Staffan Eklöf (SD) om Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Herr talman! När man är sist i en debatt har väldigt mycket redan sagts. Nu gäller det Riksrevisionens rapport, där man har granskat hur regeringen ser till att skydda och sköta sin värdefulla natur.

Jag skulle nog säga att de flesta runt om i Sverige ser att den här regeringen har prioriterat helt andra saker än den värdefulla naturen, som är så uppskattad och älskad. Jag tror att de flesta också ser, när de åker genom Sverige, att kalhyggen och förstörd, degraderad och trasig natur blir en alltmer vanlig syn. Jag tror att de flesta som har lyssnat på den här debatten också förstår att de omtalade prioriteringarna handlar om politisk vilja. Man har dragit ned med 7 miljarder kronor på det här området.

Herr talman! Jag kan ändå inte låta bli att vara optimistisk, av den enkla anledningen att livet vill leva. Det är någonting som kommer åter varje vår. Jag tror att vi behöver våren mer än någonsin i dessa omskakande tider och i detta mörker. På våren kommer fåglarna tillbaka och väljer just Sverige, och kanske just din trädgård, för att sitta och sjunga i träd.

Det är det positiva med livet. Det vill fortsätta att föra livet vidare. Man har faktiskt kunnat se att bara vi bestämmer oss för att låta livet få leva kommer det åter. Det är därför vi bara behöver prioritera och låta livet få komma tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Jag har ändå en optimism kring att vi faktiskt, som en del av EU, har en restaureringslag, som säger att vi behöver restaurera och laga de trasiga och sönderslitna ekosystemen. Men det kommer, herr talman, att kosta pengar. Det handlar om en prioritering och om en politisk vilja. Det kommer att kosta många miljarder, och här behöver man fundera på motsättningarna och målkonflikterna.

Jag har nämnt detta tidigare. Det handlar om hastigheten när vi pratar om skog. Det mest destruktiva vi kan göra mot en skog är att kalavverka den – ta alla träd på en och samma gång – och efter det dessutom plöja för markberedning.

Herr talman! Sverige är det land i världen som använder markberedning mest, inte procentuellt utan ytmässigt. Samtidigt som vi har en relativt stor enighet här i Sveriges riksdag behöver vi se till att göra någonting åt de destruktiva krafter som trasar sönder våra ekosystem.

Herr talman! Jag fortsätter på det positiva spåret. Sverige har faktiskt skrivit under Kunming–Montreal-avtalet. Där finns det ambitioner om att skydda 30 procent och restaurera 30 procent. Det handlar också, inte minst, om att bruka naturens resurser på ett hållbart sätt. Där är vi inte i dag.

Det handlar bland annat om hur vi fiskar. Vi måste fasa ut bottentrålning. Vi måste få bukt med kalavverkning och använda andra, mer skonsamma och naturnära, skötselmetoder och brukningsmetoder. Det kan vara att man brukar skogen med hyggesfria och naturnära brukningsmetoder, där skogen får vara kvar men träd kan plockas ut.

Det har faktiskt många fördelar. Det finns många vinn-vinnfördelar här. Man kan titta ekonomiskt på detta och se det utifrån ett landsbygdsperspektiv: Det är mycket mer önskvärt att skogen får vara kvar och att man kan dela ytor, nyttor och glädje med andra områden. Vi har pratat om friluftslivet. Vi har pratat om kulturen och rekreationen. Alla de kan rymmas i en skog där man som markägare väljer att plocka enstaka träd utan att ta ned allt.

Utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det annars väldigt riskabelt. Man kan jämföra med en ekonomisk rådgivare som säger: Lägg alla dina besparingar i en och samma aktie, och plocka ut den aktien om 70 år. Det är den rådgivning som är gällande för skogsbruket, där man har ett och samma trädslag, i samma ålder, och kommer att få intäkten om 70 år.

I stället skulle man kunna se till att plocka skogens för stunden mest lönsamma träd, de enstaka individer av träd som just nu är fördelaktiga att plocka och som passar ens önskemål och prioriteringar som markägare. Man skulle då få en kontinuerlig inkomst och slippa behöva välja mellan inkomst eller de andra nyttor som jag har pratat om. När det gäller detta behöver vi i Sverige ta stora steg.

Jag skulle också vilja uttrycka tacksamhet gentemot EU och EU:s skogsstrategi. Den har pekat ut exakt denna riktning. När det gäller detta har Sveriges regering varit en av de mest motsträviga krafterna inom hela EU-samarbetet. Jag kan bara beklaga det.

Jag vill ändå belysa vilken stor skillnad det är mellan vad en del ledamöter från regeringspartierna säger i den här debatten och vad man faktiskt väljer att göra. Våra ministrar åker till Bryssel för att motverka lagförslag efter lagförslag som handlar om att bevara, värna och restaurera naturen i hela EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Herr talman! Vi har också pratat en hel del om den natur vi är så många som älskar att vara i. Vi njuter av att den får finnas där. Det kommer dock att krävas en stor satsning och en stor politisk enighet när det gäller detta.

Det finns också många ingångar i det här. När det gäller friluftslivet kan man enkelt räkna ut och själv föreställa sig vilken väg man skulle välja att ta: den som går genom ett kalhygge eller den som går genom en befintlig skog?

Tidigare i debatten har det också gjorts poänger kring kulturen. Jag tycker att kulturens värden ibland underskattas. De är också så integrerade med våra naturvärden. Mycket av våra fornlämningar, kulturlämningar och gamla gravplatser finns i den skog vi inte alls skyddar med lagstiftning så som den skulle behöva och så som den förtjänar. Med detta väldigt våldsamma och intensiva skogsbruk vänder vi upp och ned på dessa platser som har betytt – och egentligen betyder – så mycket både för vår kultur och för vår historia.

Det står helt enkelt klart att vi behöver jobba med skötsel av det som behöver skötas och att vi behöver ta stora krafttag för att skydda inte bara några naturreservat och någon nationalpark utan 30 procent.

Jag tror att det ligger en stor utmaning som vi alla behöver beakta i att hitta alternativ för att ersätta de markägare som är inblandade. När det gäller vems mark som ska användas behöver vi ta en funderare kring hur staten, kommuner, olika företag, bolag och markägare kan bidra mer. Jag tror mycket på det som kommit från EU-kommissionens ordförande om att använda sig av biokrediter och kolkrediter och att se till att det finns lönsamhet för dem som vill bidra till att uppnå de här miljöambitionerna.

Jag ska inte glömma bort att yrka bifall till reservation 4. Jag tackar för debatten.

Herr talman! Naturliga begränsningar ska det ju finnas i alla naturliga system. Det finns absolut naturliga begränsningar i normen – det vill säga kalavverkning. Det finns många exempel där föryngring inte har kommit, och många markägare vittnar om att kalavverkning är en ekonomisk återvändsgränd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Det finns många som brukar sin skog och som har brukat sin skog med hyggesfria naturnära metoder och som har en väldigt bra lönsamhet i detta. Jag tror inte att det handlar om att det inte finns lönsamhet, utan jag tror att det handlar om vad själva normen är, vad som lärs ut och vad rådgivningen ger råd kring. Kalhyggen har varit en norm, och den här normen behöver utmanas. Man behöver visa på goda exempel.

För att försöka besvara frågan: Jag tror att det vore väldigt lämpligt om staten gick före i detta. Vi har ett väldigt stort innehav, inte minst inom Sveaskog, att kunna visa på stora ytor och i storskaligt skogsbruk att det faktiskt går att bruka skogen utan att förbruka den. Det finns flera sådana här exempel redan i dag. Jag kan till exempel rekommendera alla riksdagskollegor som har intresse av den här frågan att åka till Tiveden och prata med de som bedriver detta skogsbruk.

Jag tycker att det vore helt rimligt om man skulle börja med att se till att till exempel statens skogar används för det allmännas bästa.

Herr talman! Jag blir lite ställd av det här inlägget, för den metod jag ställer detta emot är kalhyggesmetoden. I den planterar man ett enda trädslag. Man får en monokultur, man avverkar en monokultur och så går det runt. Om man är rädd för att hyggesfritt skulle ge någon typ av monokultur ska man alltså veta att detta är en garanterad monokultur, att ställa mot en potentiellt variationsrik skog med mycket högre nytta för både klimat, människor, rekreation och biologisk mångfald – för att inte prata om vattnet och alla de andra värden jag har varit inne på.

Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Jag tror att ledamoten är lite väl skeptisk. Jag skulle vilja påminna om det inlägg han gjorde tidigare. Han mer eller mindre kallade tajgan ett väldigt ungt ekosystem, med bara 10 000 år på nacken. Samtidigt tycker han att vi inte har förutsättningar att få till en fullskiktad skog. Det handlar om tidsperspektiv. Vi kanske talar om några decennier, men det är fullt möjligt. Någonstans måste vi börja. Det vore dystert och nästan dystopiskt att tänka att vi nu är fast i ett system med bara monokulturer och att det inte finns något sätt att bryta sig ur det.

Det finns väldigt mycket forskning på just tusenåriga tajgaskogar med precis samma förutsättningar som vi har. De innehåller många fler trädarter än dem som ledamoten nämnde. Det finns alltså redan kvitto, bevis och vetenskap som motsäger ledamotens dystopiska bild.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)