Fru ålderspresident! Jag får tacka socialministern för svaret, även om jag konstaterar att jag faktiskt inte har fått svar på själva frågan.

Jag ska börja med att säga att det förslag till gårdsförsäljning som nu ligger på regeringens bord inte riktigt är vad vi tror att det är. Jag tror att de flesta föreställer sig att det handlar om möjligheten att besöka en gård någonstans på den svenska landsbygden där man tillverkar alkoholhaltiga drycker på ett hantverksmässigt sätt och att man vid det besöket ska kunna köpa med sig någon flaska hem, så där som vi gör när vi besöker vindistrikt i Italien eller i Frankrike - och det är ju jättetrevligt. Vi kan föreställa oss gården med böljande sädesfält, vinden som susar och fåren som bräker i hagen bredvid. Jag tror att det är den bilden vi har framför oss om vi talar om gårdsförsäljning. Det är på det sättet man förstår begreppet gårdsförsäljning.

Om det verkligen vore på det sättet vore gårdsförsäljning ett fint sätt att utveckla besöksnäringen och ett bra sätt att främja en levande landsbygd och lokala producenter. En sådan begränsad gårdsförsäljning skulle troligtvis inte påverka vare sig folkhälsan eller Systembolagets framtid.

Men, fru ålderspresident, det är inte ett sådant förslag som ligger på bordet och som statsrådet och jag diskuterar i dag. Det förslag som ligger på bordet omfattar detaljhandel med alkoholdrycker som äger rum på tillverknings- eller vinodlingsstället oavsett var i Sverige det ligger. Det omfattar också tillverkning som sker i tätorter och i städer. Då blir det många ställen - 800 ställen beräknar utredaren att det handlar om, och de flesta av dem finns just i tätorter och städer. Vi pratar alltså snarare om plåtlador i industriområden än om lantgårdar på landsbygden.

Varför är då detta viktigt? Det är viktigt, för förslaget om gårdsförsäljning är så omfattande att många juridiska experter menar att det faktiskt inte är förenligt med Systembolaget som vi har det i dag. Däri ligger egentligen själva kärnfrågan. Däri ligger mitt parti, Socialdemokraternas, stora oro inför det förslag som statsrådet Jakob Forssmed nu har att hantera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till detta kommer också kostnaden för den reform som ligger på bordet. Den är väldigt hög. Vi måste prata om förslaget också i ekonomiska termer.

Debatten så här långt har handlat om det där andra, som jag pratade om nyss. Men vi måste prata om pengarna. Hur mycket ska samhället betala för att det ska gå och köpa alkohol någon annanstans än på Systembolaget eller på restauranger och barer? Vad är ett rimligt pris för en sådan reform?

Den statliga utredaren uppskattar skatteintäkterna från gårdsförsäljning till mellan 137 och 148 miljoner kronor år 2025. Samma utredare uppskattar samhällets kostnader för den ökade tillgången till alkohol till mellan 235 och 287 miljoner kronor. Det är då kostnader för förtida dödsfall, för minskad livskvalitet, för vård och behandling, för produktionsbortfall och för brottslighet.

Till den som inte är supersnabb på huvudräkning kan jag säga att skillnaden mellan skatteintäkterna för reformen och samhällets kostnader för den enligt utredningen blir minst 87 miljoner kronor per år och kanske så mycket som 150 miljoner kronor per år. Jag anser att det är jättemycket pengar, i alla fall sett till den nytta vi skulle få för de pengarna.

Min fråga till statsrådet kvarstår. Anser statsrådet att det är ekonomiskt klokt prioriterat att samhället ska betala mellan 87 och 150 miljoner kronor per år för att tillåta enskilda tillverkare att sälja sina alkoholdrycker på tillverkningsstället?

Fru ålderspresident! Det är alldeles riktigt att detta handlar om samhällets kostnader. Vi vet ganska väl vad alkoholens skadeverkningar kostar, och det kostar framför allt i mänskligt lidande. Vi vet att alkoholen är en av de främsta riskfaktorerna för sjukdom och tidig död och att alkohol orsakar ungefär 5 procent av den samlade sjukdomsbördan i Sverige. Detta går alltså att omsätta i ekonomiska termer, sett i produktionsbortfall. Det handlar om både fysisk och psykisk ohälsa. Det går att omvandla samhällets kostnader till ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att det är många barn som far illa. Det är svårare att översätta till ekonomiska termer. Hur mäter man en förlorad barndom i kronor och ören? Det går inte att göra.

Men vi måste samtidigt klara av att prata om samhällets kostnader, och vi har en utredning på bordet. Utredningen har ekonomiska beräkningar för kostnaderna. Det handlar om de direkta kostnaderna, det vill säga för till exempel sjukvården och rättsväsendet. Men det handlar också om de indirekta kostnader som statsrådet anför, där ohälsa och sjukdom förstås är svårare att penningsätta. Då pratar vi om en kostnad för samhället på 103 miljarder. Det är den senaste beräkningen som finns av vad alkoholens skadeverkningar kostar.

Men nu ska vi ta ställning till en reform som lägger kostnader ovanpå dessa 103 miljarder. Det är sannolikt en högre kostnad i dag - uträkningen är från 2019, och utvecklingen har fortsatt i en negativ riktning. Kostnaden är alltså sannolikt högre.

I utredningen står det väldigt tydligt. Man har beräknat kostnaderna för alkoholens skadeverkningar, och de går inte att översätta till en övergripande samhällelig nivå. Det går inte att hänföra detta till enskilda individer. Det går inte att säga att det var gårdsförsäljningen som gjorde att Karin eller Jakob inte kom till jobbet dagen därpå eller att vi utvecklade ett beroende. Det går inte att säga att det var gårdsförsäljningen som gjorde att Karin eller Jakob hamnade i slagsmål och behövde sjukvård.

Men regeringen har en reform på bordet, och det sägs att kostnaderna kommer att öka med mellan 87 och 150 miljoner kronor. Detta har varit på remiss, och de svar som har kommit in visar väldigt tydligt vad myndigheterna och kommunerna, som ska ta ansvar för att reformen ska bli genomförd, anser. De menar att utredningen kraftigt har underskattat kostnaderna för att införa, upprätthålla och utöva tillsyn över gårdsförsäljningen så som förslaget är utformat. Ska man tro på de myndigheter och kommuner som kommer att få ansvar för detta kommer kostnaden alltså att vara betydligt högre än den som har räknats fram i utredningen.

Vi behöver faktiskt fråga oss: Är detta rimligt? Och jag frågar statsrådet, fru ålderspresident: Är det rimligt, och varifrån ska samhällets resurser tas? Det är ju inte så att det inte finns behov på andra budgetområden under Socialdepartementets ansvar. Hur ska detta finansieras? På vilket sätt ska vi kunna finansiera en reform som ytterligare ökar samhällets kostnader för alkoholens skadeverkningar?

Fru ålderspresident! Jag sa detta i mitt inledningsanförande. Gårdsförsäljning uppfattas sannolikt av många som att det är begränsad försäljning på landsbygd, som skulle främja en levande landsbygd och en lokal produktion - det är det begreppet antyder. Det tror jag inte skulle innebära några stora hot mot vare sig folkhälsan eller detaljhandelsmonopolet. Men det är inte det förslag som ligger på bordet.

Jag har inte sagt att frågan är enkel. Jag har inte sagt att kostnaderna inte ska ses i relation till den totala samhällskostnaden för alkoholens skadeverkningar. Men mellan 87 och 150 miljoner kronor är mycket pengar.

I grunden handlar denna diskussion om huruvida statsrådet och regeringen beaktar kostnaderna för alkoholens skadeverkningar, som kommer att uppstå om vi inför ett system för gårdsförsäljning så som utredningen har utformat det, som är väldigt omfattande. Frågan handlar om huruvida statsrådet och regeringen över huvud taget bryr sig om att kostnaderna överstiger de beräknade intäkterna.

Jag ska säga igen att pengar är ett trubbigt mått i sammanhanget. Mänskligt lidande är svårt att mäta i pengar, för det handlar i grunden om sjukdom och död, om skadegörelse och misshandel och om rädda barn och slagna barn. Men om inga andra argument biter i debatten brukar de krassa ekonomiska argumenten bita.

Pengar borde vara av betydelse när vi pratar om utformningen av alkoholpolitiken. Detta borde vara av betydelse när vi pratar om nyttan av detaljhandelsmonopolet. Och det borde vara till nytta när vi pratar om hur EU kommer att bedöma detta: Klarar Sverige att upprätthålla undantaget för Systembolaget om Sverige inför gårdsförsäljning?

Men jag måste säga att jag efter denna debatt inte är riktigt klar över huruvida statsrådet verkligen förstår pengars värde i sammanhanget. Det kan inte vara så att gårdsförsäljningen ska få kosta vad den kosta vill, särskilt inte mätt i pengar. Detta är viktiga frågor. Det handlar om människors liv och hälsa.