Fru talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig hur regeringen tänker stärka skyddet för hbtq-plus-personer som är kulturutövare och om jag som kulturminister avser att ytterligare vidta åtgärder för att hbtq-plus-personers utövning ska vara säker.

Inledningsvis vill jag understryka att hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter är en mycket angelägen fråga för den här regeringen. I Sverige ska man ha all rätt att vara den man är och också att älska den man vill. Att inte utsättas för diskriminering är en mänsklig rättighet. Förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet - eller den typen av diskrimineringspunkter - regleras i diskrimineringslagen (2008:567). Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att lagen följs.

De nationella kulturpolitiska målen slår fast att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. I målen betonas också att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Ett antal myndigheter inom kulturområdet har i dag särskilda uppdrag som ska bidra till att främja konstens frihet och deltagandet i kulturlivet. Ett exempel på det är Konstnärsnämnden, som ska uppmärksamma konstnärers utsatthet för hot, våld och trakasserier. Jag vill också lyfta fram att Statens kulturråd är en av de strategiska myndigheter som på hbtqi-området har utsetts för att utgöra en samlande kraft för ökad kunskap och likvärdigt bemötande och att myndigheten enligt sin instruktion har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde också främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Liksom jag gjort i mitt tidigare svar på en fråga från ledamoten (Stärkt skydd för kulturutövare som är hbtq-plus, 2022/23:68) vill jag också poängtera att principen om armlängds avstånd är central för regeringens kulturpolitik. Det framgår av både regeringsförklaringen och Tidöavtalet och även av den tidigare debatten här i dag. För mig som kulturminister är det viktigt att fortsätta arbeta både för värnandet av den principen och för allas lika möjligheter till deltagande i kulturlivet.

Fru talman! Det är precis som interpellanten anfört i sin interpellation: Auktoritära och antidemokratiska krafter växer på flera håll runt om i världen. I spåren av detta kastas också mörka skuggor av diskriminering mot hbtqi-plus-personer, människor som avviker från det som andra ser som normerande. Denna utveckling blir särskilt allvarlig när dessa tendenser ges uttryck i förtroendevalda politiska företrädares ord och handling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag talar gärna med hög röst och rak rygg om att jag kommer från Bollnäs, i hjärtat av Hälsingland. Men det jag nu vill framföra, fru talman, får mig som Bollnäsbo att skämmas.

För ungefär en månad sedan skulle regionfullmäktige i Gävleborg sammanträda på Bollnäs folkhögskola. Musiklinjen vid skolan skulle arrangera sitt luciafirande, som man gör varje år för de folkvalda politikerna. Strax före framträdandet fick eleverna besked om att den nyvalda sverigedemokratiska ordföranden i regionfullmäktige beslutat att stoppa årets luciafirande, och eleverna släpptes inte in i fullmäktigesalen.

Detta väckte såklart stor undran över vad som föranlett agerandet. Tyvärr förvägrade samma sverigedemokratiska ordförande oppositionen att över huvud taget ställa frågor till presidiet om var luciatåget blivit av. Att förvägra oppositionen att ställa frågor är i sig anmärkningsvärt, men det som borde få håret att resa sig på oss alla är det som senare har framkommit. Anledningen till att eleverna inte släpptes in i salen var att luciatåget enligt Sverigedemokraterna inte uppfyllde kraven på hur ett luciatåg bör vara, då den framlottade lucian, som icke-binär, bröt mot den traditionella könsnormen.

Att förtroendevalda diskriminerar människor utifrån könsöverskridande identitet eller uttryck är allvarligt och på flera plan motsatsen till det demokratiska, fria och öppna samhället.

Givet att denna regering regerar endast med Sverigedemokraternas goda minne väcker det också frågor om hur regeringens och Sverigedemokraternas politik för hbtqi-plus-personers rättigheter ser ut.

Jag har tidigare fört fram denna fråga till ministern i en skriftlig fråga, men ministern svarade då inte riktigt på de frågor som jag ställde. Därför vill jag att ministern svarar här i dag.

Delar ministern samma syn på hbtqi-plus-personer som ministerns allierade gör? Om hon inte gör det, vilket jag hoppas, vad tänker ministern då göra för att säkra hbtqi-plus-personers rättigheter samt för att förhindra diskriminering av människor som bryter traditionella normer vid såväl kulturutövning som i samhället i stort?

Fru talman! Jag tackar för statsrådets svar, men jag är ändå inte nöjd. Om vi pratar om principen om armlängds avstånd menar regeringen att det i Tidöavtalet fastslås att man värnar principen om armlängds avstånd. Men denna arm kan vara olika lång ibland. Den är väldigt kort i Kommunsverige, där Sverigedemokraterna kan gå in och pilla i vilka verksamheter man får ha. Men den är väldigt lång när det handlar om hur vi ytterligare kan skydda hbtq-plus-personer som är i ett oerhört utsatt läge just nu. Det är någonting som jag tycker att regeringen borde fundera över. Om en princip ska efterlevas måste det göras hela tiden. Här behöver regeringen visa handlingskraft och garantera kulturens fria rum och inte värna om principen enbart när det gynnar regeringssamarbetet.

Hbt-liberaler uttalar sig i dag i Aftonbladet debatt och kräver Sverigedemokraterna på svar om var de står i frågan om hbtq-plus-personers rättigheter. Frågan är berättigad, men den bör även riktas till regeringen.

Jag vill förtydliga att jag inte tror att liberaler och moderater är fientliga mot hbtq-plus-personer. Men Liberalerna och Moderaterna har satt sig i knät på ett parti som i allra högsta grad har visat att de är det. Då är det väl rimligt att regeringen tydligt visar var den står, inte genom skrivningar eller i svar till mig utan i handling.

Under hösten har vi fått ta del av olika sverigedemokratiska uttalanden som: Barn ska inte behöva utstå era sexuella böjelser. Detta framfördes då Drag Queen Story Hour diskuterades. Barn ska alltså inte behöva utstå homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Det är anmärkningsvärt.

Upplever inte ministern att detta är allvarliga uttalanden från ledande företrädare i regeringsunderlaget? Sverigedemokraterna bedriver nu ett kulturkrig mot hbtq-plus-communities, där Drag Queen Story Hour bara har blivit ett offer i det pågående slaget. Varför tillåter regeringen Sverigedemokraterna att göra detta till en stor, politisk strid? Ta ställning och fördöm mycket tydligare de handlingar som har gjorts av Sverigedemokraterna i Kommunsverige! Gör gemensam sak med oss om att det i Sverige inte spelar någon vad man identifierar sig som eller vem man älskar. Man får vara dragqueen och läsa sagor för barn. Vi kan göra gemensam sak genom att låta alla barn få förutsättningar att utvecklas till fria och tänkande människor med tryggheten att vi vuxna står på deras sida.

Om en dragqueen kan få två av tio barn att känna modet att inte leva i förnekelse eller undangömda till följd av sexuell läggning eller könsidentitet, är detta då inte värt det? Senast i dag rapporterades det om en 13-årig pojke i Frankrike som tagit livet av sig till följd av homofobisk mobbning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ändå mer värt att göra gemensam sak med oss än att dansa efter Sverigedemokraternas väldigt förlegade pipa.

Jag hoppas att jag kan få ett tydligare svar från kulturministern om vad man avser att göra för att vidta ytterligare åtgärder för att skydda hbtq-plus-personer och framför allt kulturutövare i detta oerhört allvarliga läge.

Fru talman! Jag vet, ärligt talat, inte om jag kan vara så mycket tydligare än vad jag har varit i denna talarstol i dag. Det är nästan så att jag ibland undrar om micken har varit på eller inte och om det har hörts vad jag har sagt.

Det är oerhört viktigt att understryka att denna regering står bakom hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, och det är en angelägen fråga för regeringen. De satsningar som jag nämnde tidigare är satsningar som har gjorts i budgetpropositionen för 2023. Men det är naturligtvis inte de enda satsningarna, utan vi kommer fortsatt att jobba med denna fråga.

Frågan som rör övergripande insatser för lika rätt och möjligheter för både hbtqi-personer och andra måste jag dock ändå hänvisa till Arbetsmarknadsdepartementet och det ansvariga statsrådet Paulina Brandberg. Det är hon som har det övergripande ansvaret, och jag tror att hon skulle bli glad för en fråga som gav henne möjlighet att redogöra för de insatser som görs i dessa frågor inom ramen för hennes departement.

Vad gäller kulturutövares möjlighet att fortsätta det demokratiska samtalet och möjligheten för hbtqi-personer att fortsätta utöva kultur tror jag inte att det längre råder någon tvekan, vare sig utifrån den här debatten eller utifrån de interpellationsdebatter vi hade tidigare. Här är det två principer som är vägledande: Vi kommer aldrig att acceptera hot och hat, och vi kommer alltid att stå upp för principen om armlängds avstånd. Det gäller den här regeringen och mig som kulturminister, och vi kommer att göra det alldeles oavsett.

Fru talman! Om jag inte redan har varit tydlig nog ska jag försöka vara det nu.

Hot och hat kan aldrig accepteras. Det hör inte hemma i ett demokratiskt land, och det hör inte hemma i Sverige. Ledamoten säger att jag lever i en annan dimension där jag säger en sak och andra säger annat. Jag tycker ändå att jag i den här interpellationsdebatten har givit exempel på regeringens politik och att vi redan i budgeten för 2023 har tagit steg i riktning mot att stärka hbtqi-personers skydd och deras rätt att leva fritt i Sverige. Det är första steg som har tagits i en första budget i början av en mandatperiod, och mer kommer. Det här är en prioriterad fråga för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt att tacka både för den skriftliga frågan och för den här interpellationsdebatten, som Daniel Vencu Velasquez Castro har möjliggjort. Det är viktigt att fortsätta lyfta och synliggöra den här frågan. Jag tror absolut att vi ska ta varandra i hand, för här finns det inga motsättningar utan bara möjligheter. Det finns möjligheter för alla oss som bor i Sverige att skapa ett friare samhälle tillsammans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.