Vasiliki Tsouplaki (V) svarade Malin Danielsson i en replik om Partipolitiska lotterier i debatten ”Protokoll 2024/25:131 Torsdagen den 12 juni” den 12 juni 2025.
Malin DanielssonL· i en replikJag tänker att det här handlar om de partipolitiska lotterierna. Vi lagstiftar kring dem. Jag tror att vi behöver återkomma i många sammanhang kring lotteriverksamhet över huvud taget. Debatten i dag har handlat om…Fru talman! Jag kom att tänka på uttrycket ”anfall är bästa försvar”. Det är en lite hetsig och härlig debatt här i dag.
För att ta ned tonen lite grann tänkte jag berätta om första gången som jag vann på lotteri. Det var på lottakårens julbasar på Brooktorpsgården i Halmstad. Det är en årlig tradition att ha julbasar där i samband med julskyltningen.
Jag tror att jag kanske var åtta år gammal och fick en sådan där lott, ni vet, som man rullar upp. Jag vann storvinsten och var jätteglad. Storvinsten var ett flak med konserverade champinjoner. Det var ju inte direkt som att vinna en gigantisk chokladkartong på tivoli, men jag gick ändå därifrån och var väldigt stolt över de här champinjonerna, även om jag som åttaåring kanske inte tyckte att det var den roligaste vinsten.
Så här 40 år senare är jag ändå glad att det finns organisationer som förstod det där med beredskap långt innan det blev en fråga på allas läppar. Lotten som vi köpte där på julbasaren och som gav flaket med burkchampinjoner köptes ju inte för att vi ville ha de där burkchampinjonerna utan för att vi ville stödja den lokala lottakåren och deras viktiga arbete.
Det här är en av de stora skillnaderna mellan allmännyttiga lotterier och andra kommersiella lotterier: Man köper lotten till stöd för organisationen.
Fru talman! Lotterier har en lång historia i vårt samhälle. Redan under 1700-talet användes lotterier för att finansiera allmännyttiga projekt som att bygga broar, bibliotek och skolor. Idén var, och är fortfarande, ganska enkel: frivilliga bidrag i form av spel där överskottet går till något gott. Ett av de mest framstående exemplen är det statliga nummerlotteriet som inrättades på 1770-talet. Den första dragningen ägde rum 1773, och intäkterna gick bland annat till Gustav II Adolfs staty, som står inte så långt härifrån. Hade det varit ett liberalt lotteri hade pengarna kanske gått till något annat än en kungastaty. Men detta är historia.
Fru talman! I modern tid har allmännyttiga lotterier fortsatt att spela en viktig roll för civilsamhället. Idrottsrörelsen, scouterna och nykterhetsrörelsen – listan är väldigt lång över organisationer som har kunnat växa och verka tack vare intäkter från lotterier. Det är bra och stärker det ideella engagemanget. Som liberal stöder jag det helhjärtat. Med barn inom idrotten säljer barnen, eller kanske vanligare jag, lotter med jämna mellanrum. Vi är alltid väldigt noga med att berätta att det är till stöd för den ideella idrottsföreningen och att pengarna går till lagkassan så att alla kan följa med på cupen som man ska spela.
Skälet till att vi är tydliga med det är uppenbart. Många hade kanske aldrig ens köpt en lott om det inte var för att stödja den lokala idrottsföreningen. Hela poängen med allmännyttiga lotterier är ju att de säljs till förmån för något.
Därför är jag ganska förvånad över att vi nu behöver lagstifta om att det ska framgå vem som får överskottet av ett allmännyttigt lotteri när det säljs av ett politiskt parti. Det borde ligga i sakens natur att man vill skylta med det, att det är det som är försäljningsargumentet. Annars är det som vilket kommersiellt lotteri som helst.
Men uppenbarligen är det inte naturligt för vissa av dem som driver partipolitiska lotterier. För ett tag sedan fick jag upp en annons i sociala medier. Jag hade på känn att annonsen var från ett av de lotterier som vi debatterar här i dag och där Socialdemokraterna var förmånstagare, men jag var inte riktigt säker. Jag gick därför in på annonsen och skrollade och skrollade och skrollade. Ingenstans i annonsen hittade jag vem som var förmånstagare. Först efter en hel del letande på hemsidan hittade jag informationen.
Fru talman! Vad händer när ett politiskt parti, ett maktbärande organ i vårt demokratiska system, använder lotterier för att finansiera sin verksamhet men gör det utan att det tydligt framgår vem som står bakom lotteriet? När en person köper en lott utan att veta att man i själva verket bidrar till ett parti har vi faktiskt klivit över en gräns. Det handlar om transparens, om tydlig märkning och om att varje medborgare ska kunna göra ett informerat val. Det är nämligen så vi bygger förtroende och tillit till politiken, civilsamhället och hela vårt demokratiska system.
Som liberal utgår jag från individens rätt att fatta egna beslut. Men för att kunna göra det behövs kunskap, öppenhet och ärlighet. Om jag köper en lott på lottakårens julbasar är det tydligt vart pengarna går. Om jag spelar på chokladhjulet på tivolit är det tydligt att det går till en kommersiell verksamhet. Men om jag köper en lott i något av A-lotterierna är det mycket svårt att få reda på att jag samtidigt stöder ett parti, oavsett om jag vill det eller inte.
Det kan aldrig vara rimligt att partier gömmer sin finansiering bakom bolagsnamn som inte direkt signalerar politisk tillhörighet. Det kan aldrig vara i linje med liberala värderingar att vilseleda människor i syfte att tjäna pengar. Det är oetiskt, och det skadar tilltron till vår demokrati och vårt demokratiska system när ett parti hanterar lotterier på det här sättet.
Vi måste kunna kräva av alla som driver lotterier med politiskt syfte att man redovisar vem pengarna går till. Det ska framgå på lotten och i reklamen. Det är en ganska liten förändring, men den är av stor principiell betydelse. Vi borde inte behöva lagstifta. Det borde ha varit självklart.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! Jag delar faktiskt en liknande erfarenhet som den Malin Danielsson redogjorde för. Jag minns när jag i sjuårsåldern vann en knivslip på ett lotteri. Jag var jätteglad fast jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med den där maskinen. Det är spännande med lotterier. Det kan vi enas om.
Det jag funderar över är intresset för och värnandet av konsumenternas rättigheter. Vi är överens om att det är väldigt viktigt när man köper en lott eller en annan produkt att man förstår vart vinsten går.
Vänsterpartiet har ett annat förslag i dag för riksdagen att ta ställning till. Vi vill öppna för att det ges mer information än vad regeringen föreslår. Oavsett om det är ett parti, en förening eller ett privat företag som bedriver lotteri och spel ska det framgå vem som är förmånstagare och vem som kommer att få ta del av vinsten.
Jag undrar varför inte Liberalerna kunde ställa sig bakom att det inte bara är när partier har lotterier utan även när andra aktörer säljer spel som den här informationen skulle kunna nå konsumenterna. Det förslaget ligger alltså också på bordet i dag.
Fru talman! Jag tänker att det här handlar om de partipolitiska lotterierna. Vi lagstiftar kring dem. Jag tror att vi behöver återkomma i många sammanhang kring lotteriverksamhet över huvud taget. Debatten i dag har handlat om spelverksamhet, lotterier och hur utsatta många människor är. De kanske luras att mot sin vilja prenumerera på lotter och så vidare.
Jag tror att vi behöver göra mycket mer. Transparens är alltid bra. Jag tror att vi behöver hitta en bra balans, inte minst för våra allmännyttiga organisationer i stort, alltså vårt ideella civilsamhälle. Det handlar om att kunna dra nytta av lotteriverksamhet och ha lagom mycket krav på hur man ska redovisa och vad man behöver framställa för att det ska vara ett bra sätt att ta in pengar.
Med det sagt är det rimligt att ställa större krav på politiska partier. Det är ett större ställningstagande att stödja ett parti än att stödja till exempel lottakåren eller lotteriet ledamoten vann på. Därför tycker jag att det är vettigt med en särlagstiftning. Men Liberalerna är såklart öppna för att ha transparens i så många olika frågor som möjligt och återkommer gärna till det vid ett senare tillfälle.
Fru talman! Tack, Malin Danielsson, för svaret!
Jag tänker att en av anledningarna till det höga tonläget i debatten i dag är diskussionen om regeringens syfte. Man argumenterar på ett visst sätt. Man vill skydda konsumenter. Man vill att allmänheten ska veta vart pengar går. Men man ser inte att det intresset faktiskt gäller brett. Man pekar bara ut de partipolitiska lotterierna. Det är därför vi är så kritiska på oppositionssidan. Vi tycker inte att man ser till det generella intresset.
Vi blir helt enkelt lite misstänksamma när vi ser att det bara är Socialdemokraterna som kommer att råka illa ut med den här reformen. Det hade varit fullt möjligt att utforma en bredare lagstiftning, om man är ute efter den transparens som Malin Danielsson lyfter fram. Det hade varit fullt möjligt också nu i efterhand att ställa sig bakom förslag från oppositionen som gynnar konsumenten.
Under den här mandatperioden har regeringen bedrivit en konsumentfientlig politik när de tagit bort stödet till organisationen Sveriges Konsumenter, som man kan vända sig till om man har hamnat i knipa på grund av felaktiga försäljningsmetoder eller annan oseriös försäljning från privata företag eller föreningar. Då kan man vända sig till en av deras konsumentföreningar.
Regeringen har alltså tagit bort hela det statliga stödet till organisationen Sveriges Konsumenter, som representerar oss konsumenter på EU-nivå. När det gäller olika typer av remissvar är de en jätteviktig instans för att bevaka konsumenternas intressen. Det stödet har regeringen plockat bort. Jag vill veta varför, om det är som Malin Danielsson säger, att man faktiskt vill konsumenternas bästa.
Fru talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för frågan!
Jag kan försäkra ledamoten om att man inte behöver vara misstänksam. Man behöver inte vara orolig. Det här handlar inte om ett enskilt parti, även om partiet i fråga gärna vill att solen kretsar kring just det partiet. Det här handlar om transparens. Anledningen till att det kommit upp en lagstiftning i denna fråga är att problemen har uppdagats framför allt i de partipolitiska lotterierna. Det har inte varit ett problem bland de allmännyttiga lotterierna i samma utsträckning.
Detta har granskats gång på gång. Jag läste häromdagen i Dagens Nyheter en granskning från 2017. Jag tror att det var ungefär 9 000 personer som hade kommit till Kronofogden på grund av prenumerationslotterier som erbjudits inom ramen för det här partipolitiska lotteriet. Även om det kommit fram flera gånger i granskningar har det inte åtgärdats. Då är det lagstiftning vi har att ta till. Det är därför vi arbetar med detta i dag.
Jag tycker, precis som jag sa i replikskiftet med Mats Berglund, att ansvaret är betydligt större för oss partier än vad det kan vara för civilsamhället i stort. Det är vi som är maktbärande. Det är vi som får lagstifta. Det är vi som kan skapa möjligheter för och också göra begränsningar av detta. I det här läget, efter alla år av granskning av A-lotterierna och andra partipolitiska lotterier, har vi kommit till gränsen där det behövs lagstiftning.
Konsumentfrågan är otroligt viktig. Jag tror att vi behöver göra olika insatser för att skapa bättre förutsättningar för konsumentmakt. Enskilda individer ska ha makt att välja och välja bort saker. Vad gäller stödet till Sveriges Konsumenter har jag inget svar i dagsläget utan återkommer gärna vid ett annat tillfälle när vi diskuterar konsumentfrågor.
(Applåder)
(forts. § 7)