Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag har några uppföljande frågor, såklart.

Min fråga har sin bakgrund i Tidöavtalet. Det är ett mycket omfattande avtal som regeringen har slutit med Sverigedemokraterna. Fokus i avtalet ligger på migration och kriminalitet. Det upptar det största utrymmet i avtalet. Men det finns också några hbtqi-politiska reformer, som har nämnts. Det handlar bland annat om utredning av förbud mot omvändelseförsök, några åtgärder som syftar till att något förbättra situationen för asylsökande hbtqi-personer och också att vidta fler åtgärder på hedersområdet, också med ett hbtqi-fokus.

Jag välkomnar såklart alla dessa åtgärder. Men det jag undrar är om avtalet ska tolkas som att detta är vad som kommer att finnas resurser till att genomföra under mandatperioden, med tanke på att det är ett så omfattande avtal. Jag har inte budget- eller tidsatt exakt varenda grej som är med i avtalet. Men det är ju väldigt många olika reformer, och många av dem kräver stora utredningar som kommer att ta lång tid för att man ska kunna se om de är möjliga att genomföra. En hel del saker som ni i regeringen har kommit överens om med Sverigedemokraterna är också dyra. Även om man tycker att vissa frågor är väldigt viktiga, till exempel hbtqi-personers rättigheter, är det fråga om prioriteringar. Om man till exempel ska göra utredningar om lagstiftning eller skrida till verket med att verkställa några av förslagen från till exempel MUCF:s rapport kommer det att kosta pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Handlingsplanen sträcker sig fram till 2023. Många av de åtgärder som finns med i handlingsplanen har ju redan genomförts. Särskilt på området unga hbtqi-personer har i princip alla åtgärder redan genomförts, bortsett från detta att eventuellt lagstifta mot omvändelseförsök. MUCF-rapporten var ett av de uppdrag som fanns på området, och nu har den ju kommit.

Jag förstår att regeringen precis har samlat sig och att allt inte är färdigdiskuterat. Men det som jag framför allt undrar är om det som står i Tidöavtalet är tänkt att förstås som det som det kommer att finnas möjlighet att genomföra, eller om vi kommer att kunna se fram emot några fler åtgärder på hbtqi-området. Jag ska ge lite exempel senare. Det här är mer ingången till diskussionen.

Fru talman! Jag vill gå vidare och diskutera just detta med omvändelseförsök, ytterligare en aspekt i Tidöavtalet som jag undrar om jag har förstått rätt. När man beskriver vad det är man vill utreda nämner man bara sexuell läggning och inte könsidentitet och könsuttryck.

Tyvärr har vi sett en utveckling i många länder i det globala nord, kan man väl kalla det för, kanske framför allt i anglosaxiska länder, där man motarbetar transpersoners rättigheter. Just omvändelseförsök kan man tydligast se i Storbritannien. Där har man nu gått vidare med ett lagförslag om att kriminalisera omvändelseförsök men endast vad gäller omvändelseförsök på grund av sexuell läggning, inte könsidentitet och könsuttryck. Det här är ett resultat av något slags kulturkrig, kan man nästan kalla det för, där transpersoner har blivit ett märkligt slagträ.

Vi såg också i det senaste amerikanska valet att transpersoners rättigheter var något som användes som en symbol på ett otroligt obehagligt sätt som jag hoppas att vi aldrig får se i Sverige. Därför reagerar jag ganska direkt när man i övriga uppräkningar nämner könsidentitet och könsuttryck men inte gör det specifikt här. Jag undrar såklart om det är en slump eller om det ska tolkas som att det betyder att man inte tänker sig att vid en eventuell kriminalisering också kriminalisera att försöka omvända människor från deras könsidentitet. Det är en konkret fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

MUCF:s rapport är ju väldigt omfattande och innehåller en massa olika förslag, framför allt om att ge olika uppdrag till myndigheter. Några av dem är också upprepningar av förslag som har lagts fram långt tidigare. Det är uppdrag till myndigheter som kanske har en lite annorlunda syn på hur arbetet för allas lika rätt bäst bedrivs. Historiskt har vi tydligast sett det på skolans område. Där görs det ofta inte riktade satsningar till särskilda grupper av elever, inklusive hbtqi-ungdomar, utan man hoppas att samtliga elever ska gynnas av olika insatser som inte specifikt inriktar sig på vissa grupper. I läroplanerna nu har man olyckligtvis inte heller tagit med just hbtqi-personers rättigheter när man samtidigt diskuterar andra viktiga frågor, till exempel hedersrelaterat våld och förtryck, vikten av jämställdhet och så vidare.

Här är ett område där det skulle krävas en del fotarbete och diskussion om hur det skulle gå till att ge dessa uppdrag. Jag är särskilt intresserad av att höra om förslagen på skolans område, om det är något som ni har hunnit titta på generellt och hur ni tänker gå vidare med det.

Tidigare i dag hade jag en annan interpellationsdebatt med en av dina regeringskollegor där vi specifikt pratade om några frågor som hon är ansvarig för, och dessa vill jag nämna eftersom ni ändå regerar tillsammans.

Det gäller såklart könstillhörighetslagen, och här har jag stora förhoppningar på att just Liberalerna ska kunna tänka sig att gå vidare med det utkast till lagrådsremiss som kom för ungefär ett år sedan - som både Miljöpartiet och Socialdemokraterna stod bakom och som Liberalerna i många debatter har gett uttryck för att man stöder, nämligen principen om självbestämmande vad gäller ändring av juridiskt kön - och inte den lagrådsremiss som kom i juli i år och som lades fram av endast Socialdemokraterna.

Jag förstår att ni inte har bestämt er ännu, men eftersom detta har varit något av en liberal profilfråga vill jag ändå ta upp detta med statsrådet.

Fru talman! Jag tackar åter statsrådet för svaret.

Jag förstår att du är här i din roll som statsråd och inte som liberal, men jag ville ändå lyfta upp detta med könstillhörighetslagen eftersom det är en så viktig fråga, där Miljöpartiet ofta tävlat med Liberalerna om ledartröjan när det gäller att stå upp för rättigheter i dessa frågor.

Jag fortsätter lite på samma tema, även om jag förstår att statsrådet inte kan svara. Jag vill verkligen skicka med att regeringen tittar på det utkast till lagrådsremiss som kom för ett år sedan och ser skillnaderna vad gäller självbestämmande i det jämfört med det som sedan blev en lagrådsremiss.

I detta arbete vill jag också rekommendera att man tittar på erfarenheter från våra grannländer Norge och Danmark. Särskilt Norge är intressant i detta sammanhang, för där har man infört en lag som i princip är det förslag som fanns i en svensk utredning som kom redan 2014. Detta känner statsrådet säkert till.

Man kan titta på erfarenheter från Norge och se om det till exempel finns fog för farhågan att möjligheten att enkelt ändra juridiskt kön skulle kunna användas i andra syften än att få just juridisk bekräftelse av könsidentiteten. Så verkar det nämligen inte vara, enligt den rapport från riksdagens utredningstjänst som jag beställt under allmänna motionstiden.

Det är värt att följa upp detta med Norge och Danmark så att vi inte beslutar om lagar i Sverige som berör en utsatt minoritet baserat på att vi tror att något kan hända och inte baserat på om det faktiskt kommer att hända i praktiken när vi så enkelt kan titta på exemplet Norge.

Jag tackar för svaret om skolan. Jag förstår att jag inte kan ställa detaljerade frågor om exakt vartenda förslag i MUCF-rapporten, men jag ser fram emot ett fortsatt samtal om detta när ni går vidare. Det är jättebra med olika riktade insatser, och det är glädjande att de extra 10 miljonerna ligger kvar. Låt mig också understryka vikten av att göra insatser som baserar sig på den kunskap man har om hur det ser ut i olika kontexter.