Helena Vilhelmsson (C) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och Vårändringsbudget för 2026

Fru talman! Vi debatterar i dag riktlinjerna för Sveriges ekonomiska politik och den vårändringsbudget som regeringen har lagt fram. Vi gör det i ett mycket allvarligt läge, med en minst sagt svajig ekonomi. Vi har ett akut säkerhetspolitiskt läge som kräver historiska försvarsinsatser. Vi har också en klimatkris som inte tar paus för att vi har andra problem att hantera.

Fru talman! I ett sådant här läge krävs mod att fatta långsiktiga beslut. I dag ska vi fokusera på skattereformer som rustar Sverige för framtiden, vilket vi tyvärr anser att regeringens ekonomiska vårproposition inte gör. Vi ser kortsiktiga reformer och en politik som delar ut dyra och ineffektiva subventioner med ena handen och samtidigt med andra handen underminerar det finanspolitiska ramverk som byggt Sveriges ekonomiska styrka. Men snart är det val!

Finanspolitiska rådet är skarpt i sin kritik av budgeten för 2026. Man talar om den hittills allvarligaste kritiken och om att regeringen vänder upp och ned på det stabiliseringspolitiska ansvaret. Riksrevisionen instämmer i kritiken – det är bristande transparens, och man frångår ramverkets principer. Det är allvarliga ord, vänner!

Fru talman! Mycket handlar om klimatpolitiken. Regeringen använder miljarder av skattebetalarnas pengar till åtgärder som gör oss mer oljeberoende, ökar utsläppen och dessutom har ganska dålig träffsäkerhet när det gäller att hjälpa de hushåll som har det tuffast. Det är inte en ansvarsfull politik. Det är inte en framtidsinriktad politik.

För det första måste det alltid löna sig att arbeta – där är vi alla överens. Därför föreslår vi sänkt skatt på låga och medelhöga inkomster. I en tid av hög arbetslöshet är det extra viktigt att stärka drivkrafterna för arbete och göra det mer lönsamt för företag att anställa.

För det andra: Hela Sverige måste med på den här resan. Ja, vi måste stötta de människor på landsbygden som är beroende av bil och saknar alternativ. Detta görs bäst med riktade stöd, inte breda subventioner som gynnar även den som kör en stadsjeep på Stureplan.

Men framför allt måste vi investera i alternativen. Vi menar att staten ska upphandla svenskproducerat biodrivmedel gjort på bland annat rester av skogsprodukter. Det kan till viss del gå till ett beredskapslager, vilket skulle säkra industrins långsiktiga investeringsvilja och därmed också tillgången på marknaden så att enskilda kan köpa biodrivmedel.

Vi vill se ett nationellt Sverigekort som gör det billigt och enkelt att resa med kollektivtrafik i hela landet – och som gäller även efter valet. Vi vill se en massiv utbyggnad av laddinfrastruktur som gör det möjligt att köra elbil från Ystad till Haparanda. Och vi vill se ett stärkt järnvägsunderhåll.

Det är så vi på riktigt minskar beroendet av fossila bränslen, stärker arbetsmarknadsregionerna och ser till att hela Sverige kan leva och växa.

Fru talman! Jag tänker i korthet dra några av de skatteförslag och reformer som vi har i vår vårändringsbudget.

Vi föreslår skattefria sommarjobb för ungdomar, vilket också kan säkra att ungdomar slipper drabbas av kvarskatt. Jag tycker att man kan vänta några år så att inte den som har sitt första sommarjobb tvingas hantera Skatteverkets krångliga system.

Vi vill se regional beskattning. Vi har i många år sagt att skatt på industrifastigheter, det vill säga vindkraft, i kommuner ska tillfalla just kommunerna. Regeringen har dessutom höjt fastighetsskatten för vindkraftverk från 0,2 till 0,5 procent under perioden. Men man låter de ökade intäkterna gå in i statskassan i stället för att direkt gynna de samhällen som möjliggör produktionen, det vill säga där värdet produceras.

Vi behöver sänka skatten och kostnadsbördan för våra lantbruk. Vi kan inte fortsätta beskatta matproduktionen som vilken annan näring som helst utan att kompensera för de unika kostnaderna för energi, kapitalbindning och en regelbörda som motsvarar uppemot 149 timmar per år. Vi vill ha ett generellt jordbruksavdrag som faktiskt lättar på bördan för Sveriges lantbruk, som är så viktiga för beredskapen.

Vi vill se slopad arbetsgivaravgift för de tio första anställda hos småföretag och permanent lägre arbetsgivaravgift för unga men även för långtidsarbetslösa. Här har, på samma sätt som på många andra håll, det märkliga skett att den här regeringen när den tillträdde tog bort den låga arbetsgivaravgiften för unga – trots att detta har varit en av den borgerliga politikens kärnfrågor under många år. Nu sänker man den igen tillfälligt, men mindre, så det är fortfarande dyrare att anställa unga än det var när den här regeringen tillträdde. Och sänkningen försvinner efter valet.

Vi behöver också gå in och se till att det skapas förenklade jobb för långtidsarbetslösa och titta på en särskild skattereform, utan vare sig inkomstskatt eller arbetsgivaravgift, för att bryta bidragsberoendet. Den här regeringen pratar om den största bidragsreformen genom tiderna och minskar möjligheterna att få bidrag – och det ska man göra, men vi kan inte göra det utan att samtidigt skapa jobb. Vi måste ge människor möjlighet att gå från bidrag till jobb.

Vi vill fördubbla och skattebefria satsningen på SAO-jobb, studiemotiverande arbetslivsorientering, som är en betald prao för högstadieelever. Lärlingsutbildningarna, som tillhör de effektivaste utbildningarna när det gäller att skapa jobb, behöver ha förbättrat stöd genom skattebefrielse för personer som bidrar med sin tid genom att ansvara för handledning och utbildning för lärlingarna.

För att avsluta med en fråga som ligger mig varmt om hjärtat: För att skärpa ansvaret hos Skatteverket med flera myndigheter och ge de drabbade upprättelse föreslår Centerpartiet att ett automatiskt skadestånd ska utgå till personer med skyddade personuppgifter som får sin identitet röjd av myndigheter. Detta har de facto inget med skattefrågor att göra, men det handlar om en otroligt viktig symbolik. Har myndigheterna gjort fel ska de också stå för det. Det behöver gå ut automatiskt skadestånd.

Detta, fru talman, är åtgärder som rustar för framtiden på ett långsiktigt sätt, till skillnad från den här regeringens åtgärder.

Fru talman! Det är intressant att den frågan kom igen. Det är faktiskt samma fråga som har kommit i nästan åtta år. Men det är klart att den kom även i dag med tanke på att det har varit en presskonferens här utanför.

Detta är lite intressant. Jag brukar referera till januariavtalet, som ingicks under förra mandatperioden. Vi skrev under ett avtal för att få Sverige på fötter. Faktum är att vi var överens om många reformer som var bra för Sverige. Vi fick igenom många bra förslag – utom när de tidigare allianskollegorna, som hade stått för exakt samma saker, gick samman med Vänstern och röstade ned förslag som var bra för Sverige. Det är väldigt konstigt i sig. Frågan är: Vad var syftet med att göra detta?

Med tanke på att vi – kanske till skillnad från Liberalerna, som ju faktiskt var med i januariavtalet; jag riktar mig mer till andra här – var ganska goda förhandlare då skulle jag nog säga att vi är det även nu. Vi har aldrig någonsin formulerat det som att vi kommer att sätta oss i en regering med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna – eller åtminstone inte med Vänsterpartiet. Det har vi aldrig sagt.

Vi är duktiga på att förhandla, vilket man under den här mandatperioden kanske inte kan säga om Liberalerna, som har förhandlat fram ett Tidöavtal som näppeligen är bra för Sverige – där har vi olika politiska åsikter – och som fullständigt har raderat ut Liberalernas själ. Det gjorde inte Centerpartiet i samband med januariavtalet. Vi fick igenom enormt mycket liberal centerpolitik.

Jag tror nog att Centerpartiet, oavsett vad som händer efter valet, kommer att vara en stark spelare med ett bra förhandlingsläge för att få Sverige på fötter.