Mattias Eriksson Falk (SD) svarade Ilona Szatmári Waldau i en replik om Allmänna bidrag till kommuner i debatten ”Protokoll 2023/24:53 Onsdagen den 20 december” den 20 dec 2023.
Ilona Szatmári WaldauV· i sitt anförandeHushållen pressas av fallande realinkomster, höga matpriser och kraftigt stigande bolåneräntor samtidigt som bank- och matjättar gör rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Måndagens rapport från Konjunkturinstitutet…Herr talman! Hushållen pressas av fallande realinkomster, höga matpriser och kraftigt stigande bolåneräntor samtidigt som bank- och matjättar gör rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Måndagens rapport från Konjunkturinstitutet konstaterar att livsmedelspriserna har höjts omotiverat mycket de senaste åren.
En regerings ansvar är att se till att vi som samhälle tillsammans tar oss genom krisen och att fördela krisens bördor rättvist. Men i stället bidrar regeringen genom sin chockerande passivitet till att hushållen går på knäna. Det räcker inte att fika med de stora livsmedelskedjorna och tro att de därefter kommer att sänka sina priser.
Vi står inför en välfärdskollaps när varslen väller in över sjukhusen, äldreomsorgen alltid är underbemannad och lärarna inte får de resurser som behövs för att göra ett bra jobb i klassrummen. I stället för att se till att välfärden får resurser prioriterar regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar för framför allt välbärgade. Än en gång visar regeringen och Sverigedemokraterna vilka som får ta smällen i krisen.
När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt. Det behövs en regering som satsar på skolan. Till skillnad från regeringen satsar Vänsterpartiet på förebyggande arbete med barn och unga i riskgrupp och skjuter till medel för det brottsförebyggande arbetet mot gängkriminalitet.
Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska kunna fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser så att de som behöver vård får det i tid, de som är på väg in i gängkriminalitet kan stoppas och de som är äldre kan få det stöd de behöver i vardagen.
Alla som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen behöver en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor. Det skapas genom satsningar, inte genom nedskärningar.
Vi i Vänsterpartiet prioriterar i vår budgetmotion betydande resurser till välfärdssatsningar via generella statsbidrag. Vi prioriterar ett klimatomställningsarbete som kan ta oss till målet om nettonollutsläpp, inte i motsatt riktning.
Kommunerna, och framför allt regionerna, räknar med ett budgetunderskott på över 30 miljarder under 2024. SKR räknar med underskott i stort sett i alla regioner och i de flesta kommuner nästa år. Underskott - trots alla nedskärningar som görs 2023 och alla de nedskärningar som planeras inför 2024! Ändå menar regeringspartierna och Sverigedemokraterna att de satsar på kommunerna. Vi har hört det förut, och vi hör det i denna debatt.
Herr talman! Fem fackförbund skriver via sina ordförande vad de ser framför sig: "När vi läser statsbudgeten blir det uppenbart att regeringens budgetprioriteringar riskerar att leda till en sämre välfärd för landets invånare. Det kommer påverka arbetsmiljön för välfärdens personal och göra fler sjuka, samtidigt som det kommer att försämra möjligheterna för dem att göra ett gott jobb."
Samtidigt konstaterar Sveriges Kommuner och Regioner att sjukskrivningarna ökar. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader med sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de få som är kvar får pressa sig lite till och riskera att bli sjukskrivna i sin tur. Många kommuner och regioner har redan infört både vikarie- och anställningsstopp samtidigt som vikarier sägs upp, personal varslas och vissa personalkategorier mer eller mindre försvinner helt.
I år har till exempel Malmö dragit ned skolbudgeten med 200 miljoner. Elevassistenter och annan stödjande personal har fått gå, och vissa klasser har över 32 elever. I Göteborg är det vikariestopp i skolan, liksom i Hudiksvall, Tranås, Ludvika, Sundsvall med flera kommuner. I Stockholm, Gagnef, Motala och flera andra kommuner är det vikariestopp i förskolan, och i Borlänge är det vikariestopp på äldreboendena. Ronneby är en av många kommuner som har både vikarie- och köpstopp i skolan, medan Norrköping har vikariestopp på biblioteken. Detta är bara ett axplock av de vikarie- och inköpsstopp som kommunerna infört. Som vi redan har hört i debatten planerar regionerna att minska sin personal, och det i ett läge där vården redan går på knäna.
Men detta verkar regeringen och Sverigedemokraterna tycka är bra. Det handlar ju bara om prioriteringar, menar man. Regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned. I praktiken betyder det längre köer till vården, sämre skola och nedlagda busslinjer. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga.
Vänsterpartiet vill därför öka resurserna för att möjliggöra bibehållen personaltäthet i välfärden. Totalt föreslog vi 20 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag plus 1 miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Men vi har också föreslagit ytterligare medel i finansutskottet efter att SKR:s försämrade prognos kom.
Herr talman! Förskolan och skolan har ett viktigt uppdrag att vara kompensatoriska. Alla barn ska få samma förutsättningar att leka, lära och utvecklas. En bra verksamhet motverkar segregation och bidrar till ett mer jämlikt samhälle. Men då måste också alla barn ha likvärdiga förutsättningar att ta del av skolans och förskolans verksamhet. I dag kan avgiften för förskola och fritidshem vara ett hinder för barn i familjer med små resurser. Därför vill vi genomföra en riktad sänkning av avgifterna och införa ett fribelopp så att alla barn har möjlighet att ta del av verksamheten.
Herr talman! De tio kommunerna med lägst skatt hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. Det är Stockholm och de orter där de boende pendlar till höginkomstjobb i Malmö och Stockholm. De tio med högst skatt är små kommuner på landsbygden, och åtta av dem finns i norra Sverige. Nästa år ökar skatteskillnaden mellan kommunen med sammanlagt lägst skatt och den med högst till 6 kronor och 32 öre.
Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och det är de kommuner som har störst utmaningar som behöver mest. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor föreslår Vänsterpartiet en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl demografin som prisutvecklingen.
Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Personer som har eftergymnasial utbildning förväntas leva fem och ett halvt år längre än personer som inte har gått ut gymnasiet.
Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs.
Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten.
Med det, herr talman, hänvisar jag i övrigt till vårt särskilda yttrande.
Herr talman! Det är en spännande debatt vi har här om statsbidragen till kommunerna och vilka stöd och resurser som Sverigedemokraterna och regeringen faktiskt skjuter till. Vi ger 16 miljarder extra till kommuner och regioner, varav 10 miljarder i generellt ökade bidrag. Dessa kommer att gälla inte bara under detta år utan även under de kommande två åren, alltså 30 miljarder extra i generellt stöd till kommuner och regioner.
För att nämna några andra satsningar som görs skjuter vi till 850 miljoner för att höja kunskapsresultaten i skolan, förlänger tilläggsbidraget för ekonomiskt utsatta barnfamiljer i bostadsbidraget, sänker skatten på bensin och diesel, sänker reduktionsplikten och gör en särskild satsning på kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Allt detta innebär bra möjligheter att hjälpa välfärden.
Vi gör även en satsning på rättsväsendet och en satsning på att stärka försvaret.
Allt detta är till för att bygga ett starkare samhälle. Det skapar jobb, och det skapar förutsättningar för en starkare ekonomi för bland annat barnfamiljer, som jag nämnde. Naturligtvis får det påverkan även ute i kommuner och regioner.
Vänsterpartiet, ledamotens parti, hade ett avgörande inflytande på statsbudgetarna åren 2015-2018 utifrån det samarbete man då hade med S-MP-regeringen. Jag nämnde tidigare att trots detta samarbete var det fler kommuner som höjde skatten 2016 än vad det är inför kommande år. Då undrar jag: Vad beror det på att fler kommuner höjde skatten 2016 än nu, med tanke på att Vänsterpartiet då hade ett avgörande inflytande över tillskotten till välfärdens resurser?
Herr talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk!
Jag kan konstatera att de flesta kommuner och regioner väljer att inte höja skatten. De säger också att de inte gör det därför att det inte finns något utrymme kvar. Det är det som är den stora skillnaden: Det finns inget utrymme kvar i människors plånböcker för att betala höjd kommunal skatt.
Vi ska vara tydliga med att i kommuner och regioner är skatten platt. Alla betalar en lika stor procentandel av sin inkomst i skatt. Den statliga skatten är differentierad: Ju högre lön man har, desto mer betalar man i skatt.
För Vänsterpartiet är det viktigt att de som har högst lön också betalar mest i skatt. Då kan vi också satsa på kommunerna, så att det inte drabbar dem med de lägsta inkomsterna att betala mer skatt.
Det är intressant att vi i Mattias Eriksson Falks fråga och inlägg får höra om alla dessa satsningar som regeringen och Sverigedemokraterna gör i sin budget. Det är jättebra! Det är fina satsningar. Men kommunerna och regionerna saknar 30 miljarder. Det är vad de måste skära ned.
Jag räknade upp, och vi har hört det i andra inlägg, vad kommunerna och regionerna sparar på. De sparar på personal. Vad spelar de småpengar som regeringen och Sverigedemokraterna lägger på olika satsningar för roll när den generella besparingen är så stor att kommunerna kommer att behöva göra nedskärningar som helt tar ut dessa satsningar?
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret på frågan - om det nu var ett svar eller inte!
En sak blir lite konstig. Kommuner och regioner ju är beroende av personal med hög och varierande kompetens. Särskilt svårt har det de senaste åren varit att utbilda personer med högre kompetens. Det är till exempel svårt att få tillräckligt med läkare inom regionerna. Det är svårt att få operationssjuksköterskor. Detta är personer som har högre utbildning.
Det som förvånar mig är att ledamoten i sitt anförande talar sig så varm för att de personer som väljer att ta detta ansvar och utbildar sig för att bidra till välfärden ska betala mer i skatt. Varför ska de göra det för att de tar ett ansvar och är en resurs för välfärden? Det är ju det ni säger.
Jag förstår inte varför läkaren, rektorn, specialpedagogen i skolan och operationssjuksköterskan ska betala mer i skatt för att de väljer att vidareutbilda sig för att vara en resurs i välfärden. Det är ju det vi pratar om här. Om ni hela tiden bara vill höja skatten för dem som vidareutbildar sig och under många år skapar denna kompetens, hur ska vi då ens ha människor som utför arbetet i vår svenska välfärd?
Det ni kommer att hämma är ju de här yrkesgrupperna - rektorer, specialpedagoger i skolan och operationssjuksköterskor. Det är dem ni vill höja skatten för. Varför ska de utbilda sig om de ändå inte kommer att ha någonting för att de faktiskt tar ett ansvar för samhället?
Herr talman! Det är en intressant bild som ledamoten här målar upp av högre utbildning - som om man utbildade sig till exempelvis läkare bara för att lönen var så hög eller valde att bli rektor för sin skola bara för att få lite högre lön. Och så skulle man alltså tänka: "Verkligen? Får jag en skattehöjning om jag väljer att bli rektor? Nej, då vill jag inte."
Jag tror mer om människor. Jag tror att man utbildar sig och väljer ett yrke som är intressant för sin egen personliga utvecklings skull. Lönen är naturligtvis inte någon nackdel, men skattepolitiken har nog inte så stor betydelse som ledamoten målar upp.
Vi kan titta på alla de människor som inte får del av de stora avdragen - undersköterskor, lokalvårdare, fritidspedagoger, förskollärare och alla andra i välfärden. Dessa behövs men sägs nu upp för att det finns för lite pengar i välfärden bara för att Sverigedemokraterna värnar dem med högst lön. Smaka på den!
Sverigedemokraterna värnar om dem som har allra bäst betalt i samhället. De som har miljoninkomster varje år - dem värnar Sverigedemokraterna om framför välfärden i kommuner och regioner. Det gäller alltså välfärden, som man pratar otroligt varmt om här i talarstolen och i andra debatter. Jag tycker att det är magstarkt.