Jacob Risberg (MP) om Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan

Herr ålderspresident! Jag måste kanske inleda med att säga att jag inte hävdade att mänskliga rättigheter och miljö och så vidare inte finns med i avtalet – det finns definitivt. De ungefär 370 sidor som rör själva avtalet är egentligen inte jätterolig läsning, men det finns mycket att hämta därifrån. Det jag däremot saknar i avtalet är möjligheten att kräva mätbara förändringar i de här frågorna. Bara för att man nämner en fråga innebär det inte att det kommer att ske en automatisk förbättring där, och det är detta jag är kritisk mot.

Herr ålderspresident! EU:s grundläggande värden är inte dekorationer i fördragens inledning. De är inte ord som ska plockas fram vid högtidliga tillfällen och sedan läggas åt sidan när det handlar om handel, energi, råvaror och geopolitik. Respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter måste vara vägledande också när EU förhandlar med länder där dessa värden står under hård press.

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen ska godkänna ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Uzbekistan. Avtalet är brett och handlar om politik, handel, energi, hållbar utveckling, konnektivitet, forskning, utbildning, miljö och klimat samt utrikes- och säkerhetspolitik. Regeringen beskriver det som ett viktigt steg mot ökat politiskt och ekonomiskt engagemang i Centralasien.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet är inte emot samarbete med Uzbekistan eller med länder i Centralasien. Tvärtom behöver EU bygga fler relationer, stärka diplomatin och bidra till hållbar utveckling i en orolig värld. Det är just därför som samarbetet måste bygga på tydlighet. När EU erbjuder investeringar, marknadstillträde, tekniskt samarbete och politisk legitimitet måste unionen också ställa krav.

Herr ålderspresident! Det är här avtalet brister. Uzbekistan är fortfarande ett auktoritärt land. Oppositionen har mycket begränsade möjligheter att verka, och rättsväsendet är inte oberoende. Oberoende journalister, bloggare, aktivister och människorättsförsvarare utsätts fortsatt för repression, och när det gäller tortyr och misshandel dröjer reformer fortfarande.

Det är denna verklighet avtalet måste bedömas mot, och då räcker det inte med allmänna skrivningar om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Sådana skrivningar kan ha betydelse, men det är inte samma sak som verklig villkorlighet. Det är inte samma sak som tydliga krav, mätbara framsteg och konsekvenser när utvecklingen går åt fel håll.

Herr ålderspresident! EU befinner sig i en geopolitisk dragkamp i Centralasien. Ryssland, Kina och västliga aktörer söker inflytande. Regionen är viktig för energi, naturresurser, kritiska mineraler och handelsvägar mellan Europa och Asien. Det är förståeligt att EU vill minska länders beroende av Ryssland, men svaret på beroende av auktoritära makter kan inte vara att okritiskt bygga nya beroenden av andra auktoritära regimer.

Herr ålderspresident! Strategisk självständighet handlar inte bara om råvaror, handelsvägar och försörjningskedjor utan även om värderingar. Det handlar om att inte göra sig beroende av regimer som tystar oppositionen, begränsar pressfriheten och förföljer dem som försvarar mänskliga rättigheter.

Detta avtal borde ha använts som ett verktyg för att pressa fram konkreta förbättringar. EU borde ha krävt tydliga åtaganden om fria och rättvisa val, rätt för oppositionen att verka, skydd för journalister och människorättsförsvarare, oberoende domstolar, stopp för tortyr och stärkt förenings- och mötesfrihet. Att detta inte har skett är ett politiskt misslyckande.

Herr ålderspresident! Även jämställdheten och de sociala rättigheterna behandlas för svagt. Avtalet nämner kvinnors deltagande, förbättrade levnadsstandarder, social sammanhållning och arbetstagares rättigheter. Det är viktiga områden, men utan tydliga indikatorer och uppföljning riskerar detta att bli symboliskt i stället för styrande.

Detsamma gäller civilsamhällets roll. I propositionen anges att ett informations- och samrådsorgan med civilsamhället får inrättas, och det är inte tillräckligt. I ett samarbete med ett auktoritärt land kan civilsamhället inte vara ett möjligt tillval. Oberoende organisationer, fackliga företrädare, kvinnorättsorganisationer, människorättsförsvarare och fria medier måste ha en central roll i uppföljningen av avtalet.

Herr ålderspresident! Ju bredare EU:s erbjudande är, desto tydligare måste kraven vara. Om EU fördjupar samarbetet inom handel, energi, investeringar, säkerhet och klimat utan verkliga villkor om demokrati riskerar unionen att ge regimen legitimitet snarare än stärka befolkningens rättigheter.

Herr ålderspresident! Sverige ska vara en tydlig röst för demokrati, fred, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det gäller även när det är geopolitiskt svårt, det gäller även när det finns starka ekonomiska intressen och det gäller även när andra stormakter agerar i samma region. Miljöpartiet menar därför att riksdagen bör avslå propositionen. Sverige ska inte säga ja till ett avtal som fördjupar EU:s relationer med en auktoritär regim utan att samtidigt säkerställa att EU:s grundläggande värden får verklig betydelse.

Om riksdagen trots detta godkänner avtalet måste regeringen ta ett betydligt större ansvar för hur Sverige agerar inom EU. Regeringen måste driva på för systematisk uppföljning av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Den måste verka för att civilsamhället involveras på riktigt, och den måste återkommande rapportera till riksdagen vilka krav Sverige driver och vilka åtgärder EU är berett att använda om avtalet inte efterlevs.

Herr ålderspresident! EU:s trovärdighet mäts inte i vad unionen säger om demokrati när det är enkelt, utan den mäts i vad unionen gör när handel, säkerhet och råvaruintressen står på spel.

Med det yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 2.

Jag vill också säga att vi tyvärr har ytterligare ett ärende att debattera innan KU får debattera sitt.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Cederfelt, för frågan!

Jag tror dock att ledamoten kanske inte riktigt lyssnade på mitt anförande, för jag var väldigt tydlig med att Miljöpartiet gärna ser ett samarbete med Uzbekistan och övriga länder i Centralasien just för att bli av med beroendet av Ryssland och Kina. Det poängterade jag. Problemet är att vi ingår ett samarbete där mänskliga rättigheter, civilsamhälle, demokrati och så vidare nämns men där det inte finns några ska-krav.

Det här är visserligen inte ett renodlat handelsavtal utan ett samarbetsavtal, men om vi jämför det med det avtal som EU ingick med Nya Zeeland för ett par år sedan ser vi att det finns avsevärda skillnader. I avtalet med Nya Zeeland var det nämligen väldigt mycket ska-krav, inte bör-krav, vilket innebär att avtalet inte gäller om man inte lever upp till kraven.

Det jag saknar är mätbara förbättringar. Det finns inga krav på mätbara förbättringar när det kommer till fria medier, opposition och ett bättre civilsamhälle. Det finns inte heller något krav på att civilsamhället ska ges en garanterad roll i detta. Det är det jag saknar. Allting nämns, men det ställs inga krav. Hur kan vi förvänta oss att det blir en förbättring bara genom vårt samarbete om vi inte samtidigt ställer krav på att landet måste bli bättre – och på att vi måste kunna mäta att landet blir bättre? Den möjligheten finns inte i det här avtalet i dag.