpropositionen ökades länsplanernas tilldelning endast med 8 procent, så det är alltså en betydligt högre tilldelning nu än i tidigare planomgångar. Detta möjliggör för länsplaneupprättarna att satsa mer på kommunala och regionala kollektivtrafikåtgärder, till exempel pendelparkeringar, förbättrade busshållplatser och kollektivtrafikanläggningar.

Vi följer förstås utvecklingen inom kollektivtrafiken i stort, men låt mig åter understryka att ansvaret ligger på lokala och regionala förvaltare och att besluten fattas på regional nivå. Jag och regeringen tar ansvar för att rusta upp svensk infrastruktur, som är en grundläggande förutsättning för att man ska kunna lita på kollektivtrafiken. Men frågor om budget för kollektivtrafiken måste ställas till dem på regional nivå som bär ansvaret för den och fattar besluten.

Fru talman! Det finns flera svar på frågan. Jag ska inte bemöta alla delar i Malin Ösths inlägg, fru talman, utan jag ska svara på frågan vad regeringen kan göra för att stärka svensk kollektivtrafik.

När det gäller huvuddelen har jag redan svarat. Jag tror att det är viktigt att se vad som kan göras på kort sikt och också på lång sikt för att återta eftersatt underhåll och öka punktligheten i kollektivtrafiken så att man kan lita på att pendeltåg och bussar kommer fram i tid så att man inte blir försenad till jobbet när man ska välja kollektivtrafik. Det tror jag är en mycket viktig faktor när man står inför valet av färdmedel till och från arbetet. Att rusta upp svensk infrastruktur är alltså en helt avgörande del för att man ska kunna lita på svensk kollektivtrafik.

En annan viktig del är att stärka tryggheten i samhället i stort, inte minst i kollektivtrafiken och på tider som kvällar och kanske helger. Vi vet utifrån olika undersökningar att en del drar sig för att använda kollektivtrafiken då, av otrygghetsskäl. Vi har också ett pågående arbete för att stärka säkerheten i kollektivtrafiken. Det finns alltså flera olika delar som är betydande för att man ska kunna resa kollektivt tryggt och för att det ska vara ett attraktivt färdmedel.

Vi ställer inte olika trafikslag mot varandra. Däremot ser vi många poänger med att det ska finnas attraktiva alternativ att välja mellan. Där kan priset på biljetter vara en del, men det är den lokala och regionala nivån som fattar de politiska besluten. Vi vet att redan i dag betalas ungefär 50 procent av biljetten med offentliga medel.

De andra delarna, som rör underhåll av järnvägar och vägar, ligger inom mitt ansvarsområde, och där ser vi en total omläggning av politiken. Vi har nu för första gången en plan för att nolla underhållsskulden på vägsidan och återta så mycket som möjligt på järnvägssidan. Vi ser redan positiva tendenser, även om den nya nationella planen ännu inte har börjat gälla.

Fru talman! Detta kommer att vara viktiga delar för att återta tilliten till svensk kollektivtrafik och för att man ska kunna veta att man kan ta sig fram på ett säkert och tryggt sätt.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis tror jag att vi hade haft en annan debatt om vi inte hade haft en underhållsskuld på järnvägssidan och vägsidan som påverkar kollektivtrafikresenärer och andra, även privatbilister. Det påverkar alla mycket negativt. Att återta denna skuld tror jag är viktigt för dem som är beroende av kollektivtrafiken i sin vardag och som inte vet om de kan förlita sig på att tåget kommer i tid, något som skapar oro. Nu ser vi positiva tendenser: Nio av tio tåg kommer fram i tid.

Jag har svarat på frågorna, fru talman. På frågan ”Avser statsrådet att verka för åtgärder och satsningar som gör det billigare och mer attraktivt att resa hållbart med kollektivtrafik?” svarade jag att priset på biljetter i den lokala och regionala kollektivtrafiken sätts efter politiska beslut på regional nivå.

När det gäller att resa mer hållbart med kollektivtrafik är det själva grunden i att nu prioritera det basala i den svenska infrastrukturens funktion. Man ska kunna resa på ett hållbart och tillförlitligt sätt med buss, järnväg eller annat trafikslag.

Den andra frågan var: ”Är det statsrådets bedömning att det krävs ytterligare statliga åtgärder för fler hållbara persontransporter i regioner och kommuner?” Jag upprepar återigen att det, när vi har så stora behov i svensk infrastruktur, är viktigt att göra de prioriteringar som behövs för att återta eftersatt underhåll.

Det är förstås viktigt att de som betalar för att åka kollektivt får en resa som håller god kvalitet. Därför är det viktigt att stärka robustheten, som faktiskt är eftersatt i svensk infrastruktur.

Det finns många andra delar att ta upp i debatten, fru talman, men som jag ser det har jag efter bästa förmåga svarat på ledamotens frågor. Jag tackar så mycket för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.