Ingela Nylund Watz (S) om Samhällsekonomi och finansförvaltning

Herr talman! I dag behandlar kammaren utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Eftersom vårt budgetförslag på området överstiger de ramar som riksdagen har fastställt kan vi inte reservera oss till förmån för vårt förslag. Vi hänvisar i stället till det särskilda yttrande som vi har avlämnat.

Det område vi debatterar i dag är kanske inte ett av finansutskottets mest uppmärksammade. Det är dock kanske ett av de viktigaste, eftersom det rör statens förvaltning. Jag kommer att göra några nedslag kring detta.

Regeringen menar att uppfyllelsen av målen på finansmarknadsområdet har varit god men att bland annat arbetet mot bedrägerier behöver förbättras. Regeringen förefaller vara ganska nöjd med att bankerna nu bedriver viss självreglering. Enligt vår mening är det otroligt viktigt att regeringen nu verkligen följer bankernas självregleringsarbete på ett effektivt sätt. Det måste finnas beredskap för ytterligare lagstiftningsåtgärder.

I redovisningen för den statliga förvaltningspolitiken konstaterar regeringen att minskningen av anslaget till Statens servicecenter med 150 miljoner kronor innebär att 35 servicekontor behöver avvecklas till 2027. De många debatter vi har haft om detta under senare tid visar tydligt att SD och regeringen helt saknar förståelse för vad minskad statlig närvaro betyder i de delar av landet som drabbas. Det drar isär Sverige, ökar avståndet mellan staten och medborgarna och skapar bristande tillit.

Regeringens hantering av servicekontoren har rakt igenom varit bedrövlig. Korta ledtider från beslut om minskade anslag till krav på leverans ledde inledningsvis till att det som avgjorde vilka kontor som skulle läggas ned var längden på ingångna hyreskontrakt. Man gjorde ingen vidare analys än så. Det är beklämmande – inte undra på att kritikstormen tilltog.

Nu har regeringen fått kalla fötter och kommer med ett tillskott på 10 miljoner kronor för att man ska kunna leva upp till ambitionen att ge statlig service i samtliga FA-regioner med flexibla och mobila lösningar. Det ska bli otroligt intressant att se hur det kommer att se ut och vilken servicenivå det kommer att leda till. Lita på att vi kommer att följa detta mycket noga!

För oss är det självklart att detta tillskott är helt otillräckligt. Kravet på att Statens servicecenter ska fullfölja neddragningarna ligger ju fast. Drygt 30 kontor har lagts ned eller kommer att läggas ned. Med vår budget hade Statens servicecenter fått 50 miljoner kronor mer, och den statliga närvaron hade kunnat bibehållas och till och med öka.

Herr talman! När det gäller regeringens redovisning av arbetet med genomförandet av Agenda 2030 är läsningen lika klargörande som nedslående. Riksrevisionen konstaterar att Sverige placerade sig mycket högt i rankningen av världens länder för måluppfyllelse när det gäller Agenda 2030 redan när arbetet inleddes 2016. Sedan dess, menar Riksrevisionen, har Sveriges måluppfyllelse dock inte ökat nämnvärt.

Riksrevisionens slutsats är att statens arbete med Agenda 2030 inte har varit effektivt. Man menar också – och det här är allvarligt – att redovisningen till riksdagen varit bristfällig och att den senaste redovisningen till och med är ofullständig. Det är inte acceptabelt.

Herr talman! Utbetalningsmyndigheten, som tillkom på initiativ av den tidigare Sregeringen, har varit igång sedan den 1 januari 2024 och har under en tid arbetat med att införa ett så kallat transaktionskonto för att göra det möjligt att samla alla utbetalningar från välfärdssystemen. Så sent som i september 2023 gav Sverigedemokraterna och regeringen uttryck för behovet av detta i en artikel i Svenska Dagbladet. Den genomförandekommitté som förberett myndighetsstarten hade dessförinnan anfört att det inte var nödvändigt att skapa ett sådant transaktionskonto utan att betalningarna kunde ligga kvar på respektive myndighet, men regeringen gick trots det vidare och basunerade ut detta i Svenska Dagbladet i september 2023.

För en dryg månad sedan kom dock besked från finansminister Elisabeth Svantesson, efter att man plöjt ned 200 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar i utvecklingsarbetet, om att arbetet skulle avbrytas och att myndighetens arbete ska renodlas till att motverka felaktiga utbetalningar.

Det är enligt vår mening ett tecken på oskicklig styrning från regeringens sida att på detta sätt slösa bort 200 miljoner kronor i förgävesinvesteringar. Med förlov sagt, de besked vi har fått från Finansdepartementets statssekreterare på området ger ingen vidare klarhet i vad det egentligen är som har hänt. Vi får väl återkomma till detta i andra sammanhang.

Herr talman! I vårt budgetförslag har vi också gett Utbetalningsmyndigheten ett brottsbekämpande uppdrag, precis som de efterlyst. Vi vill ge dem tillgång till Polismyndighetens underrättelser om gängkriminella för att de ska kunna skärpa sitt arbete mot dessa individer. Vi föreslår också att de ska få mandat att interimistiskt stoppa utbetalningar i väntan på besked från ansvarig myndighet.

Vi beklagar djupt att SD och regeringen inte valde att stödja vårt utskottsinitiativ under förra veckan när vi föreslog att utskottet skulle göra ett tillkännagivande till regeringen om att man skulle ge detta uppdrag till Utbetalningsmyndigheten. Det är som sagt djupt beklagligt, men vi kommer att återkomma också i denna fråga.

Så till mitt sista nedslag. Regeringen skriver i sin budget att kriminella och oseriösa aktörer måste kunna uteslutas från offentlig upphandling och att avtal med kriminella företag måste hävas. Det är jättebra. Ett uppdrag ska också lämnas till Upphandlingsmyndigheten om att stödja kommunerna i arbetet med att motverka arbetslivs- och välfärdskriminalitet inom de offentliga affärerna. Det är också bra, och vi står helt bakom det.

Men regeringen måste också sopa rent framför egen dörr. Riksrevisionen publicerade nyligen en rapport om hur tio statliga myndigheter och bolag lever upp till lagens krav om att ställa arbetsrättsliga villkor vid offentlig upphandling. Redovisningen är nedslående, för att inte säga häpnadsväckande. De granskade myndigheterna bidrar till lönedumpning och dåliga arbetsvillkor hos sina leverantörer. Två av tre upphandlingar i riskbranscher saknar arbetsrättsliga krav. Det är helt oacceptabelt, och att regeringen inte har agerat i frågan är fullständigt oacceptabelt. Vi kommer att följa upp och granska åt vilket håll regeringen väljer att gå för att komma till rätta med detta så att statens myndigheter lever upp till dagens krav. Med tanke på hur den organiserade brottsligheten tar sig uttryck i flera former, bland annat genom exploatering av arbetskraft, måste staten föregå med gott exempel.

Avslutningsvis vill jag önska god jul till utskottskollegorna, vår ytterst kompetenta kanslipersonal, talmanspresidiet, kammarkansliet och alla som tar del av dagens debatt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar David Perez för frågorna. Ja, det är sannerligen frågor ställda precis i fåran att vi är i upptakten till en valrörelse, men jag ska försöka svara så gott jag kan.

För det första vet David Perez att det är retorisk taktik att ställa frågor av typen ”Hur ska ni samarbeta i de frågor som ni nu på papperet inte är överens om?”. David Perez vet precis som alla andra i kammaren att i förhandlingar om regeringsbildning ger och tar man, och så får man se vad utkomsten blir.

För vår del är ingångsvärdet att myndigheter som har ett starkt uppdrag att sköta förvaltningen av staten och bidra till brottsbekämpning behöver de resurser de tilldelas. I flera fall kan de också behöva mer resurser. Vi har till exempel funderat mycket på hur man kan utveckla arbetet inom Ekobrottsmyndigheter och Bolagsverket, och här tror jag att det går att hitta gemensamma beröringspunkter.

Bankerna har sammantaget gjort 100 miljarder i vinst under en period när räntorna har varit höga och de svenska hushållen har pressats så till den milda grad att barnfattigdomen har ökat och många hushåll i Sverige inte har haft råd att sätta näringsriktig mat på bordet. Då tycker vi att det är högst rimligt att bankerna bidrar till samhället. Det handlar bland annat om att ha nog med skatteintäkter för en väl fungerande välfärd.