Hans Eklind (KD) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och Vårändringsbudget för 2026

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Cecilia Rönn för att hon varit en viktig liberal röst och en fin kollega i utskottet. Det har varit roligt att ha henne här, och jag hoppas att vi ses i andra sammanhang framöver.

Utan att måla bilden alltför mörk kan vi konstatera att Sverige befinner sig i ett utsatt läge. Mycket beror på händelser i omvärlden som är svåra för en svensk regering att direkt påverka, men vissa delar beror helt enkelt på dålig ekonomisk politik. Vi befinner oss i ett oförtjänt dåligt läge på grund av att vi under fyra år har haft en regering som är mer besatt av att sänka skatterna för rika än av att bygga Sverige starkare.

Vi har fortfarande hög arbetslöshet. Många hushåll lever med små marginaler. Kommuner och regioner kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt ser vi hur klimatkrisen accelererar, hur extremväder blir vanligare och hur den internationella osäkerheten ökar.

I ett sådant läge skulle man vilja ha en regering som möter de problem vi står inför med en ekonomisk politik som ger sänkta utsläpp och som gör att fler vuxna får ett jobb att gå till, fler elever blir godkända i skolan och fler sjuka får komma till doktorn inom rimlig tid.

Tyvärr är det inte en sådan regering vi har. I stället har vi en regering som i panik över dåliga opinionssiffror strösslar med tillfälliga skattesänkningar och en statsminister som är sur och skyller ifrån sig. Det är inget ledarskap som imponerar när man borde bygga trygghet i stället för att som nu göra Sverige fortsatt mer sårbart för kriser.

Regeringens vårbudgetproposition är deprimerande. I stället för att i elfte timmen lägga fram förslag som faktiskt skulle stärka svensk konkurrenskraft och göra vardagen enklare för vanligt folk kommer man med en samling kortsiktiga åtgärder utan riktning.

Dessutom vill man satsa på kärnkraft, vilket kommer att kosta skattebetalarna hundratals miljarder. Hur mycket vet ännu ingen. Men vi vet att det kommer att behöva betalas av våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det säger Miljöpartiet nej till.

Sverige behöver billig el här och nu, inte dyr el någon gång i framtiden. Regeringens drömmar om kärnkraft har också satt käppar i hjulen för utbyggnad av förnybar energi. Miljöpartiet har gång på gång lagt fram förslag som inom en snar framtid skulle kunna ge svenskarna ren och billig el. Men regeringen har sagt nej. Man har lagt alla sina ägg i kärnkraftskorgen och helt misslyckats med att driva på en grön omställning.

När Sverige behöver klimatomställning får vi i stället ökade utsläpp. Regeringen upprepar med en dåres envishet konststycket att göra Sverige fattigare och mer sårbart genom sina återkommande skattesänkningar på diesel och bensin. Det är dålig politik. Det är dyrt för statskassan, ineffektivt som stöd för familjer med små marginaler som behöver bilen och det är dessutom klimatskadligt. Det kostar miljarder men gör mycket liten skillnad för dem som verkligen har det svårt. De som kör mycket och har råd med stora bilar får mest. Den ensamstående mamman som tar bussen till jobbet får inte en krona.

Den som saknar bil får ingen sänkt kostnad för transport – i alla fall inte i den budget vi nu debatterar, för när den gjordes insåg regeringen inte att många svenska också är beroende av kollektivtrafik. I denna budget finns alltså inga sådana förslag.

Att använda många miljarder för att subventionera fossila bränslen är varken rättvis ekonomisk politik eller bra ekonomisk politik för omställning och sänkta utsläpp.

Regeringen undergräver dessutom aktivt marknaden för elfordon, vilket riskerar vår konkurrenskraft och gör oss mer beroende av importerad olja i en tid när omvärlden blir alltmer osäker. Varje gång oljepriset stiger på grund av konflikter i världen blir svenska företag och hushåll mer sårbara. Lösningen är inte att låsa fast Sverige i fossilberoende utan att göra oss mindre beroende av fossila bränslen.

Därför vill Miljöpartiet se stora satsningar på kollektivtrafik, elektrifiering och klimatsmarta transporter. Men vi vill också ge stöd till dem som behöver bilen, inte minst på Sveriges lands- och glesbygder. Det är ju dem vi ska stötta, inte storstadsbor som enkelt kan ta bussen till jobbet.

Krisen behöver mötas på fler än ett sätt, och vi har flera gånger presenterat en bred palett av åtgärder som tillsammans skulle gynna svenskarnas plånböcker, Sveriges motståndskraft och vårt klimatarbete – allt samtidigt.

Vi vill se ett transportstöd som ska nå de hushåll i glesbygden som inte har råd eller möjlighet att använda kollektivtrafik och som har låga inkomster. Vårt transportstöd på 2 900 kronor per år och vuxen skulle ge betydligt mer i plånboken till de hushåll som verkligen är beroende av bilen och har drabbats hårt av de skenande priserna än regeringens satsning på sänkt skatt på bensin och diesel som ger ett par hundralappar per år.

Utöver transportstödet ville vi redan i denna budget se ett halverat pris på kollektivtrafik i hela landet. Detta har regeringen nu hörsammat och lagt fram förslag om. Det är bra att regeringen har lyssnat på Miljöpartiet, men satsningen behöver vara mer långsiktig. På sikt vill Miljöpartiet se ett Sverigekort där man reser med kollektivtrafik och regionaltrafik över hela landet för 499 kronor.

Utöver att vi vill satsa på transportstöd och sänkt pris i kollektivtrafiken vill vi att alla ska ha råd med en elbil, och vi lägger därför fram en elbilsoffensiv för leasing, köp och laddning av elbilar. Det skulle ge nästan fyra gånger så många hushåll möjlighet att byta till elbil nästa mandatperiod jämfört med regeringens politik.

Vi vill också bygga upp en stark inhemsk produktion av hållbara biobränslen så att produktionen kan femdubblas och Sverige bli självförsörjande.

Herr talman! Vi har många gånger hört regeringen säga att man prioriterar hushållen och de hårt arbetande människorna i vårt land. Men vilka hushåll är det egentligen som prioriteras? Under hela mandatperioden har regeringen valt att lägga stora resurser på skattesänkningar som främst gynnar dem som redan har det bäst ställt. Ibland används argumentet att det skapar jobb. Men det är uppenbarligen inte en effektiv jobbskaparpolitik med tanke på den rekordhöga arbetslösheten. Ibland används argumentet att man har sänkt skatten mest för dem med lägst inkomster. Ja, det har man, om man räknar i procent. Men det är ju här det går helt snett. När en person med låg lön i bästa fall får några hundralappar i skattesänkning får en höginkomsttagare tusenlappar. Det är orättvist och ineffektivt. Och samtidigt som man för denna skattepolitik växer barnfattigdomen. Klyftorna ökar, och fler familjer tvingas vända på varje krona.

Så behöver det inte vara. Miljöpartiet gör en annan prioritering. Vi vill stärka barnfamiljernas ekonomi. I höstas föreslog vi 350 kronor i höjt barnbidrag per barn, och nu går vi fram med ett ensamförsörjartillägg på 800 kronor per barn. Det skulle ge ett tillskott på 2 300 för en förälder med två barn. Det skulle vara ett riktigt och viktigt tillskott i väldigt många hushåll nu när många vittnar om att de inte har råd att köpa kläder eller att sätta mat på bordet till hela familjen.

Herr talman! Regeringens ekonomiska politik missar dessutom det som borde vara det viktigaste: att möta lågkonjunkturen och arbetslösheten med framtidsinvesteringar. Historiskt har Sverige byggt sig ur kriser, och det borde vi göra nu också. Om vi ska skapa fler jobb, nå klimatmålen och stärka vår konkurrenskraft krävs en snabb och kraftfull grön omställning av industrin, energisystemet och infrastrukturen.

Det handlar om investeringar i sådant som järnväg, kraftnät, energilagring, energieffektivisering i tung industri, materialåtervinning och koldioxidinfångning. Det är investeringar som ger stora samhällsvinster men där privat kapital inte räcker hela vägen. Därför måste staten vara med och dela risk, mobilisera investeringar och se till att omställningen faktiskt sker i den takt som krävs.

När Miljöpartiet satt i regering var Sverige på god väg att nå sina miljö- och klimatmål. Sedan dess har utvecklingen vänt, och med regeringens politik har utsläppen från transportsektorn tvärvänt uppåt. Man har under de senaste åren också satt totalstopp för elektrifieringen, lagt krokben för industrins omställning och helt försummat arbetet med att få fram mer billig el.

Vi måste nu återstarta den gröna industriomställningen så fort som möjligt. Det är viktig politik för sänkta utsläpp och stärkt konkurrenskraft. Miljöpartiet föreslår därför gröna skattekrediter för att stimulera näringslivets gröna omställning för fler jobb och sänkta utsläpp. Sådana skattekrediter finns redan i Finland, om någon vill titta närmare på dem.

Skattekrediterna kan tillsammans med förstärkta industrikliv, klimatkliv och en ny statlig grön investeringsbank ge kraftfulla incitament för att snabba på industrins omställning till fossilfrihet. Det här är en viktig pusselbit för att säkerställa att det i Sverige finns förutsättningar att göra de investeringar som krävs för att näringsliv och industri ska kunna ligga i framkant.

Herr talman! Det har redan pratats en hel del om det finanspolitiska ramverket i dagens debatt. Det Miljöpartiet vill se är strikta investeringar i klimatomställningen. Det bygger Sverige starkare för framtiden och minskar framtida kostnader.

Oavsett hur det låter här i dag vill regeringen låna pengar för att finansiera sänkt skatt för rika och tillfälliga skattesänkningar, utan några planer för framtiden. Vi menar att lånade pengar i stället bör användas till investeringar som stärker Sverige över tid så att hushåll och företag kan lita på att tågen går i tid och att elen är billig och förnybar.

Vi vill se investeringar som minskar utsläppen och samtidigt gör Sverige rikare, tryggare och mer motståndskraftigt. Det är skillnaden mellan att tänka fram till nästa opinionsmätning och att tänka fram till nästa generation.

Som jag sagt många gånger behöver Sverige en ekonomisk politik som sänker utsläppen, som ökar jämlikheten och som tar människors oro på allvar, för Sverige behöver mer än tillfälliga skattelättnader över valet. Vi behöver framtidstro, vi behöver en fungerande välfärd och vi behöver jobb. Vi behöver helt enkelt veta att politiken har en plan. Den planen har den här regeringen inte levererat.

Miljöpartiets besked är tydligt: Vi vill bryta lågkonjunkturen och återupprätta klimat- och miljöpolitiken genom att investera i den gröna omställningen. Vi vill minska klyftorna och stötta hushåll med små marginaler samtidigt som vi stärker välfärden. Vi vill helt enkelt bygga ett Sverige som står starkare inför framtidens utmaningar. Sverige förtjänar bättre än kortsiktiga skattesänkningar och ökade utsläpp. Sverige vinner på grön politik som investerar i framtiden.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 4 i FiU20 och reservation 3 i FiU21.

Herr talman! Tack, Hans Eklind, för frågan!

Det är alltid roligt för en miljöpartist att diskutera klimat och miljö, speciellt när det gäller den här regeringen, som har höjt utsläppen, framför allt från transporterna.

Det stämmer att vi i Sverige har ett väldigt bra läge. Bland annat använder vi mycket lite fossilbränsle vid uppvärmningen av våra hus. Det beror på att Miljöpartiet krävde satsningar på det när vi var samarbetspartner till regeringen för mycket länge sedan. Det var en politik som fick människor att slänga ut sina gamla oljepannor och i stället sätta in värmeväxlare och annat som har byggt oss starkare. Det är också viktigt att komma ihåg.

Sveriges siffror är bra, men där finns ju inte konsumtionsutsläppen med. Det finns alltså en jättestor bias här som man väljer att inte se. Samtidigt vet vi att svensk industri är en väldigt stor utsläppare. När det gäller stålproduktionen ser vi att Industriklivet har gjort att vi nu kanske får en stålproduktion utan kol.

Tyvärr har den utvecklingen blivit väldigt mycket knackigare med den här regeringen. Det förvånar mig, för oavsett vad man kan tro om en högerregering så trodde man inte att den skulle lägga krokben för industrins innovationskraft och för att stärka svensk konkurrenskraft.

Naturligtvis är all politik full av svåra avvägningar. Det är självklart att vi inte ska köpa mineralgödsel av Putin, om vi kan slippa det, men vi behöver titta på helheten. Vi tycker att Sverige ska ligga i framkant när det gäller klimatomställningen i Europa, för vi ligger väldigt bra till. Och svenska företag ligger väldigt bra till i konkurrenskraft, om vi låter dem göra det. Jag ser inte att vår miljöpolitik skulle hindra att vi sätter stopp för Putin.

Herr talman! Jag tror inte att det låter som att Miljöpartiet tycker att svensk biltrafik är det viktigaste för att få ned utsläppen, även om man gärna vill få det att låta så. Vi tycker att det viktigaste för att komma till rätta med klimatfrågan är att få ned de fossila utsläppen. Jag tror inte att någon har något annat att säga om det.

Jag vet inte om Hans Eklind har hört uttrycket många bäckar små. Det innebär att även om varje liten del kan verka försvinnande liten kan de bli något väldigt stort när de samlas. Så är det med klimatutsläppen.

Vi är absolut inte de största utsläpparna. Det finns andra länder som har betydligt mer att göra, men för att kunna hävda detta med emfas måste man ha sopat rent framför egen dörr och sett till att man själv inte är en del av alla de där små bäckarna.

Kristdemokraterna pratar utifrån en position där man alltså har ökat Sveriges utsläpp. Man står här och försöker få det att låta som att man bryr sig om klimat och miljö, men det ser vi ju inte i politiken, även om jag uppskattar att Hans Eklind verkar ha ett personligt engagemang.

För att vi ska få ned utsläppen har vi stora internationella överenskommelser, bland annat inom FN, samma FN som Kristdemokraterna nu har varit med och skurit ned anslagen till i stor utsträckning. UNDP har blivit nästan helt utan. Det är de som hjälper länder att uppfylla sina mål enligt Parisavtalet.

Man kan absolut stå här, och det ska vi göra. Vi kan samarbeta om att inte handla från Putins Ryssland. Det borde vi ha slutat göra för länge sedan. I stället kan vi ha ett gemensamt europeiskt samarbete också om saker som är svåra. Men att skära ned på FN och sedan säga att det är konstigt att vi inte når klimatmålen och att andra borde göra mer tycker jag klingar falskt.