Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Martina Johansson (C) om Förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar

Martina Johansson (C) höll ett anförande om Förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar i debatten ”Protokoll 2025/26:123 Fredagen den 22 maj” den 22 maj 2026.

Herr talman! Förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar är något som samtliga partier i kammaren i dag är överens om. Det finns ett viktigt signalvärde i denna lagstiftning.

Samtidigt vill jag säga att det kommer att finnas en del svårigheter i de praktiska delarna av lagen. Det kommer att vara svårt att kontrollera släktled, framför allt när det gäller dem som kommer inflyttande till Sverige. Vi kommer att behöva följa upp och se hur det ser ut med personer som väljer att leva i en samborelation i stället för att registrera ett äktenskap.

Även om de här svårigheterna finns betyder det inte att detta inte är en viktig lagstiftning för att sända en väldigt tydlig signal: Inget äktenskap ska ingås under tvång. Vi behöver också följa upp att de eventuellt svagare parterna i sammanhangen får ett skydd och inte drabbas ännu hårdare.

Herr talman! Samtidigt är detta inte något nytt fenomen i Sverige som har kommit under de senaste åren helt kopplat till det som vi brukar prata om som hedersrelaterat våld och förtryck. Det här har skett i Sverige under väldigt många år. Det har varit lagligt i Sverige sedan 1845 att gifta sig med sin kusin, till exempel, vilket många också gjorde under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och ända in i modern tid.

När det här skedde tidigare handlade det ofta om att hålla gården i släkten. Det handlade också om geografiska möjligheter att förflytta sig. Kusinäktenskap är alltså inte något som är nytt i Sverige. Men oavsett om det handlar om då eller nu är det aldrig accepterat med äktenskap under tvång.

Herr talman! Min tolkning av lagstiftningen och syftet med lagen är att det till stor del handlar om att motverka det hedersrelaterade våldet och förtrycket och den struktur som finns. Det är väldigt bra och viktigt. Men det får inte bli symbolpolitik av den här lagstiftningen.

Av det skälet vill jag lyfta upp det som Centerpartiet har anfört i sitt särskilda yttrande: Det kommer att krävas fortsatt arbete när det gäller utbildning och kunskap för alla dem som möter barn och unga. Kunskap om hedersrelaterat våld behöver komma in i förskolans läroplan. Och vad gör vi när vi upptäcker att det här sker? Hur bemöter vi de barn, unga och vuxna som utsätts?

Det finns ganska tydlig forskning från bland annat Växjö universitet som visar att man inte har den kunskapen inom socialtjänsten, till exempel. Hur jobbar vi med individerna, familjerna och den övriga släkten för att faktiskt motverka och bryta strukturella mönster?

Herr talman! Centerpartiet vill också att vi ser över hur vi jobbar med bortförda barn som faktiskt lämnar Sverige under tvång. Det finns fortfarande tomma stolar i klassrummen efter sommarloven. Vi har sett förbättringar, men detta sker fortfarande. Därför måste Sverige stå upp för de barn som förs utomlands, hitta dem och hjälpa dem att komma tillbaka till Sverige.

Det finns ytterligare ett område, herr talman, som jag vill lyfta upp i frågan. Om vi verkligen vill motverka hedersrelaterat våld och ge möjlighet för människor till ett liv utan förtryck måste vi sluta utvisa tonåringar till bland annat Iran och Irak. Det senaste exemplet som lyfts just nu är Vanas, som ska utvisas till Irak. Hon vet redan i dag att hon kommer att bli bortgift när hon kommer till Irak. Hon måste lämna sin idrott, för hon boxas, och hon kommer inte att få något jobb.

Herr talman! Om vi ska motverka hedersrelaterat förtryck på riktigt måste vi också sluta med de orimliga utvisningar som faktiskt fortfarande pågår. Annars blir det här bara symbolpolitik och inte på riktigt.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 4 repliker

Herr talman! Jag tänker på uttrycken ”snacka går ju” eller ”att prata är ganska billigt”.

Det jag går upp här för att fråga Martina och Centerpartiet om handlar om varför man, när man hade möjlighet, valde att inte gå vidare och skriva in detta i januariöverenskommelsen.

Sverigedemokraterna var väldigt tydliga när vi väl fick möjlighet att få något att säga till om. Då såg vi till att skriva in just den här frågan och flera andra när det gäller hedersförtryck i det som sedan blev känt som Tidöavtalet. Vi såg till att städa upp i träsket av saker som inte blivit gjorda tidigare.

Jag saknade Martina Johansson, och jag saknade Centerpartiet, i den debatt som fördes före Tidöavtalet och innan den nya regeringen tillträdde. Då var det egentligen ingen som stöttade förslaget om att kusiner inte skulle få gifta sig. Det var väldigt få som deltog i debatten över huvud taget när det gällde hur vi skulle komma till rätta med hedersförtryck, hedersvåld och så vidare.

Jag vill också påminna om att det är fullständigt orimligt att koppla det här till någon form av fri invandring till Sverige. Vi kan inte rädda världen genom att lyfta hit hela världen och tro att det på det sättet skulle bli bättre. Det var det som Centerpartiet och den tidigare regeringen gjorde, och det var det som ledde till problematiken här i Sverige.

Människor kom inte undan hedersproblematik när de flyttade till Sverige, utan hedersproblematiken flyttade tvärtom in i våra förorter och in i vårt samhälle. Kusinäktenskap var inte ett problem på 80-talet, men det blev det på grund av den politik som fördes av Centerpartiet och av den tidigare regeringen.

Jag undrar: Varför skrev man inte in detta i januariavtalet?

Herr talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för frågan!

Man kan alltid fundera över exakt vilka förslag som skrivs in i olika avtal. När vi utvärderar den här mandatperioden och ses i talarstolarna under nästa mandatperiod kommer vi säkert att kunna lyfta fram saker som Sverigedemokraterna valde att inte lägga in i ett Tidöavtal och som man kommer att driva under nästa mandatperiod. Jag är ganska övertygad om att så kommer att vara fallet.

Min poäng med mitt anförande är att Centerpartiet är för den här förändringen, men vi måste också jobba på bredare fronter. Det har Centerpartiet gjort också tidigare. Vi jobbar mer med hedersrelaterat våld i ett bredare perspektiv. Det handlar om att upptäcka, bemöta och se till att försöka hitta arbetssätt för att bryta strukturerna för dem som befinner sig i Sverige, oavsett om man är född i Sverige eller inte.

Min poäng med att koppla det här till att det har skett förr var att det inte är något nytt fenomen i Sverige att man gifter sig med en kusin. Det var min poäng. Jag är ganska övertygad om att det även tidigare fanns tillfällen då man inte gifte sig helt av fri vilja utan för att få gården att bli kvar i släkten eller av andra skäl. Oavsett vilket är ett äktenskap med tvång aldrig acceptabelt.

Att Centerpartiet skulle vilja ha fri invandring till Sverige, Mikael Eskilandersson, är jag ganska trött på att få höra. Vi vill inte ha fri invandring till Sverige. Däremot vill vi att de som har rätt att vara i Sverige ska få vara kvar i Sverige när de söker asyl. Att utvisa unga människor till hedersrelaterat våld och förtryck – människor som borde få vara i Sverige, som har gått i skola i Sverige, som jobbar i Sverige, som kan svenska och som nu skulle kunna få bidra – accepterar Centerpartiet däremot inte.

Herr talman! Jag välkomnar att man nu uppenbarligen tycker att frågan är tillräckligt viktig för att lyftas upp men beklagar att man inte tyckte det tidigare.

Martina Johansson säger att det inte är något nytt i Sverige att man gifter sig med sin kusin. Nej, det var ju just därför kusingifte förbjöds en gång i tiden. Framför allt inom adeln gifte man sig med sin kusin, och det visade sig att det kanske inte var så bra. Då handlade det ofta om att behålla makt och sådant i släkten.

Detta har vi dock kommit förbi. Det är det som är det svenska. Vi har utvecklats. Vi har kommit förbi att man gifter sig med sin kusin. Därför kunde vi redan på 1800-talet upphäva den här lagstiftningen. Vi såg att det inte längre fanns någon efterfrågan på kusinäktenskap.

Vi ser också i den undersökning jag tidigare nämnde i talarstolen att det bara är 6 promille som efterfrågar att kunna gifta sig med en kusin eller någon annan nära släkting. Det är inte så att man väljer en kusin eller en nära släkting särskilt ofta om det inte finns påtryckningar bakom, och det är just påtryckningarna bakom som är problemet.

Som Martina Johansson påpekar i talarstolen är också frågan hur man egentligen kontrollerar att människor inte är kusiner med varandra. Därför skulle jag vilja gå vidare med ett förbud mot kusinäktenskap som också innebär ett straff. Om man har gift sig med sin kusin med vetskap om att man då bröt mot lagen borde man kunna straffas, precis som man kan straffas för bigami i Sverige om man gifter sig flera gånger med vetskap om att man inte får det. Om någon skulle lyckas runda systemet, så att säga, borde vi kunna gå vidare med ett straff.

Detta är något som vi under nästkommande mandatperiod kan driva tillsammans. Jag vill passa på att fråga Martina Johansson hur hon ser på att gå vidare med att faktiskt göra det straffbart att gifta sig med sin kusin.

Herr talman! Jag tackar för den tydliga frågan. Jag får lämna den obesvarad i nuläget, för det är en fråga som jag inte kan ta ställning till här och nu. Jag får helt enkelt återkomma med svaret på just den konkreta frågan.

Jag vill så här på sluttampen bara passa på att säga att det är viktigt att arbetet med att motverka hedersrelaterat våld fortsätter. Vi måste jobba med strukturerna. Vi måste jobba med de personer som utsätter andra för hedersrelaterat våld, oavsett vad vi har för bakgrund. Det är bara så vi kan få ett fritt Sverige för dem som bor i Sverige och har rätt att bo i Sverige.

Eftersom detta är den sista repliken i replikskiftet blir frågan tillbaka till Mikael Eskilandersson retorisk. Frågan är om Sverigedemokraterna är beredda att under nästa mandatperiod jobba för att bortförda barn ska få större möjligheter och bättre hjälp att komma tillbaka till Sverige och hur man tänker arbeta med att exempelvis ge stöd och råd åt alla våra socialtjänster ute i Sverige i fråga om hur de ska jobba med hela släkten för att bryta ett mönster.

Det räcker nämligen inte att bara lyfta ut de unga personer som utsätts för hedersrelaterat våld. Känslan för dem blir ofta: Jag är bara inlåst på ett nytt ställe med människor som inte älskar mig. Det är inte att jobba med frågan på riktigt om vi vill bryta det hedersrelaterade våldet.

Tack för ett spännande replikskifte!

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.