Patrick Reslow (SD) svarade Linus Sköld i en replik om Gymnasieskolan i debatten ”Protokoll 2023/24:76 Onsdagen den 28 februari” den 28 feb 2024.
Linus SköldS· i en replikJag tänkte prata en stund om den svenska arbetsmarknadsmodellen, som levererar och fungerar väl. Men en förutsättning för att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera väl är att de som är aktörer inom den, det vill…STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Herr ålderspresident! Låt mig först yrka bifall till reservation 8.
I dag debatterar vi 57 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. I ärendet finns också ett stort antal yrkanden med förenklad beredning. Förenklad beredning innebär att yrkandena så sent som i fjor har behandlats, debatterats och beslutats om i kammaren, men återkommit - och då finns de inte med bland de 57 motionsyrkanden som vi de facto debatterar utan i en särskild bilaga.
För några veckor sedan deltog jag och säkert många av mina kollegor här i riksdagens projekt där vi gör skolbesök i valkretsen. Det var väldigt trevligt att vara ute och träffa gymnasieungdomar. Jag vill gärna skicka en hälsning till gymnasieskolan Gripen, Borgarskolan och Citadellsgymnasiet i Malmö som jag besökte. Det var särskilt intressant att se nyfikenheten och engagemanget hos gymnasieungdomarna. De ställde frågor och ville gärna lära sig mer om riksdagens arbete och om demokrati, och ställde också lite politiska frågor även om det inte var tänkt att vara så. Jag tycker att det är bra att man engagerar sig i politiska frågor på gymnasiet. Stort tack till er för det fina bemötandet!
Gymnasieskolan är viktig och har en nyckelposition i det svenska utbildningssystemet. Men det är också en sårbar position. Man ska leverera dels till universiteten och högskolorna, dels till arbetslivet, och är även helt beroende av vad som kommer ut från grundskolan i form av förkunskaper - alltså saker man själv inte kan påverka. Tre år är ganska kort tid, och om man då har mycket brister att jobba med blir det väldigt tungt. Vi får ändå säga att det går rätt bra för svensk gymnasieskola. Om man jämför lika med lika tillhör vi faktiskt toppen i världen. Det tycker jag är värt att nämna. Ibland - kanske alldeles för många gånger - målar vi ju allt i svart. Vi måste också lyfta upp det positiva.
Det är viktigt att gymnasieskolan aldrig förändras till att bli en reparationsverkstad för bristande förkunskaper. Det ska inte vara så att man kommer in på gymnasiet med bristande förkunskaper och börjar med att repetera det man borde ha gått igenom i grundskolan. Just därför är det glädjande att se att exempelvis ämnet matematik, där många elever har problem med de första kurserna 1a, 1b och 1c, sedan januari 2022 inte längre innehåller repetition av kunskaper på grundnivå. Det tycker jag är jättebra. Betygsutfallet har inte varit positivt, men det är principen som är viktig och inte vilket utfall man får. Det är viktigt att man i alla ämnen förutsätter att eleverna har en viss kunskap med sig och att det är utifrån de förkunskaperna man också börjar undervisa på gymnasieskolan.
Gymnasieskolans högskoleförberedande program ska präglas av mycket höga förväntningar och ett mycket högt studietempo. Gymnasieskolan är ingen förlängd grundskola och ska heller aldrig vara det. På de här programmen ska man förbereda eleverna för studier på högskola och universitet.
Lärosätena måste kunna lita på att de blivande studenterna har tillräckliga kunskaper för att även klara av universitetsstudierna på utsatt tid. Skulle vi införa en obligatorisk gymnasieskola är jag ganska säker på att den blir en förlängning av grundskolan i stället för att knyta gymnasieskolan närmare högskolan. Därför är det viktigt att den tydliga gränsen mellan grundskola och gymnasieskola finns.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
De yrkesförberedande programmen måste utformas i nära samarbete med näringslivet och vara inriktade på de behov som arbetsmarknaden har på kort och lång sikt. Det ställer stora krav på utbildningarna att hänga med i utvecklingstakten.
Ett stort problem i gymnasieskolan har varit att alldeles för få elever har valt de yrkesförberedande programmen. Det har diskuterats här tidigare. Det finns flera skäl. Ett sådant är föräldrarnas många gånger felaktiga uppfattning om vad en modern yrkesutbildning är. De tänker sig att man utbildas till en gammal industri, men så är det inte. Vi som träffar företrädare för yrkesutbildningarna får väldigt tydligt klart för oss att de är mycket moderna. Det är något helt annat än hur det såg ut på 70-talet, men det går inte alltid hem i stugorna.
Ett annat problem är det ständiga fokuset på att alla elever ska läsa på universitet och högskola. De politiska signalerna måste förändras om vi ska kunna utbilda yrkesskickliga personer för vår framtida industri. Det har inte varit gynnsamt att skicka signalen att alla ska bli akademiker.
Elevernas rätt att komma in på sitt förstahandsval styr antagningsprocesserna i ett flertal kommuner. Det samhällsvetenskapliga programmet sväller trots att många elever som kommer in på det saknar förutsättningar och ibland även förmåga att studera på ett högskoleförberedande program. Här måste vi vara mycket hårdare med dimensioneringen av utbudet och se till att det blir betydligt bättre.
Vi är skeptiska till dimensioneringsförslaget som röstades igenom. Det är i det närmaste planekonomiskt, extremt byråkratiskt och väldigt snävt vad gäller tidsaspekten. Man tittar fem år fram i tiden, men behoven kanske är helt annorlunda om man tittar tio år fram i tiden. Då låser man fast sig. Man låser också fast sig i regionala planer, och det är nog inte bra för landet som helhet. Därför röstade vi emot. Jag har inget minne av att Liberalerna röstade emot den här dimensioneringen, men vi gjorde det. Jag nämner det som en upplysning till Linus Sköld.
Vi skulle gärna vilja se att man lägger större vikt vid att skolhuvudmännen ska ta större ansvar för att inte bygga ut de högskoleförberedande programmen utifrån antalet sökande. Vi har också framfört i vår reservation att vi tycker att det är ett stort problem. Den enda anledningen till att vi inte ställde oss bakom propositionen var egentligen att man fortfarande bedriver lokalpolitik när det gäller att starta gymnasieskolor. Vi tror inte att det är en bra modell att varenda liten kommun i Sverige ska ha sin egen gymnasieskola. Konkurrens om platserna är bra. Det gynnar kunskapsutvecklingen och i kombination med stärkt studie- och yrkesvägledning i grundskolan tror vi att det vore en bättre väg att gå.
Svensk skola måste också i högre utsträckning stimulera och tilltala de elever som är högpresterande. För ett litet, exportberoende land som Sverige är det viktigt att kunna behålla kompetens i landet. Många gånger får de här eleverna vänta in övriga elever, och de individuella anpassningar som finns är inte tillräckligt bra. Sverige har alldeles för länge haft fokus på det breda elevunderlaget och på elever som har svårt att hänga med. Alltför lite fokus har därmed riktats mot högpresterande elever.
Den tidigare regeringen valde att inte permanenta spetsklasserna eller ens ge besked om försöksverksamheten skulle fortsätta. Det var beklagligt, men nu ser Sverigedemokraterna och regeringen till att detta sker. Nödvändiga ändringar av skollagen kommer att göras för att permanenta och utveckla spetsklasser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Sverigedemokraterna vill också se en modern och ny form av lärlingsanställning för att möta företagens behov av yrkeskunniga. Vi är såklart missnöjda med att Skolverket inte föreslog en radikal ändring av lärlingsutbildningen i det uppdrag man hade och som redovisades för snart tre år sedan. I stället för att skruva på de nuvarande systemen borde man rikta blickarna mot Danmark och Tyskland, där det bedrivs framgångsrika lärlingsutbildningar.
Vi vet att alltför många elever lämnar grundskolan utan behörighet till nationella program. För en del är det mindre kompletteringar som behövs, kanske i ett eller två ämnen som de saknar behörighet i, medan det för andra är betydligt större ansträngningar som krävs. För närvarande pågår förhandlingar mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna om införandet av en yrkesskola för att möta behovet hos dessa elever. Det ska vara ett tredje spår, som vi hört, till gymnasieskolan för de elever som först och främst inte har behörighet till ett nationellt program. Vi tror att det här är ett bra sätt, betydligt bättre än alla förslag om att exempelvis avskaffa F-gränsen och göra gymnasieskolan obligatorisk.
Sverigedemokraterna och regeringspartierna ser också över betygskriterier och betygssystem, inte minst mot bakgrund av att betygsinflationen är påtaglig. När lärosäten meddelar att förkunskaperna inte överensstämmer med de betyg som erhållits måste vi ta det på allvar. Det är viktigt att gymnasieskolorna står emot föräldratryck och även elevtryck när det gäller att sätta betyg och att skolorna sätter betyg som motsvarar de kunskaper som framgår av ämnesplanerna. Jag hoppas och tror att vi ska nå fram till en lösning som i alla fall bättrar situationen. Jag har dock ingen utopisk tanke om att detta kommer att bli helt perfekt, för vi har haft den här diskussionen sedan 70-talet.
Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag slå ett slag för en av våra motioner. Den behandlar drogtester i skolan. Det är allvarligt att narkotikabruket har fått fäste i vårt land och att exempelvis bruket av cannabis är vanligt förekommande bland elever i gymnasiet. Drogtester i skolan borde göras omgående vid misstanke om drogpåverkan. På det sättet försäkrar vi oss om att skolorna är drogfria och skapar ett positivt grupptryck till varför droger inte ska användas.
(Applåder)
Herr ålderspresident och Patrick Reslow! Jag tänkte prata en stund om den svenska arbetsmarknadsmodellen, som levererar och fungerar väl. Men en förutsättning för att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera väl är att de som är aktörer inom den, det vill säga arbetsgivare och arbetstagare, förstår hur den fungerar. Av den anledningen fanns i ämnet samhällskunskap, ett gymnasiegemensamt ämne som läses av alla som går ett nationellt program, följande centrala innehåll: arbetsmarknad, arbetsrätt, arbetsmiljö, arbetsmarknadens parter och deras olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen samt digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden.
Som jag nämnde i mitt anförande röstade vi igenom en stor reform av gymnasieskolan som innebar att den skulle bli ämnesutformad och att betygen skulle sättas på ämnen i stället för kurser. I december fattade regeringen beslut om ämnesplanen för samhällskunskap. Vad hände då med den här skrivningen, som pekade på att varenda elev som går igenom gymnasiet ska få kunskaper om arbetsmarknad, arbetsrätt, arbetsmiljö och arbetsmarknadens parter? Jo, den försvann ur ämnesplanen för samhällskunskap.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Patrick Reslow tillhör ett nära samarbetsparti till regeringen och har säkert varit involverad i beredningen av den nya ämnesplanen. Jag undrar därför om han kan redogöra för sin uppfattning. Tycker han att den svenska arbetsmarknadsmodellen är värd att bevara? Om så är fallet, varför tycker han då att den uppväxande generationen ska lämna skolan utan kunskaper om hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar?
Herr ålderspresident! Jag tackar Linus Sköld för frågan. Jag kan börja med att säga att vi är helt överens när det gäller den ämnesutformade gymnasieskolan och ämnesbetyg. Vi har varit överens rätt länge. Från början pratade man om att man skulle införa ämnesbetyg i en kursutformad gymnasieskola. Jag hade faktiskt en diskussion med den tidigare skolministern i den frågan. Sedermera blev det dock så att vi även fick en ämnesutformning. Jag tycker att det är väldigt bra, för det skapar långsiktighet.
I de olika ämnesplanerna är det väldigt mycket som ska täckas in, och det gäller även ämnet samhällskunskap. Alla läser de programgemensamma ämnena, men det är inte så att man läser fördjupningar hela tiden. Det finns saker som är viktigare än andra. I dag har vi ett väldigt stort tryck på internationalisering och internationaliseringsarbete. Det handlar om de demokratiska processerna i form av hur riket styrs och hur man styrs i förhållande till andra länder.
Man kan alltid säga att den ena saken ska vara med och den andra inte. Det görs givetvis en avvägning av vad som är viktigt. Men bara för att man inte fokuserar på arbetsmarknadens parter tror jag inte att det inte kommer upp i någon undervisning. Det finns dock kanske andra aspekter i samhällskunskapen som är viktigare än hur man sätter löner och hur man samarbetar. Kanske handlar det mer om ett rent näringslivsperspektiv, som vi har saknat tidigare: hur näringslivet fungerar, hur näringslivet kan utvecklas och hur näringslivet skapar sysselsättning och liknande i landet. Det kan också exempelvis handla om hur Sverige ska arbeta i förhållande till de internationella institutioner och organisationer som också bereder vägen för arbetsmarknaden.
Herr ålderspresident! Jag noterar att Patrick Reslow tycker att kunskaper om arbetsmarknadens parter, arbetsrätt och arbetsmiljö inte är nog viktiga för att de ska finnas kvar i ämnet samhällskunskap.
Jag tänker mig att man behöver ta den enskilda tonåringens perspektiv. Den som lämnar gymnasieskolan är 19 år gammal i normalfallet. När man ska ta sitt första arbete på arbetsmarknaden - kanske har man haft sitt första sommarjobb redan under studietiden - behöver man känna till betydelsen av arbetstagares organisering och sina egna rättigheter på arbetsmarknaden gentemot arbetsgivaren, som ju sitter på makten eftersom den sitter på lönen. Den typen av upplysningar är det superviktigt att unga människor får.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Arbetstagares organisering är en del av den grundläggande demokratiska processen, vilken Patrick Reslow var inne på. Föreningsfriheten är en grundläggande demokratisk princip. Att fackföreningarna bygger på den principen är viktig kunskap för den enskilda tonåringen, som lämnar skolan och ska ut på arbetsmarknaden. För den som ska starta sitt eget företag och börja anställa folk är det otroligt viktigt att förstå vilka rättigheter man har som företagare men också vilka skyldigheter man har som företagare.
Patrick Reslow tycker att arbetslivskunskap är så oviktigt att man borde prioritera internationella organisationers arbete i stället. Internationella multilaterala organisationer brukar Sverigedemokraterna för övrigt vara emot på alla sätt. Varför Patrick Reslow skulle tycka att det är viktigare än arbetslivskunskap är för mig helt obegripligt. Men gör ett nytt försök, Patrick Reslow! Kanske du kan förklara så att jag förstår.
(Applåder)
Herr ålderspresident! Nu förstår jag var skon klämmer, då Linus Sköld i sitt andra inlägg nämner fackföreningar. Linus Skölds stora oro är att ungdomarna nu inte ska få någon information om att de verkligen ska gå med i facket och därmed gynna det socialdemokratiska partiet. Men jag ser det inte som skolans uppgift att säga till ungdomar att de ska gå med i facket.
Jag tycker också att det är en väldigt konstig och nedvärderande syn på gymnasieungdomar. Det är bildning vi ska ha. Linus Sköld brukar själv prata om vikten av bildning i skolan. Jag utgår från att en bildad person vet om vad det är för förutsättningar som gäller när man skriver på ett anställningsavtal. Jag tror att vi alla i någon situation har skrivit på ett anställningsavtal, även i ung ålder. Man vet om att det är arbetsgivaren som betalar och att det är vi som arbetstagare som har skyldighet att vara på plats och så vidare. Att organisera sig i en fackförening är inte någonting som är helt obekant för en 19-åring som går ut gymnasiet. Vill man engagera sig gör man det.
Problemet för Linus Sköld är att väldigt många ungdomar inte vill gå med i facket, och det är där skon klämmer. Då måste man använda utbildningsinstitutionerna till att få dem att göra det. Vi instämmer inte i detta.
Jag kan inte ställa frågor till Linus Sköld nu, eftersom han inte har fler repliker. Men det finns andra stora områden där det också har påtalats brister. Exempelvis är det många som upplever att de har för dålig kunskap om privatekonomi. Privatjuridik är inte heller något man lär sig i skolan.
Detta är inget som Linus Sköld bryr sig om. Men undervisning om hur elever ska gå med i facket är viktigare än något annat. Ibland är det bra att man är väldigt tydlig mellan raderna.
(Applåder)