Katarina Tolgfors (M) svarade Olle Thorell i en replik om Utrikespolitisk debatt i debatten ”Protokoll 2023/24:71 Onsdagen den 14 februari” den 14 feb 2024.
Olle ThorellS· i en replikTack för frågan, Katarina Tolgfors! Jag skulle kunna ge hundra exempel, men jag har bara 56 sekunders talartid kvar. Jag skulle säga så här: Precis därför att behoven är oändliga är det viktigt att stå fast vid…Herr talman! I en alltmer orolig värld spelar svenskt bistånd en viktig roll. När krig rasar och över 100 miljoner människor är på flykt, när klimatförändringarna skenar, när kvinnors rättigheter är på tillbakagång, när allt färre lever i demokratiska länder, när barns rättigheter inte erkänns och när arbetares rättigheter kränks, när den biologiska mångfalden hotas, när vatten och sanitet är undermåliga för miljoner människor samt när ojämlikheten inom och mellan länder ökar då krävs att världssamfundet kliver fram och att länder som Sverige visar vägen.
I stället ser vi hur Sveriges röst blir tystare. Enprocentsmålet för biståndet har skrotats, och den feministiska utrikespolitiken har också skrotats. Man vänder ryggen till stora delar av världen när vi går från att vara en aktiv, progressiv och global aktör till att vara en passiv, reaktiv och regional aktör.
Fokus på att politiken ska vara samstämmig och leda till global utveckling har ersatts av snäva svenska egenintressen som ska gynnas, trots att vi vet att det för biståndet är både ineffektivt och ger sämre resultat. Svenskt bistånd håller högsta klass i världen, och vi riskerar vårt anseende nu när regeringens snäva fokus på den svenska egennyttan kommer fram. Att använda just biståndet som ett verktyg för minskad migration till Sverige är ett exempel på hur perspektiven har skiftat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Vi är också kritiska till hur Sverige nu lämnar några av världens fattigaste och mest utsatta länder. Sverige vänder ryggen mot Mali, Burkina Faso, Sydsudan och Kambodja. Då lämnar man fältet fritt för extremism, radikalisering samt rovdrift av naturresurser och människor. Dessutom ges utrymme för länder som Ryssland och Kina att fylla det vakuum som uppstår. Är det ett svenskt intresse? Nej, knappast.
Herr talman! Situationen i Palestina, särskilt i Gaza, är olidlig, apokalyptisk, katastrofal. Orden räcker knappt till. Nästan 30 000 oskyldiga civila har dödats, mest barn och kvinnor. Sverige måste agera ännu mer för att lindra nöd, se till att hjälpen når fram, att det blir eldupphör och vapenvila och att dödandet slutar. De sår som nu rivs upp hos folken i Palestina och i Israel föder hat och hämndlystnad som kan leva kvar i generationer.
Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober kan inte annat än fördömas. Terroristerna i Hamas måste bekämpas. Men ett folkrättsbrott kan aldrig motivera ett annat. Den död och förstörelse som Israel orsakat civilbefolkningen är varken rättvis, proportionerlig eller rimlig. Israel har en given rätt att försvara sig men måste följa folkrätten och krigets lagar.
Vi menar att Sverige inte gör tillräckligt i detta läge. Förra år skar man ned budgeten för bistånd till Palestina med hälften. Nu fryser man utvecklingsbistånd till grupper som arbetar mot Hamas och för demokrati och mänskliga rättigheter, och nu senast har man stoppat utbetalningar till UNRWA, lite i panik, efter att det kommit obekräftade uppgifter om att en handfull anställda av de 30 000 anställda möjligen har deltagit i Hamas attack den 7 oktober. Det är såklart hemskt och ska utredas grundligt. Men att kollektivt bestraffa palestinska civila som behöver den hjälp som bara UNRWA kan ge är skamligt. Regeringen kunde ha agerat som Norge eller Spanien och ökat biståndet i stället. Jag är mycket besviken på hur kortsiktigt och svagt regeringen har agerat i detta svåra läge.
Herr talman! Slutligen ska jag säga någonting om Kina. Det stora dramat i vår nutid är maktkampen mellan USA och Kina. Hur den avgörs kommer att påverka Sverige och alla andra länder i sekler framåt. Kina är en alltmer aktiv aktör globalt, en större militär makt och en alltmer uppenbar utmanare till den demokratiska och rättsstatsbaserade världsordning som vi vill se. Kina tar alltmer plats i internationella forum och visar sina militära muskler regionalt och globalt. Minoriteterna i Kina blir alltmer utsatta. Tibetanerna har nämnts. Uigurerna i västra Kina utsätts för etnisk rensning, och miljoner sätts i så kallade omskolningsläger. Folket i Taiwan lever i skuggan av ett Kina med alltmer auktoritärt beteende.
När Putin rubbar världsordningen genom att invadera ett oskyldigt grannland ser ledningen i Peking intresserat på och noterar noga världens respons och uthållighet.
Sverige och världssamfundet måste visa både Ryssland och Kina att vi står upp för den regelbaserade världsordningen och att vårt stöd för Ukraina är både uthålligt och tillräckligt.
Vi måste vara tydliga mot Kina i vår kritik mot brotten mot de mänskliga rättigheterna och stödja folket i Taiwan att själva få avgöra sin framtid.
Herr talman! Allra sist vill jag ta tillfället i akt att kräva ett omedelbart frisläppande av Gui Minhai men också Johan Floderus i Iran och de andra svenskarna i Iran samt Dawit Isaak. Det kräver anständigheten att jag gör.
(Applåder)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Jag tackar Olle Thorell för hans anförande.
Olle Thorell pratade i sitt anförande bland annat om bistånd som verktyg i migrationspolitiken och att det är någonting som han är kritisk till. Han uttryckte sig på ett liknande sätt i budgetdebatten här i december. Då sa han: "Vi är kritiska till att biståndet ska användas som verktyg för att tvinga fram större återvändande."
Denna debatt var den 15 december förra året.
I december 2021 höll dåvarande justitie- och inrikesminister Morgan Johansson pressträff om återvändande. Då sades bland annat att bistånd bygger på respekt mellan landet som får och landet som ger. Beskedet var att Socialdemokraterna vill använda bistånd som påtryckning vid utvisningar.
Min fråga är: När ändrade Socialdemokraterna uppfattning, och framför allt varför?
Herr talman! Magdalena Thuressons frenesi att leta i socialdemokratiska pressträffar för att hitta inkonsekvens i våra budskap gläder mig. Jag tror inte att Morgan Johansson sa ordagrant att biståndet ska användas som verktyg för ökad återvandring. Däremot vet jag att vi hade samtal med till exempel regimen i Afghanistan innan talibanerna tog över - regering till regering - om ett återtagandeavtal gällande deras medborgare. I dessa samtal talades det om alla relationer som man har mellan två länder. Där är biståndet en sak. Lagar, utlämningar och återvändande är en annan. Detta har vi haft som samtalsämnen. Men vi har inte som utgångspunkt för biståndspolitiken att den ska tjäna som ett verktyg för ökat återvändande. Det finns inte på kartan för oss.
Herr talman! Jag kan konstatera att Socialdemokraterna på ganska många områden säger en sak och gör en annan. Det är inte helt enkelt att förstå. Beskedet från Olle Thorell i talarstolen är tydligt. Men det senaste inlägget är inte helt tydligt. Tycker Socialdemokraterna att det är rimligt att använda detta verktyg också för att pröva förutsättningarna för att få till ett bättre återvändande? Annars är det väldigt orimligt. De säger att de vill använda biståndet på ett sätt men gör inte det. Detta känner man igen från många politikområden. De säger att de vill vända på många stenar. Men sedan är de inte beredda att vända på så många stenar i alla fall.
Jag kan bara konstatera att om Socialdemokraterna inte är beredda att ens pröva detta då ser de inte heller de stora problem som Sverige har haft och som Sverige har när det gäller att ett nej inte alltid har varit ett nej.
Herr talman! Vi socialdemokrater tycker inte att biståndet ska användas som en hävstång - ett verktyg - för ökad återvandring från Sverige till andra länder. Däremot tycker vi förstås att internationell lag och folkrätten ska gälla. Om du inte har rätt att uppehålla dig i ett land ska du återvända till ditt ursprungsland, och stater har ett ansvar att uppfylla folkrätten som den internationella lag den är en del av.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
I detta ingår att man pratar med länder, men att hota med att skära ned på biståndet - som ju inte går till stater och regeringar utan till civilsamhällesorganisationer, MR-aktivister och kvinnoorganisationer som ofta arbetar mot regeringar - hjälper ju inte återvandringen över huvud taget. Det är det vi tycker är så bakvänt med att regeringen försöker använda detta som ett verktyg: Det är ju inte ens ett verktyg som går att använda.
Herr talman! Ledamoten Thorell pratar om att Sverige historiskt har varit en stor bidragsgivare i världen. Det kommer Sverige att fortsätta vara även med reformagendan. Vi kommer att göra andra prioriteringar, men vi kommer att fortsätta att ha ett starkt engagemang i världen.
Behovet är oändligt i världen; det vet ledamoten Thorell, som har varit med i dessa sammanhang längre än vad jag har. Samtidigt är budgeten begränsad. Även oppositionen föreslog en minskad budget för biståndet i sin skuggbudget. Jag skulle därför gärna vilja höra vilka prioriteringar ledamoten Thorell och Socialdemokraterna skulle göra med den minskade budget som alltså även de har att arbeta med. Skulle du kunna ge några konkreta förslag, Olle Thorell? Vad är det som skulle försvinna?
Herr talman! Tack för frågan, Katarina Tolgfors! Jag skulle kunna ge hundra exempel, men jag har bara 56 sekunders talartid kvar.
Jag skulle säga så här: Precis därför att behoven är oändliga är det viktigt att stå fast vid enprocentsmålet. Det kommer alltid att finnas vällovliga syften att ge bistånd till, men enprocentsmålet utgör ju också en gräns. Det kommer aldrig att finnas pengar till allt gott man skulle vilja göra i världen, och det gör det inte heller med det 56-miljarderstak som ni har satt, Katarina Tolgfors.
Skillnaden oss emellan är ju inte att vi ensamma vill göra gott i världen, för det vill säkert Katarina Tolgfors och alla moderater också. Skillnaden är att ni vill göra det för lite mindre pengar. Ni är lite mindre generösa med vår bruttonationalinkomst än vad vi är. Vi tycker att 1 procent är ett anständigt och rimligt mål, och vi kommer att skyndsamt återgå till det när vi får tillbaka makten. Men ni tycker, tillsammans med Sverigedemokraterna, att biståndet ska vara lite mindre.
Herr talman! Ja, liksom oppositionen minskar vi biståndet. Vi går ifrån enprocentsmålet och har en budget om 56 miljarder under tre år. Det är väldigt mycket pengar; det är lika mycket pengar som försvarsbudgeten låg på under många år. Den blir dock högre nu.
Det handlar inte alltid bara om vilken pott pengar man har utan om hur man använder pengarna - vilken styrning man har, vilken effektivitet man har i de uppdrag och insatser som ska utföras och vart pengarna riktas. Hade jag fått önska, herr talman, hade jag kanske också velat ha oändligt mycket mer pengar till att hjälpa fattiga i världen, skapa utveckling och se till att fler människor får leva i frihet och demokrati. Men man måste prioritera, och därför ställer jag frågan igen: Skulle ledamoten Thorell kunna ge två tre konkreta exempel på vad som skulle vara prioriterat? Kanske kan han då även berätta vad som inte skulle rymmas, i och med att allting inte kan finnas med.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Herr talman! Jag ska nämna tre snabba saker vi skulle prioritera. För det första skulle vi återupprätta stödet till UNRWA omedelbart. För det andra skulle vi ta fram en stege för återgång till enprocentsnivån. För det tredje skulle vi återställa bidragen till UN Women, vilka har halverats under den här regeringen. Det var tre snabba saker.
Det är intressant, detta med enprocentsmålet. Moderaterna kritiserar enprocentsmålet för biståndet och säger att vi inte bara kan ha ett utbetalningsmål utan måste titta på kvaliteten - men när det gäller försvaret är det annorlunda. Det är ingen försvarspolitiker som säger att det viktigaste inte är hur mycket pengar vi lägger på försvaret utan att det viktiga är hur effektiva kanonerna är och hur väl vi använder pengarna. Hur stora overheadkostnaderna är och hur mycket som försvinner i byråkrati hör man minsann inte från moderat håll när det gäller försvarsutgifter, utan det hör man konstigt nog bara när det gäller biståndet.
Det är dock bara en ursäkt eftersom man inte vill säga: Vi vill ge lite mindre till världens fattiga.
(Applåder)
