Fru talman! Mikael Dahlqvist har ställt tre frågor till mig om järnvägsförbindelsen mellan Oslo och Stockholm.

Den första frågan är hur jag och regeringen ser på behovet av att accelerera utbyggnaden av en snabbare järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo.

Den andra frågan är vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att Nobelbanan och andra nödvändiga investeringar längs sträckan genomförs.

Den tredje frågan är hur jag och regeringen beaktar järnvägsförbindelsen Stockholm–Oslo i arbetet med att stärka Sveriges totalförsvar och Natos transportinfrastruktur.

Enligt regeringens förslag i infrastrukturpropositionen (prop. 2024/25:28) har den ekonomiska ramen för perioden 2026–2037 ökat med 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden, till 1 171 miljarder kronor. Detta är historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen.

Regeringen gav den 20 mars 2025 Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026–2037. Det är först i denna del av processen som konkreta projekt och åtgärder utreds och analyseras.

Samhällsekonomisk lönsamhet ska vara vägledande vid prioritering av åtgärder i transportinfrastrukturen.

Regeringen anger även i uppdraget att Trafikverket ska beakta totalförsvarets behov av transportinfrastruktur, bland annat behovet av att upprätthålla samhällsviktiga funktioner inför och under höjd beredskap och ytterst krig samt att möjliggöra militär rörlighet och Natos militära operationer, inklusive värdlandsstöd.

Trafikverket ska i framtagandet av förslaget till nationell plan inhämta synpunkter från de nordiska grannländerna.

Under den kommande planperioden avser regeringen att pröva investeringsobjekt som projekteras och byggs av annan aktör än Trafikverket.

Som ett första led i arbetet med att välja ut objekt ska Trafikverket ta fram förslag på objekt som kan vara aktuella för offentlig-privat samverkan, OPS. Regeringen avser även att tillsätta en utredare som ska föreslå en modell för organisering av sådana objekt och också ha i uppdrag att föreslå objekt som kan bedömas lämpliga för OPS.

Trafikverkets förslag till plan ska redovisas till Landsbygds- och infrastrukturdepartementet senast den 30 september 2025.

Fru talman! Mikael Dahlqvist vet ju om hur processerna ser ut när det gäller den långsiktiga infrastrukturplanen i Sverige. Det är därför som jag hänvisar till den i mitt svar och säger att regeringen nu har gett Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag på en ny nationell plan. Vi har också öppnat för alternativ finansiering och alternativt genomförande. Trafikverket ska också ta fram förslag på objekt som kan vara aktuella för offentlig-privat samverkan. I debatten nämns ofta den sträcka vi talar om nu som en som skulle vara möjlig i detta sammanhang.

Att regeringen nu öppnar för detta borde väl vara positivt? Därför är det lite förvånande – Mikael Dahlqvist känner ju till hur infrastrukturplanering går till i Sverige – att Mikael Dahlqvist beskriver det som en besvikelse att regeringen nu öppnar för detta och att vi hänvisar till den pågående processen.

Fru talman! Det är också ganska modigt att lyfta fram sträckan Göteborg–Borås som ett exempel på att regeringen prioriterar andra infrastrukturåtgärder. Konsekvensen av regeringens beslut att avbryta planerna för nya stambanor för höghastighetståg gjorde att vi lade om växlarna i järnvägspolitiken för de sträckor som omfattades av befintlig nationell plan, som ju Mikael Dahlqvists eget parti och den föregående regeringen är ansvariga för.

Det vi gjorde med de sträckor som redan ingick i nationell plan – alltså Göteborg–Borås, Lund–Hässleholm och Ostlänken – var att titta på dem igen för att se vilka kostnadsreducerande åtgärder man kunde vidta mot bakgrund av att dessa sträckor inte längre ska vara delar av nya stambanor för höghastighetståg.

I fallet Göteborg–Borås ledde det fram till ökad arbetspendling. I fråga om Lund–Hässleholm beslutade vi att lägga tillbaka förstärkningen på Södra stambanan men på ett sådant sätt att det också fanns rum för investeringar som behövs för att stärka kapaciteten på Öresundsbron, till följd av Fehmarn Bält-förbindelsens öppnande.

Fru talman! De åtgärder vi har gjort har vi gjort för att hantera att den förra regeringen lade väldigt många ägg i samma korg, nämligen höghastighetstågskorgen. Vi avbröt den planeringen. Riksrevisionen har granskat det och kommit fram till att det sparar 162 miljarder kronor i kommande planer.

Då frigörs medel för andra åtgärder. Det skulle kunna vara Stockholm–Oslo. Det skulle kunna vara andra investeringar. Jag kan inte ge svar på det i dag. Men att använda detta som ett exempel är, som jag sa, modigt eftersom just det är ett av de exempel som frigör medel som skulle kunna användas till investeringar i andra delar av landet.

Regeringen har sedan den tillträdde säkerställt att sträckan Stockholm–Oslo nu finns med på EU:s TEN-T-karta – TEN-T-nätverk – vilket öppnar för medfinansiering från EU om vi skulle fatta beslut om att prioritera den sträckan. Vi har alltså förberett, men vi kan inte föregripa processen med att på ett samlat sätt ta fram förslag på en ny nationell plan.

Det där vet Mikael Dahlqvist. Ledamoten borde snarare, om jag får ge ett tips, titta på alla de åtgärder som regeringen har vidtagit när man nu lagt om växlarna för järnvägspolitiken. Det är positivt. Jag har också tidigare pekat på att det behövs förstärkningar i väst-östlig riktning för att stärka svensk beredskap, som en följd av Natomedlemskapet. Det är förstås något som jag återkommande talar om med mina nordiska kollegor. Jag träffade så sent som i förrgår och dagen innan dess mina kollegor i Helsingfors på ett nordiskt informellt transportministermöte. Där var givetvis även den norska kollegan med. Detta är alltså ett pågående arbete, fru talman.

Fru talman! Jag ser väldigt positivt på Mikael Dahlqvists förståelse för att jag förstås inte kan ge mig in i varje detalj och peka ut olika objekt i förväg.

Det som framkom av infrastrukturpropositionen var att det var angeläget att påskynda åtgärder för Malmbanan – som vi pekar på, bland annat. Där har regeringen vidtagit åtgärder. Men det handlar om åtgärder som redan fanns i planen. Det hade påbörjats ett arbete. Vi gav Trafikverket i uppdrag att skynda på åtgärderna så att vi kan stärka Malmbanan och kopplingen mellan Norge och Sverige och även Finland, för den delen, i den delen av landet.

Det har vidtagits åtgärder nu. Vi har även fattat beslut om byggstart när det gäller några av de åtgärderna. Detta sammantaget ökar kapaciteten på delar av Malmbanan med 30 procent. Det är den typen av åtgärder som vi har vidtagit och skyndat på. Det är angeläget.

När det kommer till att göra avvägningar i fråga om större projekt, som ju Oslo–Stockholm är, är det viktigt att det görs i en sammantagen process. Om Mikael Dahlqvists argument håller finns det inte så mycket att vara orolig för, fru talman. Det kommer att visa sig när man väger olika objekt mot varandra i Trafikverkets pågående arbete. Där har vi, fru talman, understrukit att totalförsvarets behov ska beaktas. Det har inte framgått lika tydligt tidigare. Nu framgår det. Det kommer att vara en styråra, även om det förstås bland annat är samhällsekonomisk lönsamhet, tillgänglighet och de transportpolitiska målen som är styrande i övrigt.

Mikael Dahlqvist frågade vad jag gör i dag. Jag kan kanske inte berätta vad jag gör just i dag, men jag kan berätta vad jag gjorde i förrgår. I Helsingfors enades vi om att det behövs ett tätare nordiskt samarbete och att vi behöver arbeta konkret för att stärka vår gemensamma beredskap, till exempel genom att ta in det gränsöverskridande perspektivet i vår nationella planering. Det är en överenskommelse som vi uttalade i Helsingfors, och det är i linje med det fördjupade arbete som redan är i full gång.

I Göteborg, där vi sågs förra året på ett informellt transportministermöte som jag bjöd in till, enades vi om att uppmana våra myndigheter att stärka samarbetet och ingå samförståndsavtal. Det är nu på plats. Och, fru talman, det har formats en grupp på myndighetsnivå som förkortas NTPC – Nordic Transport Preparedness Cooperation – som bygger mycket på hur Sverige och Finland har jobbat genom åren med den svenska samgodsmodellen som grund. Nu tar vi även in Norge och Danmark i detta för att helt enkelt identifiera flaskhalsar och synka våra planeringsprocesser på nordisk nivå. Det är förstås en följd av det säkerhetspolitiska läget och en följd av att vi behöver stärka beredskapen. Detta är angeläget i sig. Det finns även synergier som kan stärka sammanhållningen i Norden och de gränsöverskridande transporterna även för civila ändamål i fredstid, så att säga. Det pågår alltså ett arbete.

Fru talman! Jag vill tacka för respekten för att jag förstås inte kan uttala mig innan vi har tagit emot Trafikverkets förslag om åtgärdsplanering. Det ska också gå ut på remiss så att alla regioner och många andra, för den delen, kan komma med sina synpunkter. Därefter kommer regeringen att ta arbetet vidare och fatta beslut om en ny nationell plan under första halvåret nästa år.

Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för den här debatten, och tack för engagemanget!

De positiva besked vi har gett så här långt är ju att infrastrukturramen är historiskt stor. Satsningen på 1 171 miljarder kronor är en ökning i fasta priser med 27 procent, om man jämför med nu gällande nationell plan och räknar på samma sätt. Vi lägger tungt fokus på att bryta den negativa trend som har inneburit att det har avsatts för lite pengar till underhåll, både på väg- och på järnvägssidan.

Det är viktigt att rusta upp den infrastruktur vi redan har. Det är en prioritering. Men det finns också betydande medel för nyinvesteringar i viktig infrastruktur som behöver prioriteras. Det är ju så att dessa 1 171 miljarder inte kommer att räcka till alla de behov som finns. Därför öppnar nu regeringen på allvar för alternativ finansiering och alternativt genomförande. Det är viktigt för att få mer pengar till infrastruktur, men också för att kunna få mer infrastruktur för pengarna.

Mikael Dahlqvist lyfte fram Norge. Det finns många andra exempel från Norge, som hur man har organiserat vägbyggen i bolagsform med Nye Veier. Vi tittar på detta, och det kommer i Trafikverkets uppdrag och det kommande OPS-utredningsuppdraget att vara viktigt att se vad man kan göra och lära av de nordiska grannländerna också i avseendet hur man kan bygga och förvalta infrastruktur och få det på plats snabbare. Då handlar det förstås om mer pengar till infrastruktur men också, som jag sa, fru talman, om mer infrastruktur för pengarna.

Jag ser fram emot att återkomma i den här frågan och många andra, för det finns förstås ett stort intresse för att rusta upp svensk infrastruktur, eftersom behoven är så stora i många delar av vårt avlånga land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.