Herr talman! För några veckor sedan gjorde jag något helt fantastiskt. Jag besökte Lillhärjåbygget. Lillhärjåbygget är en fjällgård som ligger i sydvästra Härjedalen - helt väglöst land. Dessa fjällgårdar skapades i början av 1800-talet när man skulle kolonialisera Norrlands inland. Den bonde som flyttade ut med sin familj fick lika mycket mark som man kunde åka runt från solens uppgång till solens nedgång. De flesta valde förstås midsommarafton.

Den här gården är unik, för det är den enda gård där man fortfarande bedriver jordbruk. När det gäller de flesta andra gårdar som finns kvar handlar det mer om turism. Men på denna gård har samma familj i mer än 100 år bedrivit jordbruk.

Det är ett helt fantastiskt ställe att få besöka. De beskriver hur de har kämpat genom åren och hur dedikerade de är när det gäller att fortsätta med detta. I diskussionen hamnar man förstås i frågan: Vad är det största problemet för er när det gäller att driva detta vidare? Det största problemet gäller inte dedikationen hos familjen. Den är väldigt stark. Det stora problemet är heller inte ekonomin. Detta är ju fullständigt unikt i Sverige. Därför har länsstyrelsen i Jämtland gått in med ett ekonomiskt understöd som gör att det är möjligt att driva detta vidare.

Herr talman! Den största utmaningen handlar om de lagar och regler som finns i Sverige, som över huvud taget inte längre är anpassade till småskalig djurhållning. Detta är inte unikt för Lillhärjåbygget. Detta möter man också mycket av i fäbodbruket, som vi fortfarande har kvar i Sverige. Det är alltså ett regelverk som är anpassat utifrån att du har 50, 100, 150 eller 750 mjölkproducerande kor, inte 7, som på Lillhärjåbygget. Där har man inte heller de stora raserna, utan där har man en ras som heter fjällnära ko. Många känner till fjällkon, men detta är en betydligt mindre ras än fjällkon, som i sig är väldigt liten.

De gav en lång rad exempel på de bekymmer som de möter. Det var därför jag lovade att jag skulle kalla landsbygdsministern till kammaren för att svara på frågan: Vad tänker regeringen göra för att underlätta för den småskaliga djurhållningen för livsmedelsproduktion? Det handlar alltså inte om livsmedelsproduktionen i sig - jag skulle kunna stå i många timmar och beskriva de svårigheter småskaliga har där - utan om djurhållningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svar jag får från landsbygdsministern visar lite grann att man på departementet kanske inte är insatt i de utmaningar som det handlar om, för svaret är att det pågår en strukturomvandling i det svenska jordbruket. Hör och häpna! Ja, den som inte vet att det gör det sedan mer än 100 år tillbaka är nog inte född. Det är just detta som är problemet för de småskaliga producenterna. Hela regelverket är anpassat för de storskaliga djurhållarna, och inget är gjort utifrån dem som bedriver jordbruk i den lilla skalan.

Avsnitt två i ministerns svar handlar om ekonomin. Om det har jag över huvud taget inte frågat, beroende på att länsstyrelsen i Jämtland har gått in med ett ekonomiskt stöd. Man har utnämnt detta till ett kulturreservat, och det är som sagt helt unikt i Sverige, sannolikt även i Norden.

Det tredje är att landsbygdsministern berättar om livsmedelsstrategin. Men detta handlar inte om det. Lillhärjåbygget har ingen sådan livsmedelsproduktion, utan det är ett självförsörjande jordbruk där man i princip lever på det man tillverkar eller det man får av korna.

Min fråga till ministern kvarstår: Vilka specifika åtgärder kommer man att vidta för att anpassa regelverket för djurhållning också till dessa småskaliga djurhållare?

Herr talman! Ministern ska inte komma undan med att påstå att det handlar om ett specifikt fall, nämligen Lillhärjåbygget. Jag har valt att lyfta fram Lillhärjåbygget beroende på att det är ett typexempel, men man står inför exakt samma utmaningar som inom hela fäbodbruket och utmarksbruket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig säga några ord så att ministern ska förstå konkret. I djurhållningen i Sverige ska det vara ett visst antal centimeter per ko. När inspektörerna kommer ut till en fäbod - i det här fallet Lillhärjåbygget - ser man att det saknas 38 centimeter. Då utfärdar man ett föreläggande med innebörden att så kan det inte vara. Även om kon mår bra måste båset göras om. Alla begriper att om en liten ko som väger 200 kilo ställs i ett väldigt stort bås kommer det inte att vara för kons bästa.

Jag ringde upp handläggaren på länsstyrelsen och frågade om det fanns en skillnad för en ko som väger 600 kilo och en som väger 200 kilo, som dessa små kor gör. Men enligt tjänstemannen gick tabellerna bara ned till 400 kilo. Detta är vad frågan konkret handlar om, och det är detta regelverk som ministern är ansvarig för.

Ett annat konkret exempel som man råkar ut för i fäbodbruket, utmarksbruket, är att enligt gällande regler ska en tjur vistas i en box. Den får inte vara uppknuten i ett bås. Men fäbodbruket och utmarksbruket bygger på att även en tjur måste hanteras, det vill säga du måste hålla den i ett bås så att tjuren kan gå ut på samma sätt som de andra korna. Jag skulle kunna ta upp många andra konkreta exempel.

Ministern är ansvarig för ett regelverk som är anpassat till de stora djurhållarna men inte över huvud taget till de små djurhållarna. Det var därför jag ville att ministern skulle komma hit - för att beskriva vilka förslag som man kommer att lägga fram som innebär att man anpassar sig inte bara efter dem som har 750 mjölkande kor på sin gård utan även efter dem som har 7 eller kanske 8. Lillhärjåbygget och andra fäbodbrukare beskriver att det största problemet är de lagar och förordningar som ministern är ansvarig för.

Om man menar allvar med att hela Sverige ska leva och att det är viktigt även med de små brukarna måste man komma fram med konkreta förslag på hur dessa situationer kan lösas. Det här handlar inte om själva livsmedelsproduktionen. Där är det också viktigt att förändra en lång rad lagar för att underlätta för det småskaliga. Men det här handlar om själva djurhållningen. När kommer ministern att lägga fram konkreta förslag som är inriktade på att stötta och underlätta för hjältarna, de som gör en fantastisk insats för det svenska kulturlandskapet och bevarar en månghundraårig tradition?

Det kan inte bara handla om de storskaliga producenterna, och detta var min fråga. Att få som svar att det finns bidrag och att strukturomvandlingen har pågått i mer än 100 år - det var inte vad frågan gällde. Detta handlar om ett regelverk inriktat mot effektivitet och storskalighet, och de som vill bedriva fäbodbruk eller utmarksbruk lämnas helt åt sidan. Där ligger min konkreta fråga, och det är där jag vill ha ett svar från ministern.

Herr talman! Det är uppenbart att jag inte når fram till ministern så att han förstår vad jag egentligen menar. Jag är helt med på att vi måste öka den totala livsmedelsproduktionen i landet. Jag är medveten om utmaningarna i det svenska jordbruket. Men det jag har valt att lyfta upp här är de specifika problem som det storskaliga jordbruket inte har men som de småskaliga har, det vill säga de som bedriver fäbodbruk och utmarksbruk. Lillhärjåbygget är ett bra exempel.

Jag skulle uppmana ministern att ta sig tid att åka dit och faktiskt försöka förstå vad det handlar om. De myndigheter som regeringen styr över gör raka motsatsen. Det senaste beskedet är att fäbodbrukarnas och utmarksbrukarnas organisation, den enda organisation som slåss för den lilla gruppen, blir av med sitt bidrag från Naturvårdsverket på grund av att verket hävdar att det inte är en demokratisk organisation. Det är de signalerna som regeringen och myndigheterna skickar ut.

Jag skulle verkligen uppmana ministern att om det finns en genuin vilja från regeringen och ministern att stötta den småskaliga djurhållningen i landet - utmarksbruket, fäbodbruket och inte minst Lillhärjåbygget - göra om och göra rätt. Se till att fokusera på dessa problem. De gäller något annat än det som också är väldigt viktigt, nämligen jordbrukets utmaningar i stort.

Det småskaliga jordbruket är värt att bevara, inte minst av beredskapsskäl och med tanke på den kulturhistoriska gärningen. Länsstyrelsen Jämtlands län har varit föredömlig i att stötta. Men utmaningen ligger inte i vad länsstyrelsen gör, utan den ligger i de lagar och regler som ministern är högst ansvarig för.