Stefan Olsson (M) svarade Jacob Risberg i en replik om Verksamheten i Europeiska unionen under 2024 i debatten ”Protokoll 2024/25:127 Torsdagen den 5 juni” den 5 juni 2025.
Jacob RisbergMP· i en replikJag hade inte tänkt begära replik, men så kom det upp en fråga som jag ändå tyckte var väldigt intressant. Ledamoten Olsson sa att man gärna vill stoppa all import av rysk olja och gas till Europa. Det är någonting som…Fru talman! Ärendet vi nu debatterar är utrikesutskottets betänkande nummer 10, som berör regeringens årliga skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.
Under denna vår har Europa verkligen fått sig en tankeställare. Man kan tro att det var den ryska invasionen av Ukraina 2022 som fick unionen att vakna upp och förstå att den ställdes på prov. Och visst, mycket hände månaderna efter invasionen. Unionen höll samman och enades om sanktioner mot Ryssland och om stöd till Ukraina.
Det var mycket bra gjort, men det som nog har satt oss än mer på prov är skiftet av utrikespolitik från USA:s sida. En ny presidentadministration har tillträtt, med en helt ny filosofi gentemot sina europeiska allierade.
Där många EU-länder tagit för givet att USA alltid ska finnas i bakgrunden med sin väldiga militärmakt visade det sig plötsligt att den nya amerikanska ledningen hade tröttnat på det man tyckte var européernas lättsinne.
Varför ska USA hjälpa någon som inte hjälper sig själv? har den nye amerikanske presidenten frågat. Han menar att Natoländer som inte finansierar sitt försvar på det sätt som överenskommits inom alliansen nog inte kan räkna med stöd från USA fullt ut. Plötsligt insåg därför EU-länderna att det nu gällde dem själva, inte bara Ukraina.
Många EU-länder, som också är Natoländer, lägger alltjämt alltför lite på det egna försvaret. Belgien lägger 1,3 procent av sin bnp på försvaret – i alla fall var det så förra året. Spanien lägger också 1,3 procent och Italien 1,5 procent.
Uppvaknandet blev bryskt, och sedan dess har ett stående tema i alla diskussioner EU-länderna emellan varit hur vi tillsammans kan rusta upp, och inte minst hur detta ska finansieras. Detta uppvaknande skedde förvisso under senvintern detta år, och betänkandet vi behandlar handlar om verksamheten under 2024, men det är svårt att bara vara bakåtblickande.
Fru talman! Från Moderaternas perspektiv är upprustningen utan tvekan en av de viktigaste europeiska frågorna just nu. Ukraina har kämpat tappert i tre år. Jag tar tillfället i akt att berömma den ukrainska säkerhetstjänsten för den fantastiskt skickligt genomförda operationen där man slog ut många ryska bombplan. Det var väldigt skickligt och briljant uttänkt och utfört!
Ukraina har kämpat tappert i tre år, och vi hoppas på framgångar i kommande förhandlingar och en rättvis fred.
Men när en eventuell fred kommer vet vi att Ryssland mycket väl kan komma att smida nya angreppsplaner – antingen för att man tycker sig ha vunnit kriget och på så vis känner sig stärkt att starta nya krig eller för att man känner sig som förlorare och därför vill starta nya krig för att ta revansch.
Som vi ser det finns därför en risk för nya ryska krig oavsett vad som händer i Ukraina. Därför kan det inte nog understrykas att Europa måste rusta upp och att det inte bara gäller de länder som ligger närmast Ryssland utan att det måste ske i solidaritet med alla unionens medlemmar.
Det stämmer att många medlemsstater brottas med svaga statsfinanser, men krig är på alla sätt dyrare och värre.
Vi lever inte i en tid då man, som den tidigare statsministern Göran Persson sa om hur man syr ihop en statsbudget, alltid kan ta den sista miljarden på försvaret. Den tiden är förbi. Nu är det i stället så att om man råkar ha någon miljard över ska den in i försvaret.
Fru talman! I detta sammanhang är det också värt att lyfta en aspekt som inte är med i regeringens årsberättelse men som borde vara det. Det är berättelsen om hur EU till sist införde ett totalt embargo på rysk olja och gas. Detta har inte hänt, men det borde ha hänt.
Det finns alltjämt länder inom unionen som importerar gas och olja som om ingenting skulle ha hänt i världen. Gasen och oljan letar sig dessutom in i EU via raffinaderier i mindre nogräknade länder utanför unionen, varvid medlemsstater importerar utan att kontrollera varifrån oljan eller gasen kom från första början.
Det finns nu mer än en beräkning på hur mycket pengar denna handel omfattar, och tyvärr visar de på att EU-länderna förmodligen betalar mer för rysk olja och gas än vad de skänker i stöd till Ukraina. Detta är givetvis helt orimligt och måste få ett slut. Jag kan förstå om inte alla affärsavtal kan avbrytas från en dag till en annan, och jag förstår att regeringar inte vill straffa sina väljare med dyrare fjärrvärme. Men nu har kriget i Ukraina pågått i tre år. Det har funnits gott om tid att hitta alternativ.
Jag vet att Sveriges regering ogillar detta, och jag hoppas därför att den driver på för att få upp denna fråga högre på EU:s dagordning. Vad som än kan göras för att strypa pengar till den ryska krigsekonomin måste göras.
Fru talman! Låt mig till sist säga något om skrivelsen som sådan och utskottets behandling av den.
Ordningen är att regeringen en gång om året lämnar en redogörelse för verksamheten i EU. Skrivelsen heter därför Årsboken om EU: Verksamheten i Europeiska unionen 2024. Titeln är rättvisande, för skrivelsen är verkligen en årsbok. I denna kan man läsa om allt från djurskyddslagstiftning och flygpassagerares rättigheter till ozonnedbrytande ämnen och vilotidsregler för bussförare. Årsboken täcker in det mesta.
När årsboken kommer till oss i utrikesutskottet för behandling är det emellertid nästan bara EU:s gemensamma utrikespolitik vi uppmärksammar. Den enkla och givna förklaringen är att detta ju är vad vi i utrikesutskottet är intresserade av. Unionens gemensamma utrikesfrågor går vi igenom minst en gång i månaden. Men detta är nu bara en del av vad Sverige gör inom EU. EU är inte en organisation för utrikesfrågor i första hand utan en samarbetsorganisation för den fria rörligheten inom unionen.
Jag undrar därför om det i fortsättningen ska vara just utrikesutskottet som behandlar skrivelsen. Det finns ju otroligt många viktiga EU-frågor som vi i utrikesutskottet inte har någon större koll på eftersom de ligger i andra utskott.
Ta exempelvis frågan om fisket i Östersjön. Fisket är reglerat av EU, och det är många i Sverige som är engagerade i denna fråga eftersom vi vill rädda såväl fiskbeståndet som den småskaliga fiskerinäringen. Denna centrala EU-fråga får inte den uppmärksamhet den förtjänar om det är vi i utrikesutskottet som ska behandla den. Det är våra vänner i miljö- och jordbruksutskottet som kan de frågorna bäst.
Jag skulle därför vilja uppmana talmannen att ta sig en funderare på hur regeringens årliga skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen ska behandlas. Utrikesutskottet har gjort sitt bästa men har ändå inte koll på precis allt som EU ägnar sig åt och är kanske därför inte organet som ska ha det yttersta ansvaret för ärendet.
(Applåder)
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men så kom det upp en fråga som jag ändå tyckte var väldigt intressant. Ledamoten Olsson sa att man gärna vill stoppa all import av rysk olja och gas till Europa. Det är någonting som vi har brunnit för länge, egentligen ända sedan 1981 då Miljöpartiet bildades. Jag är glad att det nu är fler som ansluter till den linjen. Det gäller förstås inte bara rysk olja och gas utan all olja och gas, men vi kan i alla fall börja med den ryska.
Samtidigt har den nuvarande regeringen hjälpt till att öka efterfrågan på bland annat rysk olja genom att exempelvis sänka priserna på bensin och diesel. Någonstans måste den här råoljan komma ifrån. Vi vet nu att den går via andra länder som Turkiet och Indien där den raffineras och sedan kommer till Sverige som turkisk eller indisk bensin eller diesel.
Ett sätt att komma runt detta, om man inte lyckas få enighet i EU, är att själv införa en ursprungsmärkning på bensin och diesel i väntan på att övriga länder kommer i fatt och är villiga att införa ett totalt embargo. Är det någonting som Moderaterna skulle ställa sig bakom?
Fru talman! Jag tycker att ledamoten Risberg beskriver situationen fel. Majoriteten i riksdagen har inte drivit på för att vi ska öka importen av rysk olja och gas. Så är inte fallet. Däremot driver vi en annan energipolitik än den Miljöpartiet vill ha, vilket gör att Sverige faktiskt konsumerar mer olja och gas. Det är alldeles riktigt. Men det betyder inte att den kommer från Ryssland. På den punkten tycker jag att ledamoten vilseleder församlingen.
När det sedan gäller ursprungsmärkning är det en mycket bra idé, men jag tycker nog att det ska ske inom ramen för EU. Vi ska ha en gemensam marknad, och energimarknaden inom EU ska vara gemensam – men gärna ursprungsmärkning annars.
Fru talman! Nja, jag tycker nog att jag beskriver problemet ganska rätt. Vi har ju en världsmarknad när det gäller olja och gas. Det mesta av råvarorna handlas på en världsmarknad. Det är det som är problemet när drivmedlet väl kommer till vår mack: Vi kan i dagsläget inte kontrollera varifrån det kommer, utan det är upp till drivmedelsproducenterna varifrån de köper in sin olja och gas.
Det finns i dag inget förbud mot att köpa gas eller bensin från Turkiet eller Indien, till exempel, även om den har sitt ursprung i Ryssland. Precis som ledamoten säger har den här regeringen bidragit till ökad efterfrågan på bensin och diesel, och därmed har man också sekundärt ökat efterfrågan på rysk olja.
Det här med europeisk märkning är intressant. EU är ju generellt väldigt positivt till all typ av märkning som hjälper konsumenter att göra rätt val. Sedan är det upp till varje land att implementera den typen av märkning. Vi har till exempel sedan några år en pumplag om att visa klimatpåverkan av de drivmedel vi har i Sverige. Vi skulle kunna se en liknande märkning här. Vi har också andra typer av konsumentmärkningar som är unika för Sverige.
Detta är inte en fråga där vi måste vänta in EU. Återigen: Att flytta frågan till EU gör bara att man kommer längre från själva grundproblematiken. Det bästa vore om vi redan här och nu kunde börja märka olja och gas vid pump så att våra konsumenter, våra bilförare, kan göra ett aktivt val: Vill jag välja den här drivmedelsproducenten eller den här? Den här har rysk olja, den här har inte det. Vad väntar vi på?
Fru talman! Jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé med produktmärkning. Men ju mer man kan göra inom ramen för EU, desto bättre är det. Då blir det lika i alla länder, och då blir det enklare att som svensk tanka i Tyskland och så vidare. Det är helt enkelt bättre att försöka ha all ekonomisk reglering gemensam i EU.
Nu drar jag mig till minnes en debatt som ledamoten och jag haft i ett annat ämne om just värdet av EU-regleringar. Jag vill bara påminna om att vi även vid det tillfället var oeniga om hur mycket regleringar vi ska ha. Jag argumenterade för att vi ska ha så få regleringar som möjligt. Nu märker jag att ledamoten Risberg ånyo argumenterar för införandet av ännu fler regleringar, som påverkar den ekonomiska tillväxten. Det bör han också tänka på. Ekonomisk tillväxt brukar inte vara det som Miljöpartiet tänker på, så jag vill bara påminna honom om den problematiken.