Yusuf Aydin (KD) svarade Janine Alm Ericson i en replik om Utrikespolitisk debatt i debatten ”Protokoll 2023/24:71 Onsdagen den 14 februari” den 14 feb 2024.
Janine Alm EricsonMP· i en replikJag hörde att Yusuf Aydin sa att Gudrun Brunegård kommer att hålla anförandet om biståndet, men jag kommer tyvärr inte att kunna stanna och måste därför ställa min fråga nu. Den gäller stödet till civilsamhället. Gång…Fru talman! Regeringens utrikesdeklaration fokuserar mycket på det osäkra omvärldsläget och det viktiga stödet till Ukraina. Det är rätt och riktigt. Sverige ska fortsätta sitt starka stöd till Ukraina så länge det behövs.
Vi fördömer starkt Hamas avskyvärda attack mot Israel och dess civilbefolkning den 7 oktober och står bakom Israels rätt att försvara sig. Samtidigt behöver Israel göra mer för att skydda civila, och den humanitära situationen i Gaza är fruktansvärd och akut. Därför behövs ett humanitärt eldupphör, och mer hjälp behöver nå fram till de drabbade civila.
Min kollega Magnus Berntsson har på ett bra sätt redogjort för viktiga delar av vår utrikespolitik. En annan kollega, Gudrun Brunegård, kommer att redogöra för biståndsdelen. Jag ska i mitt anförande fokusera mer på ett annat område som vi kristdemokrater under lång tid arbetat med, både i denna kammare och inom EU, nämligen religionsfrihet och förföljelse av religiösa minoriteter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Religions- och övertygelsefrihet är en grundläggande mänsklig rättighet. Kränkningarna av religionsfriheten är dock stora i en internationell kontext. I många länder har man sett en negativ utveckling de senaste åren. Cirka tre fjärdedelar av världens befolkning lever i länder där religions- och övertygelsefrihet kraftigt begränsas av stater eller olika grupper i samhället. Det hindrar människor från att leva i frihet, motverkar utvecklingen av jämställda, fredliga och demokratiska samhällen och bidrar ofta också till liv i fattigdom och utsatthet.
Fru talman! Förföljelsen av kristna är särskilt omfattande och har ökat kraftigt de senaste åren. Den internationella människorättsorganisationen Open Doors offentliggör varje år en lista över de 50 länder där förföljelsen är som störst. Den 17 januari släpptes listan för 2024, och den visar att förföljelsen har förvärrats. Läget har försämrats och bedöms vara ganska extremt eller allvarligt i många länder. Listan toppas av Nordkorea, Somalia och Libyen. Var sjunde kristen på vår jord, totalt 365 miljoner kristna, är utsatt för förföljelse på grund av sin tro. Det innebär att kristna är den största förföljda religiösa gruppen i världen. Siffran var 100 miljoner 2014. Det är en mycket negativ utveckling på bara tio år.
Expansionen av mycket aggressiva islamistiska extremistgrupper i länder söder om Sahara i Afrika har också lett till att det dödliga våldet mot kristna ökat kraftigt i länder som Somalia och särskilt Nigeria, som står för en stor del av detta. Under självaste julhelgen utsattes Nigerias kristna för en rad samordnade attacker där över 200 människor dödades och många, många skadades eller tvingades fly. Detta fördömdes av Europaparlamentet i en resolution förra veckan.
I Mellanöstern riskerar många kristna att tvingas bort från sina ursprungsländer där den kristna minoriteten minskat drastiskt bara under de senaste 20 åren. Det handlar om närmare 85 procent. Många lever fortsatt i utsatthet eller under väldigt svåra förhållanden i grannländer som Libanon och Turkiet. De behöver vårt och omvärldens stöd för att kunna leva i sina hemländer.
Trots denna omfattande och extrema förföljelse har frågan om religionsfrihet hittills haft en obefintlig roll i Sveriges utrikespolitik. Vi kristdemokrater har länge arbetat för att religionsfriheten ska prioriteras i svensk utrikespolitik, men intresset från den S-ledda regeringen uteblev, och vi möttes av tystnad. Med Kristdemokraterna i regering blir det nu förändring, och man prioriterar religionsfriheten.
I dagens utrikesdeklaration liksom i regeringens reformagenda för bistånd, strategi för samarbete med civilsamhälle och strategi för Sveriges globala samarbeten om mänskliga fri- och rättigheter har religionsfriheten äntligen prioriterats med tydliga formuleringar. De handlar om att regeringen särskilt ska verka för att stärka mänskliga fri- och rättigheter såsom yttrandefrihet och religionsfrihet, främja religionsfriheten och stötta religiösa minoriteter - särskilt kristna - som utgör en speciellt förföljd religiös grupp. Vi kristdemokrater är glada över att religionsfriheten nu lyfts fram och prioriteras i utrikespolitiken till stöd för alla förföljda och utsatta människor.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag belysa några andra områden och händelser som inte är i fokus men som förtjänar att uppmärksammas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
I Myanmar har situationen försämrats avsevärt sedan militärkuppen för tre år sedan. Där är den humanitära situationen mycket allvarlig.
Armenien tog emot över 100 000 armenier som drevs ut från Nagorno-Karabach inom loppet av några dagar efter Azerbajdzjans militära attacker. De fortsätter att utgöra ett hot mot armenier.
I Kina placeras uigurer i omskolningsläger och utsätts för allvarliga övergrepp.
I Etiopien förs ett inbördeskrig i Tigray. Det har spridit sig till andra regioner och har orsakat en stor humanitär katastrof.
I dessa tider är det viktigt att Sverige fokuserar på att bekämpa förtryck och fattigdom.
(Applåder)
Fru talman! Jag hörde att Yusuf Aydin sa att Gudrun Brunegård kommer att hålla anförandet om biståndet, men jag kommer tyvärr inte att kunna stanna och måste därför ställa min fråga nu. Den gäller stödet till civilsamhället.
Gång efter annan säger sig regeringen prioritera biståndet till Sveriges folkrörelser, men i praktiken minskar det med varje budget. Vi hör larm efter larm från duktiga och väletablerade civilsamhällesorganisationer som svenska folket stöttat med tid och pengar i decennier.
I Sverige har det traditionellt funnits ett synsätt - som Kristdemokraterna och Miljöpartiet tydligt delat, i alla fall tidigare - att det är viktigt med ett brett civilsamhälle med stark folklig förankring. Detta gäller allt från kyrkorna till ungdomsrörelsen, bonderörelsen och miljörörelsen.
Nu vittrar detta. Det folkrörelsebistånd som tagit generationer att bygga upp rivs nu ned av regeringen i rasande fart, vilket är otroligt beklagligt. Jag skulle vilja fråga Kristdemokraterna hur de kan gå med på det.
Fru talman! Den del som rör civilsamhället tror jag inte har förändrats över huvud taget.
Utrikesministern redogjorde i utrikesdeklarationen för att civilsamhället och dess partner kommer att fortsätta utgöra en viktig del. I de strategier och reformagendor som jag kort nämnde står det också att civilsamhället och dess viktiga roll att kanalisera en del av biståndet utgör en grundläggande del och fortsatt kommer att stödjas. Också den strategi som togs fram för bara ett par veckor sedan befäster detta.
Civilsamhället och dess viktiga, unika bidrag kommer alltså att få fortsatt stöd. Det kommer också att vara utifrån mycket av det arbete som civilsamhället redan bedriver och har bedrivit på ett förtjänstfullt sätt, så man kan vara säker på att vi kommer att fortsätta stödja det.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Jag vet mycket väl vad både utrikesministern och biståndsministern säger om det här, men jag vet också vad civilsamhället säger om det. Jag ser själv neddragningar i olika bistånd.
Jag ser också hur regeringens förväntningar på civilsamhället har förändrats. Från att vara en aktör i egen kraft ska det bli mer som en uppdragstagare för regeringens politik. Det här bekymrar väldigt många.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Fredsorganisationerna har en lång och stark tradition i Sverige, och Kristdemokraterna har delat synsättet att de behöver vara en stark röst för fred och solidaritet i världen. Också deras bidrag dras nu in.
Man ser ju att det är skillnad på vad regeringen säger och vad regeringen gör. Jag skulle återigen vilja fråga när Kristdemokraterna tänker sätta ned foten och se till att det blir stopp på den här utarmningen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).
Fru talman! Jag skulle säga att Kristdemokraterna har förhandlat och på ett väldigt bra sätt lyckats både försvara och stärka civilsamhällets roll i biståndspolitiken.
Det finns tydliga formuleringar i Tidöavtalet om att den del som går via civilsamhället ska öka. I den strategi som antogs för bara ett par veckor sedan befästs formuleringarna om civilsamhällets viktiga funktion och roll i utvecklingssamarbetet. Det finns inte heller den typ av begränsningar som befarades vad gäller geografi och sådant.
Regeringen kommer självklart att göra en del andra prioriteringar inom ramen för biståndspolitiken, men stödet och civilsamhällets grundläggande roll som en viktig partner i att kanalisera bistånd för att hjälpa människor i förtryck och bekämpa fattigdom kommer att fortsätta på ett starkt sätt.
(Applåder)