Daniel Vencu Velasquez Castro (S) om Näringspolitik

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 8 under punkt 3 Övrigt om företagsfrämjande åtgärder.

Näringspolitik är ett oerhört brett politiskt område, som näringsutskottet har förmånen att arbeta med. Det rymmer alltifrån den storskaliga industripolitiken till politiken för den enskilde småföretagaren inom besöksnäringen.

Förutsättningarna för det svenska näringslivet berörs dessutom till stor del av sakfrågor som hör hemma i andra politiska utskott och på departement som vårt utskott inte svarar mot.

Kompetensförsörjningen är en sådan sak. Där har inte minst utbildningsutskottet ett stort ansvar. Om vi ska lyckas ställa om - alla pratar ju om den gröna omställningen - har vi inte minst behov av bra kompetensförsörjning för att möjliggöra det.

Skatter är en annan fråga som berör näringslivets förutsättningar men som vårt utskott inte hanterar. Inte minst regeringsunderlaget har tydligt kommunicerat att det behövs sänkta skatter för att skapa tillväxt.

Infrastruktur är också ett område som inte hör hemma i vårt utskott men som på det stora hela är en grundförutsättning för stora delar av det svenska näringslivet.

Tyvärr har även kriminaliteten kommit att bli en stor fråga för de svenska näringsidkarna, fru talman. Svenskt Näringsliv uppskattar att den totala kostnaden för Sveriges näringsliv för att förebygga och ersätta de kostnader som uppstår mot bakgrund av kriminalitet uppgår till ungefär 100 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Med det sagt har näringsutskottet, trots att alla andra utskott har mycket att säga om det som berör det svenska näringslivets förutsättningar, ett flertal viktiga frågor. Detta betänkande berör många av dem. Jag kommer att försöka arbeta mig igenom några av de politikområden som finns med i betänkandet.

Det kan dock vara klokt att börja med att säga att Sverigedemokraternas grundinställning på det näringspolitiska området bygger på en tro på marknaden. Till exempel industripolitik berörs i detta betänkande. Det är ett område som i alldeles för stor utsträckning inte längre präglas av just marknadens mekanismer för allokering av kapital.

Vi lyssnade tidigare till moderaten Kjell Jansson, som var bekymrad över det risktagande som nu sker från statligt håll i enormt kapitaltunga investeringar i Sverige på outforskade områden. Det är en ny omställning som äger rum. Där är statens roll alldeles för stor, enligt Sverigedemokraterna.

Den här regeringen gör mycket för att underlätta på det industripolitiska området. Sverigedemokraterna belyser därutöver i betänkandet att vi vill se en industrikommission för att ackompanjera den produktivitetskommission som har presenterats av regeringen. Vi gör mycket för att säkerställa den kanske största uspen för den svenska industrin, alltså att vi historiskt sett har haft låga elpriser. Regeringsunderlaget gör oerhört mycket för att garantera en trygg elförsörjning runt om i Sverige.

Vi ser också hur man stärker kompetensförsörjningen, inte minst genom att låta skolan fokusera på STEM-ämnena och den strategi som presenterats på området. Den är ett omtag för att säkerställa att vi faktiskt ser på utbildning som ett medel för att garantera att vi får rätt kompetens in på arbetsmarknaden och låter politiken ha en åsikt på detta område. Regeringsunderlaget har också gått fram med vidareutbildning av yrkesverksamma. Allt detta underlättar för den svenska industrin. Samtidigt har vi presenterat en nationell plan för cementförsörjning. Vi gör även mycket för att underlätta för gruvdrift i Sverige.

Innovationspolitiken är också en del av detta. Den går onekligen hand i hand med delar av industripolitiken. Sverige är ett land i världsklass, enligt de innovationsindex som finns. Från Sverigedemokraternas sida har vi länge varit tydliga med att politikens fokus för att underlätta innovation ska vara på att undanröja hinder snarare än att själva leka riskkapitalister och försöka finansiera innovation. Det finns det andra aktörer som är betydligt bättre lämpade för. Däremot kan staten underlätta för synergieffekter och erbjuda olika typer av testbäddar och annat där företag kan prova sin teknik och sina innovationer. Men i slutändan måste det vara det privata kapitalet som allokeras.

Om man har en bra idé finns det enligt grundläggande ekonomisk teori också kapital som någon vill satsa på den. Har man däremot inte en bra idé kan man i stället vara i behov av pengar från staten, som kanske gör en annan bedömning av de marknadsmässiga riskerna med projektet. På detta politiska område kommer en forsknings- och innovationsproposition längre fram. Där har inte minst näringsutskottet aktivt bevakat sina intressen i detta genom offentliga sammanträden, utfrågningar med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Vi ser också att kapitalförsörjning belyses i detta betänkande. Jag har berört frågans natur, alltså att kapital allokeras till bra idéer på en välfungerande marknad och att kapital allokeras till andra ställen när man inte har en välfungerande marknad. Här har vi belyst behovet av en översyn av de statliga näringslivsstöd som betalas ut från en uppsjö av olika myndigheter, till exempel Vinnova, Tillväxtverket, Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Det handlar även om EU-medel och om allt från direkta bidrag till krediter och andra typer av stöd.

Det finns ingen samlad bild av hur mycket som går från det offentliga till det privata, och då är det naturligtvis väldigt svårt att följa upp. Den typen av översyn har Sverigedemokraterna efterfrågat för att därefter få möjlighet att utvärdera vilken effekt man får av de olika offentliga stödprogram som finns för det privata, eller så kallade privata, näringslivet att ta del av.

Betänkandet belyser också konkurrensfrågor. Regeringsunderlaget har påbörjat arbetet med att stärka Konkurrensverkets muskler och förmågor att bland annat titta närmare på den osunda offentliga konkurrens som finns på olika marknader. Det är KOS-regelverket som omgärdar detta. Vi har även gjort ett budgettillskott till Konkurrensverket och ser att det här är ett arbete som behöver fortgå.

Besöksnäringen ingår också i betänkandet. Jag började med att ta upp den stora industripolitiken och tänkte avsluta med besöksnäringen, som inte minst består av många små företag som etablerar sig och möjliggör fantastiska vistelser i Sverige för såväl svenskar som utlänningar över hela landet.

Sverigedemokraterna ser ett behov av att stötta Visit Swedens marknadsföringsarbete med Sverige som destination gentemot personer såväl i andra länder som inom landet. Vi ser att gårdsförsäljningen måste komma på plats omgående och att den typ av förmynderi som präglat området behöver avfärdas när vi går från utredningens förslag till faktisk handling och presenterar en proposition här i Sveriges riksdag.

Sverigedemokraterna vill också stärka fjällturismen. Vi ser att den är under angrepp från olika aktörer. Det är en fråga som belyses i detta betänkande. Därutöver har en mängd åtgärder redan vidtagits, vilket vi belyste i den tidigare debatten om regelförenklingar där regeringsunderlaget gett sig på danstillstånd, hotelltillstånd och annat. Vidgar man det lite är det dags att även kolla på matkrav, kökskrav och annat för att fortsätta underlätta för besöksnäringen.

Fru talman! Jag har nu försökt belysa både det stora och det lilla som ryms inom detta betänkande och Sverigedemokraternas syn på detsamma.

Fru talman! Jag tackar Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan, för den sätter fingret på exakt vad som skiljer i våra partiers syn på industripolitik och på politikens roll gentemot det privata näringslivet. Jag tycker inte att det är jag som politiker i Sveriges riksdag som ska avgöra vilka industrietableringar som ska ske.

Frågan var ju, fru talman, vad Sverigedemokraterna tror är nästa stora industrietablering i Sverige. Jag tror att det privata kapitalet kan avgöra det bättre, och jag tycker att det är rimligt att politikens roll i det hela är att möjliggöra etableringar, röja undan onödig byråkrati och administration, säkerställa kompetensförsörjning och såväl elproduktion som eldistribution, möjliggöra snabba tillståndsprocesser och annat. Vilken industrietablering som sker i Sverige är sedan upp till marknaden att avgöra.

Fru talman! Problemet är att staten i nuläget tar en stor del av risken i de högriskprojekt som sker i Sverige. De tunga industrietableringar som sker är staten högst delaktig i genom eget ägande i helt eller delvis statligt ägda bolag, genom svenska stödpaket och europeiska pengar som kommer in och genom krediter och garantier med mera.

Fru talman! Det rimliga vore i stället om politiken garanterade grundförutsättningarna. Inte minst energiförsörjningen har varit den trånga sektorn för många industrier i Sverige. Om politiken tar ett större ansvar för att garantera el behöver politiken inte finansiera dem som konsumerar elen i sina industrietableringar. Det tycker jag är att börja i rätt ända, men jag tror som sagt att frågeställningen satte fingret på skillnaderna mellan våra partier.

Fru talman! Jag tackar för flera frågor från ledamoten Daniel Vencu Velasquez Castro.

Ledamoten har rätt i att det inte är han personligen som sagt att vi ska satsa på det gröna stålet. Men det får väl anses att hans partikollega Göran Persson som styrelseordförande för LKAB har haft någonting med det hela att göra. Det är kanske relevant i sammanhanget.

Det vi någonstans ska prata om här är att anledningen till att Sverigedemokraterna ställer kritiska frågor om dessa enorma industrietableringar är att vi alla delar på risken.

Det är inte bara privat kapital som klivit in i detta, tvärtom. Det är två helt statligt ägda bolag, tillsammans med ytterligare ett bolag där staten är huvudägare, som tar del av senast över 3 miljarder i stöd från det offentliga i ren allmosa, vilket för övrigt bara utgör en bråkdel av den årliga vinsten för något av bolagen. De kunde alltså ha valt att i stället nyttja det för att till exempel återinvestera i detta.

Detta sker samtidigt som det finns åtminstone i högre utsträckning privata alternativ. H2GS har lyft 75 miljarder kronor, tror jag att det är, från mer eller mindre alla institutionella investerare som kan tänkas vara intresserade av detta. De däremot begränsas av att det offentliga är en aktör på marknaden, där det offentliga inte vill sälja malm. Man säljer hellre - och tjänar mindre - till något annat land där man inte får den effekttilldelning som man trott och så vidare. Det faktum att det offentliga är en aktör på den här marknaden begränsar alltså förutsättningarna för de privata aktörerna att lyckas med ungefär samma sak.

Hade det bara varit privat kapital som sagt "Nu vill vi bygga grönt stål i Sverige" hade jag sagt: "Fantastiskt! Tror ni att ni kan göra det på marknadsmässiga grunder, kör på och lycka till!" Men nu är det ju inte så. Nu är det offentliga inne och trixar för mycket, och då tycker jag att jag har ett ansvar som politiker att våga ställa frågor om dessa projekt. Det är ju det som inte har skett. Vi har inte haft en formell samordning med ägaren i det här fallet, och det tycker jag att vi har rätt att kritisera och efterfråga.