Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att stärka det offentligas möjligheter att ta tillbaka strategiska fastigheter vid försäljning och misskötsel.

Jag vill inleda med att betona att återupprättandet av tryggheten i Sverige är vår tids stora frihetsfråga och en högprioriterad fråga för regeringen. Alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt och attraktivt.

Den 2 juni 2022 gav den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till en ny förköpslag (dir. 2022:48). Det övergripande syftet var då att ge kommunerna verktyg att bedriva en aktiv markpolitik.

Regeringen ändrade i maj 2023 inriktningen på utredningens uppdrag till att lämna förslag på åtgärder för att motverka den organiserade brottsligheten och underlätta för det civila försvarets och det militära försvarets skydd (dir. 2023:67). Att stärka kommunernas förmåga att motverka den organiserade brottsligheten kräver flera verktyg. Möjligheten till förköp vid överlåtelser av fastigheter kan vara ett av dessa.

Utredningen om en ny förköpslag lämnade i maj 2024 betänkandet Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner (SOU 2024:38) där utredningen bland annat föreslår att kommunerna ska få förköpsrätt för motverkande av organiserad brottslighet. Betänkandet har varit på remiss, och beredning av förslagen pågår nu inom Regeringskansliet.

Regeringen har förutom det ändrade direktivet till utredningen om en ny förköpslag genomfört flera initiativ för att stärka kommunernas trygghetsskapande arbete. Genom lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete har kommunerna fått ett lagstadgat ansvar för att kartlägga brottsligheten inom sitt geografiska område och ta fram en lägesbild. Utifrån lägesbilden ska de sedan ta ställning till behovet av åtgärder och besluta om en åtgärdsplan för att förebygga brott. Kommunerna ska också ta visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet.

Den 12 mars 2025 antog riksdagen regeringens lagförslag om utökade möjligheter och ett enklare förfarande vid kamerabevakning i offentlig verksamhet. Förslaget innebär bland annat att kravet på tillstånd för kamerabevakning tas bort och att kommuner får bedriva kamerabevakning i syfte att verka för att platser i kommunen dit allmänheten har tillträde är trygga och säkra. Lagändringen trädde i kraft den 1 april 2025.

Utredningen om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön har på regeringens uppdrag analyserat och föreslagit samverkansformer mellan det offentliga och fastighetsägare i syfte att stärka tryggheten i den byggda miljön. Utredningens betänkande Avgift för områdessamverkan – och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö (SOU 2025:5) har varit ute på remiss och bereds nu inom Regeringskansliet.

Regeringen har också gett Boverket ett fortsatt uppdrag att utveckla och sprida kunskapsstöd och vägledningar för brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder inom samhällsbyggnadsprocessen riktat till bland andra kommunala och privata aktörer på bostadsmarknaden.

Fru talman! Först vill jag tacka Mattias Vepsä för interpellationen. Jag tycker att ledamoten sätter fingret på en omständighet som är viktig när det kommer till att bekämpa grov brottslighet och att bygga bort otrygghet och bygga in trygghet i samhället.

Regeringen gör många olika förstärkningar av strafflagstiftningen och av svensk polis. Vi vidtar flera åtgärder i det förebyggande arbetet, inte minst på den sociala sidan av det brottsförebyggande arbetet i form av föräldrastödsprogram och när det gäller sekretessen mellan olika myndigheter så att de ska kunna medverka till brottsförebyggande åtgärder värda namnet. Allt det där är viktigt, och det är förstås någonting som behöver komma på plats i hög hastighet.

När det kommer till flera av de områden som exempelvis är på polisens lista över utsatta områden eller där vi vet att det behövs åtgärder för att vända utvecklingen räcker det dock inte. Hela idén med flera av de åtgärder som jag tog upp i mitt interpellationssvar handlar om att, som jag sa, bygga in trygghet och bygga bort otrygghet – det som ibland beskrivs som situationell brottsprevention.

I det sammanhanget är det förstås viktigt att ha ögonen på det som Mattias Vepsä beskriver som oseriösa förvaltare. Det är viktigt att se hur olika fastighetsägare är med och bidrar till en positiv utveckling i områden. Jag ska komma till svaret på den konkreta frågan, men jag vill i sammanhanget ändå lyfta fram åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön.

Det finns många goda exempel på frivillig samverkan där fastighetsägare går ihop med andra aktörer – som civilsamhället, polisen och andra myndigheter – för att arbeta med just trygghetsskapande åtgärder. Men i många delar av landet där jag har besökt den typen av positiva exempel – även under den tiden då jag satt i riksdagens justitieutskott, fru talman – har man kunnat peka på ett antal fastigheter där ägarna inte medverkar till det positiva arbetet. Det är det som uppdraget i den här utredningen syftar till: att få in fler, för att inte säga alla, fastighetsägare i arbetet med att bygga in trygghet.

När det gäller den specifika frågan om förköpsrätt är det mycket riktigt så att regeringen för att få ett starkt fokus på den organiserade brottsligheten – och även för det civila och militära försvarets skydd – avgränsade uppdraget i ett tilläggsdirektiv. Det handlade om att ha mer träffsäkerhet i de delarna och nå effekt i arbetet med att motverka organiserad brottslighet.

Många remissinstanser har svarat på remissen och gett sina synpunkter på de förslag som utredaren har lämnat, och jag vill inte föregripa beredningen av dem. Jag konstaterar i stället att vi ser väldigt positivt på engagemanget och förstås bereder förslaget från utredningen tillsammans med de synpunkter som har kommit in från remissinstanserna. Det är klart att vi tittar igenom och läser de här remissvaren med utgångspunkten att vi ska få till så bra åtgärder som möjligt för att kunna bygga in trygghet och motverka den organiserade brottsligheten.

Jag vill avsluta med att säga att det ändå är positivt att höra de positiva signaler som Mattias Vepsä har uppfattat i det konkreta fallet. Det är förstås någonting vi följer.

Fru talman! Flera av de synpunkter som Mattias Vepsä lyfter i debatten är sådana som finns i remissvaren, och de bereds som sagt i Regeringskansliet tillsammans med utredningens förslag. Betänkandet var ute på remiss, och jag tror att vi hade fått in alla remissvar i oktober, alltså i höstas. Sedan dess har vi berett dem. Det är ett ganska omfattande material, och för att svara på ledamotens fråga har jag ingen tidsplan som jag kan kommunicera här i kammaren.

Det är ju viktigt att lyssna på de olika remissinstanser som har gett sin syn, och en ny lagstiftning på området kräver förstås noggranna avvägningar. Man ska vara medveten om att detta är ett komplicerat rättsområde. En ny lagstiftning måste vara rättssäker och proportionerlig och ta hänsyn till motstående intressen. Den får inte bidra till alltför stora negativa konsekvenser och störningar för fastighetsmarknadens funktionssätt och måste vara träffsäker för de intressen som den är avsedd att skydda.

Det är viktigt, fru talman, att också se de andra delarna av trygghetsskapande åtgärder som regeringen har sjösatt, inte minst på fastighetssidan. Betänkandet Avgift för områdessamverkan – och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö handlar om att inte enbart bygga på frivillighet utan också på ett obligatorium; det var ju det som var uppdraget till utredaren. När det gäller de andra åtgärder för trygghet som nämns i rubriken framgår det i utredningen att det också handlar om att utreda förbättringar i tillsynen av den byggda miljön och ett krav på tillstånd för att ta ut hyra samt om att inrätta ett nationellt kunskapscentrum. Det är alltså fler förslag än just det som handlar om områdessamverkan, fru talman, som är aktuella i detta fall.

Jag hoppas att jag har svarat på frågorna. Vem ska vi lyssna på? Det är ju viktigt att lyssna på dem som har lämnat in synpunkter på förslaget. Jag har i dagsläget inte någon tidsplan som jag kan kommunicera i kammaren, men frågan bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Syftet med den snabbspårsutredning som ledamoten hänvisade till var ju att få fram ett beredningsunderlag. Nu har vi en utredning som har lämnat förslag. Dessa har remitterats, och vi bereder dem i Regeringskansliet.

När det gäller de andra delar som ledamoten har tagit upp under debatten, fru talman, är det ju inte så att regeringen på något sätt ser mellan fingrarna. Vi lägger heller inte några fingrar emellan; man kan välja vilket uttryck man vill. Vi tar väldigt allvarligt på alla uppgifter om att kriminella på olika sätt har tagit sig in i samhällssystemet. När det gäller HVB-hem, som ledamoten nämnde, har regeringen gett Ivo i uppdrag att skärpa tillsynen. Min kollega socialtjänstministern har slagit fast att alla HVB-hem ska granskas. Även när det gäller ägande av samhällsviktig infrastruktur har det vidtagits åtgärder.

Det är viktigt att se att den grova organiserade brottsligheten är systemhotande. Den tar sig in på en lång rad olika områden i samhället. Det var det som låg till grund för att vi såg ett behov av att tydliggöra detta gällande förköpsrätt och förköpslagstiftning, vilket vi också gjorde i det tilläggsdirektiv som vi sedan fick ett utredningsunderlag för. Det har remitterats, och detta kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Mitt besked är att det här bereds i Regeringskansliet. Mitt besked under den här debatten är att vi går fram med många andra åtgärder på bred front för att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, bygga in trygghet och bygga bort otrygghet.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.