Patrick Reslow (SD) om Gymnasieskolan
Patrick Reslow (SD) höll ett anförande om Gymnasieskolan i debatten ”Protokoll 2025/26:101 Tisdagen den 31 mars” den 31 mars 2026.
Herr talman! Det är trevligt att vi får diskutera lite skolfrågor också den här dagen när tankarna ända sedan i morse har kretsat kring kvällens viktiga fotbollsmatch.
Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det vi diskuterar i dag handlar om gymnasieskolan, och det är motioner från den allmänna motionstiden som ingår i betänkandet.
När vi har pratat om gymnasieskolan i tidigare debatter har jag sagt att gymnasieskolan har två viktiga uppgifter.
Dels handlar det om att ta hand om de elever som lämnar grundskolan och har en viss förkunskapsnivå med sig därifrån. Den här kunskapsnivån är kanske inte alltid den som gymnasiet förväntar sig att eleverna ska ha. Det vilar ett stort ansvar på gymnasieskolan att inte sänka ribban utan att hålla ribban högt och ha fortsatt höga förväntningar men också höga krav på eleverna.
Dels handlar uppdraget om att förbereda eleverna för vad som kommer därefter, det vill säga för fortsatta studier eller för arbetslivet. Man måste se till att de förkunskaper man har inför den resan är tillräckligt vassa för att man ska kunna klara av universitetsstudier eller att vara lyckad i arbetslivet.
Ibland tenderar debatten i gymnasiefrågor dock att mest fokusera på de elever som inte når behörighet till gymnasiet. Jag tycker att det är olyckligt. I stället borde fokus ligga på hur vi stärker kvaliteten, hur vi får mer spets i gymnasieutbildningarna och hur vi ska göra för att fånga in elever som är långt framme i sin kunskapsutveckling. De allra bästa eleverna måste bli fler, men det är sällan som debatten tar sikte på just denna grupp.
Vi är stolta över att vi tillsammans med övriga Tidöpartier har permanentat spetsutbildningarna, och vi vill gärna se fler sådana satsningar. Men utöver det är det också viktigt att vi höjer ribban generellt när det gäller målsättningarna för gymnasieskolans program.
Både högskole- och yrkesförberedande program ska hålla hög kvalitet. Vi ser uppenbara risker med att det är alldeles för lätt att bygga ut ett program baserat på principen om att elevernas förstahandsval ska tillgodoses så långt som möjligt. Konkurrens om platser på gymnasieskolan stimulerar lärande och kunskapsutveckling. Men vi behöver också fler elever som läser yrkesprogram i stället för teoretiska.
Vi menar att den dimensionering som riksdagen beslutade om 2022 måste innebära fler utbildningsplatser på yrkesprogrammen, på bekostnad av de högskoleförberedande. Samhället måste i större utsträckning styra platsfördelningen för att möta arbetsmarknadens behov.
Vi är som bekant förespråkare för ett statligt huvudmannaskap. Vi skulle helst se att staten tar det fulla ansvaret för dimensioneringen. Vi var också skeptiska till dimensioneringsreformen eftersom vi såg att det skulle bli problem med att våga fatta sådana beslut inom ramen för det kommunala huvudmannaskapet – att styra behovet från högskoleförberedande program till yrkesprogram. Varje kommun bevakar nämligen sina egna intressen utan att tänka på den större bilden, och elevens förstahandsval sätts i centrum.
Vi var också väldigt negativa till att de fristående skolorna inte fick vara med från början och inte fick vara med på lika villkor. Detta var en miss; det dribblades bort i dimensioneringsreformen. En dimensionering som inte omfattar friskolorna riskerar att kullkasta hela syftet med dimensioneringen.
Vi har ställt oss bakom en utredning som ska komma 2027, och så fick vi höra att det gnälls över det. Men det har faktiskt gått fyra år sedan den här reformen genomdrevs. Det fanns från början inget intresse från oppositionen för att ha friskolorna med. Men det är som sagt alltid så att Sverigedemokraterna får städa, tillsammans med övriga Tidöpartier.
Tidöpartierna är fast beslutna om att yrkesprogrammen också måste stärkas. I syfte att höja kvaliteten och få en tydligare koppling till arbetsmarknaden har vi tillsammans med övriga Tidöpartier föreslagit att det ska införas ett yrkesprov, i stället för nuvarande gymnasiearbete, på samtliga yrkesprogram i gymnasieskolan.
Vi vill även att yrkesprogrammen utformas i nära samarbete med branscherna. Vi vill se kortare yrkesutbildningar för dem som i dag inte uppnår behörighet till gymnasieskolans nationella program. Sverigedemokraterna vill framför allt se tvååriga utbildningar som inte är högskoleförberedande och som inte är teoretiserade. Sverigedemokraterna är även positiva till fler lärlingsutbildningar, gärna efter dansk eller tysk modell.
Sedan i höstas har de gamla kursbetygen i gymnasieskolan ersatts med ämnesbetyg. Men gymnasieskolan är ändå inte helt och hållet ämnesutformad. I stället har kurserna ersatts av olika nivåer. Till exempel ges matematik 1 och 2 som en nivå medan matematik 3 och 4 ges som en annan nivå. Det betyg som ges på den sista nivån blir också slutbetyget.
Även om detta system skapade viss bättring i vad jag brukar kalla för ett snuttifierat system är det inte helt optimalt. När Gy25 diskuterades och antogs framförde vi att vi ville se en helt ämnesutformad gymnasieskola med ämnesbetyg, med det gamla linjegymnasiet som förebild. Att läsa ett ämne över längre tid skapar mer kontinuitet och bättre kunskapsfördjupning och kunskapsprogression.
Ett annat problem är att kursutbudet, även i den ämnesskepnad som vi nu ser i Gy25, har vuxit och inte alltid ligger tydligt i linje med programmets syfte. Det är natur med inriktning samhälle och samhälle med inriktning juridik eller beteende etcetera. Vi ser problem med detta i form av taktikval, bristande förkunskaper och svårigheter för eleverna att göra välgrundade val. Det blir också otydligt för lärosäten och arbetsgivare vilka kunskaper en elev faktiskt besitter efter gymnasieutbildningen.
Vi är därför glada för att det nu har tillsatts en gymnasieutredning som ska se över hela utbudet och strukturen i gymnasieskolan. Syftet är att få mer enhetlighet över hela landet och ge eleverna fördjupade kunskaper som tydligt leder till högskoleutbildning, andra studier eller arbete. Även beslutsordningen mellan riksdagen, regeringen och Skolverket ska ses över.
Herr talman! Sverige har ett mycket stort behov av att utbilda fler personer inom STEM-området – naturvetenskap, teknik och matematik. För vår del vill vi inte bara se tydliga satsningar på STEM-området utan även att så mycket av högskoleutbildningen som möjligt koncentreras till de större lärosätena eftersom detta garanterar hög kvalitet och forskningsnära undervisning.
För att detta ska bli verklighet måste motsvarande prioriteringar gälla även gymnasieskolan. Fler elever måste välja det naturvetenskapliga eller det tekniska programmet. Matematikundervisningen måste stärkas i hela utbildningskedjan och lärarna kompetensutvecklas inom området. Det blir alltså två steg: fler elever in på yrkesprogrammen och fler elever in på natur och teknik.
Om några år införs förhoppningsvis det nya betygssystemet med skalan 1–10, där betygen i årskurs 9 och under gymnasiets sista år utgör meritpoäng som ska ligga till grund för urvalet till nästa utbildningsnivå. Även om vi ser fördelar med ett betygssystem där det återinförs en viss relativ bedömning menar vi att det finns risk för att förkunskaperna på de högskoleförberedande programmen blir sämre. Det ställs nämligen inte längre några krav på en viss kunskapsnivå i respektive kärnämne. Vi hade därför helst velat se att det infördes sådana krav. Vi har mött dessa farhågor även när vi har träffat lärare ute på skolorna. För vår del är det viktigt att man mäter de förkunskaper som lärosätena förväntar sig att de nyblivna studenterna har eller att man ställer de krav som näringslivet har för anställbarhet. Lika viktigt är det att de krav som ställs av gymnasieskolan gäller fullt ut gentemot de elever som lämnar årskurs 9.
Avslutningsvis, herr talman: När Sveriges skolor, även gymnasieskolan, behöver en stark statlig skolmyndighet som på ett objektivt och tydligt sätt kan verka för en likvärdig utbildning är det oroande att Skolverket varken klarar av att leverera ett fungerande system för digitala prov, trots år av förberedelser och hundratals miljoner i skattepengar, eller lyckas förhålla sig till de direktiv som gäller för nya läroplaner. Det är nu hög tid att göra en omstart.
Vi vill från Sverigedemokraternas sida lägga ned Skolverket och ersätta det med en mer slimmad och effektiv myndighet, fri från aktivism och politisering, som förstår att myndigheten verkar i en politisk beslutsprocess. Vi tror att det på sikt skulle gynna den svenska skolan i allmänhet och kunskapsutvecklingen i synnerhet.
(Applåder)
