Herr talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaret.

Jag har ställt en fråga om regeringens arbete för att bekämpa högerextremismen eller snarare om regeringen tar kampen mot högerextremismen på allvar. Jag skulle vilja dela upp debatten i två delar.

Under påskhelgen hängdes nazistiska banderoller upp över Essingeleden, som skär rakt igenom Stockholm. Det var tre stora banderoller som nazister hade hängt upp för att fira Adolf Hitlers födelsedag. En del av min fråga handlade om hur händelsen kom att förringas och relativiseras av en moderat riksdagsledamot, Lars Beckman, som skrev: ”Har palestinierna satt upp dem?”

Detta tilltag är, tror jag, ett uttryck för en radikalisering i onlinemiljöer där det politiska klimatet blir förgiftat av en polarisering. Man försöker på olika sätt skapa uppmärksamhet alternativt rikta misstro mot varandra. I det här fallet var det antagligen ett smaklöst sätt att få uppmärksamhet.

En del av det vi vet om extrema miljöer är att man syresätter varandra. Extremister på höger- och vänstersidan i islamistiska och högerextrema kretsar syresätter varandra. Denna polarisering och det hätska debattklimatet gör att extremismen växer. Mot denna bakgrund var den moderata riksdagsledamotens tilltag allt annat än smart.

Jag och justitieministern har under den här mandatperioden haft flera debatter om riksdagsledamöter som har betett sig på ett sätt som faktiskt har piskat upp stämningen och enligt mig bidragit både till att Sverigebilden har solkats ned och till att hotbilden mot enskilda, mot det parlamentariska och mot Sverige har ökat. Det är en utveckling som vi alla naturligtvis behöver ta avstånd från.

Innan vi diskuterar sakfrågan – vad regeringen avser att göra för att stötta föreningslivet – vill jag ta upp ytterligare en sak.

Under samma tidsperiod såg vi hur nazister stormade in på en läktare i Aspudden vid en fotbollsmatch i en lägre division. De tog över läktaren och skrämde barn och unga som fanns i närheten och alla dem som hade gått för att titta på fotboll och stötta sitt lokala lag.

Vi kan inte ha en situation där högerextremister kan kapa idrottsläktare eller hänga upp banderoller på Essingeleden hur som helst.

Herr talman! Jag ville ta tillfället i akt att nämna detta, för tilltaget med nazistiska fanor och det som Lars Beckman gjorde ansågs av moderaterna i Gävleborg vara ett tillspetsat sätt att kommentera de antisemitiska strömmar som finns.

Enligt SKMA krävs ett tydligt ställningstagande härifrån riksdagen. Man menar att det här inte var ett tillspetsat inlägg i debatten om fientlighet, utan det syftade uppenbart till att underblåsa misstro och fientlighet mot palestinier för att de är palestinier. Genom det som hände liksom Beckmans tilltag instrumentaliseras problemen med nazism och antisemitism. Lars Beckman brydde sig inte om hur detta hat drabbar andra. Hans kommentar var oacceptabel och är något man måste ta avstånd från.

Det finns ett önskemål om att moderata centrala företrädare tar ställning mot detta. Är justitieministern redo att ta ställning mot detta beteende?

Herr talman! Regeringens utgångspunkt i arbetet är kristallklart. Vi har prioriterat upp arbetet inte bara mot den organiserade brottsligheten utan också mot den extremistiska våldsbejakande miljön, oavsett om den är högerextrem eller vänsterextrem eller om den drivs av framför allt islamistiska övertygelser.

En väldigt viktig erfarenhet är att extremistiska miljöer har en tendens att förstärka varandra, vilket Mattias Vepsä helt riktigt säger. Det är en realitet att terrorhotet framför allt kommer från den våldsbejakande islamistiska miljön. Därför är det viktigt att säkerställa att våra myndigheter också ser vad det skapar för dynamik i relation till andra extremistmiljöer, och det gör våra myndigheter.

Det här gäller förstås Säkerhetspolisen men även det samspel som sker mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen på detta område. Det är också en central del i det uppdrag som Center mot våldsbejakande extremism har. Jag vill påminna om att det är en väldigt viktig del i deras arbete.

Sett över längre tid vet vi att den extremistiska miljön varierar i fråga om politiska tyngdpunkter. Under senare år har hotet inte i första hand kommit från den våldsbejakande extremistiska autonoma vänstermiljön. Men sträcker vi ut tidsperspektivet bakåt vet vi att det är ett hot som vi löpande måste följa. Att se på alla extremistiska miljöer och med full kraft bekämpa dem är utgångspunkten för detta arbete.

Vad gäller relationen till föreningslivet och idrottsrörelsen kan vi mycket riktigt se att olika miljöer – extrema och för den delen sådana som har snitt mot den organiserade brottsligheten – använder till exempel idrotts- och föreningslivet för sin rekrytering eller som en plattform för att manifestera sina budskap.

Jag tog nyligen emot en utredning som handlar om tryggare idrottsarrangemang. Även om upprinnelsen till den framför allt gäller andra incidenter i samband med stora idrottsevenemang finns det med som en viktig komponent. De olika åtgärder som föreslås där tar naturligtvis också sikte på den här problematiken.

Jag kan alltså försäkra Mattias Vepsä om att regeringen i sitt arbete tar dessa problem på allra största allvar och också driver dessa frågor framåt mycket metodiskt och målmedvetet vad gäller både styrning och resurssättning, och även på andra sätt.

Herr talman! Det är klart att folkbildningen har en utomordentligt central funktion i vårt samhälle också på detta område. Jag vill möjligtvis tillägga en aspekt när det gäller folkbildningen och radikalisering. Ett väldigt viktigt skäl bakom en uppstramning av en hel del av finansieringen av folkbildningen har också varit att offentliga resurser uppenbart i alltför hög grad har gått till att finansiera ideella sammanhang som i stället används som plattform och bas för rekrytering och radikalisering, inte minst av unga.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att när det handlar om den problematik som vi nu talar om, oavsett om det rör sig om vänsterextremism, våldsbejakande islamism eller högerextremism, ta till sig att det är helt centralt att säkerställa att det inte läcker som ett såll, som det i alltför hög grad har gjort historiskt. Vi måste ha en stram förhandskontroll och uppföljning av hur den typen av medel till folkbildningen används så att de inte tvärtom göder den extremism som vi har ett väldigt starkt samhällsintresse av att motverka.

När det gäller finansieringen av idrottsrörelsen och dess folkbildning är det inte bara så att medlen är intakta. Som jag nämnde har vi ökat medlen till arbetet för att öka motståndskraften mot organiserad brottslighet, oavsett om den ägnar sig åt annan kriminalitet än ideologiskt eller religiöst motiverad extremism, men naturligtvis även den typen av arbete. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Jag nämnde också den utredning som jag tog emot härförleden, som handlar om tryggare idrottsevenemang. En lång rad av de förslagen tar också sikte på den brottslighet som vi talar om nu. Det kommer att vara väldigt viktigt att genomföra detta framåt.

Jag vill slutligen ta upp det här med sekretessen och möjligheten att göra effektivare bakgrundskontroller. Det var även uppe i en tidigare interpellationsdebatt här. Det är väldigt viktigt att vi, när vi river sekretesshinder, gör det åt båda hållen. Det gör vi nu, glädjande nog, genom att vi i höst kommer att få på plats en bestämmelse i sekretesslagstiftningen som innebär en generell möjlighet att bryta sekretess, det vill säga åt båda hållen. Det är klart att en viktig del i detta handlar om att kommuner, inte minst, och andra – kanske regioner – ska få ta del också av exempelvis information från brottsbekämpningen för att kunna fatta mer informerade beslut, oavsett om det handlar om lokalhyra, upphandlingar, placeringar av barn eller vad det nu kan vara.

Det är alltså helt riktigt – det behovet är stort. Förändring är äntligen på väg.

Herr talman! Jag vill understryka folkbildningens betydelse i vårt samhälle och samtidigt säga att det är oerhört centralt att säkerställa att skattebetalarnas pengar går just till genuin folkbildning och inte till verksamheter som direkt eller indirekt ägnar sig åt eller främjar radikalisering eller rekrytering till extremistiska miljöer. Jag tycker att det finns rejält med underlag – jag återkommer gärna till detta – för insikten att vårt system har varit alldeles för slappt på den punkten. Jag är väldigt glad för att regeringen nu stramar upp detta.

Med den logiken ska vi också, bara för att nämna någonting om annan brottslighet som Mattias Vepsä tar upp, strama åt och stärka förhandskontrollen, tillsynen och efterhandskontrollen av alla verksamheter i samhället som kan nyttjas av kriminella krafter. Väldigt mycket av det vi nu gör hade naturligtvis gärna fått vara på plats för tio år sedan. Då hade vi varit i ett bättre läge än i dag. Men nu görs det. Det kommer ta tid att vända skutan, men jag är övertygad om att vi kommer att göra det om vi får alla möjligheter att fortsätta jobba långsiktigt.

Detta med idrottsrörelsen var väl ändå den sakliga kroken i dag. Även om en stor del av rekryteringen av barn och unga till extremistiska miljöer numera sker i den digitala miljön är det viktigt att vi inser att det inte betyder att rekryteringen i den fysiska miljön har upphört. Det gäller både rekryteringen till den organiserade brottslighetens knarkmarknader och rekryteringen in i sammanhang som är extremistiska och våldsbejakande och farliga för de unga som dras in i dem och för vårt samhälle i stort.

Jag är glad över att vi får möjlighet att diskutera hur vi på olika sätt kan stärka kampen mot terrorism och våldsbejakande extremism. Tack för det!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.