Ilona Szatmári Waldau (V) svarade Mattias Eriksson Falk i en replik om Kommunala frågor i debatten ”Protokoll 2024/25:86 Onsdagen den 19 mars” den 19 mars 2025.
Mattias Eriksson FalkSD· i en replikTack för anförandet, ledamoten! Ledamoten uppehöll sig ett tag vid regionernas ekonomiska läge. Vi delar bilden att föregående år och året dessförinnan var tuffa för våra regioner. Mycket av det berodde på att man, bland…Fru talman! Nedskärningarna fortsätter på sjukhusen, äldreomsorgen är fortfarande underbemannad och lärarna får inte de resurser de behöver för att göra ett bra jobb i klassrummen. I stället för att se till att välfärden fick resurser prioriterade regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar i budgeten för 2025.
Trots att vården är i kris väljer alltså regeringen och Sverigedemokraterna att i stället ösa pengar på de allra rikaste. Den ständiga underfinansieringen av kommunala och regionala verksamheter leder till en mycket hög arbetsbelastning, som i sin tur bidrar till höga sjuktal.
Sjukfrånvaron påverkar i nästa led vad välfärden kan leverera och innebär samtidigt en stor kostnad för samhället. Kommun- och regionsektorn har högst antal sjukskrivningsdagar per förvärvsarbetande av samtliga sektorer. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller en söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader för sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de få som är kvar får pressa sig lite till och riskerar att i sin tur bli sjukskrivna.
Fru talman! Under 2024 gick 133 kommuner med underskott, en ökning med 53 kommuner sedan 2023. Hela 16 av landets 21 regioner gick med underskott, och nästan alla gick dessutom med underskott 2023. Det är stora underskott som kommuner och regioner nu ska arbeta in samtidigt som inflationen ökar mer än skatteintäkterna.
Fler nedskärningar är att vänta. Det går inte att spara in med hjälp av åtgärder som inte märks i välfärden. När regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned innebär det längre köer till vården, sämre skola och höjda biljettpriser i kollektivtrafiken. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga. När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt.
Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser så att de som behöver vård får det i tid, de som är äldre får det stöd de behöver i vardagen, kollektivtrafiken går som den ska och våra barn får en trygg och bra förskola och skolgång. I de oroliga tider vi lever i just nu måste välfärden fungera. När försvaret rustas upp måste vi också se till att det civila försvaret, i form av ett samhälle som fungerar, också rustas.
I januari i år hade cirka 40 procent av dem som väntat i vårdköerna väntat längre än de 90 dagar som vårdgarantin säger att man längst ska vänta. De få miljarder som regeringen har lagt på att korta vårdköerna räcker inte eftersom det tillskottet är mindre än regionernas underskott. I stället blir det, i bästa fall, en broms för de planerande nedskärningarna, men nedskärningarna kommer med regeringens budget att fortsätta.
Vänsterpartiet föreslog i sin budget ett återhämtningsstöd till kommuner och regioner. Hade Vänsterpartiets budget gått igenom hade kommuner och regioner fått 20 miljarder mer i generella statsbidrag samt ytterligare 5 miljarder i sektorsstöd till sjukvården utöver vad regeringen gav.
När människor får det tuffare att klara vardagen på grund av stigande priser, inte minst matpriserna, ökar också behovet av att välfärden fungerar. Till exempel är det fler barn som äter i skolan nu än tidigare, samtidigt som flera skolkök vittnar om att de gör om matsedeln och har svårare att följa kostråden när priserna på mat ökar mer än anslagen. När maten hemma inte räcker till borde det vara extra viktigt att maten i skolan är hälsosam och näringsrik.
Fru talman! De tio kommunerna med lägst skatt hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. De tio med högst skatt är små kommuner på landsbygden, och majoriteten ligger i norra Sverige. De kommuner som kan ha låg skatt ligger alla i tätbefolkade områden med välbetalda jobb inom kort pendelavstånd medan de kommuner som har hög skatt är glesbygdskommuner. Skattekraften är ojämnt fördelad över landet, och skillnaderna i skattesats visar att vi inte har ett utjämningssystem som fördelar tillräckligt bra.
Förra året ökade skatteskillnaden mellan kommunen med sammanlagt lägst skatt och den med högst skatt till 6,32 kronor. Det är samma i år. Vi kan också se att flera regioner och kommuner i år har tvingats höja skatten för att få ekonomin att gå ihop.
Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och det är de kommuner som har störst utmaningar som behöver mest. Utjämningen mellan kommuner och regioner måste öka, och det är dags för regeringen att plocka fram utredningen från Utjämningskommittén och genomföra de förslag som leder till ökad utjämning.
Fru talman! Behoven i välfärdstjänsterna, exempelvis skolan, äldreomsorgen och vården, varierar och utvecklas i takt med befolkningsökningen. Men regeringen säkerställer inte att resurserna motsvarar behoven – snarare tvärtom. Kommunernas och regionernas kostnader ökar varje år, men de generella statsbidragen ökar inte i samma takt. Vänsterpartiet föreslår därför att statsbidraget indexeras för att följa den automatiska kostnadsutvecklingen.
I dag är det omöjligt för medborgarna att förstå om ökade statsbidrag motsvarar en nedskärning, oförändrad situation eller en reell förbättring. När statsbidragen inte täcker behoven kallas det ändå för en satsning, och när regionen behöver spara trots regeringens så kallade satsning skylls det på regionen.
Med en automatisk indexering skulle de politiska avvägningarna när det gäller välfärden bli tydligare. Dessutom borde fler riktade statsbidrag omvandlas till generella så att kommunerna själva kan styra sin verksamhet långsiktigt och strategiskt.
Reservation 4 gäller motioner som Adam Reuterskiöld borde rösta ja till. Reservationen handlar om att minska de administrativa kostnaderna när man söker riktade statsbidrag, vilket ledamoten nämnde i sitt anförande. Adam Reuterskiöld är inte kvar i kammaren, men reservation 4 skulle passa honom.
Från att äldreomsorg, skola och vård i huvudsak drivits i egen regi öppnades välfärden för privata marknadsintressen under 90-talet. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som har inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Samtidigt har de kriminella nätverken börjat använda välfärdsföretagen som ett sätt att göra svarta pengar vita men även för att kunna lura det allmänna på pengar.
Men det är inte bara de kriminella gängen som utnyttjar välfärden och tar betalt för tjänster som aldrig utförts. Så sent som i går sa Västerås kommun upp avtalet med Attendo och polisanmälde bolaget för att ha tagit betalt för tid som bolaget inte har rätt till, brustit i patientsäkerheten och slarvat med det medicinska ansvaret.
Vänsterpartiet har motionerat om att resurser som är avsatta till välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och att ge äldre och sjuka en trygg vård och omsorg, inte gå till stora vinstuttag i privat verksamhet. Vi menar att möjligheten att ta ut vinst ur välfärdens verksamheter måste upphöra.
Vänsterpartiet vill också se en treårig stopplag för nyetablering av företag i sektorerna vård, skola och omsorg för att städa ut kriminella verksamheter.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer i betänkandet, även den jag nämnde tidigare, men jag yrkar bifall till reservation 7.
Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!
Ledamoten uppehöll sig ett tag vid regionernas ekonomiska läge. Vi delar bilden att föregående år och året dessförinnan var tuffa för våra regioner. Mycket av det berodde på att man, bland annat under föregående år, hade väldigt höga pensionskostnader. För många regioner utgjorde ökningen av pensionskostnaderna den stora delen av underskottet.
För 2025 ser det betydligt bättre ut. Det bedöms också se betydligt bättre ut inför 2026. Jag är glad att Sverigedemokraterna och regeringen har kunnat fortsätta hålla kvar det generella stödet i vår budget, trots att kostnaderna för regionerna nu minskar. Det skapar naturligtvis bättre förutsättningar.
Jag funderar på vad ledamoten talade om när det gäller det ekonomiska läget i regionerna. Jag nämnde i ett tidigare replikskifte att regionerna själva bedömer att de det här året kommer att ha ett samlat överskott på lite drygt 2,6 miljarder kronor. De bedömer att de kommer att ha ett samlat överskott under 2026 på 11,4 miljarder och ett samlat överskott under 2027 på cirka 10,2 miljarder kronor.
Det innebär att de kommande åren ser väldigt positiva och ljusa ut för våra regioner när det gäller att hantera bland annat kostnader som har funnits under tidigare år och som man nu ska återställa. Men man kan också fortsätta investera i välfärden och i personalen. Under nästa år bedömer dessutom ingen region att man kommer att gå med någon form av underskott alls, som jag har förstått det.
Regionerna bedömer själva att läget ser betydligt bättre ut redan i år. Varför målar ledamoten upp en bild som inte stämmer med verkligheten?
Fru talman! Regionerna gjorde under 2024 väldigt stora nedskärningar för att få en budget i balans. De lyckades ändå inte. Det talades i ett tidigare replikskifte om att Region Östergötland kanske inte sa upp så många i slutänden. Men anställningsstopp och det faktum att folk sa upp sig och slutade gjorde att man ändå landade på en väldigt stor nedskärning av personalen.
Om vi tittar på hela landet ser vi att ungefär 4 500 personer hade varslats inom vården i augusti förra året. Men de flesta av de varslen faller inte ut förrän nu under våren. 4 500 personer ska alltså bort från regionerna för att regionerna ska klara att få en ekonomi i balans. Om de lyckas med det beror det på alla nedskärningar. Då växer vårdköerna, och då får människor inte den vård de behöver. Jag skulle alltså inte säga att regionernas framtid är positiv och ljus.
Förhoppningsvis får regionerna mer pengar om ett par år, eftersom vi förhoppningsvis har en ny regering då. Det är kanske det man räknar med när man gör sina prognoser? Men om framtiden ska vara positiv och ljus förutsätter det att regionerna kan återanställa alla de människor som nu har tvingats bort. Men de har kanske hittat andra jobb och försvunnit till något annat. Framtiden ser inte positiv och ljus ut.
Dessutom kommer regionerna att ha svårt att rekrytera människor på grund av demografin. Det är för få som utbildar sig till vårdyrken, och vi kommer att ha fler sjuka och äldre och färre människor som tar hand om dem.
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret på min fråga!
Sverigedemokraterna och regeringen har inom ramen för Tidöavtalet och budgeten lagt rekordhöga generella statsbidrag till våra regioner och kommuner. De har aldrig varit så här höga. Trots att kostnaderna för våra regioner och kommuner nu sjunker kraftigt, bland annat kopplat till kostnaderna för pensionerna, ligger det generella stödet kvar på samma nivå under hela mandatperioden. Därtill har vi skickat riktade sektorsbidrag till bland annat hälso- och sjukvården.
Vänsterpartiet styr några av regionerna i vårt land. Jag vill nämna särskilt fyra stycken. Det är de regioner som har flest uppsagda. Det låter drastiskt att säga; i slutänden handlar det nämligen om mellan 15 och 25 personer, varav de flesta är administrativ personal. Jag förstår naturligtvis att det är tufft för dem att förlora sina arbeten och menar inget annat. Men jag vill ändå peka på en förändring där.
Det är i bland annat Region Stockholm, Västra Götalandsregionen, Region Värmland och Region Norrbotten som Vänsterpartiet är med och styr. Och de bedömer alla att de kommer att göra mer eller mindre kraftiga överskott.
Då blir frågan till ledamoten: Borde inte regionerna ha minskat det kraftiga överskottet något och i stället behållit sjukvårdskompetensen som man nu gör sig av med men som man faktiskt har utrymme för att hantera inom det överskott man gör?
Fru talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk! Det glömde jag att säga i mitt första svar.
Regionerna fick som sagt alldeles för lite pengar från regeringen under 2024 och tvingades därmed säga upp personal. Det kommer att leva kvar även när det vänder, vilket det förhoppningsvis gör med en ny regering efter nästa val.
Ledamoten talar om att man ger så mycket pengar trots att kostnaderna för pensionerna minskar. Men mycket tyder på att de inte kommer att minska så mycket som man tror, eftersom inflationen just nu ser ut att bli högre än regeringen har räknat med. Då ökar också kostnaderna för pensionerna i både kommuner och regioner.
I Vänsterpartiets budgetförslag har vi lagt 20 miljarder mer till kommuner och regioner. Vi ser att det är vad som behövs för att varken kommuner eller regioner ska behöva spara och effektivisera. Regeringen har alltså inte gett så mycket pengar som ledamoten här ger sken av.
Det sägs också att det bara är administrativ personal som sägs upp. Det är inte riktigt sant. Det finns hur många grupper som helst, såväl sjuksköterskor som undersköterskor och läkare, där man inte tillsätter tjänster som försvinner. Det leder till längre köer.
När det gäller administrativ personal står ni här och talar vitt och brett om hur bra det är med upphandlad verksamhet. Men vilka är det som granskar den i kommuner och regioner? Jo, det gör den administrativa personalen. Vem ska granska att de privata sköter sig, vilket man har upptäckt i Västerås att de inte gör, när den administrativa personal som jobbar med det sägs upp?