Eric Palmqvist (SD) om Hela Sverige ska fungera - politik för starkare landsbygder

Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder.

Man skulle kunna tro att det här rör sig om något storslaget, men det handlar om en liten lagändring som förtydligar regionernas samrådsskyldighet. Det är inget konstigt med det. Hela utskottet ställer sig bakom samråden, och lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni i år.

Jag tror dock att alla Sveriges landsbygder förväntar sig något mer. Hur berör det här mig i min vardag? Det frågar sig kanske de allra flesta. Finns servicen där för mig? Finns riskkapitalet där för mig som egenföretagare? Vart kan jag åka och lämna mitt paket och hämta ut mitt paket när servicen har blivit sämre och det lokala postkontoret har stängt?

Var får man hjälp av myndigheterna om man behöver hjälp av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Migrationsverket på landsbygden? Servicekontoren har funnits på plats, men en av de första insatserna det här regeringsunderlaget gav sig på var att skära ned budgetförutsättningarna för Statens servicecenter.

Att hela Sverige ska leva och ges förutsättningar att utvecklas är en av de viktigaste frågorna för oss socialdemokrater. Jag konstaterar att det bara är den lilla lagtextändringen om regionernas samrådsskyldighet som skiljer betänkandet från att vara en skrivelse om Tidöpartiernas misslyckanden.

Vi socialdemokrater har lagt fram en mängd förslag i den här kammaren från alla våra utskottsgrupper som alla har röstats ned. Många av dessa förslag har berört landsbygdsborna.

Vi har åtta reservationer, varav några är skrivna tillsammans med övriga oppositionspartier. Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 10.

Vi har en mängd yrkanden i betänkandet som berör infrastrukturen. Jag ska inte gå in på dem i någon större utsträckning, för våra trafikutskottsgrupper kommer att debattera detta senare, i juni. Jag kan dock notera att Trafikverkets nedsläckning av landsbygden bara är pausad och inte stoppad.

Det verkar som att viktig infrastruktur för industrin i hela landet bara ska komma till om det finns möjlighet till gemensam finansiering eller om det är en stor kommun som kan medfinansiera. Samma krav ställs dock på en liten kommun. Det är inte rimligt, och det kommer vi att återkomma till.

Vi kan också konstatera att staten under lång tid har dragit sig tillbaka från lands- och glesbygden. Man har lämnat över väldigt mycket till marknadslösningar, vilket inte alltid har fungerat. Det är långa avstånd och lägre befolkningstäthet. Detta har kraftigt eskalerat under Tidöpartiernas regeringsperiod.

Om det ska gå att bo, arbeta och driva företag i hela landet måste grundläggande service som bensinstationer, apotek, tandvård, veterinärverksamhet och bilprovning fungera och finnas där. Ja, avregleringen av besiktningsmarknaden har fungerat i de större tätorterna, där tiderna för framför allt bilbesiktning har blivit fler. Vi hävdar dock fortfarande att det har blivit sämre i de glesare delarna, framför allt när det kommer till registreringsbesiktning av fordon, besiktning av tunga fordon och så vidare. Där får åkerierna oftast köra till en större ort för att besiktiga sina fordon.

När man ska hämta ut medicin på apoteket här i Stockholm och den inte finns hänvisas man till ett annat apotek. När man ska hämta ut medicin på apoteket i Sorsele, Vilhelmina eller någon annan ort i glesbygd och medicinen inte finns på plats kan de också säga: Ska du ha den i dag får du åka och hämta den någon annanstans, kanske 20 mil bort. Annars kanske den finns att tillgå här i morgon, men det är inte helt säkert.

En ny S-ledd regering kommer att säkerställa grundläggande tillgång till samhällsservice i hela landet, allt från drivmedel till medicin, post och service. Staten måste ta ett större ansvar när marknaden inte levererar den infrastruktur som företag och enskilda är beroende av.

Kommuner och regioner i glesbygd tar ett stort ansvar och täcker upp mycket av statens misslyckande. Vi har ett långtgående regionaliserat styre i Sverige, vilket är bra, men förutsättningarna för att utföra uppdraget skiljer sig åt. Därför hade det varit välbehövligt om det kostnads- och skatteutjämningsförslag som alla partier, tror jag, var överens om hade kunnat lanseras. Det har dock på något sätt låst sig i Tidöpartiernas hantering av detta. Eller också har några av de stora partierna faktiskt sagt: Nej, vi vill inte utöka en rättvis skatteutjämningsmodell. Vi vill inte införa detta.

Det står lite luddigt i betänkandet att regeringspartierna förväntas lägga något på riksdagens bord under 2026. Man har alltså nu suttit i två tre år med något som Sveriges gles- och landsbygdskommuner har efterfrågat och väntat på. Det är illa.

Vi anser att landsbygdspolitiken behöver lagsäkras och att lagstiftningen ska ta hänsyn till och särskilt granska hur landsbygdskommuner och landsbygdsbor påverkas. Vi anser också att myndigheterna ska ha ett sådant uppdrag innan man hittar på något nytt förslag eller går vidare med att kanske släcka ned en hel landsända.

Det är väldigt många områden där vi behöver ta ett omtag. Vi går till val på att återetablera Statens servicecenter. Deras uppdrag behöver byggas ut. Det behöver säkerställas att grundläggande finansiell service finns att tillgå. Här kan också Statens servicecenter vara en möjlig lokal, där bankverksamhet och lokala företagare kan träffas och diskutera låneförutsättningar.

Det är nu ganska länge sedan, 2017, som Parlamentariska landsbygdskommittén lade ett betänkande på bordet med 75 förslag för Sveriges landsbygder. Flera av dessa genomfördes, några inte fullt ut. Vi kan konstatera att nuvarande regeringsunderlag rullar tillbaka förslagen. Nu finns inget kvar. Alla delar som handlade om att stärka näringslivsutvecklingen i små kommuner har man dragit tillbaka – väldigt billiga insatser, och väldigt uppskattade. Någon i regeringsunderlaget får gärna förklara hur man kom på det. Hur kom man på att man inte behövde stötta små och medelstora företag på landsbygden i att komma ut på exportmarknaden? Särskilt i dagens oroliga läge hade sådana insatser varit guld värda för dessa företag.

Herr talman! Det finns väldigt mycket att prata om när det gäller att förstärka gles- och landsbygdens förutsättningar, men jag stannar där.

(Applåder)

Herr talman! Är det Sverigedemokraternas mening, Eric Palmqvist, att vi ska ha jämlika förutsättningar? Några kommuner har i dag väldigt stor statlig närvaro. Jag frågar mig: Är statlig service mer än sprit? Det är inget fel på Systembolaget, men det är i några kommuner den enda statliga verksamhet som finns kvar på plats.

Vi socialdemokrater gick till val på att 10 000 fler statligt anställda skulle utlokaliseras i landet och att fler myndigheter skulle etablera sig ute i landet. Där är nämligen lokalkostnaderna billigare och personalen trognare. Och verksamheten fungerar ofta bättre där.

Vi slogs hårt, herr talman, för att säkerställa att Skatteverket inte skulle kunna flytta från Lycksele, och vi vann den striden. Nu driver Skatteverket nedläggning av kontor på andra ställen. Vetlanda är ett sådant exempel.

Ska alla ha tillgång till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket? Alla behöver det inte. Många klarar av att göra sina ärenden genom att ta sig ut på nätet, men alla gör inte det. Ibland får man problem.

Vi menar att politiken kan styra det här. Därför är det rimligt att kräva att man återöppnar fler statliga servicekontor som har stängts ned. Fler som hade tillgång till ett kontor har blivit utan. Vi hade påbörjat en uppbyggnadsfas, som det här regeringsunderlaget lägger ned.

Herr talman! Det är faktiskt så, Eric Palmqvist, att politiken styr via propositioner, budgetpropositioner och beslut här i riksdagen. Om majoriteten föreslår en neddragning på en verksamhet får ansvarig myndighet rätta sig efter den matsäcken. Om det blir mindre pengar blir det ju någonting som försvinner.

Jag träffade Postnord i Umeå förra veckan för att diskutera nedläggningen av ett antal postterminaler. Man har aviserat att man kommer att lägga ned i Sorsele, Åsele och Dorotea. Under mötet presenterade man också att man kommer att lägga ned i Nordmaling. Det beror också på att det här regeringsunderlaget har godkänt varannandagsutdelning, eller utdelning två dagar i veckan, av brev. Det är kanske rimligt. Men konsekvenserna blir att man ska köra från Storumans centralort till Ammarnäs – enkel väg 20 mil – eller från Vilhelmina till Borgafjäll i Dorotea – enkel väg knappt 20 mil.

Successivt tas det bort verksamheter. I Norsjö har vi fortfarande kvar polisskylten. Det är bra. Men polisen är en av två myndigheter – Systembolaget och polisen.

I Umeå tror jag att det är 37 statliga verksamheter som finns på plats. Det gör att det när man tittar på länen ser ut som att Västerbotten har ganska bra tilldelning av statlig verksamhet. Men de flesta småkommunerna har ingen eller knappt någon sådan statlig verksamhet.

Om vi ska ha jämlika förutsättningar, är det då inte rimligt att staten faktiskt är närvarande i alla kommuner?

(Applåder)