Ludvig Aspling (SD) om (forts. från § 8) Arbetskraftsinvandring (forts. SfU15)

Herr talman! Det är ändå, trots att vi pratar om riktigt allvarliga frågor, härligt att vi kan ha så god stämning. Jag får välkomna Niels Paarup-Petersen till de migrationspolitiska debatterna här i riksdagens kammare. Det blir i vart fall inte tråkigt.

Vi i Miljöpartiet är kanske också lite extra glada för att vi har Centerpartiet med oss i arbetskraftsinvandringspolitiken när andra tidigare samarbetspartier inte längre står kvar. Vi är ju tyvärr bara två partier i den här kammaren som i grund och botten tycker att det är en bra princip att ett företag som behöver anställa en person och inte lyckas hitta den på den svenska arbetsmarknaden ska kunna rekrytera från andra länder. Det är bra för företagen, och det är bra för Sverige.

Dessutom ska man komma ihåg att arbetskraftsinvandring är en av få säkra och lagliga vägar för människor som har behov av att söka sig bort från en otrygg plats. Om du vill söka asyl i Sverige behöver du först ha tagit dig hit – det finns inte något sätt att få visum för att ta en säker flyg- eller båtresa till Sverige. Men för den som har den kompetens som våra företag efterfrågar finns möjligheten att komma säkert och lagligt på det här sättet. Det ska man också komma ihåg i den tid vi lever i.

Herr talman! Vi debatterar olika motioner om arbetskraftsinvandring, och en av dem har jag skrivit. Den handlar om stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare. Jag valde det namnet för att motionen handlar om många saker. Den handlar om att minska fusket vad gäller just arbetskraftsinvandring. Den handlar om att de som fuskar ska straffas. Den handlar om att det ska bli lättare för företag och andra arbetsgivare att rekrytera den kompetens som de behöver.

Men en väldigt central del för att detta ska bli bra är att de som kommer till Sverige för att jobba har starka rättigheter, att de har kunskap om sina rättigheter och att de har praktiska möjligheter att tillgodogöra sig de rättigheterna. Den som är rädd att utvisas om han eller hon går till polisen för att berätta om brottslighet som arbetsgivaren ägnar sig åt kommer inte att göra någon polisanmälan. I dag har vi tyvärr ett system som gör att de människor som blir utnyttjade på arbetsmarknaden många gånger inte vågar anmäla. De riskerar utvisning, och det kan få stora konsekvenser både för dem själva och för familjemedlemmar som är i Sverige som anhöriga till dem.

Vi föreslår att kontrollerna ska ökas. Vi föreslår att de som blir påkomna med fusk ska få skärpta straff och att de också ska betala skadestånd till den som har blivit utnyttjad. Den som har blivit utnyttjad ska ha längre tid på sig att skaffa sig ett nytt jobb, så att personen har en reell chans att fortsätta det liv som han eller hon har etablerat här och inte tvingas dra barnen ur skolan och andra sammanhang för att hastigt resa tillbaka till hemlandet. Hemlandet är dessutom i vissa fall en plats som många är livrädda för att åka tillbaka till.

Herr talman! Regeringen pratar ofta om den så kallade lönegränsen på 13 000 kronor. Det finns inget parti som förordar att vi ska ha 13 000 som lägstalön för arbetskraftsinvandrare. Däremot är vi flera som föreslår att man ska ha en lön som motsvarar nivån i kollektivavtalen. Det betyder att det ska vara ett högre lönekrav för den som är läkare och ett lägre lönekrav för den som är undersköterska, precis som det är för alla andra som arbetar i Sverige. Det tycker vi är rättvist och rimligt.

Det är inte rättvist med samma lönekrav för alla oavsett om det handlar om högkvalificerad arbetskraft eller om arbeten som inte kräver lika lång utbildning.

Självklart ska man kunna leva på sin lön. Det är också ett absolut rimligt lägstakrav. Att leva på 13 000 i månaden kanske man kan om man är student och äter snabbnudlar hela dagarna. Men vi i Miljöpartiet tycker att det är en för låg nivå för alla.

Herr talman! Vi har en utvisningspolitik i Sverige som innebär att vi utvisar människor som har kommit till Sverige för att arbeta. De har arbetat här från första stund. De bidrar till vårt samhälle. De betalar skatt.

Utvisningspolitiken är orättfärdig. Den slår sönder människors liv, och den påverkar våra samhällen negativt. Runt om i Sverige sluter människor upp när deras kollegor får beskedet att de ska utvisas härifrån. Det handlar om familjen i Norsjö som får lägga ned företaget och sälja huset. Det handlar om det iranska läkarparet som arbetat i Sverige som undersköterskor på Södersjukhuset och om många fler.

Vi i Miljöpartiet tycker att utvisningspolitiken har gått för långt. Det är dags att dra i nödbromsen på Sverigedemokraternas återvandringståg när ensamma bebisar och ungdomar slits från sina familjer och när vi utvisar människor som skulle behövas i den svenska välfärden. De utvisas till Iran och till andra länder där det just nu till och med är så farligt att inte ens Migrationsverket skickar människor dit. De har alltså fått beskedet att så fort det lugnar ned sig måste de ut – inte för att de har gjort något fel, inte för att de har fuskat och inte för att de har begått ett brott, utan för att Tidöpartierna har som mål att invandrare ska ha så få rättigheter som möjligt och att man ska utvisa så många som möjligt.

Vi i Miljöpartiet vill komma åt fusket och rätta till de brister som Riksrevisionen har pekat på vad gäller spårbytet – men ta inte bort möjligheten för människor som har etablerat sig i Sverige att stanna kvar och arbeta och söka arbetstillstånd från Sverige! Tvinga inte människor att resa tillbaka till Afghanistan för att söka om sitt jobb därifrån! Det är en dålig idé. Det finns ingenting som blir bättre av ett sådant system.

De som redan är här på grund av att de har fått arbetstillstånd efter ett spårbyte ska inte straffas för att regeringen nu vill ändra reglerna för andra som inte har kommit till Sverige än. Nu har dock regeringen infört ett regelverk som innebär att man till och med utvisar bebisar som har fötts i Sverige under den tid föräldrarna har haft uppehållstillstånd. Det är så orimligt att till och med partiledare i regeringen har protesterat mot konsekvenserna av deras egna beslut.

Herr talman! Vi hörde från Moderaternas företrädare tidigare att man tycker att det är bra om man är emot sådant som Miljöpartiet är för. Jag tycker att det är en otroligt märklig hållning. Det rimliga är ju att utvärdera de verkliga konsekvenserna av de förslag som vi och andra lägger fram.

Konsekvenserna av den politik som Sverigedemokraterna har lagt fram och som man har gått med på i Tidöavtalet kommer att bli att man sliter fler barn från deras föräldrar för att föräldrarna har blivit av med jobbet eller kanske blivit så sjuka att de inte kan jobba. Vi ser framför oss att en lågavlönad familj kanske måste välja vem av tvillingbarnen som man måste skicka till hemlandet – om man råkar få fler barn än vad man har planerat för och inkomsten inte når upp till kraven för förlängning av tillstånd för anhöriginvandrare.

Det här är en politik som jag är övertygad om att svenska folket tycker är orimlig. De senaste veckornas debatt om tonårsutvisningar tycker jag illustrerar det. Man kan fråga: Vill du ha en stram invandringspolitik – ja eller nej? Vill du ha fler eller färre invandrare? Då kan man lätt tro att majoriteten av svenskarna håller med om Tidöpartiernas politik. Men när man i stället ser konsekvenserna på riktigt och vad det betyder för riktiga familjer, verkliga människor, framträder en helt annan verklighet. Majoriteten, till och med av Tidöpartiernas väljare, säger att de vill återinföra den ventil som stoppade tonårsutvisningarna.

Så ser det ut i Sverige. Svenskarna vill inte ha den här orimliga utvisningspolitiken. Jag hoppas att vi kommer att höra högljudda protester även framöver när vi ser orimliga utvisningar – både orimliga kompetensutvisningar och orimliga utvisningar av barn som slits från sina familjer i Sverige.

Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets förslag, men för att spara tid yrkar bifall bara till reservation 10.

Herr talman! Jag vet inte om jag hörde fel. Jag ser inte den texten i reservation 5, men det kanske var någon annan reservation som Ludvig Aspling menade.

Hur som helst: Vi har sett i rapporter från inte minst teknikföretagen men också andra branschorganisationer i svenskt näringsliv att de varnat för att regeringens höjda lönegolv innebär att man inte kommer att kunna rekrytera till många arbetaryrken. Det gäller inte minst olika teknikyrken, där Sverige verkligen skulle behöva fler arbetare.

Vi har under en rad år utbildat alldeles för få personer till olika arbetaryrken, bland annat på grund av en gymnasiepolitik som har inneburit att färre föräldrar har rekommenderat sina barn att läsa på yrkesprogrammen. De har inte varit högskoleförberedande. Det har helt enkelt påverkat attraktiviteten enormt. Det vore jättepositivt om fler unga i Sverige utbildade sig till de här bristyrkena.

Vi i Miljöpartiet var med om att lägga om gymnasiepolitiken under den förra mandatperioden, just för att vi såg en stor kompetensbrist. Men det kommer att ta tid innan vi har utbildat alla som vi behöver i de här yrkeskategorierna. Faktum är: Med tanke på att det är så pass få barn som föds i vårt land är det inte säkert att vi, även om alla skulle utbildas till bristyrken, klarar att tillgodose behoven. Vi kommer att behöva ha en arbetskraftsinvandringspolitik som möjliggör rekrytering för företag som behöver den kompetensen.