Jacob Risberg (MP) svarade Magnus Berntsson i en replik om Säkerhetspolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:106 Torsdagen den 16 april” den 16 april 2026.
Magnus BerntssonKD· i en replikJag tackar ledamoten Risberg för frågan. Det överraskar mig något att denna fråga kommer nu. Det här var ju en ganska avgörande fråga under diskussionen om Natomedlemskap. Det är en ny sak för oss i Sverige att…Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om säkerhetspolitik. Det handlar i grunden om Sveriges frihet och säkerhet i en allt farligare värld. Kristdemokraterna står bakom betänkandet i dess helhet.
Vi lever i ett säkerhetspolitiskt läge som är allvarligare än på mycket länge. Det är inte en tillfällig kris utan ett långsiktigt försämrat omvärldsläge. Man kan faktiskt med fog säga att vi befinner oss i ett permanent läge av kris, även om kriserna vid varje enskilt tillfälle varierar. Rysslands invasion av Ukraina har förändrat Europa i grunden.
Samtidigt ser vi hur auktoritära regimer samarbetar, hur hybridattacker ökar och hur hoten blir mer komplexa. Det handlar om cyberangrepp, sabotage och påverkan mot våra öppna samhällen. Det är mot denna bakgrund som svensk säkerhetspolitik måste formas.
Herr talman! En central slutsats i betänkandet är att Sveriges säkerhet bygger på samarbete. Vårt medlemskap i Nato är därför en nödvändig anpassning till verkligheten. Det finns de som vill gå tillbaka till en annan ordning, men den tiden finns inte längre. Sverige är i dag en del av det kollektiva försvaret, och det innebär både rättigheter och skyldigheter. Vi ska vara en trovärdig, solidarisk och kapabel allierad.
Det är också därför utskottet avvisar förslag som skapar osäkerhet kring Sveriges linje. Säkerhetspolitik kräver stabilitet och förutsägbarhet. Riksdagen ska inte föregripa det pågående arbetet i Försvarsberedningen eller genom nyckfulla beslut rycka i den långsiktiga inriktningen. Det är en viktig princip i detta betänkande.
Stödet till Ukraina är en annan helt avgörande fråga. Det finns en bred enighet i denna kammare om det, och det är viktigt. Men stödet handlar inte bara om solidaritet; det handlar också om vår egen säkerhet. Om Ryssland lyckas med sin aggression riskerar hela den europeiska säkerhetsordningen att undermineras. Därför måste stödet vara långsiktigt, uthålligt och kraftfullt.
Jag vill också här passa på att gratulera partivännen Péter Magyar och hans parti Tisza i Ungern till deras tydliga seger i valet i söndags. Valresultatet markerar ett historiskt skifte efter många år av en utveckling där rättsstatens principer satts under press, och denna förändring skapar nya möjligheter att föra Ungern närmare det europeiska samarbetets kärna igen. Men framför allt skapar det förutsättningar för ett mer enat och långsiktigt europeiskt stöd till Ukraina.
Herr talman! Betänkandet handlar också om kärnvapen och nedrustning. Kristdemokraterna står bakom utskottets linje. Vi vill givetvis också se en värld helt utan kärnvapen. Men vi måste också förhålla oss till den verklighet som vi lever i. Avskräckning spelar en roll för att bevara fred och stabilitet, särskilt inom ramen för Nato.
Det som är avsevärt mycket värre än en värld med kärnvapen är en värld där det endast är auktoritära stater som har tillgång till kärnvapen medan demokratier står utan.
Det är också viktigt att Europa tar ett större ansvar för sin egen säkerhet. I detta sammanhang är det därför välkommet att Frankrike har tagit initiativ till att föra en dialog med allierade, däribland Sverige, om sin kärnvapendoktrin och Europas säkerhet. Det är ett uttryck för ett ökat europeiskt ansvarstagande och för behovet av fördjupade samtal inom alliansen om avskräckningens roll i vår del av världen.
Vi måste också vara tydliga i en annan fråga: Vi kan aldrig acceptera att Iran utvecklar kärnvapen. Den iranska regimen agerar destabiliserande i sin region, stöder våldsbejakande grupper och bidrar till ökad osäkerhet. Ett kärnvapenbestyckat Iran skulle kraftigt förvärra situationen och riskera att driva på en farlig spridning av kärnvapen. Därför måste det internationella samfundet stå fast vid att Irans kärnvapenambitioner ska stoppas.
Vi påmindes om detta i måndags, då jag tillsammans med några kollegor hade glädjen att bjuda in kronprins Reza Pahlavi hit till Riksdagshuset. Det iranska folket betalar fortsatt ett högt pris för sin längtan efter frihet. I över fyra decennier har Iran styrts av en teokratisk diktatur. Kvinnor nekas sina rättigheter, och oliktänkande möts av förtryck och våld. Ändå har vi sett ett folk som gång på gång visar mod och kräver förändring. Regimen svarar med repression men saknar numera legitimitet.
Vi måste vara tydliga med att den iranska regimen i dag är den största statliga sponsorn av terrorism i Mellanöstern genom sin finansiering och beväpning av grupper som Hamas, Hizbollah och huthirörelsen. Världen kommer att bli säkrare den dag mullornas regim faller och det iranska folket själva får forma sin framtid i frihet och demokrati.
Herr talman! Detta betänkande präglas av ansvarstagande. Det bekräftar Sveriges säkerhetspolitiska linje och värnar stabilitet i en orolig tid. Säkerhet byggs tillsammans med andra genom starka allianser och ett tydligt ansvarstagande. I en farligare värld måste Sverige vara starkt, tydligt och pålitligt.
Kristdemokraterna står bakom betänkandet, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Berntsson för anförandet.
Jag hade inte tänkt ta replik, och jag lovar att inte prata om Pahlavi. Jag vill dock ta upp kärnvapenavskräckningen, som ledamoten Berntsson omfamnade. Jag skulle vilja be honom förklara hur kärnvapenavskräckningen fungerar.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Risberg för frågan.
Det överraskar mig något att denna fråga kommer nu. Det här var ju en ganska avgörande fråga under diskussionen om Natomedlemskap. Det är en ny sak för oss i Sverige att avskräckning är en tydlig del av det som faktiskt hjälper oss att undvika att hamna i nya konflikter. Om man från demokratiers sida helt lämnar ifrån sig möjligheten att svara på ett angrepp visar man definitivt inte den styrka som man behöver visa i ett sådant läge. Det uppmuntrar dessutom alla möjliga auktoritära regimer att ta steg framåt.
Jag tycker att vi har förklarat avskräckningens dynamik ganska tydligt i det här betänkandet och framför allt i tidigare beskrivningar, inte minst i Natomedlemskapsbetänkandet.
Frågan går tillbaka till ledamoten Risberg. Hur skulle han tänka om en värld där demokratier tar ett steg tillbaka och lämnar ifrån sig det yttersta vapnet medan auktoritära regimer står kvar ensamma? Vi har bevisligen inte kunnat lita på någonting som exempelvis Ryssland har lovat vid andra tillfällen.
Herr talman! Det här var intressant. Jag tror inte att jag fick någon förklaring när det gäller hur själva kärnvapenavskräckningen fungerar, vilket var vad jag undrade.
Jag tror att vi kan vara överens om vissa saker. Jag tror att vi båda skulle vilja se en ömsesidig kärnvapennedrustning. Jag tror också att vi båda kan se att begreppet demokrati är en gråskala. En del stater blir demokratiska, medan andra går bakåt. Det senaste året har USA tagit stora kliv bakåt och kan kanske inte längre betraktas som en öppen och fri demokrati. USA är dock den stat i världen som har allra flest kärnvapen.
Jag kan förstå att det kan vara problematiskt när auktoritära stater har kärnvapen och icke-auktoritära stater inte har det. Men de här skiftningarna kan ju ske hela tiden. Nu sitter en stat som kanske inte är demokratisk på flest kärnvapen av alla.
Jag vill återgå till Mellanöstern. Oavsett om det handlar om en demokratisk stat eller inte finns det alltid hot mot staten. Oavsett om jag är en auktoritär ledare eller en demokratisk ledare måste jag försvara mitt land mot omvärlden. Vi har ju ett land i Mellanöstern som har kärnvapen, nämligen Israel. Jag ska inte på något vis försvara mullorna i Iran, men jag kan samtidigt förstå att det – just på grund av det här med kärnvapenavskräckning – kanske finns en vilja att skaffa sig kärnvapen. De känner sig väldigt hotade av Israels kärnvapen.
Jag tror att det bästa sättet att få iranierna att sluta anskaffa kärnvapen och anrika uran skulle vara att arbeta för att få Israel att nedrusta sina kärnvapen. Israel har ju inte något kärnvapenhot mot sig i dagsläget, så de skulle ensidigt kunna nedrusta sina kärnvapen.
Jag undrar om ledamoten Berntsson är villig att arbeta för att Israel ska nedrusta sina kärnvapen.
Herr talman! I den första delen av Risbergs andra fråga nämndes anledningen till att Sverige har tackat ja till Frankrikes inbjudan att vara med i diskussioner om deras framtida kärnvapendoktrin och deras sätt att utveckla den. Europa ska ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Risken är annars att vi endast är i händerna på en amerikansk president.
Detta är ju någonting som Miljöpartiet väldigt tydligt har sagt nej till. Jag vet att Miljöpartiet är emot Natomedlemskapet, men jag har ändå svårt att förstå varför man i detta läge inte uppskattar att Europa tar större ansvar för sin egen säkerhet.
Vad gäller Iran har det ju gjorts ett långsiktigt försök med det så kallade JCPOA-avtalet. Man har från europeisk sida – och inte minst från brittisk och fransk sida – verkligen försökt att gå vidare även efter att USA lämnat samarbetet. Fokus skulle vara på civil kärnkraft. Detta har dock lett till en enorm anrikning av uran i Iran. Anrikningen har nått nivåer som inte går att använda till någonting annat än kärnvapen. Alltså är detta inte en regim som går att lita på.