Martin Ådahl (C) svarade Edward Riedl i en replik om Statens budget 2024 - Rambeslutet i debatten ”Protokoll 2023/24:38 Onsdagen den 29 november” den 29 nov 2023.
Edward RiedlM· i en replikJag begärde egentligen inte ordet för att korrigera en del sakfel, som att vi i och med nästa års budget med regeringens politik faktiskt når upp till Natos definition om 2 procent och så vidare. Vi skulle ha kunnat ha…Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation om vårt gröna, liberala budgetalternativ, reservation 3. Det är tyvärr det enda klassiskt borgerliga landsbygdsliberala alternativ som finns på bordet i denna debatt.
Vi är i ett exceptionellt ekonomiskt läge. Jag har faktiskt haft, måste jag säga, privilegiet att på relativt nära håll som ekonom fått genomleva väldigt många kriser. Under 90-talskrisen var jag ekonomisk journalist. Jag har genomlevt Asienkrisen på Riksbanken, eurokrisen, finanskrisen och pandemikrisen. Och jag har säkert missat någon. Men det är få gånger som det är så många kriser samtidigt som det är just nu.
Jag kommer att prata om det andra som ligger bakom detta, men det är skarpt nu. Nu är Sverige i recession. Vi har en tillväxtkris i Sverige. Vi måste prata om det. Vi kan inte låtsas som att det viktigaste nu är att vi ska börja riva ned gudstjänstplatser. Vi är i en tillväxtkris i Sverige.
Vår inflationstakt är på väg ned - tack, Riksbanken, för det! Men den är fortfarande alldeles för hög. Det gäller inte minst den underliggande inflationen. Vi har en unik kombination av hög arbetslöshet och EU:s lägsta tillväxt, kanske tillsammans med Polen. Polen har också har haft en populistisk ekonomisk politik, på sitt sätt värre än Sverige.
Vi har i dag en försvagning av förtroendet. Det ser vi i den konjunkturbarometer som kom i dag. Den speglar det som alla vi som träffar småföretag och storföretag vet. De säger: Nu är vi inne i en förtroendekris. Det är rekordhöga konkurssiffror, och arbetslösheten tickar upp hela tiden.
Sedan har vi, som har nämnts i debatten, en inflationsbomb. Det är riktigt av regeringen, men man har inte agerat på det. Inflationsbomben har drabbat kommuner och regioner. Nu händer det på riktigt, vad som än sägs i denna debatt. Gå ut och träffa föräldrarna som oroar sig för att extraresursen tas bort i skolan, som oroar sig för sina egna barn men också för andra barn som är utsatta nu när det är så mycket kriminalitet och rekryteringsförsök! Just nu ska skolan stå stark. Nu tas resurserna bort.
Föräldrar oroar sig för att landsbygdsskolan läggs ned. Det är verkligheten, och det är extra allvarligt eftersom vi också har trygghetskrisen. Vi är nästan lättade över att det inte är en dödsskjutning just den här veckan. Vi ska satsa på polisen - tack, regeringen, för det! Vi är i ett läge då samhället kring polisen måste vara starkt.
Sedan har vi naturligtvis den internationella säkerhetskrisen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi måste alltid i dessa sammanhang tacka Ukraina för att de försvarar hela det västerländska samhället genom sin kamp mot Putins regim. De gör det fortfarande, mot alla odds.
Vi har också en klimatkris mitt i allt detta. Det pågår ett klimatmöte just nu i Dubai. På ett nästan zombieartat sätt är vi på väg mot att få ökade utsläpp.
Det ser väldigt dystert ut. I ett sådant läge tror jag att många runt om i landet hade velat ha en tydlig inriktning, ett slags idé för politiken, någonting som hänger ihop.
Att bekämpa inflationen är absolut nödvändigt och att hålla balans i statsfinanserna. Där råder det enighet, från mitt håll i alla fall, i fråga om vad regeringen och Socialdemokraterna säger. Det är nödvändigt. Men, vänner, det är inte tillräckligt. Vi skulle behöva en inriktning där flit, arbetslinje och företagsamhet ser till att kakan växer, där vi förmår att prioritera det som är viktigt på riktigt, där skolan står stark och där det är möjligt för alla att vara med i klimatomställningen.
Men från regeringens sida är det nu djup oordning. Det är inte bara det att löften inte blir av - 10 kronor lägre pris på diesel, billigare falukorv, lägre elskatt och allt vad det var. Det är ungefär som det vi nu ser utanför fönstren i stora delar av Sverige: ett allt tjockare lager av snömos tills regeringen inte kan gräva sig ur alla dessa löften som man aldrig riktigt lyckas infria, vare sig nu eller i framtiden.
Utöver det är det ingen riktning på politiken. Skatten på arbete höjs mer än den sänks. I regeringens egen budget står det att vi riskerar att förlora 11 000 personers årstjänster i yrken där vi har en enorm kompetensbrist - detta på grund av att skatten på arbete höjs av en påstått borgerlig regering. Det är dyrare för företag att anställa. Man höjer arbetsgivaravgifterna trots att Konjunkturinstitutet säger att det är just denna åtgärd som gör att inflationen kan sänkas och kostnaderna kan sänkas. Det säger även företagarna när man pratar med dem.
Det är inte nog med detta. Just nu höjer man arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar. Det ska alltså bli dyrare att anställa, just när vi vill ha bort ungdomarna från gatorna och få in dem i sommarjobb och extrajobb så att de kan tjäna pengar på hederligt vis. Just då höjs arbetsgivaravgifterna för dem i stället för att sänkas.
När det är klimatkris tar man bort elbilsbonusen och förvånas. Jag fick inte tillfälle att bemöta detta i replikerna, Hans Eklind. Jo, enligt det som var Bil Sweden tidigare och som nu heter Mobility Sweden har privatpersoners köp stannat av. Den kurva som var på väg upp har helt planat ut. Man ersätter detta med ingenting. Elektrifieringen blir liksom inte av. Man tar bort biobränslet, herr talman, och ersätter det med ingenting. Nyligen har biogasen fått en enorm skattechock. Det är dåligt för landsbygden, dåligt för klimatomställningen och dåligt för många bönder runt om i Sverige. Man har ersatt detta med ingenting.
Sverige var en gång en förebild i dessa sammanhang. Vi skulle bygga den gröna industrialiseringen på att vi hade stigande ekonomi och fallande utsläpp. Ja, nu är vi i recession - fallande ekonomi - och har 20 procent högre utsläpp. Det svenska gröna varumärket dras i smutsen i stället för att vara det föredöme som Kina, USA och Europa talar om. Det handlar om att få klimatomställningen gjord.
Återigen: Detta går att lösa. Det går att göra. Vi kan prioritera. Vi kan satsa på det som är viktigt på riktigt. Då måste vi börja med att sänka skatten för vanligt folk. Det ökar tillväxten. Det stärker arbetslinjen. Det sänker faktiskt också kostnaderna. Därför vill vi på riktigt sänka skatten för en vanlig familj. Vi vill sänka den för en tandläkare och en polis som jobbar extra med 6 500 kronor mer än regeringen. Vi vill sänka skatten för elevassistenten och vårdbiträdet - dem vi behöver just nu - med 2 000 kronor mer än regeringen.
Vi vill göra det lättare för företag att anställa, inte minst unga. Det handlar om 3 500 kronor mindre i månaden så att du som har ett litet småföretag kan anställa åtta i stället för sju nu när arbetslösheten stiger. Unga kan då få sitt första jobb, och de kan få se sina föräldrar gå till jobbet. Och kakan växer.
Men vi vill också prioritera. Det är viktigare med 1 000 nya lärare än billigare plastpåsar och billigare snus. Ja, det är jättetrevligt med billigare plastpåsar och billigare snus, men ska man vara seriös i en ekonomisk budget i ett svårt krisläge i recession är det viktigare att vi har 1 000 fler lärare så att vi kan möta elevernas behov. Vi vill satsa 5 miljarder mer än regeringen, specifikt för att undvika uppsägningsvågen och nedläggningsvågen i den svenska skolan.
Vi behöver satsa på det andra som kan förhindra brottsvågen. Det handlar om ett nytt nationellt avhopparprogram och om en förstärkning av domstolarna så att vi kan jaga varenda krona som rör sig i de brottsliga kretsarna. Och det handlar om förebyggande insatser här och nu.
Vi behöver också satsa på dem som är utsatta på andra sätt, på landsbygden. Det handlar om att direkt ge dem en satsning på enskilda vägar, på järnvägar och på vardagen, så att det inte bara blir löften om att det kanske ska hända något någon gång i framtiden. Det handlar om att man i handen får en enkel bensincheck som man kan lösa in när man inte har råd att betala för bilen.
Och nu kommer jag in på klimatomställningen. Man ska kunna få ett stöd på 50 000 kronor för att byta bil, och det ska gälla även för begagnade bilar, till exempel en gasbil eller en laddhybrid. Det ska gälla de billiga bilarna så att alla får möjlighet att vara med i omställningen. Det ska inte vara någon Tesla, med all respekt för att detta varumärke är i fokus just nu. Hela Sverige ska kunna bli en del av denna omställning, inte bara den fina och fantastiska gröna industrialisering i norr som nu smutskastas. Även vanliga människor ska få möjlighet att byta bil och att satsa på ny fjärrvärme om man är beroende av el. Vi vill att människor ska kunna låna till en låg ränta så att de kan vara med i omställningen. Alla ska med i denna folkrörelse för klimatet där vi inte använder pekpinnar.
Herr talman! Låt dessa enkla principer få råda igen. De är kanske inte så originella. Man kanske kan kalla det sunt bondförnuft i den ekonomiska politiken i stället för denna popcornmaskin av populistiska löften.
Vi står bakom flit, arbetslinjen, sänkt skatt på arbete i stället för ökade bidrag och sänkt skatt för att små företag ska kunna anställa så att kakan växer. Vi vill prioritera det som är viktigt på riktigt när vi har en välfärdskris. I synnerhet måste skolan stå stark nu när det är så många problem för våra ungdomar. Det är så många som lämnar skolan utan betyg och så många som är utsatta för fel saker. Vi vill göra det möjligt för alla att vara en del av den gröna omställningen så att Sverige kan lysa igen i världen och vara både bra för klimatet och tjäna pengar så att det inte går utför för Sverige som det gör nu. Om vi då får en riktning och en mening för hela landet kanske vi tillsammans kan rycka oss ur denna förtroendekris, denna recessions- och tillväxtkris, som vi är i nu och få tillbaka det Sverige vi förtjänar. Vi behöver en krisbekämpning på riktigt, herr talman!
Herr talman! Jag begärde egentligen inte ordet för att korrigera en del sakfel, som att vi i och med nästa års budget med regeringens politik faktiskt når upp till Natos definition om 2 procent och så vidare. Vi skulle ha kunnat ha haft en lång diskussion om allt detta.
Herr talman! Jag tänkte göra något helt annat. Jag tänkte ställa en fråga till Martin Ådahl och Centerpartiet. Jag har läst de fem budgetförslagen som nu finns på riksdagens bord. Det finns ett som är förhandlat med de fyra Tidöpartierna som vi har redogjort för och som fler kommer att fortsätta att redogöra för. Sedan finns det fyra oppositionspartiers budgetförslag. Centerpartiets budgetförslag tar hänsyn till de grundläggande naturlagarna i ekonomisk politik, så att säga, alltså att man inte lånefinansierar som andra delar av oppositionen vill göra och spä på inflation, statsskuld och inbetalning av statsskuldsräntor.
Herr talman! Min fråga till Martin Ådahl är: Om han inte hade ett eget budgetförslag, vilket av de fyra andra budgetförslagen skulle han välja om han var tvungen att välja ett? Skulle han välja de fyra Tidöpartiernas budgetförslag, Socialdemokraternas budgetförslag, Vänsterpartiets budgetförslag eller Miljöpartiets budgetförslag? Vilket skulle Martin Ådahl välja om han var tvungen att välja?
Jag lyssnade på vad Martin Ådahl sa i talarstolen. Men jag hittar i princip ingenting som liknar något av de andra tre budgetförslagen från oppositionen. Med stort intresse skulle jag vilja höra vad Martin Ådahl skulle välja om det inte fanns ett budgetförslag från Centerpartiet. Jag vill inte höra att det nu finns ett budgetförslag från Centerpartiet, utan jag vill höra vilket budgetförslag som är hans andrahandsförslag.
Herr talman! Om vi nu ska bolla dessa definitioner har regeringen på ett lite habilt sätt, om jag får uttrycka det så, växlat från den vanliga definitionen, som var tidigare gällande för försvarsanslagen och som man byggde dessa prognoser på, till Natos definition. Det är inte något fel med det. Det är ett krav. Men det ger regeringen möjlighet att skjuta på de stora försvarssatsningarna till nästa mandatperiod, och vi vet ju inte om regeringen sitter kvar då. Det innebär att förbanden och Försvarsmakten inte får dessa resurser, och det är den debatten som nu förs. Jag säger detta bara för att alla ska förstå vad vi pratade om. Men jag ska inte fördjupa den debatten.
Jag ska i stället svara på Edward Riedls fråga. Vi kommer inte att välja SD:s budgetförslag, som ni gjorde när ni kom i regeringsställning. Och jag måste säga att mitt största problem just nu, med all respekt, är att Socialdemokraterna kopierar det ena efter det andra av våra förslag. Det är inte alltid så bekvämt som det låter i politiken, oavsett om det handlar om miljöområdet eller den del av skattesänkningen som de hade.
Men det kommer inte att bli Socialdemokraternas budgetförslag. Jag har förhandlat förr med Socialdemokraterna, och det är kanske inte det roligaste som de har gjort. Det kommer inte att bli deras budgetförslag. Men om jag skulle välja skulle det nog bli det. Men det skulle inte bli det, eftersom vi skulle förhandla med dem. Och vi kanske kommer att förhandla med er om ni kommer till era sunda vätskor och släpper den här populistpolitiken.
Vi kanske kommer att förhandla allihop, vem vet. Men när vi förhandlar kommer Centerpartiet att vara den väldiga kraft för en tillväxtorienterad hela-landet-politik med en stark grön omställning som vi har varit med 20 miljarder kronor i skattesänkningar som vi tvingade av Socialdemokraterna. Vi kommer att vara den kraften när vi förhandlar med er och när vi förhandlar med dem, om vi förhandlar med dem.
Herr talman! Det var lite svårt att förstå exakt vad Martin Ådahl sa. Men jag gör en tolkning så får han korrigera mig om jag har fel. Det finns fyra andra budgetförslag. Och om han skulle vara tvungen att välja ett av dem skulle han, om jag förstår det hela rätt, rösta på Socialdemokraternas budgetförslag, trots att han i sak håller med regeringen, eftersom regeringen har kopierat Centerpartiets politik. Det var så jag tolkade det. Men ledamoten Martin Ådahl får väl korrigera mig.
Det som är intressant, och det var det som min fråga handlade om, är att det finns ytterligare tre oppositionspartier förutom Centerpartiet. Och i praktiken ingenting av det som Martin Ådahl tycker är viktigt och som han talade om i talarstolen kan han göra tillsammans med dessa partier, åtminstone utifrån de budgetar som de har lagt fram. Det var därför som jag ställde frågan.
Det är en mycket splittrad opposition. Det hade ändå varit intressant att få höra ledamoten Ådahl berätta vilken typ av ekonomisk inriktning han helst hade velat ha av de andra om inte Centerpartiets förslag hade funnits.
Jag kan säga att jag hellre hade röstat på Centerpartiets budgetförslag än på Vänsterpartiets. Om jag hade varit Martin Ådahl skulle jag ha ställt den typen av frågor. Men det gjorde han inte.
Men det hade varit intressant att höra vilket av de olika budgetförslagen som Martin Ådahl hade röstat på i eftermiddag om det inte hade funnits ett budgetförslag från Centerpartiet.
Herr talman! Jag vet inte hur oklart det var egentligen. Det var kanske bara oklart i denna Tidölogik.
Ni är de enda som har röstat med Vänsterpartiet i ekonomiska frågor. Ja, det är det faktiskt. Ni fällde regeringen i fråga om hyresregleringen tillsammans med Vänsterpartiet. Ni försökte också fälla regeringen i fråga om reformeringen av Arbetsförmedlingen tillsammans med Vänsterpartiet. Det blev ju väldigt bra.
Det som ni väljer i verkligheten är vilket förslag som helst som gör att er partiledare blir statsminister för att det skapar kaos i politiken.
Allvarligt talat: Det som jag sa var att ni, när ni fick välja, tydligen valde SD:s förslag i budgeten - höjd skatt på arbete, höjda bidrag, prioritering av sänkt skatt på snus och billigare plastpåsar framför lärare och resurser i skolan. Ni valde det.
Jag sa att om jag skulle tvingas välja skulle jag kanske välja Socialdemokraterna, men det kommer aldrig kommer att bli så, av det skäl som ledamoten själv nämnde om att det är viktigt med budgetbalans och så vidare. De har dessutom börjat kopiera en hel del av våra förslag innan vi ens har börjat förhandla. Och Gud vet att när vi väl börjar förhandla kommer Centerpartiet att göra ett kraftfullt avtryck i svensk politik. Det har vi gjort förr, och det är jag inte det minsta rädd för att göra igen.
Av alla de tuffa, hårda och svåra frågor som Edward Riedl kunde ställa var inte den här den svåraste jag mött hittills. Tvärtom blir detta ett sätt att kunna peka ut vägen framåt. Vi kanske kan skaka hand om saker i riksdagen igen när Tidöäventyret är över.