Sofia Amloh (S) svarade Merit Frost Lindberg i en replik om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering i debatten ”Protokoll 2025/26:104 Tisdagen den 14 april” den 14 april 2026.
Merit Frost LindbergM· i en replikTack, ledamoten, för anförandet! Jag konstaterar att vi i mångt och mycket är överens om målsättningen, nämligen att vi ska ha ett jämlikt Sverige. Däremot finns det stora skillnader när det gäller hur vi vill uppnå det…Fru talman! Tidöpartierna har styrt landet i snart fyra år. En mandatperiod har passerat, som främst har gynnat bara den ena halvan av befolkningen, nämligen männen. Sedan 2022 har skillnaderna ökat mellan kvinnor och män på flera sätt. Kvinnors ohälsa har ökat mer än männens, löneklyftan har vidgats och de kvinnliga pensionärerna har fått det ekonomiskt sett allt tuffare.
Uttaget av föräldraledighet är fortfarande ojämställt, och fler ensamstående mammor klarar inte månadens utgifter. Bris senaste rapport larmar om att utsattheten i hemmet sticker ut. Barnen beskriver konsekvenserna av att växa upp i ekonomisk utsatthet och våld i hemmet. Det står med all tydlighet klart att regeringen med sina prioriteringar medvetet har försämrat de mest grundläggande jämställdhetsfrågorna.
Fru talman! De jobbskatteavdrag som har införts under mandatperioden har kostat flera miljarder kronor årligen, och de har ökat på den ekonomiska ojämställdheten avsevärt. Tidöpartierna har fört en högst medveten politik riktad till män med högre inkomster. Regeringen har själv uttalat att jobbskatteavdraget ger störst effekt vid höga inkomster. Detta kombinerat med att män ägde 68 procent av hushållens samlade aktieförmögenhet 2024 visar på en total avsaknad av köns- och klassperspektiv.
Nästan tre av fyra kvinnor arbetar i den svenska välfärden i kommuner och regioner. Samtidigt för Tidöpartierna en politik som innebär att var femte kommun och omkring hälften av regionerna räknar med underskott för 2025. Att inte prioritera välfärden är ett svek mot alla de kvinnor som bär upp den. Vi vet dessutom att nedskärningar i det gemensamma slår hårdast mot kvinnor.
Rika män får mer pengar i plånboken. Samtidigt går arbetarkvinnor på knäna och tvingas arbeta deltid. De sliter ut sig och kan oftast inte jobba ett helt arbetsliv. Tusen och åter tusen kvinnor sjukskrivs för stressrelaterade sjukdomar, och den siffran ökar. Dessutom är arbetarkvinnor överrepresenterade bland fattigpensionärerna.
Det är en djupt orättvis fördelning som bedrivs av den här regeringen. När familjer har fått det allt tuffare har regeringen dessutom valt att hålla nere familjestöden. Barnbidraget har inte höjts, och den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget för ensamstående med barn har tagits bort. Detta har skett samtidigt som ensamstående mammor har inkomster som inte räcker till det mest nödvändiga – enligt siffror från Försäkringskassan.
Fru talman! Lönegapet i Sverige är bestående och har till och med ökat de senaste åren, som jag tidigare nämnde. I andra EU-länder är gapet större än i Sverige, och kvinnors möjligheter att delta på arbetsmarknaden är sämre.
EU:s lönetransparensdirektiv är ett försök att komma åt detta strukturella missgynnande av kvinnor genom ny lagstiftning. Bland annat ska förväntat lönespann framgå vid rekrytering för att komma åt problemet med att män får högre ingångslöner än kvinnor. För första gången på många år finns i och med direktivet möjligheten att ta ett krafttag mot kvinnors lägre löner, något som välkomnas av både arbetsgivare och arbetstagare.
Regeringen har dock lyckats med konststycket att lägga fram ett förslag som riskerade att få motsatt effekt, alltså mindre transparens och större lönegap. Kritiken var omfattande från alla håll. Regeringen har nu dragit tillbaka förslaget utan att ge någon avisering om när riksdagen ska ha ett nytt förslag att ta ställning till. Man har till och med valt att backa tillbaka det till EU för omförhandlingar – helt obegripligt med tanke på att det är en icke framkomlig väg!
Detta är inget annat än ett misslyckande av historiska proportioner. Direktivet skulle vara implementerat i svensk lag den 7 juni i år. Arbetet för att sluta lönegapet och ta bort osakliga löneskillnader skulle då kunna ta nästa steg, men regeringen har nu valt att sätta krokben för det. Det är både häpnadsväckande och djupt olyckligt för ett föregångsland som Sverige.
Herr talman! Som om detta inte vore nog! Sverige har i decennier byggt upp ett omfattande kvinnofridsarbete runt om i landet som vi ska vara stolta över, även om det finns mycket mer att göra. Men regeringen började mandatperioden med att införa lagstiftning som har fått förödande konsekvenser för landets kvinnojourer. Räknesnurran visar till dags dato att nästan 40 kvinnojourer har lagts ned. Många av dem har varit verksamma i 30–40 år. Och fler lär det bli om regeringen inte reviderar sin politik snarast.
Hur långt ska nedmonteringen av kvinnofridsarbetet gå innan SD och regeringen gör något? Hur många fler kvinnojourer behöver läggas ned innan man agerar?
Vi socialdemokrater har länge varit drivande i arbetet för att stärka kvinnors självbestämmande. Vi tänker inte slå av på takten. Kvinnor ska ha samma rätt som män att forma sitt eget liv och fatta sina egna beslut. Något mindre än full jämställdhet kan vi aldrig acceptera.
Ekonomisk ojämställdhet mellan könen är i grunden en fråga om samhällsekonomi. Vi socialdemokrater vill stärka resurserna till välfärden och förbättra arbetsvillkoren för att trycka tillbaka de ovärdiga sjukskrivningstalen, för en bättre arbetsmiljö som man inte blir sjuk av.
Vi vill ta bort det orättvisa karensavdraget. Vi vill stärka de svaga hushållens ekonomi och höja barnbidragen. Vi ska bekämpa fattigdomen, inte göda den. Sverige behöver en medveten jämställdhetspolitik som prioriterar hårt arbetande kvinnor i välfärden och driver en ekonomisk politik som sätter ensamstående mammor framför de mest välbärgade männen i samhället.
Vi behöver minska den ekonomiska klyftan mellan fattiga och rika, inte driva på den. Vi behöver minska hälsoklyftorna för att arbetarkvinnor inte ska betala det högsta priset med en förkortad livslängd. Det är helt grundläggande för oss socialdemokrater att vi inte kan lämna den andra halvan av befolkningen efter oss. Jämställdhet är inget man väljer eller väljer bort. Det är ingen plusmeny. Jämställdhet är grunden för det socialdemokratiska samhällsbygget och för välfärdsstaten.
Herr talman! Detta är långt mer än vi kan säga att den här regeringen har bevisat.
Det är inte bara jämställdheten som går bakåt. Människor diskrimineras i ökande grad på grund av ålder, kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, sexuell läggning, könsöverskridande uttryck och funktionsnedsättning. Diskrimineringen ökar och breder ut sig.
Herr talman! En del frågar sig varför det är så viktigt att människor inte ska diskrimineras. Jo, det är självklart för att ingen ska utsättas för det mänskliga lidande som det innebär. Men det är också viktigt att vi i demokratier inte kan tolerera att människor diskrimineras. Oavsett vem man är eller vem man vill vara ska man inte behöva betala ett pris som innebär att man inte kan delta i samhället som alla andra, att man förtrycks och att ens fri- och rättigheter begränsas.
Detta behöver vi alla stå upp för och aktivt arbeta för att människor inte ska utsättas för diskriminering. Tyvärr tryter kraften. Det är många som tystnar medan hatet och hotet får syre. Det är oroväckande för den svenska demokratin. Ambitionerna är alldeles för låga, och detta ska den konservativa regeringen ställas till svars för.
Herr talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 3.
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag konstaterar att vi i mångt och mycket är överens om målsättningen, nämligen att vi ska ha ett jämlikt Sverige. Däremot finns det stora skillnader när det gäller hur vi vill uppnå det målet.
Men medan vi pratar om löneskillnader och jämlikhet finns det också krafter i vårt land som idogt arbetar för att skapa ett helt annat samhälle i Sverige och dra oss tillbaka närmare 100 år i tiden. Vi har sett alltför många exempel på att föreningar och organisationer som har en kvinnofientlig och diskriminerande islamistisk agenda har kunnat breda ut sig i Sverige och till och med få offentliga bidrag.
Detta är ett stort problem, som även har lyfts fram som ett säkerhetsproblem från Säpos håll. Regeringen har agerat kraftfullt mot detta för att offentliga medel inte ska kunna gå till dessa aktörer, som ju helt kommer att förändra världsbilden om vi pratar om jämställdhet i Sverige. Vi har stärkt demokrativillkoren för bidrag. Stödet till trossamfund har setts över etcetera.
Socialdemokraterna har däremot fått kraftig kritik för både kopplingar till och samverkan med organisationer som dessa. Man röstade också nej till en extern granskning av studieförbunden när Moderaterna lade fram förslag om det.
Jag undrar alltså: Hur kan Socialdemokraterna hävda att de står upp för jämställdhet när de i praktiken accepterar och i vissa fall till och med finansierar verksamheter som brister i respekt för kvinnors grundläggande fri- och rättigheter?
Herr talman! Vi har aldrig sagt att vi tycker att det är rätt att finansiera verksamhet som innebär en risk för nationell säkerhet och bidrar till att trycka tillbaka kvinnors fri- och rättigheter. Det vill jag vara väldigt tydlig med, ledamoten. Det finns inget stöd för den typen av verksamheter.
Men att den här regeringen har valt att slakta många delar av studieförbundens och folkhögskolornas arbete drabbar människors möjligheter oerhört. Det drabbar deras möjligheter till bildning och studier. Många gånger är det kvinnors möjligheter till en första, andra eller tredje chans som det går ut över. Det är vad den här regeringen har bidragit med.
Att man sedan behöver göra den här typen av åtstramningar och se över regelverk för att bidrag inte ska gå dit stöttar vi helt. Detta görs i varenda kommun, av kultur- och fritidsnämnder och så vidare.
Den här regeringen har i snart fyra år aktivt sett till att jämställdheten backar på många plan, som jag precis beskrev i mitt anförande. Det får gärna ledamoten svara mer på – antingen nu eller i sitt senare anförande. Jag tror att det är många som vill ta del av det.
Herr talman! Verkligheten visar tyvärr någonting annat. Bara i Stockholms stad valde det rödgröna styret att fortsätta stödja studieförbundet Ibn Rushd, trots att det fanns kända brister kopplade till demokrativillkor och att det även kunde visas på kopplingar till islamistiska nätverk.
Det här var någonting som fortsatte trots att Moderaterna tryckte på och tryckte på. Socialdemokraterna ville fortsätta med det här bidraget ända tills Folkbildningsrådet till slut drog in statsbidragen. Motvilligt, när det inte längre gick att försvara, gick man med på att stoppa det.
Som jag konstaterade har man också röstat nej i riksdagen till att låta göra en extern granskning av studieförbunden, när Moderaterna föreslog det.
I övrigt konstaterar jag att Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet, ett vänsterparti som har sin grund i kommunismen. Det finns exempel på exempel bland Socialdemokraterna på företrädare som har olämpliga kopplingar, inte bara i Stockholm. Vi har också sett det i Göteborg och i ungdomsförbunden. Men det finns även hos samarbetspartnern Vänsterpartiet. Det finns till och med riksdagsledamöter som har antisemitiska kopplingar och som skickar ut uttalanden.
Jag undrar hur Socialdemokraterna kan upprätthålla sin trovärdighet i kampen mot antisemitism när Socialdemokraterna samarbetar med ett parti där företrädare återkommande kritiseras för antisemitiska uttryck och där skattepengar till och med har gått till projekt kopplade till organisationer som själva uppgivit att de deltagit i terrorattacker.
Herr talman! Jag vet faktiskt inte riktigt vad ledamoten gör här i talarstolen – kritiserar oss för alla möjliga saker; det haglar just nu.
Ledamoten borde kanske backa hem. Jag har inte lyft det själv. Men, herr talman, när ledamoten lyfter hur det ser ut i ens regeringsalternativ vill jag rekommendera ledamoten att läsa Sverigedemokraternas vitbok och titta på Sverigedemokraternas historia. Jag vill rekommendera ledamoten att läsa deras principprogram och fråga kollegorna vad de står för, framför allt när det kommer till jämställdheten och när det kommer till demokratiska rättigheter och mänskliga fri- och rättigheter.
Om det regeringsalternativet inte är lämpligt borde man kanske inte kritisera oss så hårt på det här området. Jag tycker att man ska lägga energin på att titta på sitt eget regeringsunderlag i första hand när man väljer att ge sig in i den här debatten.
Ledamoten tog upp många saker. När det kommer till Stockholms stad och exempel på vad som händer där får ledamoten gärna backa hem till sitt eget kommunfullmäktige, tänker jag, och ta debatten där.
I arbetet med att just bilda och utbilda och se till att fler blir demokrater behöver vi också förflytta människor som inte är lika demokratiska till en mer demokratisk plats – med den typen av kunskap och värderingar. Regeringen eller Moderaterna har faktiskt inte något eget förslag på hur man ska göra detta, utan de säger nej och lämnar det bakom sig. Jag tycker att det är sorgligt att det inte har framgått.
(Applåder)