Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag ställde fyra frågor i min interpellation, och jag fick tyvärr inte svar på en endaste av dem. Statsrådet hänvisar till och vill inte föregripa det uppdrag som Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, fick 2021 av den förra regeringen.

Frågan om företagshälsovårdens kompetensförsörjning har vid flera tillfällen utretts av Mynak. Det torde finnas tillräckligt med fakta och förslag för att man ska kunna lägga fram konkreta politiska förslag. Men tyvärr verkar denna fråga ha hamnat i något slags utredningsloop, och inget konkret händer. Under tiden blir företagsläkarna bara äldre och äldre. Av drygt 1 100 läkare är 80 procent över 65 år.

Företagshälsovården har en central roll i arbetsmiljöarbetet och på våra arbetsplatser. De upptäcker, förebygger och minimerar risker i arbetsmiljön, vilket i sin tur såklart skapar bättre förutsättningar för ett långt, hållbart och säkert arbetsliv utan olyckor. Dessutom står det faktiskt i arbetsmiljölagen att arbetsgivaren är skyldig att tillse att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå. Tillgång till företagshälsovård betonas också i föreskrifterna om SAM, det vill säga systematiskt arbetsmiljöarbete.

Fru talman! Det kan inte vara så att statsrådet och regeringen inte har någon ambition eller något intresse av eller någon idé om hur företagshälsovårdens framtid ska se ut. Eller ska vi tolka detta som att vad Mynak än kommer fram till i februari kommer man att verkställa det?

I regeringens arbetsmiljöstrategi, som för övrigt är en väldigt bra strategi, lyfter man fram företagshälsovården, precis som statsrådet sa i sin inledning. Den är viktig. Den ska bidra till friska arbetsplatser. Och man måste se till att ha en god kompetensförsörjning och en hög kvalitet. Men tyvärr är kompetensförsörjningen allt annat än god i dag. De lider verkligen av en allvarlig kompetenskris.

För att man ska kunna arbeta som företagsläkare behöver man en specialistutbildning. Till skillnad från många andra specialistutbildningar saknar denna en offentlig finansiering. Som det är nu får läkarens arbetsgivare stå för kostnaden, och det har gjort att det under de senaste åren bara har utbildats ett fåtal specialister varje år.

Fru talman! Jag ger statsrådet möjligheten att svara på om hon kommer att verka för att regeringen ska säkra en framtida finansiering av denna utbildning. Jag undrar också hur hon avser att stärka kvaliteten inom företagshälsovården.

Fru talman! Det är inte den nuvarande regeringen som har gett detta uppdrag. Det var den förra regeringen som gjorde det. Det var 2021 som man gjorde detta. Men kompetensfrågan om företagshälsovården har utretts och beretts av flera myndigheter och departement under många år. Och alla konstaterar samma sak, precis det som statsrådet säger. Denna kris löser sig inte av sig själv, och den löser sig definitivt inte genom att man ännu en gång ger ett uppdrag eller inväntar vad nya experter ska säga.

Det är ändå så att det kokar ned till att det måste finnas en tydlig samordning och en finansiär för detta. Tidigare finansierades företagsläkarutbildningen av staten, och Arbetslivsinstitutet hade samordningsansvaret. Men alliansregeringen lade ned Arbetslivsinstitutet 2007, och efter det har man lämnat företagshälsovårdens kompetensbehov helt åt sitt öde. Varken den förra regeringen eller den nuvarande har vidtagit några konkreta åtgärder trots att man säger att detta är otroligt viktigt.

Fru talman! Jag vill för debattens skull säga något om vad jag har upplevt i min roll som skyddsombud, som jag har varit under många år, och när jag har varit i en skyddskommitté på en stor arbetsplats. Det har varit tydligt vilken otrolig kompetens just företagsläkarna har och hur viktigt det är att det är någon oberoende som kommer in, som har lite andra ögon på en arbetsplats. De har också en ofantlig kunskap inom en massa olika områden. Det är alltifrån arbetsskadeutredningar, ergonomi, krisstöd och livsstilsfrågor till ledarskapsfrågor. De har en otrolig kompetens. Den blir svår att hitta hos en aktör. Då blir det flera andra. Därför är det himla viktigt att man verkligen ser till att säkra detta.

Som sagt: Man har utrett detta flera gånger tidigare. Frågan är också varför man tror att man i februari ska få ett annat svar än det som har presenterats tidigare.

Jag vill betona en sak till, och det är att det finns flera samhällsviktiga yrkeskategorier där man behöver ett tjänstbarhetsintyg för att kunna arbeta. Utan det intyget får man inte jobba. Det är i princip bara företagsläkare som utfärdar det. Det gäller brandmän, lokförare och piloter. Detta blir också viktigt, för hur ska man säkra att de får sina intyg om man inte ser till att säkra företagshälsovården?

Jag förstår att det är ett limbo. Man ska säga: Jag ska vänta in utredningen. Men det håller inte att bara säga så. Det måste visas på konkreta förslag och finnas en vilja att säga att detta är en viktig fråga. Jag skulle ändå vilja försöka lirka fram något mer besked av statsrådet.