Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om fritidskortet kommer att införas i år, 2024. Sofia Amloh har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att fritidskortet inte ska finansiera kriminalitet. Vidare har Sofia Amloh frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fritidskortet ska komma barnen med störst behov till del. Avslutningsvis har Sofia Amloh frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att fritidskortet inte i huvudsak ska gynna kommersiella aktörer på bekostnad av ideella och offentliga organisationers möjlighet att bygga upp bra verksamhet.

Jag vill inledningsvis tacka för Sofia Amlohs frågor som alla är relevanta i arbetet med utformningen av fritidskortet för barn och unga. Fritidskortet för barn och unga är en av de största folkhälsoreformerna som har gjorts på många år. Det är en reform som kräver ny lagstiftning, bland annat till följd av den digitala tjänsten och den personuppgiftsbehandling som den kommer att innebära. Av det skälet väntas fritidskortet införas under 2025.

Av både uppdraget att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga som gavs till E-hälsomyndigheten med flera (S2023/01303) och uppdraget till Försäkringskassan att upprätta och förbereda förvaltning av ett register över godkända utförare av fritidsaktiviteter som kan omfattas av fritidskort för barn och unga (S2024/00033) framgår det att kontrollfunktioner ska utformas på ett sätt som minimerar riskerna för felaktiga utbetalningar och ekonomisk brottslighet. Fritidskortet är en stor satsning som behöver införas på ett säkert och robust sätt.

Berörda myndigheter arbetar intensivt och engagerat med att skapa goda och nödvändiga förutsättningar för ett införande av fritidskortet. Det har till stor del handlat om analysarbete för hur fritidskortet och tillhörande system kan bli så träffsäkra och effektiva som möjligt. Parallellt med dessa myndigheters arbete genomförs ett författningsarbete inom Regeringskansliet i syfte att möjliggöra genomförandet. Det samlade arbetet ska säkerställa att de nödvändiga tekniska, rättsliga, administrativa, ekonomiska och övriga förutsättningar som krävs för att införa fritidskortet finns på plats inför lanseringen av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fritidskortet kommer att ge fler barn och unga möjligheten att i gemenskap med andra få tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv. Vi vet att det ekonomiska läget är svårt för många familjer, men barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter ska inte avgöras av plånbokens storlek. Därför kommer storleken på fritidskortets belopp att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll att ta del av fritidsaktiviteter. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.

Barn och unga 8-16 år ska få ett fritidskort. Fritidskortet ska främja barns och ungas tillgång till och deltagande i meningsfulla och aktiva fritidsaktiviteter. Satsningen är därför helt annorlunda än exempelvis ett statsbidrag för utveckling av verksamheter. Flera sådana statsbidrag finns redan och regleras genom olika förordningar.

Av Försäkringskassans uppdrag att upprätta och förbereda förvaltningen av ett utförarregister framgår utgångspunkter för att godkännas som utförare av fritidsaktiviteter inom ramen för fritidskortet, bland annat att godkända utförare ska ha bedrivit verksamhet under en längre tid, är mottagare av offentligt stöd och inte har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller är i likvidation eller försatt i konkurs. Kriterierna för att godkännas som utförare ska ge förutsättningar för en bredd av utförare av fritidsaktiviteter som riktar sig till olika målgrupper och som baseras på barns och ungas olika förutsättningar, önskemål och behov. Delredovisningen av uppdraget lämnades den 11 mars 2024 och bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar Sofia Amloh för ett engagerat inlägg. Jag vet att det finns ett stort engagemang i frågorna. Jag och regeringen ska naturligtvis göra vårt bästa för att också Socialdemokraterna ska kunna gå ett slags Tomasväg från tvivel till tro när det gäller den här reformen.

Som jag har sagt också i debatten med en tidigare interpellant är det angeläget att vi gör nya saker för att nå de barn och unga som slutar eller som aldrig börjar för att de inte upplever att de har de ekonomiska förutsättningarna att göra detta. Det gäller inte minst barn i ekonomiskt utsatta hem. Att då skapa ett stöd som bara kan gå till detta, för att värna fritidsaktiviteterna, är väldigt angeläget. Det är ett komplement till det andra vi gör. Vi når inte hela vägen i dag till de barnen med de satsningar vi gör i befintliga system. Det är ju det som är bakgrunden till detta.

Jag vänder mig också emot det som sägs om att alla pengar skulle brinna inne. Det kommer de alltså inte att göra. Dels kommer de att gå till att utveckla det här systemet, att få ett robust system på plats.

Sofia Amloh tog själv i sin interpellation upp vikten av att kriminella inte kan tillskansa sig medel. Det är ju tyvärr så att de kommer till alla typer av system där det finns pengar, oavsett om de går ut direkt till föreningar eller om de går till hushåll eller hur det än görs. Då gäller det att man bygger system som håller de kriminella borta från dem. Det är naturligtvis en ambition som vi har, samtidigt som det ska vara enkelt att använda för användaren.

Jag tror att detta kan bli en injektion för föreningslivet och att man får in nya medlemmar. Vi kommer naturligtvis, som jag också har sagt, att använda pengar för innevarande år för att stärka föreningslivet så att man får en större kapacitet att ta emot fler barn. Vi kommer att redovisa detta i närtid.

Fru talman! Om jag får återupprepa en del av de svar som jag har lämnat både i den offentliga debatten och i den här kammaren - nu tror jag att det är tredje tillfället: De här pengarna kommer alltså inte att brinna inne. De kommer att användas för att utveckla fritidskortet, och vi kommer också att lämna besked i närtid om andra saker inom ramen för detta ändamål som också kan stärka föreningslivets möjligheter att ta emot fler barn på olika sätt. Det är oerhört angeläget, förstås.

Jag vill också understryka att det med alla system, också nuvarande system inom vilket vi betalar ut bidrag till föreningslivet, är en byråkrati. Det är system som måste fungera. Det behöver finnas kontroller, och det behöver gå att säkerställa att pengarna går till de ändamål som de är tänkta att gå till. Det gäller för väldigt många stöd som vi vill ge och utforma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är detta ett nytt stöd, och det innebär särskilda utmaningar för mig och för andra att jobba igenom det ordentligt så att det blir bra och så att vi får så låga kostnader som möjligt kring administration och så mycket som möjligt till att stötta de barn som vi faktiskt inte når i dag, som inte kommer med i föreningslivet eller som slutar i föreningslivet. Jag ser att en faktor också kan vara en liten push att faktiskt gå med i en förening, att få ett stöd som bara kan användas för detta. Det kan göra stor skillnad.

I övrigt delar jag de utmaningar som Sofia Amloh beskriver, kring anläggningar till exempel. Det är väldigt viktigt att kommunerna gör investeringar i detta, att man gör rätt investeringar när man har möjlighet och att man ser till att anläggningarna kan användas på ett bra sätt av många typer av verksamheter, om det är möjligt. Här finns det uppdrag som vi har gett till CIF om att etablera en sådan kunskapsplattform, just för att man ska kunna bygga mer kostnadseffektivt och kunna använda sig av den kunskap som finns, så att alla kommuner inte behöver uppfinna hjulet själva när de ska etablera nya anläggningar eller förändra befintliga anläggningar.

Därutöver har vi också gett ett uppdrag att kartlägga möjligheten att tillgängliggöra de anläggningar som finns, för det är det allra viktigaste. Även om vi sätter spaden i jorden i dag - om Sofia Amloh och andra gör det - kommer ju dessa anläggningar inte att vara på plats i morgon, utan då gäller det att vi nyttjar de anläggningar vi har.

Vi vet till exempel att i Stockholm står idrottshallar obokningsbara för föreningslivet, trots att de alltså finns i det offentligas hägn. Det är en situation som vi måste försöka komma till rätta med just för att barn inte ska behöva stå i kö på grund av brist på tillgång till anläggningar.

Jag ser alltså inte att det ena hindrar det andra, utan vi behöver jobba med alla dessa parametrar. Jag delar helt Sofia Amlohs uppfattning att fysisk rörelse och gemenskap med andra är grundläggande hälsofaktorer som vi behöver stärka på olika sätt i skolan och på fritiden, med möjlighet till närvarande vuxna i barns liv.

Det är tydligt att vi behöver dessa starka gemenskaper runt barn, som drar barnen till sig och som ser till att det finns ett engagemang, en närvaro och en långsiktighet och att vi fångar upp barnen och inte släpper taget om dem. Då gäller det att vi har många olika verktyg och redskap för detta.

Jag för min del är övertygad om att fritidskortet är och kan vara ett sådant viktigt verktyg, inte minst för att få med fler som i dag inte är med och som inte har möjlighet att vara med.

Fru talman! Varför inte bara fortsätta på den inslagna vägen, säger Sofia Amloh. Jo, därför att det inte räcker och därför att den inte har lett till att vi har fått med de barn som vi verkligen behöver få med i verksamheterna.

Min drivkraft är att se de barn som tydliggjordes i Pep-rapporten i veckan, som inte får chansen och som säger hemma att det är tråkigt med fotboll eller gymnastik därför att de förstår att det tränger undan mammas och pappas möjligheter att klara sin hushållsekonomi. Det är dem jag ser framför mig när jag vill genomföra detta.

Då behöver vi göra en massa saker. Vi behöver jobba med anläggningsfrågan, vi behöver jobba med generella stöd till idrotten, vilket regeringen fortsätter att göra, och vi behöver hitta nya vägar för att nå fram till fler personer så att vi kan få på plats system som gör att fler får chansen till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. Detta är min drivkraft, och jag kommer att göra allt jag kan för att säkerställa att så blir fallet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.