Annika Hirvonen (MP) svarade Anders Ekegren i en replik om Företag, kapital och fastighet i debatten ”Protokoll 2025/26:86 Tisdagen den 10 mars” den 10 mars 2026.
Anders EkegrenL· i en replikFör det första måste jag ställa en fråga. Vi har inte ens suttit i fyra år. Ni och några till satt i åtta år före oss. Då måste man ändå ställa frågan: Varför har ni inte gjort något åt detta? Jag har skickat pengar till…Herr talman! Dagens debatt handlar om flera viktiga skatter för både företag och privatpersoner.
Skattepolitiken ska säkra goda och stabila skatteintäkter, skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt, hög sysselsättning och ett rättvist fördelat välstånd samt bidra till ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle.
Riksdagen har tidigare fastställt flera viktiga principer för att stödja den ekonomiska politiken. Det är bland annat ett legitimt och rättvist skattesystem, generella och tydliga regler, beskattning i nära anslutning till inkomsttillfället och hållbara regler i förhållande till EU.
Vi i utskottet föreslår avslag på motionerna av flera anledningar. Ibland är förslagen helt enkelt på gång i Regeringskansliet, och ibland anser vi att de är felaktiga.
Många av grundtankarna bakom skattereformen 1991 ligger kvar, och Liberalernas bedömning är att det är viktigt att grundprinciperna ligger kvar om man ska gå in och göra förändringar. Det är lätt att motionera om förändringar, men risken är att vi kommer tillbaka till det lapptäcke som var före 1991. Genom de skattehöjningar som har skett i kommunerna sedan 90-talet har vi kommit en bit ifrån tanken på 30 procent i kommunalskatt, ytterligare 20 procent i statlig skatt och principen att man alltid ska ha hälften kvar.
Socialdemokraterna föreslår att det införs en beredskapsskatt. Då kan man tro att alla ska vara med och betala den; ett starkt försvar är ju bra för alla svenskar. Socialdemokraternas förslag syftar snarare till att återinföra värnskatten, som inte hade något med försvaret att göra – allt för att rasera principen om hälften kvar, en princip som de stod bakom i århundradets skattereform.
Forskning och utveckling är en utomordentligt viktig fråga för Sverige. Därför är det bra att slutbetänkandet Skatteincitament för forskning och utveckling – Ett nytt incitament baserat på utgifter för FoU-personal lämnades den 19 januari i år. Betänkandet bereds nu i Regeringskansliet, och ny lagstiftning kan träda i kraft den 1 januari 2027.
Syftet är att ta fram skatteregler som gynnar forskning och utveckling. Detta kan ha stor betydelse för viljan att investera i forskning i Sverige. Irland är ett tydligt exempel på ett land som lyckats med att dra till sig investeringar inom FoU. Det är också viktigt att regeringen fortsätter det påbörjade arbetet med att se hur man kan locka forskare i USA till Sverige och om det innebär att man måste se över expertskatten.
Betänkandet behandlar bland annat den populära sparformen investeringssparkonto. Jag kan till mycket stor del ansluta mig till det Eric sa om fördelarna med denna sparform. Den har blivit mycket populär, bland annat eftersom det nu är möjligt för de flesta medborgare att spara till pensionen i och med att det inte längre finns någon avdragsrätt. Regeringen har velat främja sparformen genom att höja den skattefria grundnivån från 150 000 till 300 000 kronor per år. Det är en form som är lätt att spara i, men den är givetvis väldigt långsiktig då förlusten på sålda aktier inte kan kvittas mot vinster. Det rör sig om ett tioårsperspektiv snarare än ett femårsperspektiv.
Herr talman! Det finns flera motioner som berör boendebeskattning. Det finns många motioner där man vill att olika skatter och avgifter tas bort eller reduceras. I grunden är fastigheter en bra skattebas. Den är lätt att identifiera, och den flyttar inte utomlands. Det har gjorts stora justeringar, som borttagandet av fastighetsskatten och avskaffandet av schablonintäkten på uppskovsbeloppet.
Från Liberalernas sida ser vi ingen anledning att ytterligare minska beskattningen av fastigheter. Det är sänkta inkomstskatter som vi prioriterar.
Vänsterpartiet öppnar i en motion för att den kommunala fastighetsavgiften kompletteras med en statlig fastighetsskatt. De säger att den inte ska drabba vanligt folk, men ska man få in några pengar måste den drabba medborgare i stort. Och har man väl infört fastighetsskatten är det lätt att höja den år efter år.
Vi liberaler är för olika boendeformer. Beroende på var man är i livet kanske man vill bo i en hyresrätt eller en bostadsrätt. När jag jobbade med stadsbyggnadsfrågor i Solna, på regional nivå och i SKR:s arbetsgrupp för ökat bostadsbyggande fanns det ett stort problem för dem som ville bygga hyresrätter, nämligen osäkerheten för byggherren om de hyresnivåer som behövdes för att förverkliga projektet verkligen skulle bli av. Det gjorde att många inte vågade satsa på hyresrätter. Sedan den 1 januari i år gäller ändrade regler om hyror för nyproducerade bostäder, så kallade presumtionshyror, vilket skapar långsiktighet för den som bygger nya hyresrätter.
Det förekommer även motioner om tonnageskatten. Det är lite märkligt då ett arbete pågår gällande tonnageskatten. Regeringen kommer att lägga fram en proposition om ett betydligt bättre tonnageskattesystem än det som infördes under den socialdemokratiska regeringen.
De kontakter jag har haft med sjöfartsnäringen visar att förslaget kommer att förbättra för svensk sjöfart. Organisationen Svensk Sjöfart skrev i sitt remissvar på utredningen att de ”välkomnar det remitterade förslaget som avsevärt förbättrar spelplanen för svenska rederier, dessutom i ett tidskritiskt läge för industrin och för Sveriges beredskap. Genom flera betydande förslag som läggs fram kan svensk rederiverksamhet få en chans att utvecklas utan de särskilda hinder som satt krokben för svensk sjöfartsverksamhet”.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Under en dryg timmes debatt har jag lyssnat till företrädare för Tidöpartierna som talat om skattepolitiken. Inte en enda gång har någon av dem talat om den ökande ojämlikheten i Sverige. Jag undrar om vi lever i olika verkligheter, där några av oss faktiskt oroas av att 700 000 svenskar lever i fattigdom, att Sverige slår rekord i barnvräkningar och att skulderna hos Kronofogden skenar, samtidigt som de allra rikaste i Sverige har dragit ifrån åt andra hållet och blivit väldigt mycket rikare.
Min enkla fråga till Anders Ekegren är därför: Tycker han att det är ett problem att klyftorna ökar, att de rikaste blir allt rikare och att vi har fler som är så fattiga att de inte utan hjälp från välgörenhet kan äta sig mätta i slutet av månaden?
Fru talman och ledamoten! För det första måste jag ställa en fråga. Vi har inte ens suttit i fyra år. Ni och några till satt i åtta år före oss. Då måste man ändå ställa frågan: Varför har ni inte gjort något åt detta?
Jag har skickat pengar till Frälsningsarmén och Stockholms Stadsmission i 20 år. Breven ser ungefär likadana ut nu som de gjorde för 20 år sedan. Det är därför väldigt förvånande att ni inte har tagit itu med detta. Ni satt till och med i regeringen ett tag.
Jag tycker att det är ett problem att fler personer blir fattiga. Det är därför regeringen har satsat särskilt på att få så många människor som möjligt i arbete. Det är givetvis det som kan bryta fattigdomsfällan.
Frågan om att de rika har blivit rikare är faktiskt inte lika enkel att svara på. När man tog bort förmögenhetsskatt och arvsskatt gjorde man det för att väldigt många valde att lämna Sverige. Det var så många som gjorde det att vi fick en särlagstiftning som särskilt inriktade sig på dem som var väldigt rika. Man ville inte att fler företag som Ikea skulle flytta utomlands. Därför gav man de rikaste personerna i landet en speciallagstiftning. Den har vi inte kvar i dag.
Fru talman! Jag upplever att Anders Ekegren ändå svarade ja på frågan om det är ett problem att fler har blivit fattiga. Men vi verkar inte vara överens om att det är ett problem att detta sker i ett läge där de absolut rikaste samtidigt blir allt rikare. Det vill säga att vi i grunden inte är överens om att det är dåligt att klyftorna i samhället ökar.
Nyligen fick regeringen svidande kritik av Finanspolitiska rådet för att man har lånat till stora skattesänkningar. Man har skuldsatt svenskarna. Kommande generationer ska betala för att de rika i Sverige här och nu ska få lägre skatt, samtidigt som allt fler familjer inte får pengarna att räcka till det mest nödvändiga. Förskolor inför låneoveraller för att barnen inte ska frysa när föräldrarna inte har råd att köpa tillräckligt varma vinterkläder.
Anders Ekegren har kanske inte märkt någon skillnad, men jag kan berätta att vi som har träffat de organisationer som möter de mest utsatta hör att det är skillnad. Det är skillnad på vad man ber om för hjälp i dag, och det är allt fler som behöver hjälp. Nu står mat på allt fler hjälpsökandes önskelista. Tidigare kanske önskemålen handlade mer om en guldkant i vardagen – att barnen skulle få någon julklapp eller göra något roligt på sommarlovet. Men nu talar vi om det mest basala.
Vi i Miljöpartiet har haft andra prioriteringar. Vi har haft prioriteringar som att höja barnbidraget eller att se till att de som är absolut rika kan betala lite mer, så att de som är fattigast inte ska gå hungriga.
Fru talman! Jag bedömer att ledamoten Hirvonens slutsatser är lite väl enkla och kanske inte alltid stämmer med verkligheten.
Jag sa inte att jag är oroad för att fattigdomen blir större. Däremot tycker jag alltid, oavsett tidsperiod, att det är ett problem när folk inte kan leva på sin inkomst. Det är därför vi har varit väldigt noga med att det som lyfter de flesta människor är att gå från bidrag till arbete. Det är den viktigaste frågan. Det är ju det som bryter en utveckling.
Låt mig sedan ta upp något annat som också handlar om att se till att folk får det bättre. Det var ju faktiskt under er tid vi hade tvåsiffrig inflation, och det skapade dessa problem för många människor. Det är därför vi går in och sänker skatterna för alla medborgare. Vi sänker matmomsen, och vi har gjort mer för att se till att folk faktiskt får mer pengar i plånboken.
Jag konstaterar att jag inte har fått något svar på varför ni, som ändå satt i regeringsställning eller stödde en regering under två år, inte löste den problematik som ledamoten tar upp, för den startade inte i och med att vi fick en ny regering.
(Applåder)