Niklas Sigvardsson (S) svarade Anders Alftberg i en replik om Förbättrat stöd i skolan i debatten ”Protokoll 2025/26:131 Onsdagen den 3 juni” den 3 juni 2026.
Anders AlftbergSD· i en replikTack, ledamoten, för svaret! Så här låter det alltid. Låt oss reflektera över de extrapengar som Socialdemokraterna gärna vill föreslå efter att regeringen har lagt fram sin budget. Oppositionen föreslår alltid lite mer.…Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation nummer 5.
Svensk skola står inför stora utmaningar. Alltför många elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg i alltför ökande takt. Alltför många elever får inte det stöd de behöver i tid. Alltför många lärare vittnar om att de saknar de förutsättningar som krävs för att kunna ge varje elev det stöd som behövs.
För den elev som gång på gång misslyckas med att nå skolans mål handlar det inte om statistik, regelverk och administrativa system. Det handlar om framtidstro. Det handlar om självkänsla och självförtroende. Det handlar om möjligheten att forma sitt eget liv och sin egen framtid. Därför välkomnar vi socialdemokrater ambitionen att stärka stödet till elever i skolan.
Fler elever behöver få hjälp tidigare, fler elever behöver få rätt stöd och fler elever behöver ges förutsättningar att lyckas. Men när vi diskuterar den här propositionen måste vi också ställa oss den avgörande frågan: Kommer eleverna faktiskt att få bättre stöd? Eller kommer vi framför allt att få ett nytt regelverk?
I slutändan är det inte antalet nya bestämmelser som avgör om en elev lyckas i skolan. Det avgörs av om stödet finns där när eleven behöver det. Det avgörs av om läraren har tid och om kompetens och resurser räcker för att hjälpa till. Det avgörs av om politiska reformer leder till verkliga förbättringar i klassrummet, inte bara till förändringar i lagtexten.
Fru talman! Den första invändningen vi har mot propositionen handlar dock om lagtext. I skollagens syftesparagraf 1 kap. 4 § står just nu att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Det är inte vilken formulering som helst. Det är ett uttryck för en av de mest grundläggande principerna vi har i den svenska utbildningspolitiken.
Den säger att skolans uppgift inte bara är att se till att elever når en miniminivå. Den säger att varje elev ska ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen nu väljer att ta bort den skrivningen i syftesparagrafen.
Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå varför. Vilket problem är det egentligen regeringen försöker att lösa? Vilka elever får egentligen bättre förutsättningar när denna princip försvinner? Vilken lärare har efterfrågat att samhällets ambitioner för elevernas utveckling ska sänkas?
Vi socialdemokrater menar därför att bestämmelsen borde ligga fast. Skolans uppdrag ska även fortsättningsvis uttryckas i syftesparagrafen och vara att ge varje elev stöd och stimulans att utvecklas så långt som möjligt.
Ytterst handlar detta om vilken syn vi från politiskt håll har på skolan. Vi socialdemokrater tror på höga förväntningar på varje elev. Vi tror på en skola som ser potential, inte begränsningar. Vi tror att samhällets ambition för våra barn ska vara att de får möjlighet att utvecklas så långt som bara möjligt, inte att vi sänker ribban i lagstiftningen.
Fru talman! I propositionen föreslår regeringen också förändringar av hur stödet i skolan ska organiseras. Vi går från dagens system med garantin för tidiga stödinsatser och extra anpassningar till ett nytt system med standardiserade tester, stödundervisning och nya former för att identifiera stödbehov.
Det kan finnas skäl att förändra regelverket. Vi vill också att fler elever ska lyckas. Men vi måste också se till att den avgörande frågan blir besvarad på rätt sätt: Kommer eleverna att få ett bättre stöd? För oss socialdemokrater är det mycket viktigare att svaret på den frågan blir ”Ja, eleverna kommer att få bättre stöd” än hur systemen benämns eller hur paragraferna skrivs.
Det är därför avgörande att de förändringar som nu genomförs får tillräckliga resurser och en långsiktig finansiering. Annars riskerar reformen att bara stanna vid administrativa förändringar medan verkligheten i klassrummen blir densamma.
När regeringen nu avskaffar garantin för tidiga stödinsatser och tar bort systemet med extra anpassningar – som blev en administrativ börda, vilket inte var tanken från början – får vi inte hamna i en situation där elevernas behov upptäcks senare. Vi måste i stället se till att behoven upptäcks i rätt tid så att rätt stöd ska kunna sättas in.
Då räcker det dock inte med nya regler. Någon måste också genomföra stödet, någon måste hålla i stödundervisningen och någon måste upptäcka eleven som börjar halka efter. Någon måste också ha tid att följa upp resultaten. Denna någon är oftast läraren, specialläraren, specialpedagogen eller någon annan i elevhälsan.
Propositionen hänger därför nära samman med de större frågorna om personalförsörjning och skolans resurser, som jag var inne på i ett tidigare replikskifte. När lärarna redan i dag har svårt att få tiden att räcka till måste regeringen också kunna svara på frågan om vem som ska genomföra de nya stödinsatserna så att de får verklig verkan. När många huvudmän redan i dag har svårt att rekrytera specialpedagogisk kompetens måste regeringen också kunna svara på hur detta behov ska mötas.
Om resultatet bara blir att vi avskaffar extra anpassningar och tar bort garantin för stödinsatser utan att fler elever faktiskt får hjälp har vi inte skapat ett förbättrat stöd i skolan; då har vi bara skapat ett annat system. Eleverna förtjänar bättre än så.
Fru talman! En annan invändning vi socialdemokrater har handlar om komvux. Komvux är en otroligt viktig studieform i det svenska utbildningssystemet. Det är en utbildningsform som ger människor en andra chans, en ny chans och en möjlighet att komplettera tidigare studier, att byta yrkesbana eller att förbereda sig själv för att ta steget vidare till högre studier och arbete.
Det är därför problematiskt att vi i dag, när vi diskuterar förändringar i de extra anpassningarna, inte ser till att vi säkerställer ett gott stöd även för de elever som läser på komvux. Om vi menar allvar med ett livslångt lärande behöver vi se till att stödet inte upphör bara för att en elev läser på komvux. Behovet av stöd försvinner inte i vuxen ålder.
Vi socialdemokrater anser därför att regeringen borde utreda frågan om hur det individuella stödet i komvux kan stärkas och återkomma med förslag till oss i riksdagen. Rätten till utbildning måste också innebära en reell möjlighet att klara utbildningen.
Fru talman! Avslutningsvis: Vi socialdemokrater vill att fler elever ska få rätt stöd i rätt tid. Vi vill att fler elever ska lära sig läsa, skriva och räkna. Vi vill att fler elever ska nå kunskapsmålen. Men då räcker det inte att förändra regelverket. Då måste reformerna kunna genomföras i praktiken. Då måste skolorna ha resurser att anställa lärare, speciallärare och specialpedagoger. Då måste elevhälsan fungera. Då måste stödundervisningen kunna genomföras i praktiken. Då måste också staten och huvudmännen ta ansvar för att de beslut vi fattar här i riksdagen blir verklighet i klassrummen runt om i vårt land.
Det är därför det är så viktigt att skollagens syftesparagraf även fortsättningsvis slår fast att varje elev har möjlighet att få stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. Det är inte bara en formulering i en lagtext; det är ett löfte till Sveriges elever. Det är ett löfte om höga förväntningar och ett löfte om att varje elev ska få möjlighet att nå sin fulla potential.
Sådana löften förpliktar. Om vi menar allvar med att varje elev ska få det stöd som behövs måste också resurserna finnas där. Det är därför vi socialdemokrater slåss så hårt för att se till att rätt resurser finns. Pengarna ska gå till undervisning, elevhälsa och stödinsatser. De ska gå till fler lärare, mer specialpedagogisk kompetens och bättre förutsättningar för att varje elev ska lyckas.
Varje krona som lämnar skolan i form av vinst är en krona som hade kunnat användas till att ge fler elever stöd, få fler elever godkända och ge fler elever möjligheten att nå sin fulla potential.
(Applåder)
Fru talman! Jag måste säga att det blir lite märkligt att lyssna på Socialdemokraternas företrädare här i debatten.
Ledamoten beskriver alla de problem som vi ser i skolan: elever som inte får stöd i tid, lärare som går på knäna och system som inte fungerar. Men ni talar om det som att ni inte har något med det att göra.
Sanningen är att det här är resultatet av Socialdemokraternas politik och det som ni hade ansvaret för under väldigt lång tid. Ändå står ni här i dag och föreslår mer av samma sak. Det handlar om lite mer pengar in i samma system och lite mer resurser i samma strukturer, och någonstans hoppas ni att utfallet ska bli annorlunda.
Fru talman! Det här är inte direkt någon reformlinje från Socialdemokraterna, utan det är att blunda för verkligheten. Vi vet ju vad som händer i dag. Vi vet att stödet sätts in alldeles för sent, som har påpekats här, vi vet att elever faller mellan stolarna och vi vet att lärarna fastnar i administration i stället för att undervisa. Det är ett system som regeringen nu försöker göra något åt.
Min fråga till Socialdemokraterna är därför ganska enkel men också grundläggande: Varför ska vi fortsätta med ett system som ni själva har haft ansvar för och som uppenbarligen inte fungerar i stället för att faktiskt förändra det så att eleverna får stöd i tid?
Fru talman! Den viktigaste frågan är att vi socialdemokrater fick ägna åtta år i regeringsställning åt att städa upp efter Jan Björklunds och Alliansens skolpolitik.
Som vi diskuterade i det förra ärendet, om läroplanerna, är det trots allt detta vi fick ägna oss åt under dessa åtta år. Vi såg att de stödinsatser som fanns i Lgr 11 inte var tillräckliga, och det var därför vi såg till att införa sådant som läsa-skriva-räkna-garantin och garantin för tidiga stödinsatser. Vi försökte få till ett system med extra anpassningar för att kunna ge stöd så tidigt som möjligt så att eleverna kan få det stöd de behöver för att klara studierna.
Nu kan man konstatera – och det gör vi också – att man behöver göra mer i svensk skola. Vi försökte göra det då, när vi städade upp efter en alliansregering. Vi gjorde en hel del saker under föregående två mandatperioder, och vi ser att vi behöver göra ytterligare saker för att varje elev ska få det stöd de behöver. Det är därför vi socialdemokrater i alla budgetar har föreslagit mer pengar också till saker som likvärdighetsbidraget, som ska riktas in på de elever som har det tuffast. På så sätt kan vi nå ut brett i samhället.
Ledamoten säger här att vi socialdemokrater bara vill göra mer av samma sak och lite smågrejer. Det stämmer inte. När en läroplan kom till och när vi upptäckte att det fanns saker att göra under vår regeringstid genomförde vi bättre och mer stöd så att varje elev skulle kunna få del av det.
Om den fortsatta utvecklingen och utvärderingen visar att vi behöver ta ytterligare steg gör vi det. Det är en ganska klok linje för ett parti, tycker jag. Vi ser problemen, och vi försöker lösa problemen. Vi skruvar ytterligare när vi ser att vi behöver göra det, men vi ser också till att det finns mer resurser i skolan. Det är det vi socialdemokrater i den här kammaren har debatterat väldigt tydligt. Vi vill se till att det faktiskt finns möjlighet att anställa lärare, speciallärare och specialpedagoger.
Jag tycker att Anders Alftbergs beskrivning av socialdemokratisk politik klingar ganska falskt.
(Applåder)
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Så här låter det alltid. Låt oss reflektera över de extrapengar som Socialdemokraterna gärna vill föreslå efter att regeringen har lagt fram sin budget. Oppositionen föreslår alltid lite mer. Skulle de ytterligare pengar som ni föreslår ovanpå våra miljarder göra någon markant skillnad?
Man får sätta det i perspektivet att hela utbildningsväsendet kostar samhället ungefär 500 miljarder. Bara grundskolan kostar 160 miljarder. Om ni skjuter till någon enstaka extra miljard utan att bry er om hur kommunerna hanterar pengarna lär de försvinna vind för våg. Det där är alltså ingen direkt reformiver.
Det är tydligt i debatten att vi står inför ett vägval. Regeringen genomför just nu en reformoffensiv inom skolan; det kan departementen och tjänstemännen intyga. Vi stärker stödet för eleverna, och vi ser till att insatserna sätts in i tid. Vi återupprättar kunskapsfokus i läroplanen. Vi ger lärarna bättre förutsättningar att undervisa. Vi arbetar för ökad likvärdighet i betygssystemet.
Detta är en samlad politik som får ordning på skolan igen. Det står i stark kontrast till de åtta år då Socialdemokraterna styrde. Det var åtta år då problemen fördjupades och åtta år då allt fler elever lämnade skolan utan att nå målen. Det var åtta år av ett system med sent stöd och ökad administration.
Vad, konkret, känner ni fungerade i er egen skolpolitik under dessa åtta år?
(Applåder)
Fru talman! Lyssnar man på Anders Alftberg skulle man kunna tro att Sverigedemokraterna har suttit i verklig opposition de senaste fyra åren.
Det är faktiskt så att när Sverigedemokraterna säger något levererar regeringen det. Det är alltså Sverigedemokraterna som har ansvaret för att utvecklingen ser ut som den gör under de senaste fyra åren. Det här måste man påminna sig om när man lyssnar på Anders Alftberg; han är en politiker som har haft ansvar för den skolutveckling som vi har sett under de senaste fyra åren.
Vi socialdemokrater vill i stället på riktigt fortsätta att reformera skolan. Det är därför vi till exempel tycker att man borde införa ett sektorsbidrag så att man både kan reglera och se till att de pengar som man avsätter från statlig nivå går till skolan. Det är därför vi vill göra upp med vinstjakten på riktigt, så att alla de pengar som vi tillsammans, både kommuner och staten, avsätter till skolan och till våra barn och elever också ska gå till våra barn och elever.
Denna vinstjakt vill inte Sverigedemokraterna göra något åt, fru talman. Därför klingar det ganska falskt när Sverigedemokraterna pratar som de gör i detta replikskifte.
Det är väldigt tydligt att vi socialdemokrater kommer att sätta skolan och välfärden främst. Vi har valt att inte sänka skatterna med tusenlappar varje månad för de allra rikaste. Vi har i vårt budgetalternativ i stället försökt se till att dessa pengar går till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det är en väldigt tydlig prioritetsskillnad både i denna debatt och i praktisk politik.
Vi socialdemokrater kommer väldigt tydligt att fortsätta prioritera att alla elever ska ha en reell möjlighet att klara skolan. Vi vill se till att fler elever får möjlighet att få godkända betyg när de slutar nian, inte färre som det har varit med den här regeringen.
(Applåder)