Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Ola Möller (S) om Arbetskraftsinvandring

Ola Möller (S) höll ett anförande om Arbetskraftsinvandring i debatten ”Protokoll 2025/26:79 Torsdagen den 26 februari” den 26 feb 2026.

Herr talman! Arbetet är grunden för vårt välstånd. Genom arbetet skapas tillväxt som kan fördelas. Arbetet är det som bär upp ett välfärdssamhälle, som gör att våra barn kan få en god utbildning och som gör att våra sjuka och äldre kan få den omsorg och vård som de förtjänar.

Sverige ska i så stor utsträckning som möjligt sträva efter att ha full sysselsättning genom att utbilda och aktivera sin egen befolkning. Den fulla sysselsättningen är det starkaste instrument vi har för att hålla samman vårt land. När vi tillsammans sliter och jobbar för att skapa välstånd knyts också band av solidaritet och tillhörighet, vilket i sig är grunden för att omfördelningen via välfärden ska upplevas som legitim och rättfärdig. Den som gör sin plikt ska också kunna kräva sin rätt.

Men dessvärre klarar vi inte alltid som land att fylla de behov som vår arbetsmarknad har och kräver. När det gäller vissa yrken finns det helt enkelt större efterfrågan på arbetskraft än vad landet självt mäktar med. Behövs en ingenjör eller en undersköterska nu är det svårt att vänta om den inte finns att tillgå i vår egen befolkning. Det tar ju tid att utbilda.

Numera är dessutom kretsen av möjliga rekryteringar ännu vidare, ska påpekas. Sedan EU-medlemskapet har vi oerhört många människor att tillgå – en arbetskraftsreserv på flera miljoner – för att fylla de behov som finns i Sverige.

Trots att vi har runt en halv miljon människor som är arbetslösa i Sverige – de har ju blivit 100 000 fler sedan Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson kom till makten – kan det finnas tillfällen då rekryteringen av någon anledning måste göras utanför Sverige och utanför EU. Det är då det finns behov av rekrytering från hela världen, det vill säga arbetskraftsinvandring.

Herr talman! För oss socialdemokrater är det självklart att det är Sveriges behov som ska sättas i första rummet. Om Sverige har större behov av att hämta personal från tredjeland än att få en arbetslös i sysselsättning ska det tillåtas. Vi ska givetvis alltid ha svenska villkor och det som arbetsmarknadens parter har fastställt – det är alltid utgångspunkten. Därför får arbetskraftsinvandringen aldrig ha utgångspunkten i ett ensidigt arbetsgivarintresse.

Den här prövningen har historiskt skett genom en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning, där parterna har varit delaktiga i ett samråd. Men det slogs sönder 2008 av Moderaterna och de andra allianspartierna – inte, som det tidigare sades här, av Socialdemokraterna. Det var en rent borgerlig idé, som backades upp av Miljöpartiet.

Den omläggningen ändrade med ett pennstreck sammansättningen av arbetskraftsinvandringen i Sverige. Man gick från en behovsprövad arbetskraftsinvandring och en högkvalificerad arbetskraft till en lågkvalificerad med låglönekonkurrens. Det gjorde att det blev ett extremt utnyttjande av människor från fattiga länder som kom hit och att man aldrig gav arbetslösa i Sverige skuggan av en chans att komma in på arbetsmarknaden. Löner och villkor dumpades ju, och människor utnyttjades.

Dessutom gjorde detta att den fackliga organiseringen försvårades. Man ska komma ihåg att ett av de tydligaste syftena med den liberala arbetskraftsinvandringen har varit att slå sönder fackens möjligheter att organisera sig på arbetsplatser.

Vi menar att vi skyndsamt behöver återupprätta den behovsprövade arbetskraftsinvandringen, eftersom det är Sveriges behov som land som ska ligga till grund för politiken på detta område. Då skulle vi kunna värna den fulla sysselsättningen, värna den svenska partsmodellen och ha en hög legitimitet i välfärden, som helt enkelt är ett grundfundament för oss socialdemokrater. På samma sätt kan vi aldrig tillåta exploatering och utnyttjande av människor.

Dessvärre finns det inte parlamentariskt stöd för detta, och därför kan vi bara beklaga det uppkomna läget. Men för att hantera de orimliga effekterna av regeringens höjda lönegolv och eftersom vi vänder oss emot att det ska vara regeringen och inte myndigheterna som avgör behovet på arbetsmarknaden vill vi göra lönekravet dispositivt.

Det här är intressant utifrån att det tidigare i debatten sades att det skulle vara omöjligt att anpassa lönenivåerna efter olika regioner i landet. För er som inte vet vad dispositivitet betyder, och jag har respekt för att man inte är insatt i fackliga frågor eller arbetsmarknadsfrågor, innebär det att de lokala kollektivavtalstecknande parterna kan avgöra om en lagstiftning är tillämplig. Antingen kör man på lönegolvet eller så låter man parterna bestämma nivån i enlighet med kollektivavtalet, vilket skulle hantera de olika lönelägena runt om i landet.

Det skulle också göra att vi får en kontroll på arbetsplatsen. Det innebär att vi har fackliga representanter på de arbetsplatser där man kan frångå lönekravet, vilket också skulle innebära att arbetsplatser med kollektivavtal får en konkurrensfördel visavi dem som inte ställer upp på den svenska modellen, det vill säga arbetsgivare utan kollektivavtal.

Vi litar på våra fackliga kamrater och är helt övertygade om att Kommunals medlemmar, IF Metalls medlemmar, Handels medlemmar och deras valda ombud kan göra den här prövningen. De vet bäst vad som gäller lokalt, och då hanterar man det.

Herr talman! Jag ber om ursäkt att jag drar över min talartid, men varav hjärtat är fullt och så vidare.

Det borde rimligtvis finnas stöd för denna linje här i kammaren, eftersom alla säger sig stå bakom den svenska modellen. Då är det bara att lita på parterna och göra lönekravet dispositivt.

Jag vill också trycka på det viktiga faktum att en funktionell arbetskraftsinvandring bygger på att arbetstagares rättigheter och villkor upprätthålls och skyddas. Det bygger också på att företag kan hitta rätt kompetens och på att staten har kontroll över migrationen. Det innebär att de arbetsgivare som inte sköter sig ska kunna få kännbara sanktioner, något som vi socialdemokrater har tyckt länge, och vi välkomnar att regeringen i den proposition som nämnts kommer att göra en del av det framåt våren.

Beklagligtvis kommer det väldigt sent, och det behöver göras betydligt mer. Företag som tillåts använda sig av arbetskraftsinvandring måste kontrolleras betydligt mer noggrant. Så sent som i dag kunde vi läsa om den rapport från Riksrevisionen som pekar på att det fuskas och att arbetskraft utnyttjas å det grövsta inom nuvarande system, detta på grund av att det brister i myndighetsstyrningen kring kontroller av företag.

Vi måste också hantera den EU-interna arbetskraften genom att till exempel kontrollera A1-intyg mycket bättre. Det arbetet måste förstärkas. Det vill vi göra och har lagt resurser på.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag trycka på att en behovsprövad arbetskraftsinvandring är vad vi socialdemokrater anser är den absolut bästa ordningen för arbetskraftsinvandringen. Det skulle skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och uppfylla de mål som arbetskraftsinvandringen ska syfta till: kompetensförsörjning för att fylla Sveriges behov. Arbetskraftsinvandring är ett viktigt komplement på den svenska arbetsmarknaden men ska aldrig vara ett hinder för Sverige att nå full sysselsättning och en solidarisk och gemensam välfärd.

Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 2.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 4 repliker

Herr talman! Jag tycker att det är positivt att Ola Möller företräder en mer rimlig linje än ett fast lönekrav för alla. Den dispositiva modellen är ändå ett steg i rätt riktning.

Det jag inte förstår är varför Socialdemokraterna tycker att det är bra att vi också utvisar de människor som redan är här och arbetar i välfärden, driver företag och är resurser som anställda runt om i vårt land. Socialdemokraterna röstade ju inte bara för att ta bort möjligheten för framtida asylsökande att söka arbetstillstånd från Sverige om man får ett jobb här i väntan på sitt asylbeslut, utan man röstade också för att 4 700 arbetande människor ska utvisas härifrån.

Jag förstår inte varför Socialdemokraterna tycker att det är en bra politik, speciellt när vi ser hur svårt det är för många företagare men också för välfärden, inte minst i norra Sverige, att hitta personal exempelvis till äldreomsorgen.

Herr talman! Tack för frågan, Annika Hirvonen!

Jag tror att man behöver titta på vad spårbytet faktiskt var. Det var den starkes möjlighet att få en andra chans inifrån Sverige, ett sätt att utnyttja asylsystemet för att tränga sig före i kön och få fördelar som andra arbetskraftsinvandrare inte fick. Det är vad spårbytet var.

Det betyder inte att alla som har gjort ett spårbyte är fuskare eller har gjort fel. Många av dem gör fantastiska insatser. Men ungefär 70 procent av dem som var spårbytare nådde ju inte upp till det lönekrav som gällde vid den tiden som vi avskaffade spårbytet.

Jag ifrågasätter också siffran 4 700; den är lägre. Man ska också komma ihåg att många av dem som har gjort ett spårbyte kom från Georgien, Armenien och Uzbekistan – länder som det inte finns någon rimlig anledning att ta sig hit och söka asyl ifrån. Det visar sig också i att många av dem i stället gjorde ett spårbyte. Jag tycker att det här är viktigt att ha med sig som grund till varför vi socialdemokrater har varit mot spårbytet hela tiden.

Däremot finns det säkerligen individer i gruppen spårbytare som når upp till de kriterier som är satta för att få lov att jobba i Sverige, och då är det orimligt att de inte kan få vara kvar. Det problemet har vi socialdemokrater identifierat, och i våra kongressbeslut har vi sagt att vi är beredda att titta på att vidga möjligheten att söka arbetstillstånd inifrån landet något, vilket kanske skulle träffa en del av dessa personer.

Eftersom vi också skulle vilja ha en behovsprövning av arbetskraften eller, i andra hand, en dispositivitet, skulle säkerligen fler med vår modell kunna vara kvar här och jobba. Jag tycker dock att det är viktigt att ta utgångspunkt i att spårbytet avskaffades för att det var ett system som blandade ihop arbetskraftsinvandring och asylinvandring på ett sätt som inte var gynnsamt i något av fallen.

Herr talman! Att det finns personer som har missbrukat spårbytessystemet är vi nog alla överens om. Skillnaden är vilken slutsats man drar av det. Vi i Miljöpartiet har dragit slutsatsen att man då måste täppa till möjligheterna att missbruka systemet. Att dra slutsatsen att vi ska skicka ut alla som redan är här blir fullkomligt orimligt. Vissa tvingas till exempel tillbaka till Iran för att söka om sitt arbete därifrån i ett läge där människor mördas på gatorna. Familjer tvingas sälja hus och hem för att lämna Sverige och kan inte vara säkra på att de kan komma tillbaka. Människor driver företag som man inte kan ha kvar om man först måste resa ut ur Sverige.

Det blir omöjligt även om man tillhör den grupp som genuint fruktade för sitt liv och sin säkerhet och kom till Sverige just på grund av den fruktan men av olika skäl inte lyckades bevisa risken för förföljelse hos Migrationsverket. Det är orimligt att man då ska tvingas tillbaka till exempel till Afghanistan eller Iran för att söka om sitt arbetstillstånd därifrån.

Det blir väldigt allvarliga konsekvenser för de här familjerna, men det blir också konsekvenser för företagen som blir av med sin personal. Det blir konsekvenser för de gamla i äldreomsorgen när det blir färre medarbetare som kan ta hand om dem. Det blir konsekvenser för kollegorna som måste springa ännu lite fortare för att hinna med jobbet.

Även om vi har en stor arbetslöshet, och det kan vi verkligen skylla regeringen för att ha varit passiv kring, är det fortfarande så att det finns väldigt många som inte hittar den de behöver anställa, speciellt i den norra delen av Sverige.

Herr talman! I stället för ett jättehögt återvandringsbidrag skulle man kanske ha en förstärkt möjlighet att flytta inom landet. I rekryteringshänseende skulle man alltså kunna använda pengarna mer effektivt.

Jag tycker Annika Hirvonen sätter fingret på vad som skiljer Socialdemokraternas och Miljöpartiets migrationspolitik åt. Annika Hirvonen säger att det finns några som fuskar och några som gör rätt, och då ska alla få stanna. Vi säger att det finns några som fuskar och några som gör rätt, och då måste vi se till att ha en god ordning från början: Man söker sitt arbetstillstånd utanför Sverige och får ett arbetstillstånd om man når upp till de kriterier vi har ställt upp. Resten ska inte vara här. Det är detta som är en stram, reglerad migrationspolitik. Det finns en skillnad mellan oss och Miljöpartiet, och det är bra att den kommer fram.

Det finns uppenbarligen gott om fall där människor har kunnat söka tillstånd utanför Sverige. Nere i Malmö har vi ett fall som Sydsvenskan har tagit upp. Där har personen i fråga åkt till Iran, gjort en ansökan och kommit tillbaka, eftersom han eller hon har nått upp till de regler som gäller för arbetstillstånd i Sverige. Gott så.

I de fall som Annika Hirvonen redogör för finns det möjlighet att söka ett nytt arbetstillstånd från Sverige om det finns synnerliga skäl. Sådana kan man hitta i vissa fall.

Om man är utsatt för dödshot, som Annika Hirvonen säger att människor upplever, har man rätt att söka asyl. Efter att skälen prövats och det gjorts en bedömning att någon har skyddsskäl får man stanna på en sådan grund.

Bildsättningen att människor inte kan återvända och att vi slänger ut dem till en mördarregim är inte korrekt. Jag tror att problemet ligger i att det berättas historier som inte är förenliga med verkligheten, på samma sätt som det har använts för höga siffror för att beskriva numerären i detta. Då låter det inte trovärdigt om man argumenterar för att alla som fuskar också ska få stanna. Här skiljer sig Socialdemokraterna och Miljöpartiet åt.

(Applåder)

(forts. § 10)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.