Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv till utredningen om utjämningssystemet, om jag avser att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför jag inte har verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet.

Den pågående parlamentariska Utjämningskommittén har i uppdrag att göra en bred översyn av det kommunalekonomiska utjämningsystemet. Bakgrunden till att kommittén tillsattes var ett tillkännagivande från riksdagen om att tillsätta en utredning som ser över hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet med fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Enligt tillkännagivandet skulle översynen också omfatta en analys av hur systemet påverkar kommuners och regioners drivkrafter att stimulera tillväxt.

Dessa delar finns med i ursprungsdirektiven.

Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv som innebär att Utjämningskommittén även ska lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser. Uppdragen i tilläggsdirektiven ligger i linje med ursprungsdirektiven men innebär att frågan om tillväxt och behovet av åtgärder för att främja ett effektivt resursutnyttjande i kommunsektorn lyfts fram.

Skälen för beslutet om tilläggsdirektiv finns beskrivna i direktiven. Det handlar bland annat om att förutsättningarna för kommunsektorns finansiering kommer att försvåras till följd av den demografiska utvecklingen. Detta kan leda till skattehöjningar som riskerar att få negativa samhällsekonomiska konsekvenser.

För att säkra välståndet i Sverige behöver vi lägga grunden för en stark ekonomisk tillväxt. De generella statsbidragen och utjämningen är viktiga för kommunsektorns och för enskilda kommuners och regioners finansiering. Det är av stor betydelse att utjämningssystemet fungerar som det ska, till exempel att skillnader i socioekonomiska faktorer tas om hand genom systemet. Men det som är avgörande för kommunernas och regionernas förmåga att leverera en god välfärd framöver är att skatteunderlagets utveckling är god och att resursutnyttjandet är effektivt. Kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar.

Enligt tilläggsdirektiven ligger utredningstiden fast. Uppdraget ska alltså redovisas senast om knappt ett år, den 3 maj 2024. Utjämningskommittén har ett brett och viktigt uppdrag. Samtidigt pågår det och planeras för flera andra viktiga utredningar, och prioriteringar är nödvändiga.

Herr talman! Vi har under de senaste timmarna här i kammaren debatterat om resurser till välfärden, det vill säga till skolan, förskolan, äldreomsorgen, sjukvården och mycket mer.

Under den tidigare debatten har statsrådet varit väldigt tydlig med att generella statsbidrag till kommuner och regioner bara har en marginell betydelse för kommuners och regioners ekonomi. Det tror jag att få, om ens några, kommunpolitiker skulle hålla med om.

Däremot verkar statsrådets och regeringens intresse för det kommunala utjämningssystemet vara desto större eftersom regeringen nu, trots att en utredning redan har påbörjat sitt arbete, lägger tilläggsdirektiv utifrån regeringens prioriterade frågor.

En fråga som jag tror att många tycker är särskilt intressant i detta är just formuleringen att man vill att utredningen nu ska se över hur man kan föreslå åtgärder som motverkar höga eller ökande skattesatser.

Jag tror att hela Kommun- och Regionsverige redan nu väntar på någon form av besked från regeringen om vad man faktiskt menar med detta tilläggsdirektiv. Som vi alla vet är just möjligheten att ta ut skatt i våra kommuner och regioner en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen - en kommunal självstyrelse som dessutom är fastlagd i grundlagen.

Herr talman! Min fråga till statsrådet är därför: Är andemeningen med detta tilläggsdirektiv att regeringen egentligen vill se över möjligheten att införa ett skattetak för kommuner och regioner?

Herr talman! Jag tycker att man ändå ska vara noga med orden. Jag måste börja där Niklas Karlsson slutade.

Om man säger att vi fördubblar anslagen till en sektor, då innebär det att anslagen fördubblas. Det är en väldig skillnad mellan att fördubbla anslag eller att fördubbla en satsning.

Jag har en lön på 35 000 kronor. En arbetsgivare höjer lönen med 2 procent och en annan med 4 procent, men det innebär inte att den andra arbetsgivaren har fördubblat lönen, däremot fördubblat löneökningen.

Om Socialdemokraterna skulle ha fördubblat anslagen vad gäller statsbidragen skulle er budget ha innehållit ytterligare 150 miljarder kronor i generella statsbidrag. I stället innehåller den ytterligare 6 miljarder, och det är en stor skillnad. Jag tycker att man ändå ska vara lite varsam utan att försöka framstå som en språkmoralist.

Peder Björk påstod att jag skulle ha sagt att statsbidrag har en marginell effekt på kommunernas ekonomi. Nej, det har jag aldrig sagt. Men jag har sagt att debatten handlar om huruvida vi ska höja de generella statsbidragen från 146 till 152 miljarder eller från 146 till 158 miljarder. Det har en ganska marginell effekt jämfört med hur inflation, räntor, tillväxt och arbetade timmar slår igenom i kommunsektorn. Vi borde lägga mycket mer energi på att debattera hur vi får upp tillväxten, hur vi får in skatteintäkter, hur vi får in fler människor från utanförskap i arbete. Det skulle få den riktigt stora effekten på kommunernas ekonomi. Jag försöker vidga debatten, inte marginalisera och inte förminska.

Nu åter tillbaka till vad interpellationen egentligen handlar om, nämligen skatteutjämningssystemet och sittande kommitté.

En bred översyn ska göras av hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet, där bland annat tillväxten är en viktig aspekt, liksom huruvida de socioekonomiska parametrarna slår tillräckligt väl ut. Det är ett brett uppdrag, och det tycker jag är bra.

Nu är det en ny regering där vi vill sätta vår särprägel - något i alla fall. Det finns en del kommuner som säger att de förlorar på tillväxt. Om de ökar i befolkningsmängd och måste investera i mycket ny infrastruktur blir det en förlust. De förlorar på att bygga bostäder, och de förlorar på en ökad befolkningsmängd. Det är inte riktigt bra. Det är inte bra om det finns kommuner som säger att de förlorar på minskad arbetslöshet och ökad befolkning. Meningen är ändå att det ska finnas drivkrafter för tillväxten.

Vi är en borgerlig regering, och vi tycker att detta är ett viktigt perspektiv i utjämningssystemet. Därför stryker vi under det extra noga i tillläggsdirektiven, fullt medvetna om att det fanns med även i ursprungsdirektiven - men vi vill ändå betona detta extra noga.

I Tidöavtalet, som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har slutit, står det att vi ska se över det så kallade högskatteproblemet. Klyftan mellan de kommuninvånare som betalar lägst skatt och de som betalar mest är ungefär 7 kronor per intjänad hundralapp, trots att välfärden sällan är bättre i högskattekommunerna. Det är det vi ibland kallar högskatteproblemet. Hur ska vi bemöta detta? Vi vill gärna få svar på frågor om hur vi kan komma undan ännu större skatteklyftor mellan dem som betalar lägst skatt och dem som betalar högst skatt och hur vi kan motverka att de kommuner som i dag ligger högt i skatteskalan ska höja skatterna ytterligare.

Jag tänker inte förekomma utredarens förslag. Utredaren får komma med sina förslag. Sedan kommer regeringen att analysera förslagen och se på hur vi ska bereda dem vidare. Det är vad uppdraget går ut på.

Herr talman! När statsrådet börjar prata om att det finns kommuner som har höga skatter tänker jag att det finns en anledning till att kommuner och regioner har höga skatter.

En anledning är att man inte har lika strukturella förutsättningar, som det brukar kallas. Det ser helt enkelt olika ut i vårt avlånga land.

En annan anledning till att kommuner har tvingats höja skatter är att både nuvarande regering och tidigare borgerliga regeringar resonerar precis så som statsrådet gör: 6 miljarder mer eller mindre till kommun- och regionsektorn har marginell betydelse. Det spelar ingen roll.

Om man dessutom ovanpå det lägger de skattesänkningar som har genomförts de senaste 10-15 åren är det klart att det urholkar den gemensamma välfärdens resurser på statlig nivå, vilket gör att staten inte kan skjuta till de här medlen. Därför tvingas kommuner och regioner att höja skatten.

Det är därför det ser ut som det gör, och ur det perspektivet är det förvånande att regeringen nu är så intresserad av att sätta ett skattetak. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.

Det var också i det sammanhanget som statsrådet första gången under hela den här debatten hänvisade till Tidöavtalet och att det finns med en sådan överenskommelse där. Då blir man inte annat än lite nyfiken på vilket av de partier som kommit överens om Tidöavtalet som har drivit just den frågan.

Jag tänker inte avkräva statsrådet ett svar på min fråga. Men den hänger där fortfarande, och jag tror att Kommunsverige med intresse ser fram emot vad den här utredningen kommer fram till. Det är uppenbart att ett skattetak är regeringens prioritering och att det är det man vill se.

Herr talman! Det var faktiskt en häpnadsväckande avslutning från Niklas Karlsson som jag tycker är oseriös.

Dessa 6 miljarder i generella statsbidrag som skiljer regeringens budget från Socialdemokraternas budget handlar om några promille jämfört med helheten som kommunsektorn får in i skatteintäkter och avgifter och riktade och generella statsbidrag. Att påstå att det är det som är skillnaden, att det är det som avgör om man vill ha en generell välfärd eller inte och om man vill ha en utvecklad välfärd eller inte, är inte seriöst. Det kan inte vara en enda seriös bedömare som tror på detta. Om SKR var här skulle de skratta åt ett sådant påstående. Jag tror att varenda ekonom skulle skratta åt det.

Det stämmer helt enkelt inte att de miljarderna är skillnaden mellan om vi vill ha en god och generell välfärd för alla och om vi vill ha en raserad välfärd. Det stämmer helt enkelt inte. 6 miljarder kronor är pengar, absolut, men jag jämför med det stora hela. En tiondels skillnad på reporäntan gör mer än 6 miljarder kronor. Några tiondelar i inflationen kan göra mer än 6 miljarder kronor. Antalet arbetade timmar tror jag skulle behöva öka ganska lite för att kompensera för dessa 6 miljarder.

Jag vill att vi sätter detta i ett lite större perspektiv så att vi inte tror att välfärden hänger på om man ger 152 miljarder i generella statsbidrag eller 158 miljarder. Vi måste vidga och bredda debatten därifrån.

Eva Lindh frågade mig vilka kommuner jag pratar om när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder. Jag talar om alla kommuner. Det insinueras här att jag bara talar om storstadskommuner runt Stockholm. Så är det absolut inte; jag talar om alla kommuner, och jag hoppas verkligen att skatteutjämningskommittén har alla kommuner i sikte när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder och att vi inte får ett system som hämmar tillväxt.

Det sägs vidare att regeringen skulle förespråka ett skattehöjningsförbud, men det finns över huvud taget inga sådana uttalanden. I Tidöavtalet talas det om en högskatteproblematik, och det måste vi ändå inse finns, inte minst i många delar av inlandet och norra Sverige. Där har man betydligt högre skatter än genomsnittet men har ändå svårt att leverera bra välfärdstjänster. Detta ska nu skatteutjämningskommittén analysera, och sedan ska man komma med förslag på hur man kan undvika att skatteklyftan ökar ännu mer i vårt avlånga land. Detta innebär inte att regeringen låser sig vid någon bestämd modell.

Vilket parti som har förhandlat fram just den formuleringen har jag ingen aning om, för jag var inte med och förhandlade fram Tidöavtalet. Till skillnad från i en del andra förhandlingar läckte det väldigt lite från Tidöförhandlingarna, vilket jag tycker var bra. Det innebär också att även jag som statsråd vet väldigt lite om historien bakom varje formulering och mening.

Det sägs att det är uppenbart att regeringen har ett skattetak. Nej, det är inte uppenbart. Jag vet inte vem det är uppenbart för - inte för mig i alla fall.

Utredningen ska vara förutsättningslös. Regeringen ser att det finns en problematik med höga skatter i flera kommuner, och det ska analyseras för att se vad man kan göra för att undvika att dessa kommuner behöver höja skatterna ytterligare framöver.

Fru talman! Löftet om att ses här igen kommer helt säkert att infrias. Gärna för mig!

Jag tycker nog att det under debatten, liksom i direktiven, framkommit varför vi ger dessa tilläggsdirektiv. Jag vet inte hur jag ska kunna förtydliga det ännu mer. Regeringen tycker att tillväxtperspektivet är viktigt och vill därför förtydliga och förstärka det. Det handlar inte om att lite allmänt stärka tillväxten, utan utredningen ska lämna förslag på åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. Det är ett viktigt förtydligande som visar att regeringen betonar tillväxtperspektivet.

Högskatteproblematiken finns som sagt med i Tidöavtalet, och detta är ett sätt att hantera den delen av avtalet. Det är viktigt att vi infriar de löften vi gett i Tidöavtalet. Det handlar om att analysera orsakerna till skillnaderna i skattesatser mellan kommuner och regioner och sedan lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner. Det ska bli spännande att ta emot dessa förslag.

Jag hoppas att kommittén inte kommer att vara lika låst i sin tankeverksamhet som ledamöterna i denna debatt verkar vara. Det skulle vara synd.

Avslutningsvis tackar jag ledamöterna för debatten och inte minst Eva Lindh för interpellationen. På återseende i kammaren för nya interpellationsdebatter i nya och nygamla ämnen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.