Riksflödet
Logga in
Svarade Sara Gille i en replik ·

Ciczie Weidby (V) om Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut

Ciczie Weidby (V) svarade Sara Gille i en replik om Riksrevisionens rapport om statens arbete för att motverka risker för etnisk diskriminering vid myndigheters beslut i debatten ”Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november” den 18 nov 2026.

Sara GilleSD· i en replikJag skulle vilja ställa lite frågor till ledamoten. Jag reagerade lite under anförandet. Men det handlar också om ledamotens särskilda yttrande när det gäller skrivelsen. Där nämns det här med artificiell intelligens.…
Replikskiftet · 4 repliker

Fru talman! I dag behandlar vi regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens granskning. Den innehåller allvarlig kritik som bör tas på största allvar.

Rapportens slutsats är tydlig: Statens arbete mot etnisk diskriminering vid myndigheternas beslut är inte effektivt. Arbetet är i huvudsak händelsestyrt, myndigheterna saknar ofta kunskaper om sina verksamheter och det förebyggande arbetet är otillräckligt.

Diskrimineringsombudsmannens pådrivande roll är dessutom begränsad. Sammantaget innebär detta en risk för att människors skydd mot diskriminering inte fungerar som det är tänkt.

Fru talman! Det här handlar ytterst om tilliten till det offentliga Sverige. Den som söker sjukpenning eller arbetsmarknadsstöd eller som kommer i kontakt med polis, tull eller andra myndigheter ska kunna lita på att besluten fattas sakligt, rättssäkert och utan påverkan av etnisk tillhörighet, namn, hudfärg eller ursprung. Det är inte en fråga om välvilja. Det är en grundläggande demokratisk princip.

Riksrevisionen visar att många myndigheter framför allt reagerar när någon anmäler eller klagar. Men diskriminering är väldigt svår att upptäcka för den som drabbas. Om myndigheterna bara väntar på att människor ska anmäla riskerar väldigt många problem att förbli osynliga. Därför behövs det ett mer aktivt och systematiskt arbete där myndigheterna själva undersöker om det finns risker och följer upp resultaten.

Regeringen har gett Diskrimineringsombudsmannen ett uppdrag att stödja myndigheterna i detta arbete. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Vänsterpartiet menar att det behövs ytterligare krav på myndigheterna att regelbundet genomföra riskanalyser och följa upp vilka effekter deras åtgärder faktiskt får. Ett arbete som inte mäts riskerar att bli symboliskt. Ett arbete som inte följs upp riskerar att inte förändra någonting alls.

Fru talman! Rapporten lyfter också fram en fråga som kommer att bli allt viktigare framöver, nämligen användningen av artificiell intelligens och automatiserat beslutsfattande. Allt fler urval, kontroller och bedömningar sker med hjälp av digitala system och algoritmer. Om de här systemen bygger vidare på befintliga skevheter finns det en uppenbar risk att diskriminering förstärks snarare än motverkas.

Tekniken är aldrig neutral i sig själv. Därför måste offentlig verksamhet ha transparens, kontroll och uppföljning när AI används i beslut som påverkar människors liv.

Fru talman! Riksrevisionen pekar också på ett problem som Vänsterpartiet väldigt länge har lyft. Stora delar av myndigheternas beslutsfattande omfattas inte av det diskrimineringsskydd som Diskrimineringsombudsmannen kan utöva tillsyn över. Det innebär att människor i praktiken kan ha ett svagare skydd än vad väldigt många tror. Riksrevisionen konstaterar att regeringen behöver ta ställning till om DO:s tillsynsmandat bör utökas. Vi delar den bedömningen. Om samhället menar allvar med att bekämpa diskriminering måste lagstiftningen ge människor ett verkligt skydd, och myndigheterna måste kunna granskas när det finns misstankar om osaklig särbehandling.

Fru talman! Diskriminering skadar den enskilda människan. Men den skadar också samhällsgemenskapen. När människor upplever att de inte behandlas lika inför myndigheterna undergrävs förtroendet för våra institutioner och för demokratin som helhet. Därför välkomnar Vänsterpartiet att Riksrevisionen har synliggjort de brister som finns, men vi nöjer oss inte med att konstatera problemen. Vi anser att arbetet måste skärpas, att myndigheterna måste ta ett större ansvar, att diskrimineringslagens räckvidd behöver ses över och att skyddet mot etnisk diskriminering måste stärkas. Alla människor ska kunna lita på att staten behandlar dem lika – inte bara i teorin utan också i praktiken.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa lite frågor till ledamoten. Jag reagerade lite under anförandet. Men det handlar också om ledamotens särskilda yttrande när det gäller skrivelsen. Där nämns det här med artificiell intelligens. Jag skulle gärna vilja att ledamoten utvecklar det lite mer. Vad anser ledamoten om just det här med AI, helt enkelt?

Fru talman! Som jag sa agerar inte artificiell intelligens eller några sådana metoder själva. De är liksom inte neutrala i någonting. De gör det de blir tillsagda att göra. Det är på samma sätt som att du kan be din Chat GPT eller Copilot – eller vad det nu är – att skriva någonting. Den svarar ju utifrån vad ledamoten vill ha svar på. På samma sätt fungerar det när man vill använda AI för att till exempel sålla handlingar av olika slag. Den letar såklart efter det som vi har bett den att leta efter. Om man då inte har gett AI rätt instruktioner fortsätter den bara att upprepa någonting – det som man ville ändra på.

Som jag sa i mitt anförande är tekniken aldrig neutral, utan vi måste se till att den gör vad vi ber den att göra och hjälpa oss med. Är det så att vi ber den att göra saker felaktigt, till exempel utifrån vad diskrimineringslagen säger eller någonting annat, måste vi granska det och ändra AI.

AI kan vara bra till väldigt mycket, men AI kan också befästa saker. Det var det jag sa i mitt anförande. Det hade Sara Gille hört om hon hade lyssnat på det.

Fru talman! Det är klart att jag lyssnade på ledamotens anförande.

Man kan inte lita på tekniken till 100 procent – så är det absolut. Men man måste ändå kunna lita på att människorna på myndigheterna använder den på ett tillförlitligt sätt. Det är väl lite mer det jag funderar över.

Sedan skulle jag vilja veta något när det gäller just det här med diskriminering. Jag kommer tillbaka till det som jag själv anförde i mitt anförande. Det gäller just det här med svenskheten och den biten. Vi hade den diskussionen tidigare. Men vi hade också en diskussion kring det här med statistik. Ledamoten undrade lite grann kring det. Det handlade om hur man inte kan lita på statistiken och vad som inte är diskriminering eller är diskriminering.

Om det är flera som får ett jobb betyder inte det automatiskt att en viss grupp människor diskrimineras just för att de hamnar i den statistiken. De grupperas. Då betyder inte det att den här gruppen diskrimineras. Man måste faktiskt kolla på allting. Man måste kolla på kön. Man måste kolla på erfarenhet. Man måste kolla på alla grejer över huvud taget, inte bara på just vilken etnicitet de har. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att man bara kan placera in dem i grupper och att det sedan är så. Man ska inte gå på diskriminering det första man gör, utan man måste kolla på helheten.

Jag skulle gärna vilja att ledamoten utvecklar detta, för det verkar som att Vänsterpartiet och ledamoten faktiskt tycker att man diskrimineras bara för att man kommer från en viss typ av land.

Fru talman! Då får jag möjlighet att säga det jag gärna hade velat säga i vårt förra replikskifte.

Sara Gille tycks missförstå – medvetet eller omedvetet – vad den här granskningen handlar om när det gäller diskrimineringsgrunder. Det finns ett visst antal diskrimineringsgrunder, och det är dem som man mäter diskriminering utifrån. Om Sara Gille och Sverigedemokraterna inte är nöjda med de olika diskrimineringsgrunder som finns – jag vet att de inte är det, för de vill att etniska svenskar ska ingå där – kan jag förstå att de reagerar. Men man kan inte stå och säga: Ibland finns det diskriminering och ibland finns det inte, och den här rapporten är fel utifrån olika parametrar. Vi tror nämligen inte på de här diskrimineringsgrunderna.

Det är fine. Men i den här granskningen och rapporten har man gått igenom vilken diskriminering som finns utifrån de diskrimineringsgrunder som vi har – punkt. Det är tydligt att det finns grupper som blir missgynnade, diskriminerade, mer än andra. Det kan se olika ut i olika branscher. Ibland är det äldre personer – 55-plus – som blir diskriminerade. Det är en diskrimineringsgrund. Ibland vill man inte ha någon som kommer från ett utomeuropeiskt land. Då är det diskrimineringsgrunden.

Vi måste erkänna att det finns diskriminering eller inte, och vi måste vara överens om vilka diskrimineringsgrunder vi har. Men eftersom jag och flera partier med mig inte är överens med Sverigedemokraterna om vilka diskrimineringsgrunder som finns blir det väldigt svårt att fortsätta den här typen av debatt.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.