Adam Reuterskiöld (M) svarade Joakim Sandell i en replik om Statlig förvaltning och statistikfrågor i debatten ”Protokoll 2023/24:80 Onsdagen den 6 mars” den 6 mars 2024.
Joakim SandellS· i sitt anförandeVi har i dag att debattera Finansutskottets betänkande 25 Statlig förvaltning och statistikfrågor . Vi socialdemokrater har tre reservationer i betänkandet, vilka vi självklart står bakom. Jag yrkar dock bifall endast…Herr talman! Vi har i dag att debattera Finansutskottets betänkande 25 Statlig förvaltning och statistikfrågor. Vi socialdemokrater har tre reservationer i betänkandet, vilka vi självklart står bakom. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 3 i betänkandet, som gäller lokal statlig service.
Herr talman! Oavsett var i landet vi bor finns det större likheter när det gäller de behov vi har än när det gäller vad som skiljer behoven åt. Ett arbete att gå till, en skola som fungerar och sjukvård om oturen eller olyckan är framme är något vi alla behöver oavsett om vi bor här i huvudstaden, på landsbygden eller i de delar av landet som gränsar till något av våra nordiska grannländer.
Med detta sagt finns det utmaningar att ta tag i som kan skilja sig åt beroende på om vi befinner oss här i huvudstaden, på landsbygden eller i de delar av landet som gränsar till något av våra nordiska grannländer.
Herr talman! Jag tänkte att vi kunde börja här i huvudstaden. Här kan vi besöka nationella kulturinstitutioner som Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Operan, Dramaten och Historiska museet. Här har vi tillgång till kultur i olika former i absolut toppklass.
Samtliga dessa kulturinstitutioner är intimt sammankopplade med de byggnader som de verkar i. Själva ändamålet med fastigheterna de finns i är alltså att man ska bedriva de aktuella kulturverksamheterna.
Här dyker ett problem upp: Statens fastighetsverk eller kanske egentligen styrningen av Statens fastighetsverk. Men, herr talman, innan jag går in på vad vi tycker är problemet vill jag passa på att gratulera den nya ledningen för Statens fastighetsverk. Regeringen utsåg i förra veckan Max Elger till ny generaldirektör och Irene Svenonius till ny överdirektör. Det ska onekligen bli intressant att följa detta. Irene Svenonius och fastigheter - det ringer onekligen en klocka någonstans. Jag vill minnas att det var lite skriverier i lokaltidningarna här kopplat till ett bygge. Vi får väl hoppas att det inte ska bli några nybyggnationer i fråga om kulturinstitutionerna. Jag hoppas att detta ska bli bra.
Statens fastighetsverk har i dag två olika hyresmodeller som myndigheten kan applicera på sina fastigheter. Det är dels så kallad kostnadshyra, dels marknadshyra. Kostnadshyra tillämpas för de fem nationella kulturinstitutioner som jag tidigare nämnde. Oavsett vilken modell som används kan hyran urholka anslaget till kulturinstitutionerna. Det finns alltså en grundkonflikt mellan Fastighetsverkets uppdrag att på lång sikt säkra kulturhistoriskt viktiga byggnader och att de verksamheter som finns i dessa byggnader ska kunna utveckla sina verksamheter och inte behöva skära ned på dem för att ha råd att betala hyran. De kan rimligtvis inte flytta ifrån byggnaderna. Vart ska de i så fall flytta, och vilken annan verksamhet ska vi då ha i de befintliga byggnaderna?
Vi har hamnat i en situation där varje höjning av verksamheternas bidrag äts upp av allt högre hyror. Vi ger med den ena handen och tar med den andra. Det kan inte vara en rimlig utveckling.
Vi välkomnar därför regeringens initiativ till att se över hur renoveringskostnaderna ska fördelas mellan Naturhistoriska riksmuseet och Fastighetsverket och den generella översyn av kostnadshyrorna som har initierats. För en långsiktig lösning anser vi dock att det krävs blocköverskridande samtal. Kulturfastigheterna behöver långsiktiga lösningar.
Herr talman! Här i huvudstaden har vi en stor statlig närvaro. För att uttrycka mig lite försiktigt kan jag säga att det ser annorlunda ut runt om i vårt avlånga land. Staten har ett viktigt ansvar för att se till att det finns en bra service till medborgarna i hela landet. Arbetet för att stärka samverkan mellan myndigheterna lokalt intensifierades under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Fler servicekontor inrättades och samordnades under Statens servicecenter.
Nu finns det snart 150 statliga servicekontor runt om i landet - på landsbygden, på mindre orter och i utsatta områden - där man kan få service av enklare karaktär av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Detta arbete tycker vi bör fortsätta. Regeringen bör inrätta statliga servicekontor i fler kommuner för att det ska bli en mer likvärdig tillgänglighet till statens samhällsservice. Det är nämligen inte tillräckligt med 150 statliga servicekontor om staten ska leva upp till ansvaret att det ska finnas bra service till medborgarna i hela landet.
I Dalarna finns det servicekontor i 7 av 15 kommuner. I Smedjebacken satsar näringslivet, främst genom Hitachi, men staten har dragit sig undan. Försäkringskassan försvann för länge sedan. Arbetsförmedlingen lade ner sitt lokalkontor för åtta år sedan. Polisen stängde i samband med pandemin och har inte öppnat än. För några år sedan infördes det fjärrblockering på järnvägen vid stålverket. Då försvann stinsen - tågklarerare heter det faktiskt nu för tiden.
Nu finns det alltså inga statliga myndigheter kvar i Smedjebacken. Så här ser bilden ut i många kommuner runt om i landet. Utbyggnaden av servicekontor behöver alltså fortsätta, både för en jämlik service över landet och, faktiskt, för statens legitimitet.
Herr talman! På grund av skilda nationella regler, lagar och praxis uppstår det ibland så kallade gränshinder när människor och företag arbetar, rör sig eller flyttar över de nordiska gränserna. Det kan handla om allt från att regelverket stoppar en viss grupp människor från att bo i ett land och arbeta i ett annat till att kostnaderna blir högre och administrationen mer omfattande när verksamheten sker över gränsen.
Det nordiska Gränshinderrådet och flera andra parter arbetar kontinuerligt för att lösa problemen med gränshinder mellan de nordiska länderna. Det gäller skatt, arbetsmarknad, socialförsäkring med mera. Samtidigt uppstår nya gränshinder när nya nationella lagar stiftas eller när EU-direktiv implementeras.
Ett av sex temaområden som Gränshinderrådet arbetat med sedan 2020 är gränsöverskridande statistik. Detta är på intet sätt det största gränshindret, men tillförlitlig statistik är ofta en förutsättning för en välavvägd politik. Det gäller såväl statistik och register över förmögenheter som gränsöverskridande statistik.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Joakim Sandell, för anförandet! Jag vill börja med att säga något när det gäller diskussioner om personer. Jag är helt övertygad om att regeringen utser kompetenta personer ur olika delar av den politiska organisationen, och jag har stor tillförsikt när det gäller både Max Elgers och Irene Svenonius arbete med att hantera statens fastigheter. Det är ett viktigt område.
När det gäller hyror är det viktigt att man hanterar dem på ett bra sätt och att det är tydligt och transparent vad verksamheter kostar. Man kan inte dra ned nivån på hyran och låtsas som att kostnaden inte finns. Det är avgörande att varje verksamhet har möjlighet att bära sina egna kostnader på ett bra och effektivt sätt. Det är naturligtvis också viktigt att veta att det fungerar.
Att sänka hyran för en verksamhet bara för att den hanteras av en kulturinstitution är inte ett bra sätt att hantera statens resurser. Det måste vara tydligt hur vi gör detta. I hyressättningen är detta ett viktigt instrument för att kunna hantera det.
Herr talman! Tack, ledamoten Reuterskiöld, för påpekandet! Det vi i huvudsak vänder oss emot är att det råder en situation där man har presskonferenser om att man ger mer pengar till och gör fler satsningar på kulturen samtidigt som vi, inte minst nu med tanke på inflationen de senaste åren, har sett allt högre kostnader för hyror.
Så är det faktiskt. Jag kan se detta på många ställen runt om i landet. I kommuner har man höjt skolpengen samtidigt som man har höjt hyran i egna fastigheter. Då gröps liksom anslagen ur. Det är väl det som vi tycker är problemet här.
Vi behöver hitta en modell. Jag har i alla fall uppfattningen att när vi bestämmer oss för att satsa på kulturen gör vi det för att vi vill se mer kultur, inte för att mer pengar ska gå till hyror. Det är därför som jag välkomnar regeringens anslag för att se över modellerna. Sedan vill vi gärna se blocköverskridande samtal så att vi får långsiktiga lösningar och så att vi får bättre och mer framgångsrik kultur i dessa institutioner än vad vi har i dag.
Herr talman! Ja, utredning om hyror, hyresnivåer och hur man tekniskt ska lösa detta är något som har funnits sedan tidigare regeringar. Man har kommit fram till att marknadshyror är ett bra sätt att hantera förändringar i kostnadsstrukturer.
Att ge mer till kulturen tycker jag är en bra prioritering under vissa förutsättningar. Men att göra det genom att sänka hyrorna och låtsas att fastighetskostnader inte är en del av kulturkostnaderna tror jag är ett dåligt sätt. Jag tror att det är viktigt att man belyser de kostnadsökningar som finns i fastighetsbeståndet och att man inte gömmer undan det och låter någon annan betala. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi hanterar ökningen för kulturen på precis samma sätt som man hanterar ökningen för olika resurser i olika områden inom statlig, kommunal och regional förvaltning. Det handlar alltså om en transparens och en tydlighet i fråga om var kostnader ska ligga.
Sedan tror jag att man måste hantera inflationskostnader på samma sätt som i övrig förvaltning.
Herr talman! Vi har väl en lite annorlunda syn på kultur och kulturens betydelse i ett samhälle. Jag ser det inte riktigt som vilken annan verksamhet som helst, utan kulturen har ett egenvärde.
Vi brukar ju prata om att vi befinner oss i den mest hotfulla situationen sedan andra världskriget, och i den här diskussionen tänkte jag på Winston Churchill. Han var inte en partikamrat till mig, men han var ju en framgångsrik konservativ politiker. Det sägs att han mitt under brinnande krig fick in ett förslag på besparing på kulturen för att man inte skulle satsa på kultur under brinnande krig utan snarare skulle använda pengarna till att satsa på krigsmakten. Churchill sägs då ha tittat på förslaget och sedan sagt: Men om vi inte har kultur, varför ska vi då slåss?
Jag tycker att det var ett bra sätt att förmedla kulturens betydelse i ett samhälle som är fritt och demokratiskt. Därför är det i min värld inte samma sak som vilken annan verksamhet som helst.