Riksflödet
Logga in
Replikerade på Helena Vilhelmsson ·

Sara Gille (SD) om Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut

Sara Gille (SD) svarade Helena Vilhelmsson i en replik om Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut i debatten ”Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november” den 18 nov 2026.

Helena VilhelmssonC· i en replikJag vet inte riktigt vad i mitt anförande som pekar på det. Jag hänvisar till vad som har sagts tidigare här i talarstolen. Granskningen utgår från de diskrimineringsgrunder som gäller i dag. Om Sverigedemokraterna…
Replikskiftet · 4 repliker

Fru talman! Jag vill passa på att tala om för eventuella tittare och lyssnare varför jag bär en orange tröja. Det är för att det är Orange Week, FN:s kampanj för att uppmärksamma bekämpandet av mäns våld mot kvinnor. Har ni inget orange i garderoben tycker jag att ni ska skaffa det och bära det resten av veckan för att stötta den kampanjen.

Fru talman! Sverige är en rättsstat. Det innebär att varje människa ska kunna lita på att myndigheter fattar sakliga beslut, opartiskt och på lika villkor. När staten fattar beslut som påverkar människors liv – om exempelvis tillstånd, ersättningar och ingripanden – ska det vara den enskildes situation som avgör, inte namn, ursprung, hudfärg eller föreställningar om vilken grupp en person tillhör. Det är mot den bakgrunden Riksrevisionens granskning av statens arbete mot risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut är så viktig.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens arbete inte är effektivt. Det är det vi har att hantera. Centerpartiets ingång i frågan är tydlig: Likabehandling ska inte vara en ambition utan är en grundläggande förutsättning för myndigheters legitimitet och för att människors tillit till det offentliga ska bestå.

Fru talman! Diskriminering är förbjudet i lag, men det räcker tydligen inte. Staten måste också arbeta praktiskt för att upptäcka och minska riskerna för diskriminerande beslut. Det kräver kunskap hos myndigheterna, tydliga rutiner, fungerande uppföljning och att ansvar inte faller mellan stolarna. En regerings uppgift är att se till att detta finns på plats.

När Riksrevisionen konstaterar att arbetet inte är effektivt finns det förstås anledning att fråga vad som saknas. Finns det tillräcklig kunskap om risker för etnisk diskriminering? Följer myndigheterna upp vilka konsekvenser deras arbetssätt får för olika grupper? Finns det tillräcklig insyn för den enskilde som vill förstå varför ett beslut har fattats? Används klagomål och erfarenheter från enskilda för att förbättra verksamheten?

Jag tycker inte att det räcker att tillhandahålla redskap för att upptäcka och identifiera etnisk diskriminering, som regeringen föreslår. Det måste också följas av åtgärder, bland annat regelbunden och rutinmässig uppföljning. Ett rättssäkert system måste kunna säkerställa att förklaringen till olikabehandling är relevanta skillnader, inte omedvetna föreställningar eller bristande rutiner.

Fru talman! För Centerpartiet är den enskilda människans frihet och rättssäkerhet central. Staten ska vara stark när det behövs, men den offentliga makten måste samtidigt vara begränsad av lag, transparens och ansvar. Den som möter en myndighet måste kunna förstå vilka regler som gäller, vilka uppgifter som har legat till grund för beslut och hur de kan överklagas eller prövas på nytt. Det är särskilt viktigt för personer som redan befinner sig i en utsatt situation.

Den som är beroende av ett myndighetsbeslut har ofta begränsade möjligheter att själv upptäcka eller bevisa att något gått fel. Därför kan ansvaret inte helt läggas på den enskilde. Myndigheterna måste själva ha system för att hitta och identifiera risker, kontrollera kvalitet och rätta till brister.

Centerpartiet anser att regeringen måste ta Riksrevisionens kritik på större allvar och säkerställa att arbetet mot etnisk diskriminering blir mer konkret och verkningsfullt. Det bör vara möjligt att följa vilka åtgärder som vidtas, vem som ansvarar för dem och hur resultaten ska bedömas över tid.

Det finns också en viktig skillnad mellan att behandla alla lika och att blunda för strukturella risker. Om vissa grupper återkommande möter större hinder i kontakten med myndigheter måste staten undersöka varför. Att identifiera sådana risker innebär inte att man överger principen om individuell prövning. Det är ett sätt att värna den principen. Risken för dubbeldiskriminering utvecklar vi i vårt särskilda yttrande, men den handlar till exempel om att personer med funktionsnedsättning som dessutom tillhör en etnisk minoritet kan drabbas av dubbeldiskriminering.

Fru talman! Riksrevisionens granskning bör inte ses som en punkt på en administrativ checklista. Den bör ses som ett underlag för förbättring. Regeringen och myndigheterna behöver gå från övergripande ambitioner till tydliga åtgärder, mätbar uppföljning och bättre möjligheter för enskilda att få sin sak prövad.

Centerpartiet tycker inte att det är tillräckligt att enbart ge Diskrimineringsombudsmannen ett uppdrag att ”genomföra främjande insatser riktade till myndigheter som stöd i deras arbete med att undersöka och hantera risker för etnisk diskriminering i den egna verksamheten”. Det är en ganska lång åtgärdsmening. Och vad säger den egentligen?

Alla människor ska kunna känna trygghet i mötet med staten. Beslut ska fattas på sakliga grunder. Lika fall ska behandlas lika. När det finns risk för diskriminering ska staten agera innan förtroendet har hunnit gå förlorat. Vi kommer att följa upp arbetet kring diskriminering framöver här i riksdagen.

Fru talman! Jag reagerade på det här med dubbeldiskriminering. En person kan mycket väl diskrimineras på flera olika grunder; det håller jag med om. Men jag ställer mig frågande till vad Centerpartiet och ledamoten inte gillar i Sverigedemokraternas motion. Vi pratar ju om detta på liknande sätt.

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad i mitt anförande som pekar på det. Jag hänvisar till vad som har sagts tidigare här i talarstolen.

Granskningen utgår från de diskrimineringsgrunder som gäller i dag. Om Sverigedemokraterna tycker att det behöver införas ytterligare en diskrimineringsgrund är det nog en annan sak än det vi diskuterar i dag.

Om ledamotens fråga gäller att grupper drabbas av dubbelt förtryck eller dubbel diskriminering får hon gärna förtydliga den. Jag tycker att det är ganska tydligt att det finns risk för det. Tillhör man en grupp som är i minoritet finns det risk att man kan uppleva dubbelt förtryck, enligt exemplet jag gav i mitt anförande.

Fru talman! Jag tänker på individperspektivet vad gäller likabehandling. Det tar vi upp i vår motion. Det ska ju vara lika för alla. Vi vill att alla ska innefattas i det här systemet. Alla kan diskrimineras, oavsett religion, vilket land man kommer ifrån, vilken etnisk tillhörighet man har och så vidare.

Vi tycker att det är väldigt anmärkningsvärt att man kan peka ut vissa grupper som omfattas av diskrimineringsgrunderna men att man då inte kan prata om svensk etnicitet. Ska man nämna en grupp ska man nämna de andra grupperna också. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vissa inte ställer sig bakom det eftersom det handlar om likabehandling. Det ska ju vara lika för alla. Jag har alltså svårt att förstå det och skulle gärna vilja att ledamoten utvecklar den biten lite mer.

Fru talman! Vi pratar om diskrimineringsgrunder, vilket per se innebär att det handlar om en grupp människor som upplever diskriminering. Återigen: Om Sverigedemokraterna tycker att någon ytterligare grupp behöver identifieras är de fria att driva den frågan, vilket de också har gjort men inte lyckats med hittills.

Alla människor omfattas av arbetsmiljölagar och lagar mot trakasserier och ojämställdhet – även svenskar. Men grejen är att om man tillhör en minoritet kan fallen läggas på hög så att man drabbas av dubbel orättvisa. Jag har så svårt att se varför det är ett problem för Sverigedemokraterna.

Alla lagar i Sverige gäller alla personer, men diskriminering kan drabba grupper. Det har vi diskrimineringslagar för att motverka. Är det så att man anser att diskrimineringsgrunderna är för få får man jobba för att de ska utökas.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.