Helene Odenjung (L) om (forts. från § 8) Arbetskraftsinvandring (forts. SfU15)

Herr talman! Jag blev just varse att min talartid är betydligt kortare än jag planerat. Jag är inte ordinarie i det här utskottet utan hoppar in för Patrik Karlson, så jag efteranmälde mig till debatten. Jag ber i förväg om ursäkt för att jag kommer att överskrida min talartid, och jag ska försöka fatta mig kort.

Sverige är ett litet land i utkanten av en stor världsmarknad. Vi kommer inte att bygga vårt välstånd genom att vara billigast. Vi måste i stället sträva efter att vara bäst – på idéer, på innovation, på kvalitet och på att få saker gjorda. För det krävs människor. Det krävs inte arbetskraft som en anonym råvara utan människor med kompetens, driv och drömmar.

Därför är arbetskraftsinvandring i grunden en liberal frihetsfråga. Det handlar om människors rätt att söka möjligheter och om Sveriges möjligheter att utvecklas. Men det handlar också om något som vi liberaler är minst lika tydliga med, nämligen att inget system överlever utan legitimitet. Om människor utnyttjas av kriminella eller oseriösa aktörer, om oseriösa företag konkurrerar ut seriösa och om handelstillstånd blir en arbetsvara tappar vi förtroendet.

Därför yrkar jag avslag på de motioner som har väckts och bifall till utskottets förslag.

Yrkandet om avslag beror inte på att frågorna är oviktiga utan på att arbetet redan pågår. Konkret lagstiftning ska debatteras här i kammaren om några veckor, och det gäller då skarpa verktyg mot missbruk och en tydlig riktning mot att bland annat främja högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Herr talman! Sverige ska vara ett land som säger välkommen till ingenjören som kan elektrifiera industrin, forskaren som driver nästa genombrott, it-specialisten som stärker vår konkurrenskraft och alla de internationella talanger som upplever att de begränsas av tankeförbud eller protektionism. Sverige ska säga välkommen till den som vill betala skatt, bygga företag och bli en del av Sverige. Men Sverige ska säga stopp till den som vill importera låga löner, kringgå regler och tjäna pengar på att exploatera människor.

Ibland hör jag två ytterligheter i debatten. Den ena är: Öppna allt, så blir det bra! Den andra är: Stäng allt, så blir det ordning! Båda är fel. Sverige behöver en öppenhet med nyckel och lås – en dörr som välkomnar arbetskraft men också gör det mycket svårt att utnyttja systemet.

Sedan den 1 november 2023 finns ett försörjningskrav, som vi har hört här i debatten. Det är ingen hemlighet – jag ska vara helt öppen och ärlig – att Liberalerna helst skulle se att Sverige inte går in och sätter ett generellt lönegolv. Liberalerna tror på den svenska partsmodellen och vill att löner och villkor ska förhandlas av parterna, inte fastställas av politiken genom en schablon. Det här är dock en politik som tar ansvar för helheten.

Den överenskommelse vi har i paketet är att man ska ha skarpare verktyg mot utnyttjande, snabbare och tydligare processer för högkvalificerade personer samt en tröskel genom ett högre lönegolv. Vi liberaler accepterar inte lönegolvet som en isolerad idé, utan vi accepterar det som en del av helheten för att det ska vara legitimt och genomförbart.

En sak som jag tycker har glömts bort i den diskussion som har förts här under några timmar är att det inte är regeringen som ska sitta och klubba alla undantag. Nu sitter Migrationsverket och Arbetsförmedlingen tillsammans för att ta fram ett förslag på vilka bristyrken som ska undantas från lönekravet. Svenska företag ska kunna rekrytera kompetent arbetskraft från utlandet, och undantagen ska träffa bristyrken med långsiktiga rekryteringsbehov. Det handlar inte bara om att höja och blunda, utan det handlar om att höja men också kalibrera efter nya förutsättningar. Detta är en viktig del i den nya ordningen.

Herr talman! När man gör stora förändringar är det viktigt att ha fokus på vad man vill göra framöver. Vi ser att det finns ett stort behov av högkvalificerad arbetskraft – inte bara en extra människa på arbetsmarknaden. Internationella analyser visar återkommande att det bidrar …

(TALMANNEN: När man anmäler sig i efterhand och hamnar sist är tidsgränsen tyvärr absolut. Allmänt gäller överenskommelsen om en rekommendation om åtta minuter, men här är tidsgränsen absolut. Säg någonting fint avslutningsvis!)

Vi har sett till att doktorander och forskare från och med juni kommer att få permanent uppehållstillstånd snabbare. Detta gäller även deras familjemedlemmar. Samtidigt jobbar vi med ny lagstiftning för att lösa problemet med att deras barn inte längre anses tillhöra kärnfamiljen när de har fyllt 18. Det finns nog inte en enda familj som inte anser att 18-åringar tillhör kärnfamiljen, oavsett om de är födda här eller någon annanstans.

Med detta, herr talman, ber jag att få tacka för tiden jag har fått ta i anspråk. Jag hade kunnat prata om liberal politik i ytterligare fyra minuter, men det kommer nog fler tillfällen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Annika Hirvonen för frågan.

Jag tror att vi är helt överens om hur orimligt det är att man som 18åring – eller yngre, för den delen – får ett utvisningsbeslut. Vi har ju sett många exempel på detta under de senaste veckorna. Det pågår därför ett arbete i Regeringskansliet för att ta fram ett regelverk som ska möta denna problematik.

Ingen ska behöva mötas av ett utvisningsbeslut på sin 18-årsdag. Den idé som Liberalerna har framfört är att man ska följa sina föräldrars uppehållstillstånd. Då hade vi inte fått det vansinniga beslutet om den lilla bebisen, utan då hade beslutet följt föräldrarnas uppehållstillstånd.

Det är väl bara att konstatera att man borde ha tänkt till tidigare, men eftersom man inte gjorde det tänker vi till nu. Som jag sa pågår ett sådant arbete i Regeringskansliet.