Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Merit Frost Lindberg (M) om Integration och jämställdhet

Merit Frost Lindberg (M) höll ett anförande om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag kommer att avhandla jämställdhet och diskriminering.

När min pappa var elva år tvingades han att släppa ut sin älskade hund på gatan, vind för våg, och ta farväl av sina mor- och farföräldrar som var för gamla och sjuka för att kunna fly. Sedan började flykten bort från stridsvagnar, artilleri och döda människor utan att man kunde veta vad som väntade eller om man ens skulle överleva.

Att behöva fly från krig gör något med människor. Det skapar sår i familjer som alltid finns kvar. Jag, tillsammans med många andra generationens invandrare, bär detta arv med oss.

För de människor som kommer till Sverige finns möjlighet till en ny början. Mottagandet i dag ger en grund för det, och det fortsätter att förbättras hela tiden. Men den början som jag talar om kan bara ske genom ett gemensamt åtagande. Sveriges lagar och regler ska följas av alla, de som är födda i Sverige och de som är utrikes födda. De åtaganden som det innebär att bygga upp och få del av vår gemensamma välfärd är ett ansvar för var och en. Värderingar om människors lika värde och jämlikhet har inget som helst utrymme för kompromiss.

Jag är evigt tacksam för att Sverige när min familj flydde kriget i Ungern öppnade dörren och erbjöd skydd och möjlighet till nytt liv. Men jag fick också lära mig hemifrån att med detta kom ett stort ansvar även för oss. Vi skulle inte heller bara nöja oss med att vara tacksamma, utan vi skulle göra saker och ting så bra att Sverige blev tacksamt för oss.

Mina farföräldrar började båda arbeta inom ett par månader, och de slet hårt hela sina yrkesliv. De lärde sig svenska. Min farmor blev dessutom framstående i sitt yrke och lade en ny grund inte bara för sig själv utan också för andra kvinnor. Hon är min förebild. Att få vara en del av hennes jämlikhetsresa har betytt allt för mig. Jag hade varit en helt annan i dag om jag inte hade fått vara med om det.

Jag vill att alla barn, flickor och pojkar, ska få se sin mamma, syster, farmor och mormor forma sina egna liv efter det som de drömmer om. Jag vet att det kommer att lägga grunden för vad de också kommer att tro är möjligt för dem själva.

Jag är glad att den moderatledda regeringen med samarbetspartier nu genomför en bidragsreform med aktivitetskrav och bidragstak. Det är inte bara en reform för hårt arbetande människor, utan det är också den största jämställdhetsreformen på årtionden. Den kommer att träffa många utrikes födda kvinnor.

Den jämställdhet vi har i Sverige i dag har inte kommit från ingenstans, utan den är ett led i flera väl genomtänkta reformer såsom utbyggd föräldraförsäkring och barnomsorg. Det handlar inte minst om att vi tog bort sambeskattningen. Den reform som har fått allra störst påverkan på kvinnors ekonomiska egenmakt är den där vi gjorde om skattesystemet så att kvinnors lönearbete fick ett betydligt större ekonomiskt värde.

Det var tufft på 70-talet för många kvinnor att klara den här resan, eftersom många aldrig hade arbetat. De hade inte utbildning, kvalifikationer och erfarenhet. Arbetsgivare tvekade, men kvinnorna klarade det. Vi vet det, för vi har facit: Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder.

Det är samma resultat som vi strävar efter den här gången, men nu genom att förändra bidragssystemet. Det ska vara för dyrt att vara hemmafru. Det ska vara en svunnen tid när våra bidragssystem var riggade så att man lika gärna kunde vara hemma som att arbeta. Det är nu de utrikes födda kvinnornas tur, för det är de som är nutidens hemmafruar. Det finns ingen som helst anledning att tro att de inte har samma förmåga att klara den här resan.

Den moderatledda regeringen med samarbetspartier har tagit krafttag på alla plan när det gäller att skapa ett mer jämställt Sverige. Åtgärderna är utspridda över flera olika budgetområden. Jag ska nämna några exempel från just utgiftsområde 13: ökade medel mot prostitution och människohandel, ökade och permanentade bidrag för att stötta tjej- och kvinnojourer, medel till en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck och permanent förstärkning av kommuners och regioners arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Dessutom kommer det jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor att förtydligas när det gäller vilka våldsformer och grupper som omfattas. Vi lägger dessutom till ett sjunde, nytt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra för att tydliggöra att det här området behöver särskild uppmärksamhet, egen styrning och tydliga mål.

Av alla råd som jag fick av min farmor är det i alla fall ett som jag har följt utan undantag. Hon sa många gånger till mig: Var alltid ekonomiskt självständig – det är den enda vägen till frihet.

Och det är just detta som sätter fingret på skillnaden mellan regeringens och oppositionens politik. Medan vi tror på kvinnor och gör förändringar som ska göra att de blir självständiga och får ekonomisk egenmakt genom jobb och egen försörjning har oppositionen ingen tilltro till kvinnors förmåga utan understöder i stället ett bidragsberoende.

Nej, oppositionen – vi kvinnor kan, vill och ska, och ni får faktiskt inte stå i vägen.

(Applåder)

Replikskiftet · 2 repliker

Fru talman! Kvinnors löner står stilla eller backar till och med en aning, vilket är fruktansvärt. Det hörde jag inte ledamoten säga någonting om i sitt anförande. Deltidsjobben ökar, och otrygga anställningar blir allt vanligare. Som enda grupp i Sverige backar arbetarkvinnor i fråga om både livslängd och arbetsinkomst. Vi ser hur en ny kvinnofälla växer fram, styrd av marknadslogik, med nedskärningar i de kvinnodominerade sektorerna.

Jag undrar, fru talman: Varför har inte välfärdens kvinnor varit viktiga för Moderaterna? Ni har under mandatperioden kastat miljard efter miljard på att stärka rika män – de var redan rika, men ni ville stärka dem ännu mer – i stället för välfärdens kvinnor. Varför har ledamoten ingenting att säga om det? Varför väljer ni att skära ned på välfärden? Som jag sa i mitt anförande är 72 procent av alla som arbetar i offentlig sektor kvinnor. Varför väljer ni att försämra deras arbetsmiljö för att lägga pengarna på skattesänkningar?

Om ni ska vara en garant för att positionerna för jämställdheten flyttas fram kan ni inte försätta så många kvinnor i den ekonomiska sitsen, med försämrad arbetsmiljö och försämrade levnadsvillkor. Varför har ni inte prioriterat välfärdens kvinnor en enda gång?

(Applåder)

Fru talman! Jag vet nästan inte vad jag ska säga, för jag häpnar över ledamotens fråga: varför vi inte har prioriterat välfärdens kvinnor.

Jag bor i Stockholm. Där ser vi hur Socialdemokraterna har styrt. Det är ett tydligt skyltfönster, som ni själva konstaterat, för hur ert styre skulle se ut. Här har vi inte gynekologer att gå till. Vi har inte ätstörningsvård. Man tar bort förutsättningarna för just de välfärdsföretag som kvinnor har startat. Är det att satsa på välfärdens kvinnor? Jag förstår faktiskt inte över huvud taget vad ledamoten pratar om.

Vet inte du vad som pågår i Stockholm? Det är ett skandalöst angrepp på inte bara välfärdens kvinnor utan på kvinnor överlag och alla de patienter som inte kan få vård. Anorexivården är bara ett exempel – där har man tagit bort en hel verksamhets möjligheter att hjälpa barn. Jag vet nästan inte ens vad jag ska svara på den här frågan.

När det gäller välfärdens kvinnor har jag varit ute och träffat många av dem och pratat om arbetsmiljö, till exempel. Ingen av dem pratar om arbetstidsförkortning som en möjlighet. Det är en sak när det handlar om produktion; där kanske man kan spara in genom att använda andra maskiner eller dra in på administration eller så. Men de här kvinnorna jobbar ju inte med sådana saker. De jobbar med människor, och många av dem går redan på knäna. Det de efterfrågar är inte kortare arbetstid, för då måste någon annan göra jobbet, utan att ha en flexiblare arbetsmiljö, att få ha synpunkter på sina scheman och att ha bättre verktyg att jobba med. Det finns jättemycket man kan göra för att måna om välfärdens kvinnor, men arbetstidsförkortning, som Socialdemokraterna är inne på, är definitivt inte en sådan sak.

Men återigen: Jag skulle gärna vilja få en kommentar tillbaka från ledamoten om hur situationen ser ut i Stockholm nu, både för välfärdens kvinnor och för alla de patienter som drabbas – kvinnliga patienter.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.